Litterära Nyårslöften
Jag har bara tre löften i år:
1. 52 bokrecensioner under 2012.
Jag tror faktiskt att det ska gå rätt bra. Jag har läst en hel del böcker som jag inte recenserat. Det är ju det som är problemet med att bedriva bokbloggsverksamhet: Att hinnna läsa tillräkligt många böcker. Att tycka och skriva om dem ska nog funka.
2. Mer Svenska författare.
Detta är min svagaste gren. Men jag skyller på förlagsbrachen. Inte nog med att det inte ges ut tillräkligt Svensk SF, Fantasy för vuxna. Antalet böcker som ges ut i Sverige total har rasat sedan 2007. Hur ska jag kunna läsa Svensk Fantasy? Men jag ska försöka.
3. Mer politik
Med ett namn som mitt förpliktigar det att hitta den politiska vinkeln i böckerna. Det kan vara allt från Twilights misogynistiska syn på förhållanden till Tolkiens politiska ideologi. Det är alltid kul (tycker jag).
Årets bästa . . .
The Clockwork Rocket. Greg Egan är en författare som får mig att känna mig nördig även i de nördigaste kretsar. Men jag kan inte annat än att utnämna den till 2011 års bästa SF. Så bra är den.
Årets bästa Fantasy
De stora fyra är Crippled God, Wise Man's Fear, Dance of Dragons och Cold Commands. Detta är ett väldigt svårt val och kombatanterna har alla sina styrkor och svagheter. Utom en. Det är också därför den vinner 2011 års bästa Fantasy. Den är helt enkelt bäst i ett väldigt hård konkurens. Bästa Fantasy boken 2011 är självklart Wise Man's Fear.
Årets bästa Urban Fantasy
Zoo City. Klockrent och innehåller en sengångare som magiskt djur.
Årets bästa Steampunk
Iron Jackal, Ganymede och Bookman tävlar om titeln i år. Men Ganymede är bara nästan lika bra som Boneshaker och Iron Jackal är bara nästan lika bra som Retribution Falls. Men Bookman öppnar nya dörrar, inleder en underbar resa in i det ångigaste och punkigaste Steampunk!
Årets bästa Svenska
Förbundsbryterskan
Bra koncept, intressant och nyskapande värld och ett otroligt bra språk.
Årets bästa sexscen
Går till Anders Fager med novellen Furierna i Borås.
Disclaimer
Detta är min privata lista över böcker jag recenserat det senaste året. Det har lite med när de kommit ut eller ens när jag läst dem utan när de hamnat på bloggen.
2011 i siffror och statistik
Bloggen har haft besökare från tre kontinenter plus Japan.
Nästan alla från Sverige och nederländerna som vanligt. Andelen Return visitors är över 70% vilket betyder att jag gör någonting rätt.
Inga kul sökord i år. Kan nämnas att någon sökte på "apart förlag" i juli. Kan det vara vännerna på apart förlag? Rent allmänt har antalet besökare som hamnat här via sökmotorer minskat till förmån för bokmärken och referal sites. Jag vet inte hur jag ska tolka det, antagligen positivt antar jag. Eller, kanske inte egentligen.
Bästa referal site är
Arinas bibliotek
Boktradition
bokbloggar.nu
Drömmarnas Berg
Uppstickarna är Swedish zombie på 17:e plats (Mina åsikter om zombier är väl kända) och adlibris på 27:e plats(mina åsikter om dom är också väl dokumenterade).
Jag har publiserat
35 regelrätta recensioner
varav
5 är av svenska böcker
13 är Fantasy
11 är SF
6 är Urban Fantasy
3 är SteamPunk
och
2 är Horror
Det är en nedgång sedan förra året. Jag vet inte vad jag ska skylla på. Det kan bero på förra årets nyårslöfte att försöka läsa ut fler serier, hur ofta blir man inspirerad att skriva om tvåan i en trilogi?
En annan förklaring kan vara de stora fyra som kommit i år: Malazans sista, GRR Martins femma, Rothfuss tvåa och såklart Morgans andra. Fyra stora böcker som tagit mer tid än normalt att läsa och som har tagit mer än normalt utrymme i förväntan och eftersnack.
Det kan vara hösten skrivarkurs som tagit skrivtid från bloggandet. Men det känns som om det leder fram till ett självklart nyårslöfte. Kankse inte en recension i veckan men jag lovar att försöka publisera 52 recensioner under 2012!
Rants
Det har blivit en del intressanta rants i år. Mest genomslag fick mitt zombierant.
En annan stor post är liveteckningev av Eurocon:
Första dagen
Andra dagen
Sammanfattning
och i samma anda Sci Fi mässan
Sammantaget kan man konstatera att det varit ett intressant år men inget spännande år. Men nästa blir bättre det är jag säker på! Kanske kommer jag att vara den första som skriver en recension om Domedagen? (Spoiler: It'll be a disappointment)
Gott Nytt År
och en förhoppning att vi alla överlever 2012!
Dagmar kommer till stan
Jag har varit uppe och firat jul hos min mor som bor mitt i stormens öga. Ni har säkert sett bilderna på TV. Det var här det var som värst. Jag antar att det var bilder på TV men jag har själv inte haft TV sen dess. Jag sov som ett litet barn när träd flög runt huset.
Vi klarade oss bra: Locket till badtunnan låg bredvid tunnan och en av de många fågelmatarna hade trillat ner. Utanför tomten var det en annan sak. En femton meters tall trillade ner ett par meter från sovrummet. Hela vår sidan av dalen var strömlös. Hus har rasat och träd fallit överallt.
Första dan dog telefonerna. Ingen har ju råd att instalera fast telefoni nu förtiden och mobilmasterna drivs, som man lätt förstår, av el från elnätet så vi var helt isolerade.
Dag ett: Stort problem. Huset är katastrofsäkrat som få, kamin, levande ljus och det klassiska norrländska vapenskåpet. Men det har en enorm brist: Inget kaffe. Inget färskvatten alls. Egen brunn ja, men pumpen drivs som så mycket annat, på el. Det enda vattnet som fanns var i badtunnan. Alltså drar vi igång en kaffe expedition. Tyvärr var vädret så dåligt (i bemärkelsen töväder) att vi inte kunde ta skoter så det fick bli bil. Hämtar vatten inne i stan. Dagen räddad.
Dag två: Utan rinnande vatten kan man inte duscha. Vad värre är, alla elektroniksaker har hunnit ladda ut. Inget Internet!. Dags för expidition två: Gymmet. Duscha, basta, träna och smyga in i caféavdelningen för att tjuvladda surfplatta och mobiltelefon. En timmes laddning gav fyra timmars internet. Kris avklarad. Vårt lilla gäng överlevare börjar diskutera om det är dags att koppla in elverket. (Har alla norrändska hushåll ett elverk stående omutifallatt?) Vadslagning om våra chanser börjar.
Dag tre: Börjar bli lite irriterande. Fått höra via andra överlevare att elbolaget inte prioriterar oss. Bara fyra hushåll på vår linje och kanske ett tiotal själar. Dags att köpa de sista delarna till elverket. Mot mellandagsrean!
Fulkopplar bilen så att det går att ladda internet. En timmes laddning gav förtio minuters internet.
När tålamodet börjar tryta och jag har just läst ut min bok kommer äntligen strömmen tillbaka.
64 timmar av strömlöshet är över.
PS Jag vann vadslagningen. Ållways bet on survival! If ur dead u cant cash in,
God Jul
Tänk på att om du tror på eldgaffeln så funkar eldgaffeln!
Grattis på 10-års dagen Sagan om Ringen
Jag vet inte hur gammal jag var när jag först läste Sagan om Ringen men jag vet exakt hur det hände. Jag kommer ihåg radhuset med bokhyllan i Mammas sovrum. Jag kommer ihåg att mamma sa att 'den är du för liten för kanske senare'. Jag måste varit över åtta men under elva år gammal. Jag gjorde såklart vad alla tioåringar hade gjort. Jag smög in i sovrummet när jag var ensam hemma och tog ner Tolkiens bok och började läsa. Jag minns tydligt att jag tog den mittersta boken och slog upp den mitt i. Det var kapitlet när Gandalf träffar Aragorn, Legolas och Gimli i Fangorn.
Jag var fast.
Jag tror inte att jag på något meningsfullt sätt slutat läsa Tolkien sedan dess.
Men detta handlar om Filmen. När jag var lite äldre anordnade teatern i byn där jag tvingades spendera min ungdom en visning av Sagan om ringen. Jag måste varit någonstans mitt i tonåren. Det var den versionen där man målade ovan på riktiga skådespelare. Så man kan minst sagt säga att mina förväntningar för Peter Jacksons film var låga när den kom en årtionde senare.
Jag minns tre saker från den första visningen.
Jag kommer ihåg att jag förlät Jackson för att han klippte bort Old Man Willow, Tom Bombadill och kumelgastarna.
Jag kommer ihåg att de mest cineastiska scenerna i boken fångade mig. Här menar jag så klart resan över Eregion och Caradhras till Moria. Landskapet som direkt ur en Attenborough-film. Svepande panoramapresentationer. Naturen, landskapet och ödemarken fångade mig som tidigare bara naturfilmer gjort.
Och för det tredje och viktigaste:
I denna versionen av Sagan om Ringen dör folk!
Tänk tillbaka på actionfilmer du sett. När en skådespelare dör säger hjälten något spydigt om det är en onding och något fjantigt om det är en god karaktär. Men utanför Morias portar gråter Boromir öppet och även medan Aragorn tar det enda riktiga beslutet man kan att fortsätta, att samla ihop hobbitarna och resa vidare, så gråter han. För att i den här filmen dör Gandalf på riktigt och hans vänner sörjer på riktigt! Och hjältar med svärd och rustning gråter över fallna vänner.
Det var starkt och oväntat.
Det bestående minnet, det jag även efter tio år tar med mig är inte CGI, inte slagfältsscenerna, verkligen inte den sköldsurfande Legolas eller den hårdaste av hårda, Gimli, som reducerades till comic relief.
Nej det jag tar med mig är det vackra, det sceniska:
Naturskildringarna. Det är Fylke, det är Eregion. Det är Cair Andros.
Det är detta jag tar med mig.
Breaking News: LHC kan ha hittat Higgs Boson!
Varsågod:
Om man har hittat den så kan äntligen börja utforska vad den egentligen är för något. Vi vet vad den måsta vara för att kunna kallas en Higgs Boson (den skapar gravitation) men om vi äntligen hittat den kan vi börja utforska den i detalj. Det är bara nyligen vi har börjat utvekla material som kan blockera magnetfält....
Japp, den heliga graalen är att hitta ett sätt att generera Higgs Bosoner och att blockera dem!
Ryktet säger att den ligger i området 125 - 126 GeV vilket är väl inom området som LHC kan utforska. Detta är egentligen den viktigaste nyheten. Hade massan varit så lite mer som 140 GeV så hade det varit nästan omöjligt att studera den. Hitta den: Ja, kanske, men inte att enkelt studera den. Som det är nu så kan vi faktiskt studera den utförligt utan att bygga ännu större cyklotroner.
En kort varning från Vixra: The data is "enough to claim an “observation” but is well short of “discovery”."
Men först ett kort rant om vad detta innebär:
Om vi äntligen kan studera den kan vi börja förstå den. Om vi kopplar detta med den tidigare nyheten att man kan skicka neutrinos förbi ljushastigheten så har vi de första byggstenarna till de två viktgaste förutsättningarna för att lämna denna misserabla gravitationsbrunn! Vi har fortfarande ingenting som tyder på att det finns andra dimensioner, maskhål eller ens smådimensioner så warpdrive är fortfarande omöjligt. Men om vi kan bygga rymdskepp med liten eller ingen effektiv massa så är resor med ljushastighet möjligt. En resa till Alpha Centari kan ta 4 år istället för 4.000 år. Och vi kan kanske ringa hem när vi kommer fram! Även i det mest modesta förslaget så kan vi skicka en sond som kan utforska andra stjärnsystem och ha en restid och rapporteringstid på årtionden istället för årtusenden.
En Era av von Neuman sonder och generationsskepp är förbi.
En ny Era av cyklotronformade skepp är i vardande!
Tillbaka till en mer seriös ton. Det kan vara vad som helst i nuläget. Men detta är Science Fiction/ Fantasy blogg. Jag förbehåller mig rätten att spekulera!
Länksallad:
Wired rapporterar här.
Ryktet kommer härifrån.
Avslutningsvis: Pics or it didn't happen!
More Science, NOW!
Update:
CERNs pressrelease här
seriös artikel från New Scientist här
Nomineringar till stora bokbloggarnas litteraturpris
Jag har blivit kontaktad av Breakfast Bookclub eftersom jag tydligen sitter i juryn för litteraturpriset 2011. (Läs EULA innan du nominerar saker på internet!) Jag är såklart hedrad och glad för förtroendet. Mina nomeringar? Jag har flera givna kombatanter som får slåss om segern. Först ut är The Crippled God som kom ut i februari i år.
The Crippled God är den tionde och avslutande delen i dekalogin The Malazan Book of the Fallen. Ni kan säker historien: Steven Erikson har spelat rollspel i många år och en dag knallar han på ett förlag med ett manus baserat på sin spelvärld och en disposition på en serie på tio böcker och strax efteråt går han ut med ett kontrakt. Malzan är Bisterfantasy när det är som bäst, stora episka arméer, fokus på soldaterna längst fram i första ledet, nära, intensivt och trovärdigt.
The Wise Mans Fear är den andra boken i Patrick Rothfuss bokserie om Kvothe the Kingkiller. Vi har väntat länge på den här boken. Om värdshusvärden Kote och hans berättelse. Han sitter i sitt värdshus och berättar för Krönikören om sitt andra liv som den berömde, legendariske Kvothe. En mer personlig Fantasy än Erikson. En mans berättelse. En vis mans fruktan finns på svenska för er som är lagda på det hållet.
A Dance of Dragons är den femte delen av GRR Martins episka fantasyserie. Även detta en bok vi väntat länge på med det mest omtalade förseningen i modern litteraturdiskussion. Stort och episkt. Högmedeltid och djävulska intriger. Inte lika bister som Malazan men lika mörk och hänsynslös.
Cold Commands är uppföljaren till Steel Remains av Richard Morgan. Svart, personlig fantasy med riktigt gripande personporträtt.
Där har ni min lista. Mycket Fantasy men så blir det vissa år.
Nu får ni själva nominera era favoriter!
Tematrio Vampyrer
I dessa tider av dåliga vampyrer när vi översköljs av psykopatiska pojkvänsvampyrer och stereotypa könsroller kan det vara intressant att titta på om det finns några bra vampyrer kvar. Vad är en vampyr? Litterärt är en vampyr en metafor för ondska och farlig attraktion, ett monster som förför, i övrigt oskylldiga, flickor. Monster finns till för att hjälten ska ha något farligt att döda. Att suga blod är en metafor för sex från en tid då det inte var helt OK att skriva om sex. Rent taxonomiskt är en Vampyr en parasit som lever på människans samhälle. Att suga blod är lika nödvändigt för vampyren som för myggor och iglar. Lite beroende på om det är en övernaturlig vampyr eller en biologisk vampyr så skiljer sig saker som vitlök, krucifix och soljus i effektivitet. Om du måste agera hjälte finns det tre steg brukar fungera:
Tryck in en ganska stor sten mellan käkarna (Om du inte hör ett krasande ljud från tänderna så är stenen för liten).
Hugg av huvudet och placera det på ett betryggande avstånd från kroppen (Utom armlängds avstånd brukar anses vara ett minimum) .
Spetsa kroppen genom hjärtat. Använd även här en stor påle, gärna en spetsad telefonstolpe. Kör ner den en god bit i marken, kedjor och hänglås kan användas för att säkra pålen i marken eller i stenblock eler mausoleumet. Ett bra riktmärke är att om du kan dra ut den så är den för löst förankrad.
De flesta experter brukar rekomendera att du efter dessa förberedelser dränker kroppen i bränsle (en blandning av diesel och bensin brukar funka) och reducerar den till aska.
Det är värt att notera att om detta görs rätt så funkar det på de flesta monster, från politiker till kravallpoliser.
Så i dessa dagar av psyksjuka kåta manipulerande pojkväns vampyrer (inget fel i sig men inte min genre), finns det bra vampyrer i dagens litteratur?
Guillermo Del Toros Strain funkar. Han försöker återuppliva vampyren som monster.
Terry Pretchetts Carpe Jugulum är klockren. Han har med vampyrer lite varstans i sina böcker men i Carpe Jugulum tar han monstret vid halsen och diskuterar vampyren, monstret och myten.
Elizabeth Bears New Amsterdam: Ska det vara vampyrsex så ger det åtminstonne bra. Steampunkish Gaslight romance. Good shit.
Monster, humor och stempunk. Det funkar. Kristen högerkonservativ propaganda för unga kvinnor i hur man överlever/uppmuntrar ett sjukt och förnedrande förhållande med en våldsam och manipulativ galning: Funkar inte.
Nu lyfter snart nästa Mars sond!
Det betyder att den kan utrustas med lasrar och neutronkanoner (!) men tyvärr kommer vi inte ha samma underbara såpopera som med Spirit. När Plutoniumet är slut så är det slut. Men man kan ha mycket kul med en liten bil på mars på fjorton år.
Dessutom så kommer den att landa med en Space elevator. OK,ok inte från omloppsbana utan från ett par meter upp. Den kommer antagligen att krascha. Mars är inte snäll mot innovativa landningar men det kommer att se fantastiskt ut.
Inte nog med detta. Med en vikt på ett ton så är Curiosity på den absolut övre gränsen för vad konventionella landningssystem klarar av på mars. Ska vi skicka större sonder och folk så måste vi nu börja experimentera med helt nya landningssystem. Det spekuleras om uppblåsbara aerobrake sköldar tex. Själv skulle jag vilja se retroraketer och heliumballonger eller ännu hellre att vi landar på Deimos, puttar in den i rätt omloppsbana och helt enkel firar ner en kabel till Pavonis Mons. Deimos ligger på en omloppsbana på 30 timmar så det vor lätt (relativt) att bromsa in den till en 26 timmars Areosynkron omloppsbana. Men det är en annan post.
Titta på uppskjutningen av Curiosity live hos NASA kl 16:02.
Where to put your money
Sen dess har jag aldrig varit utan en bok i handen.
Som läsare, kritiker och recensent.
Jag har alltid haft det som ibland kallats talets gåva. Jag kommer ihåg när mina systrar var små och jag brukade berätta sagor för dom. Jag vill gärna tro att det gav dom ett sinne för källkritik och skeptiskt tänkande att få höra vid fem års ålder strax innan Kräftskivan saker som:
- Kräftor har ett rikt socialt liv. De kommunicerar genom att byta färg. Rött betyder 'Hjälp!'.
- I Norrland äter dom rutten fisk.
- Kaffe kommer från Colombia. I stora gruvor bryter man kaffemalm och hugger till det i tegelstensbitar. Titta, här är en från byn Zoegas.
- Den yogorten är full av bakterier!
Det finns dessutom en anledning (jag) att mina systrar kan de Gamla Nordiska Gudasagorna bättre än nya testamentet. Jag har berättat sagor sedan jag var tolv.
När jag var tonåring började jag skriva. Artiklar, hemtentor, seriösa resonerande texter, bakgrundsmaterial till rollspel. Bloggandet var för mig bara ett logiskt steg att självpublisera. Nu ska jag inte säga att bloggandet inte ändrat mig. Som många bokbloggare noterat läser man annorlunda när man ska uttala sig om texten efteråt. Man tenderar inte bara att sitta och skriva ner citat, notera sidnummer och sånt. Man lägger även märke till språk och upplägg på ett annat sätt. Man vill ju kunna säga mer än 'Den här boken är bra' man vill kunna berätta varför. Det är omöjligt att inte utvecklas när man skriver. Än mer om folk läser vad man skriver. Jag kan kräka upp en text op 2500 ord på en dag och även om jag skäms för den just då brukar det vara en publiserbar text efter lite redaktionellt arbete. Jag kan skriva sakligt, övertygande och med viss humor. Jag kan hjälpa andra med deras texter både fiktion och fack-.
Så varför kan jag inte skriva skön litteratur? Det är helt omöjligt. Jag har, så självklart, försökt skriva. Och jag har självdestruerat hårt och upprepade gånger. Allt man skriver måste inte vara bra i allas ögon men det måste ju passera mina ögon. Jag tror att jag har raderat mer skönlitterär text än ett medelstort landsortsbibioltek.
Detta är inget nytt, vi har alla varit där. Vad som är nytt och som jag vill berätta om är att jag skrivit in mig på en skrivarkurs. Därför kommer jag antagligen att lasta av mig min frustration på Er mina läsare. Den stora skillnaden är nu att jag inte kan radera mina dåliga texter längre. Precis som mina artiklar så har jag nu en deadline, en hemläxa och då måste man ju skicka in något. Antagligen är det lika dåligt som jag tror att det är. Kanske, kanske, kanske är de inte riktigt lika dåliga som jag tror och det finns något att utveckla. Oavsett så kommer jag att självdestruera på en helt ny nivå de närmaste månaderna.
Vad är en genre?
* Disclaimer*
Detta är inte ett svar till Margaret Atwood.
Men om jag skulle skriva ett svar så är det: När du lämnat ifrån dig texten är den inte längre din att tolka, den tillhör läsaren. Om vi vill kategorisera den som SF säger du som man bör säga till alla recensioner: Tack.
Man skriver inte en bok om varför läsaren har fel i sin tolkning.
*End disclaimer*
Jag har studerat genrer länge och kan nu slutgiltigt slå fast hur det är!
Det är en kritikers verktyg för att kategorisera konst. Inget mer men inget mindre. Jag kan konstruera och dekonstruera genrer som jag vill eftersom jag är en läsare och en kritiker (kritiker är du också om du läser och har åsikter om det du läser). Författare är välkomna i diskussionen men då som läsare av andras böcker.
Om jag skapar en bra genre och om den är användbar kan begreppet plockas upp av andra och inkorporeras i det kollektiva medvetandet. För en tid. Tills det ersätts av något bättre. Det är ett verktyg för att ordna litteratur i sammanhang eller peka på likheter/olikheter, för att sortera bokhyllan eller bara för att sortera sina och/eller andra läsares tankar och upplevelser. En genre är den kortast möjliga beskrivningen av innehållet. Eftersom jag är mest intresserad av Fantastik så kommer alla exempel och distinktioner att handla om Fantastik och dess genrer och undergenrer. Jag kommer också att använda filmer i många exempel, helt enkelt eftersom filmer har lägre datamängd. Det är färre variabler och därför blir exemplen lättare att känna igen. Diskussionen blir mer varierad och intressant i litteratur men principen är densamma.
Nivåer av genreskap
Ostentativa
En genre kan fungera som enbart som ett namn utan sammanhang. Detta är SF, det jag pekar på, det jag menar när jag säger SF är SF. Titta, detta är Fantasy!
Det fungerar bara med bredast möjliga samlingsnamn. Problemet är att om du säger "Nej, det är inte SF" så har du fel. Axiomatiskt fel. Om Fantasy är det vi menar när vi använder ordet så kan du aldrig säga till någon att den använder ordet fel. Så detta är en väldigt inkluderande men också en väldigt ytlig definition. Den är också till sin natur väldigt bred.
Trots sina brister är den antagligen den bästa definitionen.
Attributberoende
Om du pressar en person som använder det Ostentativa genrebegreppet att förklara sig så brukar det bli en lista attribut. Om det finns robotar, rymdskepp och utomjordingar så är det SF. Om det finns svärd, magi och riddare så är det Fantasy. Om det finns goggles, gasmask och zeppelinare så är det Steampunk. Tyvärr krävs det en oändlig mängd attribut eftersom smak skiftar och tex Hungerspelen skulle inte vara SF eftersom det inte finns robotar, rymdskepp eller utomjordingar, men det finns framtid, genteknik och dystopi så det kanske är SF ändå. Detsamma gäller Windup Girl. Star Wars har magi, lasersvärd och riddare så det kanske är Fantasy, men det finns robotar, rymdskepp och utomjordingar också så det kanske är SF istället? eller också?
Detta används ofta för att annektera etablerade Författare enligt rationalen "Vill du leka med våra leksaker måste du gå med i klubben!".
Kanske den svagaste definitionen men också den vanligaste.
Stämning och sammanhang
Är nästan detsamma som undergenre. Dark, noir, mystery, skräck. Space Opera, Planetary romance, Gaslight Romance, Supernatural Romance, Vampire Romance, Akaporr, Angelology, Epic Fantasy, City Fantasy, Weird Fantasy, New Weird, magisk realism, Chtuluana, Urban Fantasy, Urban Skräck, Future Fantasy, Sword and Sorcery, Detective Urban fantasy, Veil Fantasy, Portal Fantasy, Wardrobe Fantasy, Faïry Fantasy, Faïrie Urban Fantasy, Faïrie Supernatural Romance, Faïrie Supernatural Steampunk Romance, Cyberpunk, Steampunk, Dieselpunk, post-cyberpunk . . . För att bara nämna några få.
På den här nivån verkar det vara oproblematiskt att ett verk klassas som flera genrer. Trots att detta är en av de viktigaste upplysningarna som en genrebeskrivning kan ge den presumtive läsaren så är den ingen som gnäller över att man kallar en film både Space Opera och Sci Fi. Men faktum kvarstår att det är lättare att introducera en Vampire Romance läsare för Planetary Romance eller Gaslight Romance än att introducera honom för Sword and Sorcery eller Epic Fantasy. Det är också väldigt svårt att nåla ner exakt vad som är vad. Vad är det som egentligen är skillnaden mellan tex Steampunk och Gaslight Romance?
Kort om Horrorgenren
Är det bara jag som vill lägga Horror här men tvekar av respekt för Horrorgenrens läsare? Jag kan för mitt liv inte se vad som skiljer Horror från SF och Fantasy. Det är nästan alltid SF+Horror eller Fantasy+Horror. Någon fantast som har en definition som funkar?
Det sagt så tycker jag att det är två saker som definierar Horror: Att det är läskigt och skrämmande och att det berättas ur offrets synvinkel.
Ta Anders Fager som exempel: Han skriver skräck men jag läser det inte som skräck. Varje novell följer antingen monstrets synvinkel eller en väldigt kompetent och farlig protagonist. Det är bra monsterlitt men det är inte skräck. Alien är mer skrämmande av den enkla anledningen att vi följer Ripley och inte monstret. Nästan all skräck som jag sett följer offret: 28 Days later, The Walking Dead, Lovecraft etc.
Notera att jag är extra hänsynsfull i att skriva om en genre som inte är min hemmagenre. Jag är alltid öppen för att bli utbildad av någon som vet mer.
Definitioner från kända genreförfattare (och andra)
Bara för att komplicera frågan ytterligare så kan jag nämna några andra personers definitioner av vad en genre är:
- A "category," says [Bruce] Sterling, is distinct from a "genre," which is "a spectrum of work united by an inner identity, a coherent aesthetic, a set of conceptual guidelines, an ideology if you will."
- "[A] set of practices that define a [scientific literary] discipline" Thomas Kuhn
- SF är att utforska det som skulle kunna hända och Fantasy är det som aldrig kunde ha hänt.
Som så många har sagt så är det svårt att hitta en definition som funkar heltäckande och utan undantag. Det är inte bara min förkärlek för Venn-diagram som leder mig till en mutipelgenre idé.
Samtidigt är det sant att en genre måste definieras på flera plan om den överhuvudtaget ska vara användbar.
Över och under genrer
SF, Fantasy och Horror brukar nästan alltid samlas under en gemensam övergenre som ibland kallas Spekulativ Fiktion och ibland Fantastik. På samma sätt brukar SF definieras som The World of What If. 'Tänk om' kan så lätt missanvändas. 'Tänk om' det levde knytt och tomtar i väggarna? 'Tänk om' det sker ett mord i Ystad och en äldre poliskommissarie som aldrig avfyrat sitt vapen i tjänsten...? Det är knappast SF.
Men 'Tänk om' sammanfattar mer författarnas och läsarnas förväntningar på sin läsning. 'Tänk om' oljan tog slut. 'Tänk om' vi kunde resa till fjärran stjärnor och träffa utomjordiska intelligenser. 'Tänk om' kön var ett övergående fenomen och inte en normativ dipol. Det är ett uttalande om vilken typ av historier man vill läsa, vill skriva, vill låta sig fascineras av.
Det finns en anledning till varför jag tog med Thomas Kuhns paradigmdefinition. Det fanns ingen Fantasy innan Tolkien. Det betyder inte att det inte skrevs fantasyböcker innan Tolkien. Det betyder att, precis som Kuhns skriver om paradigm, Tolkien skapar i Sagan om ringen en modell, ett typexempel varemot all tidigare och senare Fantasy relaterar. På samma sätt som vetenskapliga upptäckter föregår paradigmskiftet så knyts det ihop i ett exempelverk som Einsteins Relativitetsteori som byggde på Lorentzs matematik mm så bygger Tolkien på strömningar som vill uttrycka sig i Fantasygenren men det är först Tolkien som skapar genren. Dantes Divina Comedia är så klart SF även om den skrevs trehundra år innan genren ens fanns (det är en What if med teologi som den vetenskap som utforskas - glasklart SF). När det finns ett eller flera verk som läsare kan samlas kring uppstår en genre. Fantasik finns egentligen inte annat än som samlingsnamn. Däremot finns det flera verk som kan beskrivas som 'ren' SF eller 'bara' Fantasy.
Det är fruktsamt att diskutera definitioner, det är bra för både läsare och säljare att ha en levande diskussion om vad som innefattas i en genre och vad som inte innefattas. Innefattas i bemärkelsen 'är viktigt', inte i bemärkelsen 'skall exkluderas'. Dessutom, om det inte finns en levande diskussion så kommer hela genrebegreppet att definieras av Amazons marketing-algoritm.
Underliggande ideologi
Detta sättet av genreindelning är den som oftast leder till hetsiga diskussioner. Vad är verkets essens? Vad är verkets själ? Är det SF eller Fantasy egentligen? Det kryper fram i att författaren känner sig behöva förklara att drakarna är genmanipulerade från grodor och myggor, att magin kommer från midi-chlorianer. Eller så känner författaren att allt kan förklaras med det magiska prefixet nano- och glider försynt in i fantasy. Det är här diskussionen kan bli hetsig, intressant och spännande. Det är farlig att blanda, för en läsare som letar efter en rationell förklaring i en bok blir besviken på magiskt tänkande. På samma sätt kan jag bli besviken på fantasy som 'avslöjas' som SF; Det var maskiner hela tiden är otillfredsställande i Fantasy.
Det finns alltid en underliggande intern logik som underbygger hela handlingen. Ibland haltar det och ibland håller inte den interna logiken hela vägen men det är en brist i verket inte i min logik. Ofta tar det sig sitt tydligaste uttryck i slutkonflikten.
Om dilemmat i upplösningen bygger på magiskt tänkande så är det Fantasy om det bygger på rationellt tänkande; SF. Det är inte sällan ett djupt moraliskt beslut, oavsett genre men naturen av det moraliska dilemmat är olika.
Kan du se skillnaden?
"Use the Force, Luke!"
SW IV
"Begone, and trouble me no more! If you touch me ever again, you shall be cast yourself into the Fire of Doom." Frodo to Gullum på Mount Dooms sluttning, minuter innan upplösningen.
the Return of the King p266
Typiskt magiskt tänkande: Är detta en besvärjelse skapad av ringens kraft? Är det Ödet eller en moralisk kausalitet som får Gollum att snubbla? Bara slumpen/tur? En profetia? Jag vet inte men bra är det.
"It's over" Sarah Connor
"No! There is one more chip. It must be destroyed also" T2
"Don't grieve, Admiral.
"It's logical.
"The needs of the many,
"outweigh . . ."
"The needs of the few"
"Or the one."
Death of Spock
- Star Wars är ostentativt och attributmässigt SF, dessutom är det Space Opera men på djupet är det väldigt Fantasy. Det ena motsäger inte det andra, det kompletterar varandra. Finns det behov kan man skapa en mesogenre (tex Future Fantasy) för att knyta ihop det. Däremot är prequells serien rak SF vilket är en av anledningarna till att fansen känner sig besvikna. Det är inte så att vi inte vill veta hur kraften fungerar men midiclorianer är ett otillfredsställande svar jämfört med Yodas kraftfält som springer ur allt levande, knyter det samman, genomsyrar allt. Vi hade velat ha mer semimytisk hoodowoodo.
"The Force is strong in this one." vs
"His midi-chlorian result is of the chart."
- Trollkarlen från Oz är Fantasy och äventyr men visar sig vara SF i grunden.
"Pay no attention to that man behind the curtain!"
- "I've seen things you people wouldn't believe.
"Attack ships on fire off the shoulder of Orion.
"I've watched c-beams glitter in the dark near the Tannhäuser Gate.
"All those ...
"moments will be lost in time,
"like tears...
"in rain.
"Time to die.
Roy Batty, Blade runner
Blade runner är en intressant film. Det ligger i nyanserna. Roy Batty är en SF Prometeus. Han ställer sin skapare till svars för sina medfödda tillkortakommanden. Men det hjälper inte att storma himmelen, konfrontera Gud och slutligen döda honom. När din biologiska klocka tickat ner dör du. Eftersom alla analogier för åldrande, sjukdom och död är rationella och inte allegoriska (öde, predestinering osv) så är det Sci Fi. Hade man valt andra analogier så hade det lätt kunnat vara Fantasy.
Slutsats:
Detta är ingen postmodernistisk 'din-verklighet-är-lika-fin-som-min-verklighet'. Detta är ett första försök att skapa en fungerande och dynamisk genrediskussion. Det går att ha rätt eller fel, det går att sammanfläta genrer till en rik väv som speglar det vi faktiskt ser i konsten. Inte reducera utan resonera, kategorisera och analysera.
Jag vill se en genrediskussion på minst tre nivåer. Estetiskt, stämning eller tema och själ. Det är fel att kalla Star Trek för Fantasy och det är fel att säga att Star Wars inte är Sci Fi.
Estetik: Om det ser ut som Fantasy så är det Fantasy.
Stämming: Äventyr, romans eller mysterier? Detta är viktigt.
Essens och själ: För oss nördar att slåss om.
Eller om du hellre vill: Yta, innehåll och bas.
Det ger mig som recensent en metod att arbeta med och mig som läsare de viktigaste bitarna info jag behöver för att välja böcker.
Listor, listor och listor
Det är alltid lika jobbigt när man får nya efterlängtade, förväntade moderna klassiker ett par dagar efter varandra. Det var ju inte så att att-läsa-listan var tom innan!
Här är mitt senaste problem:
Jag läser Cold Commands - Richard Morgans senaste, uppföljaren till Steel Remains.
Då dyker Cherie Priests Ganymede ner. Forstättningen på hennes spretiga Clockwork Century steampunk universa. Goggles, gasmasks and zeppelins plus knarkzombier. Vill läsa nu!
Steven Eriksons exuberanta kvasiseriösa sidoserie om Bauchelain och Korbal Broach, vansinnigt roliga och sympatiska nekromantiker och allas älskade evil people. Jag har den fjärde delen, Crack'd Pot Trail liggande som chokladdoppad sockervadd på bordet. Tillsammans med en Michael Swanwick bok om att dansa med björnar. Sen kommer Kadreys senaste Aloha from Hell, a feelgood romp if there ever was one, när som helst.
Nu fick jag just reda på att the Iron Jackal kommit in. Tredje och avslutande delen i Chris Woodings Ketty Jay, Steampunk/SF/Firefly western äventyrs serie.
Vilken ska jag börja med?
Tomas Tranströmer
Grattis.
Men varför får vi inte en kvinnlig SF författare? Är det inte dags att ge Ursula LeGuin priset snart! Vi har trots allt inte sett någon kvinnlig SF författare på flera år nu.
Vad är fel med zombiegenren?
1. Zombiesmittan är 100% dödligt!
Numera vet alla (inklusive personerna i sagan) att om man blir biten blir man zombie, utan undantag, alltid. De flesta har redan anammat virusvarianten på vad som förorsakar zombier. Varför inte anamma implikationerna? Om zombiesmittan var 99% dödlig så hade alla som överlevt apokalypsen hört talas om eller kännt till någon som överlevt ett zombiebett. 90% så hade varje grupp överlevare en deltagare som överlevt. (De dödligaste sjukdomarna ligger långt under 100% Zaïre Ebola ligger mellan 80-90% och varje utbrott ligger på ett par tre hundra döda, Spanska flugan 20-30% och 18 miljoner döda, Rabies i det närmaste 100% och femtiofemtusen döda om året.) Mitt problem är inte så mycket autenticitet även om det ingår. Det stör mig hur lätt det är för publiken/läsaren att acceptera premissen att vi måste döda alla som blir bitna. En chans att överleva, om än liten skulle ändra hela den emotionella synen på avskjutandet på bitna vänner.
Lösning:
Vad jag skulle vilja se är ett Z-virus som är 95% dödligt utan vård och 75% med den bästa vård man kan ge under apokalypsförhållande. Även om det bara är dropp och tamiflu så kan det ge den infekterade en chans att bekämpa viruset. Samtidigt kan man aldrig vara säker på att en överlevare är helt botad.
2. Inkubationstid och spridningsvektor!
Anledningen till att ebola sällan sprider sig och rabies gör det är inkubationstiden och spridningsvektorn. Ebola har en inkubationstid på mellan två dagar och tre veckor beroende på variant. Kort inkubationstid gör att den nyligen bitne inte kan lämna området där han blivit biten. Med klassisk zombieinkubation på ett par timmar (ner mot en halvtimme i slutet på filmen) gör att ett zombieutbrott aldrig skulle sprida sig från USA till Europa. Ett plan med en smittat hade sats i karantän direkt eftersom den smittade skulle hinna få allvarliga symptom innan de hinner landa. Rabies däremot har en inkubationstid på flera månader. Dessutom är spridningsvektorn sällan människa till människa utan det sprids via varmblodiga djur. Därför finns det nästan överallt i världen trots att det är i det närmaste hundraprocentigt dödligt. (Man känner bara till sex fall som överlevt obehandlad rabies. Någonsin. Jämför med femtiofem tusen döda om året.) Det ligger i zombienaturen att spridningsvektorn är zombie till människa. Aldrig hund till människa eller råtta till löss till människa. Därför blir inkubationstiden desto viktigare.
Jag tänker så klart på historieberättandet: Om bitmärket har tid att läka och försvinna så blir hela tickande-bomb scenariot mer skrämmande. Ge Z-viruset en inkubationstid på tre veckor eller mer.
Eller är kanske smittan sporbildande som mjältbrand? Ett rensat område kan vara smittsamt i generationer. Purify by fire!
3. Norrlandsromantiken!
Även om ett zombieutbrott sprider sig snabbare i städer än på landet så är överlevnadschansen större i staden. Inte i procent kanske men i absoluta tal. Städerna skulle förvandlas till riktiga mardrömsriken men det skulle finnas massor av osmittade som kan samlas och slå tillbaka. Om 90% av stockholm förvandlas till zombier över en natt skulle det finnas i runda tal hundrafemtiotusen överlevare! Att i detta sammanhang fokusera på fem förvirrade norrlänningar känns inte som om det berör. Hela Z-genren lider av redneckromatik. Det är inte så konstigt. Genren handlar idag om statliga program som gått fel, moderniteten ifrågasätts och den söker efter en återgång till en pastoral idyll. Istället för städer som samhällets nyckelpunkt blir dom zombieinfesterade helvetes hål. Räddningen är en återgång till ett enklare sätt att leva.
Men jag som, även om jag ser mycket fel med det moderna, med våra städer, inte ser min granne som en risk, jag som inte ser städerna som en ondska i sig själv? Dels därför och dels av kall rationalitet så tror jag att det vore intressantare att följa de hundratusentals överlevarna i stockholm än en liten isolerad grupp i norrlands inland. Tillbaka till städerna. Låt oss bygga repbroar mellan hustaken. Låt oss locka in zombierna i återvändsgränder och avlägsna hotet, kvarter för kvarter. Upprensning och återtagande. Tänk på London som efter samma katastrof skulle ha en levande befolkning på runt miljonen eller New York med två miljoner.
4. Könsrollerna
I de flesta fall innebär civilisationens slut en automagisk återgång till omoderna könsroller. Det är rövhålen som överlever och kvinnorna börjar diska och tvätta. Jag köper inte riktigt det. Först och främst tror jag att könsrollerna skulle göra att fler kvinnor skulle överleva. Även om det finns många moderna män som inte kastar sig ut för att ätas upp så skulle antagligen könskvoten bland överlevarna vara två till tre kvinnor per man om inte ännu mer. De som överlever skulle antagligen ha en övervikt på ett mer saktmodigt lynne och galenpannor och våldsverkare är den andra vågen infekterade (Den första är antagligen akutpersonal, vårdpersonal och polis, brandkår och militär). Det kommer antagligen att finnas fega kvinnomisshandlare och misogyna karaktärer bland överlevarna men kommer dom verkligen att vara tongivande? Eller kommer det att utvecklas ett nödvändighetens matriarkat?
Sammanfattning:
Med en liten men reell chans att överleva så blir beslutet att döda den som börjar få influensasymptom ett hjärtskärande dåd som föds ur desperation och nödvändighet. Att skapa säkra sjukvårdsfaciliteter blir en av överlevarnas högsta prioritet. Risken att vem som helst kan bryta ut i prezombie frossa gör att oavsett hur säker överlevarnas inre cirkel är måste du alltid hålla ögonen öppna. Ständigt bevaka dina närmaste. En tryckande kritik av övervakningssamhället och angiverisamhället kanske? Allt under norrmalmsmatriarkernas överhöghet.
Det finns flera angrepp på det jag ser som stagnationen i zombiegenren. En kort, högst subjektiv lista:
Cherie Priest, Boneshaker med uppföljare:
Hon undviker hela virusproblematiken med kemiska zombier: En gulaktig gas gör den som utsätts för den till en klassisk zombie, varierande inkubationstid som förklaras på ett mycket logiskt sätt. Nyskapande.
The Walking Dead:
TWD attakerar synen på den klassiska könsrollsutvecklingen genom att sätta den i centrum. Kvinnorna tvättar medan en man misshandlar dom. Klassiskt.
I en perifer storyline ser vi människor som försöker skapa en oas mitt i ett zombiehelvetiskt stadslandskap.
Svenska e-böcker
Jag har börjat titta på eboksutbutet på Svenska. Jag har tidigare bara läst böcker från Amazon och gratis böcker så detta är nytt för mig. Amazon har sina nackdelar men det måste man leva med eftersom de dominerar den engelskspråkiga marknaden så totalt. Det största problemet är just inlåsningsfunktionen, något som jag är allergisk mot. Jag kan inte läsa andra böckeri Kindle appen fast den är den bästa läsaren jag har och jag kan inte läsa kindleböcker i en annan läsare om jag hade velat. Det andra problemet jag har stött på är regionsindelning. Vissa böcker säljs helt enkelt inte i Sverige fast att Amazon har dom i sin lista.
Det tredje är att det inte finns Svenska titlar.
Därför hamnade jag hos Adlibris. Böckerna jag köpt är i formatet Epub som går att läsa i vilken läsare som helst. Men det går inte att köpa böcker på Adlibris utan att ladda ner deras app. Den är ett nödvändigt ont. Jag har försökt lista problemen med Adlibris och systematiskt jämföra med andra leverantörer. Detta har jag gjort för att försöka vara objektiv och inte gå på magkänslan och bara avfärda den. Kanske någon som jobbar med det ser listan och åtgärdar problemen men det är väl för mycket begärt att de ska googla sin egen produkt? Jag förväntar mig inte att Adlibris ska vara bättre än marknadsledande Amazon men de borde ju vara lika bra eller bättre än gratisalternativen? Varför? Jo för att Bokus skickar dina e-böcker med direktlänk och mail!
Adlibris kräver att jag laddar ner och installerar deras app för att kunna köpa böcker. Om den inte funkar finns många titlar hos konkurenten.
Jag har jämfört med den generiska eboksläsaren som följer med min android, Samsungs 'Readers Hub' från Kobo och Kindle appen från Amazon. Så Adlibris mot två gratis och den marknadsledande.
|
|
Adlibris |
Generisk |
Kobo |
Kindle |
|
Inlåsning |
Delvis |
Öppen |
Öppen |
Total |
|
Appen |
Appen utnyttjar inte hela skärmen |
Godkänd |
klumpigare än gen, lättare adlibris |
Bra |
|
Läsvänlighet |
Kass |
Bra |
Bra |
Bra |
|
|
Bakgrundsfärgen är satt till spotlightwhite |
sex färger, standard är beige |
Svart eller vit |
vit, sepia, svart |
|
|
går inte att ändra brightness! |
kan ställa in brightness + automatisk ljusstyrka |
Nej men auto är ok |
kan ändra brightness |
|
Text |
tre fonter |
sex fonter |
Två fonter |
nej |
|
|
kan byta textstorlek |
ja |
ja |
ja |
|
|
kan söka ord men |
ja |
ja |
ja |
|
|
kan inte markera ord |
Kan markera ord |
ja |
ja |
|
Extra |
Ingen ordbok |
bara engelska |
Ingen ordbok |
engelska |
|
|
Inget extra |
Inget extra |
Kan posta markerad text på facebook |
direkt länk i texten till wikipedia och google! Kan posta på FB, twitter, mail, G+ etc |
|
Navigering |
kan inte använda bokmärken |
kapitelnavigering bokmärkes navigering och navigera efter markerad text |
kapitelnavigering bokmärkes navigering och navigera efter markerad text |
kapitelnavigering bokmärkes navigering och navigera efter markerad text |
|
Funktion |
Laddar ofta och långsamt |
laddar in hela boken direkt |
laddar per kapitell - mycket snabb |
snabb |
|
|
hackar och hänger sig ofta |
|
|
|
Det märks att Adlibrisläsaren inte är sämst rakt över alla mätvärden. Men den är svår att läsa i och det faktum att den hänger sig och inte går att handla från är ett stort problem. Hur lönt är det att kunna byta font men inte brightness? Dessutom är mina problem med passform kanske bara ett problem som finns men en enda plattform. Jag tror tyvärr att det är tvärtom: Om min sitter som en smurf mitt i en tom skärm så hänger antagligen texten ut bakom kanten på en annan android. Om appen inte kan anpassa sig till skärmen så passar den bara på en skärmstorlek.
Nu har jag ett dilema: Jag kan inte uppmana dig att inte läsa e-böcker för det borde du. Jag kan inte heller uppmana dig att undvika Adlibris, de har en hel del spännande titlar som inte finns hos konkurenten.
Därför måste jag med största möjliga eftertryck säga:
Härda ut, arbeta runt begränsningarna och läs!
För det finns en stor fördel som uppväger det största problemen: Böckerna är öppna!
Du kan jobba runt problemen.
I Kindle är det omöjligt.
PS. Jag har fått svar på min fråga i Adlibris forum. Den läsare dom rekommenderar heter Aldiko. Jag orkar inte recensera den lika grundlig som ovan men den hamnar mellan den generiska och Kobo. Den är snygg men saknar en del funktioner som bakgrundsfärg och möjligheten att skriva egna fotnötter. Men om man nu rekomenderar en annan läsare: Varför inte bara köpa licens på den och anpassa efter egna förutsättningar? I Aldiko kan jag köpa böcker från feedbooks.com så det vore lätt att anpassa till svenska förhållanden. Eller: Om man måste ha skaffa en annan app, varför inte erkänna det och låta mig handla utan att ladda ner deras? DS
Är jag överkänslig? Ibland när jag sitter och skriver lyckas jag övertyga mig själv om att jag har rätt. Det kan ha hänt här. Det bara stör mig att dom inte ser mig som sin målgruppgrupp. Men om inte jag så vem? Teknofreaks är redan på, äldre damer med en förkärlek för böcker (som är en målgrupp jag har hört på allvar skulle vara målgruppen med stort M) kommer inte förrän systemet är buggfritt.
Målgruppen borde vara SF och fantastikläsare med visst teknikintresse.
Bonniers e-noveller
Är detta ett alternativ till novellsamlingar?
Eller är det ett komplement?
Nyfiken som man är gick jag in och försökte köpa en novell och jag måste anstränga mig för att minnas hur jobbigt Amazons kindle var att installera på en android. Jag tror inte att den var lika illa. Men Bonniers säljer via Adlibris och Adlibris följer alla jobbiga handelshindrande rutiner som finns. Du måste ha en Adlibris läsare* för att kunna ladda hem texten (jag har inte testat dra hem den till datorn men du behöver en app för det också).
Men adlibris böket är egentligen sekundärt. Jag är allergisk mot inlåsningsfunktioner men det är ett engångsarbete att installera appar och synka konton. Formatet är Epub så det går att läsa texterna i en generisk läsare. Jag rekommenderar faktiskt att du gör just det.
Så tillbaka till den stora frågan: Är detta slutet för antologierna? Eller är detta ett konstruktivt mellansteg?
En kort novell som du kan tanka hem och läsa känns helt rätt. Priset ligger också helt rätt. Egentligen är det väldigt dyrt** men eftersom det är ganska lite pengar så känns det inte dyrt. Det är ju bara några tior. Jag kan tänka mig att detta slår igenom. Och jag kan tänka mig att formatet blir en variant på magasinen från SF's barndom. Korta texter för en liten slant. Enligt pressreleasen är det planerat för 70 e-noveller under 2011 så lite beroende på urval (Jag har svårt att se att jag skulle vara intresserad av 'Kärlek' eller 'Relationer') så kan detta fungera som ett Magasinsubstitut snarare än en konkurent till antologierna.
Det finns tre perspektiv här:
Som läsare får jag en ny ingång till texterna, Många av författarna är nya för mig.
Pluspoäng för genreindelningen, vad sägs om 'Nästan sant' och 'Skröna'. Jag kan bli beroende av detta. En kommande attraktion är 'Avsnittsroman'. Kommer man att kunna prenumerera? måste man betala för varje kapitel? Kan vara ett spännande format. Dessutom gillar jag novellformatet men läser det alltför sällan. Jag har en tendens att läsa hela boken i ett streck när jag köper en antologi. E-novellformatet gynnar att läsa en novell i taget.
Som författare är detta ett sätt att inte bara synas, som på många självpub sites och bloggar. Detta ger inkomst i reda pengar. Samtidigt är det kanske är det lättare att komma fram här, på egna meriter utan att behöva sorteras med andra texter för att passa temat för en antologi?
Som förlag måste man, som alla andra branscher ofta hitta olika sätt att sälja samma produkt för ett högre pris. Det bästa sättet är att förpacka produkten på att attraktivt sätt så att kunden gladeligen betalar lite mer. Förlagen har börjat sälja mer inbundna böcker tex, vilket jag gärna betalar mer för. Det kanske förvånar den läsare som inte känner mig men jag gillar faktiskt att förlagen tjänar mer pengar. Förlagsbranschen är en riskbransch, om de tjänar mer pengar (alltså har en högre avkastning per text inte bara höjer priset för att täcka utgifter) på Fantastik så kommer dom att ge ut mer Fantastik. Om dom tjänar pengar på e-böcker så kommer dom att satsa mer på e-böcker. Det är ganska självklart. MEN eftersom det är en utpräglad riskbransch så kommer dom att satsa på okända författare också. Genom att sänka initialkostnaden (inget tryck, ingen distribution i traditionell mening) så kan man lansera fler författare för varje succéförfattare. Det klassiska exemplet förläggare brukar ge är att man behöver sommardeckaren för att kunna ge ut diktsamlingen men det finns ett bredare sammanhang än så. Det är väldigt svårt att avgöra vad som blir uppskattat av stora mängder läsare och därför måste förlagen ge ut mycket fantasy för att hitta en Harry Potter.
Därför kan detta öppna upp för smalare författare att kunna komma ut och synas och för mig en möjlighet att hitta texter som jag aldrig annars skulle kunna köpa.
*Adlibris läsare för android är riktigt dålig. Det går inte att justera brightness, bakgrundsfärg textstorlek osv. Själva läsare verkar vara låst till en mindre skärmstorlek än jag har så det är en tre cm svart rand runt den. Du kan köpa böcker direkt i läsaren men om du tittar på SF så hittar du bara 34 titlar, 4 titlar Fantasy och inget från Mix Förlag alls! Det går att söka på författaren och komma dit men det finns inte i listat SF eller Fantasy. Jag kommer att köpa mina böcker via web browsern och läsa dom i en annan läsare så Adlibrisappen är bara en nedladdnings app för mig om dom inte förbättrar gränssnittet.
Men, och detta är viktigt, formatet är generiskt. Adlibris är ett nödvändigt ont för att kunna köpa svenska e-böcker från deras författarstall men jag tror aldrig att jag kommer att läsa i den.
Notera skillnaden mellan bilderna hur skärmen utnyttjas. Adlibris till vänster och generisk läsare till höger.
**Kort matteruta:
Nedan följer en kort sammanställning av antologier och novellsamlingar jag gladeligen betalat för. Jag anser visserligen att fysiska böcker har ett större investerat värde än en datafil. Men det är ändå intressant att jämföra vad jag historiskt varit beredd att betala för en novell. Jag har valt det priset på prislappen eller högsta priset inte det billigaste möjliga idag eftersom det jag är ute efter är min betalningsvilja.
Looking for Jake av China Miéville kostar 94:- på Adlibris och har 14 noveller vilket innebär en styckkostnad på 6:71
A Place so Foreign... av Cory Doctorow kostar 179:- (119:-) och har tio noveller dvs 17:90 styck
Cosmocomics av Italo Calvino kostar 155:- (119:-) och har 34 texter dvs 4:55 styck
Extreme Fantasy kostar 128:- och innehåller 24 noveller dvs 5:33 styck
SF : the best of the year 2007 kostar 89 och innehåller tolv texter dvs 7:42 styck
[Jämför 2011 kostar 228:- och har 25 texter vilket ger c:a 9:12 styck]
Snittpriset blir då i min bokhylla 8:38 med ett median på 6:71. Mix novellerna kostar 26:- och upp och är då 210% dyrare än snittet, 287% dyrare än medianen och 45% dyrare än tidigare max.
Oanade risker med alternativmedicin
Borde vi inte för samhällets bästa kräva minst samma säkerhetsnivå som kärnkaftsindustrin med detaljerade planer för slutförvaring?
Böcker som inte kunde skrivits före 9/11
Den bok som först dyker upp för mig är:
Little Brother av Cory Doctorow som handlar om ett Department of Homeland Security gone mad.
Ladda ner gratis här
Det skrämmande är att sen torkar bokflödet upp. Det finns andra böcker som Atrocity Archives av Charles Stross som handlar om ett planerat terrordåd i USA och spinner vidare till att diskutera övervakningssamhällets faror. Den kunde kvalificerat sig om han inte börjat skriva den innan 9/11. En kul/skrämmande detalj är att han ursprungligen skrev med Osama Bin Laden som huvudantagonist men ändrade det när 9/11 inträffade. Har inte SF/F författarna tagit sig an problemet? Har nutidshistoriens största händelse helt gått vår genre förbi? Jag tror inte det.
Terrordådet ändrade inte världen utan accentuerade processer som redan var på gång. Under ett par år hade den konservativaste av den Amerikanska högern ett moraliskt frikort. Den isolationistiske Amerikanska presidenten blev tvungen att agera på den internationella scenen och inledde två krig. G.W. Bush kunde ha ändrat USA's riktning, tagit USA mot en reträtt från en expansiv, aggressiv utrikespolitik men han tvingades att fortsätta som innan men i högre fart.
De stora förändringarna var imperialistiskt krig, sanktionerad tortyr och ett övervakningssamhälle, allt på kredit vilket direkt leder oss till dagens kreditkris. Tre teman som alltid har diskuterats i SF!
Frågan om man kan bomba fram demokrati är inte ny. Den belyses av författare som Joe Haldeman i The Forever war, eller vilka övergrepp militär intervention leder till som i The Malazan Book of the Fallen av Steven Erikson via Star Trek till Ursula LeGuin's Ekumenenserie (om hur man kan göra annorlunda) till Iain M Banks Cultureserie (även om Contact och Special Circumstances inte alltid beter sig helt oklanderligt så invaderar dom aldrig).
Övervakningssamhället är ett annat välbesökt ämne från 1984 tills idag.
Tortyr är det som jag verkligen saknar i bra SF/F! Vi har alla sett scenen i både mainstream och genre. Busen vägrar berätta var barnet är som kommer att drunkna, kvävas, sprängas inom en satt tidsram. Polisen börjar slå och hans blödige sidekick kan som mest säga 'Om vi gör detta är vi inte bättre än de vi bekämpar.' Publiken inser genast att vi måste slå, tortera eller skenavrätta för att rädda barnen. Ren och skär pro-tortyr propaganda helt enkelt.
Den ende författare förutom George Orwell (Storebror är inte intresserad av dina bekännelser) som på senare tid tagit upp frågan är GRR Martin. I A Dance with Dragons finns en scen där en person föreslår tortyr och vår protagonist säger till honom: "Jag litar inte på den typen av erkännande. Du har gett mig för många och allihop värdelösa." (fritt översatt) Den förste författaren som ger det hårdaste argumentet mot tortyr: Det funkar inte! Argumentet att man måste göra allt för att rädda liv är ett OK argument, att döda en för att rädda tio osv. Men tortyr är oacceptabelt inte bara för att det förstör det samhälle det antas skydda. Det är också helt oanvändbart. Något som vi vetat ända sedan häxjakten på femtonhundratalet.
Terrorism är det avslutande temat som genomsyrat SF/F i alla tider. Från Dune till Harry Potter. Terrorism som vi känner igen det idag ett vapen för den svage, den som inte själv kan frammana arméer för sin sak. Det är en Underdogs vapen och underdogs är nästan synonymt med hjälte. Men bara nästan. Frågan om ifall terrordåd är acceptabelt handlar i slutändan om vem som utför dom, varför och mot vem. Harry Potter är ju en hjälte och Voldemort är ju definitionsmässigt ond - därför är hans terrorism OK. Det är kanske det största lärdomen vi kan dra av våra böcker: Terroristen är alltid hjälte i sina egna ögon.
Jag inser att det måste finnas fler böcker som direkt bearbetar 9/11. Jag kan bara inte komma på vilka. En del av problemet är som jag skrev att de viktiga temata är tidslösa. En annan anledning är tolkning. Det är möjligt att jag läst dom utan att göra rätt koppling. Hjälp mig hitta fler relevanta böcker i kommentarerna.
