Förbundsbryterskan
Anders Björkelid har kommit ut med den tredje delen av serien som började med Ondvinter. Den har legat i min att-läsa-hög ett tag. 2011 har varit ett bra bokår så han har tyvärr blivit liggande.
Jag hade glömt vilket enormt flyt han har i sina texter. Jag skulle inte kalla det lättläst med sidorna bara rinner iväg. Jag läste ut den på en helg utan problem vilket är lite ovanligt med tanke på hur tjock den är.
I Ondvinter presenterar Björkelid två syskon som har ett så starkt band att vi som läsare ofta inte vet vem av dem som är berättarpersonen. De talar med samma röst. Det finns ett band mellan dem som senare bryts. Vad som börjar som berättartekniskt knep (första person plural) blir en viktig del av historien, en del av mysteriet vi som läsare vill förstå. Första boken är syskonen sammantvinnade. Andra boken är Wulfs bok och den tredje är Sunias. Hur blir det i fyran?
Det är en magisk värld, de vet vi redan i första boken. Det finns en känsla av djup, av svindel för de långa tidsåldrar som anas under Ondvinterns snö.
I andra boken Eldbärare får vi en glimps av historien och magin som han hanterar mästerligt.
I Förbundsbryterskan går han ett steg längre. Det är episk, nästan klassisk, Fantasy. Men till skillnad från så många andra så tar Björkelid på allvar till sig vårt Svenska arv. Han väljer inte att låta sig inspireras av vikingakult eller tidig medeltid. Han tar den del av kulturarvet som ligger oss närmast. Förkristen vidskepelse och fäbodvall. Vittror, vättar och rå. Syskonen förföljs av Bösen och vandrar på vitterstråk. Myrmark, fjäll och älvar. Om Sverige upplevt en fantasyålder så är det så här det hade sett ut.
I denna den tredje boken träffar syskonen samerna och Björkelid lyckas fånga och hålla mig genom deras resa i Underjorden. Storyn är komplex och spiralformad men på något sett lyckas Björkelid vara logisk och rak medan syskonen går vilse i Underjorden, när de går vilse bland landets och sina egna minnen. Min enda oro är att han inte klarar att leva upp till mina numera högt uppskruvade förväntningar på fyran.
Det borde inte finnas ett enda svenskt Fantasy fan som inte ser till att läsa Björkelid.
