Årets bästa blurb

Charles Stross, känd med böcker som Accelerando och Singularity Sky har skrivit BlurbenThe Quantum Thief. En bok som är något så spännande som en SF deckare av en Finsk Kvantfysiker. Bara detta räcker för att jag ska läsa boken, jag har inget minne av att läsa något någondsin av en Finsk författare (även om en nyinhandlad Kalevala ligger i att-läsa-högen). Hannu Rajaniemi är dessutom publiserad med Deus ex Homine i The Year's Best Science Fiction 23'd annual collection m.fl.. 

Blurbs har två syften; Dels att pusha boken och dels för den blurbande författaren att få synas i tryck. Genom att bli ombedd att skriva en blurb så ses ju man som bättre författare, en auktoritet i genren osv. Det är därför jag hoppade till när jag såg vad Stross skrivit om Rajaniemi:
"Hard to admit, but I think he's better at this stuff than I am."
Hmm, måste läsa...

De döda fruktar födelsen

av Pål Eggert är en Svensk Urban Fantasy Malmö, vilket visat sig vara en stor och växande genre. Min första fråga är varför Café Hollandia har en så framträdande roll i UFM? Även i Nenes Udda Verklighet var avgörande plotpieces förlagda till Hollandia.
Jag hittade en recenssion på Drömmarnas Berg som jag inte kan toppa. Grafisk och uttömmande. Men jag kan ju säga att jag gillade De döda fruktar. Som med alla bra böcker känner jag när jag slår igen den att det kunde varit lite mer Helvete, lite mer Malmö och lite mer Himmel. Men eftersom det redan utgör hela boken så måste jag nog istället be om mer böcker.
Pål Eggert skriver en modern Divina Comedia. Den handlar om en resa från Malmö genom det moderna Försäkringskasse-Sverige och karriärs-Sverige till livet efter detta. Det är en Saga om återfödelse och upprättelse. Det är en snabbläst och bitvis våldsamt humoristisk saga med en Ateist, en Spiritist och en som bara försöker följa reglerna. Intressant kabbalistisk kosmologi med skruvade karaktärer och moral-objektivistisk (är det rätt ord?) världsyn.

Jag älskar verkligen slutet:
"Det var gott att leva, även efter döden."
Så säger jag inte mer om det för att undvika spoilers.

Jag läser, som ni som följer bloggen vet, mest på engelska. Jag har svårt för det svenska språket i fiktion, det låter ofta så styltat och konstlat. Tänk bara på Svensk Film så vet ni vad jag menar. Det verkar vara omöjligt att skriva bra dialog på Svenska. Jag vet inte varför, när facklitteratur och översatt utländsk litteratur funkar men just Svenskar som skriver fiktion låter så fel i mina ögon. Det är därför lite konstigt att Eggerts språk funkar bäst när han skriver om Sebastian, en karaktär med medvetet styltat språk. Kanske för att jag känner igen den karaktären i gamla polare.



På författarens uttryckliga uppmaning

läser jag nu De döda fruktar födelsen.

Moar Steampunk!

Jag har just slukat Clementine, inte den andra delen i serien som började med Boneshaker. Det är en bok i samma universa som Boneshaker och Dreadnought men eftersom den har getts ut av subterranean press och inte Tor så är det inte samma serie. Detta känns som ett fall där förlaget är till besvär.
Kapten Croggon Beauregard Hainey's skepp Free Crow blev stulen i slutet på Boneshaker. Tjuven har döpt om henne till Clementine. Hainey vill ha henne tillbaka; Han stal henne fair and square! Det blir en hisnande zeppelinarjakt från Seattle till Louisville.
Maria Isabella Boyd, fd spion för Södern, Pinkerton agent, är utskickad för att försäkra att Clementine anlöper Louisville.
En svart kapten och en kvinnlig agent, och zeppelinare...
High speed carchase it aint. Low speed, high tension zeppelinar jakt!
Jag rekomenderar den varmt men vänta på pocketen, 260kr är lite mycket för en dags läsning.

Bokmässa - bloggkaffé

Så var årets bokmässa över. Detta var första gången jag deltog och det var ungefär så stort och oöverskådligt som jag trodde. Jag gjorde ett kort besök på fredagen och gick vilse. Boktimmen, en kompis från SF-bokcirkeln och jag gjorde montrarna osäkra på lördagen men i mina ögon var höjdpunkten Bokbloggkafféet.
Bokhora var där och pratade om bokbloggande. Det var kul att sätta ansikten på kända bloggar.
Vi sysslade också med kändisspotting. Dom största kändisarna var såklart Kick-ass flickorna Nene och Karin, men dels eftersom världen inte ännu sätt deras storhet och dels eftersom vi som är malmöbor kan spotta dom (heter det så?) när som helst så var vi tvugna att hitta fler. Störst var nog Jan Guillou och Leif GW Persson. Minst var Pagrotsky. Jag missade Göran Greider, vilket enl väl insatta källor (läs Göteborgare) borde vara omöjligt.
Vilka kändisar såg ni?

Is this your Life?


Is this your Life? Read a book!

Vellum

Jag hittade Hal Duncan via hans blogg som jag hittade via Landet Annien. Jag blev intresserad pga hans språkbruk och jag kan ju säga att i Vellum så leker han verkligen med språket. Det är hela tiden på gränsen till vad som är jobbigt. Hade han inte skrivit "genre-litteratur" så hade han säkert kunnat bli nobelpristagare (och detta är den negativa sidan). 


För att kunna skriva om Vellum så känner jag att jag måste spoila eller bara sätta ett menlöst numerärt värde på den. Så vill ni inte bli spoilade så kommer här siffra:

5
 

  *   *   *  Major Spoiler Varning   *   *   *


Vellum är skriven i bruten förstaperson och handlar om Guy Reynald Carter som hittar The Book of All Hours, den bok som Gud bad sin sekreterare Metatron att skriva ned med allt som hänt, kommer att hända. Det visar sig vara en Kartbok över vellum, den underliggande verklighet som likt Solen i Platons grotta representerar verkligheten som 'vår värld' bara är en blek skugga av. Vellum är Dreamtime.
Vellum handlar också om syskonen Phreedom och Thomas Messenger som växer upp i en trailer park i USA på 70-talet. Den handlar om Seamus Finnean en Irländare som första gången träffar Tom messenger i skyttegravarna vid Somme 1917. För att inte prata om Jack Carter och Joey Pechorin, Guys collegevänner. Den handlar om alla Guds änglar och alla helvetets demoner. Om jag ska försöka beskriva hur jag har läst Vellum så är det lite som att försöka dricka en flod; fortsätt läsa, skaka av sig förvirringen och vänta på att förståelsen kommer. Jag kämpar med den stora frågan: Var det värt besväret?

"-Reality doesn't have any exits, Jack"
Unkin är människor med förmågan att ta sig genom vellum till vilken plats som helst i tid och rum, verklighet och myt. Och nu bryter Apokalypsen ut över hela historien samtidigt. Hitler är en samtida antagonist med oss. Himlens Änglar samlar sina skaror och Helvetets Demoner reser sig.

Språket i boken kan ibland vara svårt. Inte orden men flödet, det är fullt av miljöbeskrivningar. Det är inget man är van vid. Tidsaspekten ännu svårare. Narativet hoppar från sextusen eller före Kristus till 2017. Dessutom är karaktärena inte alltid enkla att urskilja. En del är minnen, drömmar och reflektioner av varandra. Arketyper kryper in. Är du en rebell så är du alla rebeller. Är du flykting är du alla flyktingar. Seamus Finnan är en underbar karaktär men hans narativ är skrivet i dialekt. "God and all His fookin angels are on the side of all that's worst in us. What kind of fookin eedjit stands up against that? Well, him [Finnan] of course, the big fookin gob that he has and can't keep shut." 

Geografin i vellum påminner mig om du skulle ta jorden och placera i en telefonkiosk gjord av spegelglas. Bara för att omedelbart göra alla oändliga reflektioner verkliga. Små skillnader i reflektioner expanderar med avstånd.

Guy Reynard hittar The book of all Hours och när han öppnar den hamnar han i vellum. Altså inte i någon annan tid eller någon annan plats utan i alla platser och alla tider. Är Guy Fox samma person som Reynald the Thief? Gör det någon skillnad? Är Jack galen eller en Angel of Fire?

När Tom flyr från Metatrons änglar flyr han genom tid och rum. Han hamnar i Frankrike 1917 vid Somme. Han flyr till Sumer sextusen år före Kristus. Men om du flyr in i en myt (för att ta ett par exempel som inte förekommer i boken). Om du hamnar i den Vilda Jakten, kommer du att vara Den Vita Hjorten som alltid kommer undan eller den jagade människan som alltid blir fångad? Om du flyr till Robin Hood, kommer du undan eller blir du fångad? Om du flyr till Star Trek är du Kirk eller har du en röd skjorta på dig? Om du flyr till Spartakistupproret, är du Spartacus på korset eller Spartacus den segrande generalen? Kan du skriva om eller fastnar du i narativet?

Att försöka resencera boken är att förenkla för att förstå. Att förenkla gör inte boken rättvisa.

För att rädda sin bror skriver Phreedom om sin egen själ.
Är Jonathon Carter som SS officeren Strang tvingar att leta efter Aratta i dom Georgiska Bergen 1942, bara kilometer från Staligrad, Jack Carters (jack.carter@misatonic.edu 10/04/99)  namne eller reinkarnation? eller Prekarnation?

"echoes and reflections bouncing back and forth across a century."


När jag slår ihop boken har jag en bild för ögonen av Hal Duncan som sitter vid sitt skrivbord. Runt om honom ligger högar av pergament, gamla böcker och lertavlor. Han klipper upp lertavlorna och pergamenten och klistrar in dom i fragment i sitt bokmanus mellan bilder från spanska inbördekriget och tal av Anne Pankhurst så att dom utgör en sammanhängande historia.
För det blir en sammanhängande historia till slut. Jag personligen gillar att Duncan tar upp många av dom delar av förra seklets första halvas intressanta platser och skeenden. Se mitt pen-namn, inga pris för att gissa vilka.
Det känns viktigt att säga att detta inte är en tidsreseroman. Det är inte så att protagonisterna hoppar runt i historien och försöker ställa saker och ting tillrätta. Det är mer komplicerat än så.
Stackars redaktör, att redigera den här boken måste varit en mardröm.

Eftervalsboktips

Just nu efter att ha sett borgarna få fyra år till och Sverigedemokraterna komma in i riksdagen känner jag för att tips om ett par böcker som jag uppmanar alla att läsa. Och jag menar den ovanstående rangordningen. Jimmy Åkesson och hans 19 polare kommer antagligen inte få något stort inflytande, någon reel makt; men dom kommer att utnytja riksdagen som plattform och pengarna för att bita sig fast i det svenska politiska livet. Öppet främlingsfientliga i riksdagen med pengar och resurser kommer att skapa en allt hetskare stämning. Det kommer att skapa en våg av rasistiskt våld och misshandel av judar och homosexuella. Ett fortsatt ekonomiskt hårt landskap kommer att ge dom grogrund. Detta är illa.
Men den Borgerliga Alliansen kan, och kommer att, skapa det landskapet. Med hårdare arbetsplatser, hårdare arbetslöshetskrav, hårdare och grymmare hantering av sjuka och utsatta. I denna atmosfär kan SD bita sig fast. Jag tror inte att detta betyder att vi har 330.157 rasister (SDs röstetal as of just nu) i Sverige, det betyder att när man är utsatt, jagad och trängd så vänder sig en del till den som kan erbjuda enkla syndabockar.
Vilka böcker tänker jag då på i denna situation?
The Forest of Hands and Teeth av Carrie Ryan beskriver det politiska landskapet som jag ser det just nu, morgonen efter valet. Det är en rysare i en post- zombieapokalyptisk framtid. Resencion här.
Mina tankar går även till Ondvinter och Evil, evil! även om dom inte handlar om den nuvarande situationen.

Så långt om situationen idag, denna regniga måndagsmorgon.  Hur går vi frammåt?
Först väljer jag en underbar resedagbok från ett land inte så långt borta och en tid inte länge sen. Hyllning till Katalonien av George Orwell. Jag kan dessutom rekomendera Orwell in Spain som är en samling av texter, Hyllning till Katalonien m. fl. som ger ett lite större djup och bakgrund. I december 1936 anländer Orwell i Barcelona och anmäler sig med orden "Jag är här för att bekämpa Fascismen". Han kämpar i POUM milisen och upplever Barcelonas Majdagar 1937. En mer gripande skilldring av kampen mot den framväxande Fascismen är svår att finna. Den finns gratis på nätet här och här. För den som vill se filmen så har Ken Loach gjort en filmatisering som heter Land och Frihet. Den slutar med orden "Revolution is contagious. And had we succeded here; and we could have done: It would have changed the world! But nevermind. Our day will come". Den filmen får mig garanterat att gråta på slutet hur många gånger jag än ser den. Hela filmen finns gratis på YouTube här.

Så denna dagen till detta. Sorg, vrede och tårar. Imorgon börjar en ny omgång och nästa delmål är nyval.
/s

Val

Nu är det bara timmar innan valet avgörs. Ingen kan undra var jag tänker stå imorgon. Utanför vallokalen med valsedlar. Jag tänker inte hålla något brandtal men tänkte bara i detta forum lyfta en liten tanke till dig min läsare:
Om dom fria otyglade marknadskrafterna ska råda, skulle den bok du vill ha ens publiceras?
Om Dom hårda marknadslagarna skulle få fritt råda, skulle din bokhandel kunna överleva?
Om all kultur ska bära sina egna kostnader utan alla former av stöd, skulle du kunna leva i den utarmade, fördummade mediaöken?

Ta fram din favoritbok ur hyllan och fundera på om författaren hade A-kassa när han eller hon skrev sitt första alster? Eller var det kanske en författarskola med statligt stöd? Eller var det ett förlag som bestämde sig för att ta pengar från storsäljaren och satsa på ett osäkert kort? En förläggare som bröt mot marknadskrafternas stenhårda lagar för att ta en chans. Skulle det ens finnas Poesi om vi följde marknadslagarna?
Alla vet, eller borde veta, att det sk svenska musikundret inte beror på kommunala musikskolan utan på A-kassan. Den brittiska musikindustrin lever på att tusentals skriver och spelar på "The Dole". osv etc.

Detta är för mig ingen avgörande fråga. Men det är en fråga som hör hemma just här, just nu.

Retribution Falls

Darian Frey är kapten på fraktskeppet Ketty Jay. Hans besättning är en skiftande samling förlorade existenser som bara jobbar åt honom för att dom inte har någon annanstans att ta vägen. Han har just tagit ombord en passagerare som heter Garyther Crake, en aristokrat som har anledning att hålla sig borta från lagen.
Karaktärer:
Frey, Crake och dom andra i besättningen beskrivs på ett underbart sätt. Dom ger starka Firefly vibbar utan alla försonande drag. Frey är en underbar skitstövel och Crake är en fullfjädrad fopp. Chris Wooding håller verkligen inte igen när han beskriver Frey som en försupen småskurk utan ambitioner.
Världen:
Tänk Vilda Västern Steampunk med starka Arcanumvibbar i en helt egen, nyskapad värld. Skeppen är en härlig hybrid mellan flygplan och luftskepp. Daemonister åkallar demoner och Hertigarna styr Vardia. Inget är kopierat utan helt eget.
Storyn:
Snabb, galen och helt underbar. 

Retribution Falls är första delen i en serie fristående böcker. The Black Lung Captain kom ut nyligen och Wooding arbetar på ett par till i serien. 

Det känns som om Steampunk har börjat nå sina gränser. Detta är varken konstigt eller fel. Men Priest introducerar zombier och Wooding bygger en egen värld för sin Steampunkish setting. Gränserna nådda och författarna börjar kliva över dom.
Underbart.


Hur man hittar nya böcker

Jag satt och slö surfade och hittade en bok nämnd, kollade upp den. Landet Annien var inte imponerad men dom har haft fel förut så jag tittade lite vidare, du vet så där utan några större förhoppningar. Hittade boken, kollade wikipedia, hittade en länk till författarens blogg...
Och hittade det här!

Och jag är fast. Jag måste ha boken. Jag måste läsa mer. Läs det så förstår ni vad jag menar. Jag har inte läst något annat av honom än ett enda blogginlägg om ett obskyrt litterärt metodologiskt problem och vill ha mer.

Proof of the pudding

The proof of the pudding is in the eating som det heter och Betyget på triologin sitter i sista delen.
Pinion är sista delen av Jay Lakes clockwork earth kugghjulssteampunk triologi (Coggpunk?).
Jag är säker på att vi alla har upplevt samma två författarfenomen; att första delen är underbar, genomtänkt och fyndig, tvåan är svag och trean är en massiv besvikelse. (se Brent Weeks Night Angel eller Trudi Canavans The Black Magician Trilogy) Jag tror att det kan bero på att många nya författare har gått och funderat på sin första bok i åratal innan dom ens tagit pennan i hand. När man sedan har ett år på sig att skriva uppföljaren så har man inte hunnit samla på sig samma mängd idéer.
Den andra trenden är att författaren i ettan är hårt hållen och efterhand som han/hon får mer pondus gentemot sitt förlag och mer och mer självförtroende som författare så blommar dom ut och böckerna blir bättre och bättre. JK Rowling är ett typiskt exempel på den trenden. Varje bok i serien bli större och fetare.

Det är därför det är så trevligt att se en författare som håller en hög och bra nivå rakt igenom. Pinion knyter hårdare an till tvåan än tvåan till ettan. Vi återknyter bekantskapen med flickan Paolina och hennes Stemwinder, bibliotikarien Childress och hennes kinesiska ubåt, Boas the Brassman och hans problem med att han nyligen blivit en individ. Alla olika trådar knyt ihop utan att det känns krystat.

Jay Lake är ju mest känd för sina Hawaiskjortor, sin blog där han på ett öppet och ärligt sätt skriver om allt från skrivande, politik och sin egen Cancerbehandling men han är också utsedd till den fulaste Fantasyförfattaren av piruett.se. Jag har tidigare skrivit om Mainspring här och Escapement här. Jag kan även rekomendera hans bok Green i ett fristående universa.

Permission is granted to freely use the following image from it for promotional or press purposes so long as the original credit of © 2009 Mari Kurisato is preserved.
© 2009 Mari Kurisato


Jag har blivit en Bokbindare!

En kort uppdatering om mig. Jag har sagt upp mig från mitt arbete i fabriken! Igår gick jag till arbetsförmedlingen. Sist jag var där var på nittiotalet och jag kan ju säga att det minst sagt var en ganska annorlunda upplevelse. Jag försökte vara profsig och förklara att jag bara ville skriva in mig och få mina formulär och boka en tid med en handläggare.
Så fungerar det inte nuförtiden.

Jag blev vänligen men bestämt lotsad mot en dator för att "registrera mig". Nu har AF ett väldigt underligt datorsystem. Jag ville säga att jag kunde tänka mig att testa på förlagsbranchen men tar lite vad som helst. Nej, det går inte. Rullgardinsmenyer efter rullgardinsmenyer ledde mig snabbt in i ett snävare och snävare yrkesval. Ingen möjlighet att hoppa över eller generalisera. Så tack vare ett datorgenererat urvalssystem är jag numera en arbetslös bokbindare utan erfarenhet eller utbildning!

Jag hoppas att detta inte innebär att jag inte får söka andra jobb som tex truckförare, gofer, lagernisse eller förläggare.

I slutändan fick jag faktiskt träffa en handledare, boka en tid och skapa en basic handlingsplan. Steg ett! Bryta den långvariga nattarbetesvanan av att sova på dagen och vara vaken till sju på morgonen.

/s

Higgs Boson

På tal om LHC i förra inlägget så tänkte jag prata lite om en av dom mest kända Bosonerna, den så kallade Higgs Bosonen (det är inte helt sant eftersom fotonen också är en boson). Kampen om att vara först med att hitta Higgs Boson är igång (igen/fortfarande). LHC och Fermi labb tävlar om att hitta den först. Det ryktades nyligen att LHC hade hittat den men det visade sig vara fel.

*WARNING SCIENCE CONTENT*

Higgs boson är en grundpelare i det som i Kvantfysikkretsar kallas för Standard Modellen. Standardmodellen är ett enormt kraftfullt verktyg som har gett väldigt precisa förutsägelser. Detta är en av vetenskapens viktigaste krav på förklaringsmodeller: "Om teorin stämmer borde detta hända om vi gör så här". Det är helt enkelt en bra teori. Och Standardmodellen förutspår att Higgs Boson finns och att den ser ut så här, väger så här mycket och beter sig så här. Higgs Boson skulle hantera massa. Det är uppenbart att massa påverkar andra saker med massa. Det påverkar med en kraft som är mätbar. Den kan uttryckas med kraftfält, rymdtidskrökning eller hur man vill beroende på vilken noggrannhet man är ute efter. Einsteins modell med ett krökt rum tar inte på något sätt bort det faktum att gravitation är en mätbar kraft. Magnetism kan på samma sätt beskrivas som en krökning av den elektromagnetiska dimensionen och på så sätt ge samma resultat som om man uttrycker samma formler genom kraftfält. Efter som alla andra krafter uttrycks via bosoner borde det finnas en boson som uttrycker gravitation. Att hitta Higgs Boson skulle kunna bevisa att Standard Modellen är korrekt. (eller snarare: Det skulle bekräfta modellen. Läs De vetenskapliga revolutionernas struktur av Thomas Kuhn för mer om vetenskapsteori, en mycket lättläst och intressant liten bok.) 

Det finns bara ett problem, Standard Modellen kan inte vara korrekt. Och detta går till själva hjärtat av vad en vetenskaplig förklaringsmodell egentligen är.
Är en vetenskaplig teori en korrekt avbildning av hur verkligheten faktiskt är eller är det en bild som ger oss en ökad förståelse som inte nödvändigtvis är en korrekt avbild av hur det verkligen är?
Vi kan se på gamla förklaringsmodeller och se att dom var bra approximationer av hur verkligheten är som gav oss ökad förståelse utan att för den skull vara sanna (i någon form av objektiv mening).
Ta Newtons modell av gravitation. Den var korrekt i 400 år. Den används fortfarande för att praktiskt för att räkna ut satelitbanor och rymdresor, så bra är den fortfarande. Sedan ersattes den av Einsteins modell. Ska vi då betrakta Einsteins modell som korrekt? Eller är den bara bättre och kanske i grunden helt fel men just nu ger den oss den bästa möjligheten att bedriva spännande forskning. Samma gäller för kvantfysik. Bara för att modellen säger att man kan betrakta det som om en elektron färdas genom varje tänkbar möjlig väg från punkt A till punkt B och sedan väljer den kortaste/minst motstånd osv så betyder det inte att den faktiskt gör det.

Standard Modellen förutsätter att alla elementar partiklar, elektroner, fotoner, kvarkar osv inte har någon utsträckning i rymden. Dom är bara "Matematiska Punkter". Dom kan ha massa, energi till och med spinn men ingen höjd, längd eller bredd! Detta är i grunden fel. Eller jag kanske skulle uttrycka det; I grunden intellektuellt otillfredsställande. Det är också på grund av detta som vi får teorier som strängteori som förutsätter att elementarpartiklar inte är punkter utan gummiband. (Som är lika intellektuellt otillfredsställande eftersom den är omöjlig* att testa. läs The Elegant Universe av Brian Greene)
En verklighet som består av punkter skulle, om det är korrekt, innebära att verkligheten är grynig. Läs Terminal Worlds för en härlig redogörelse för vad det skulle kunna innebära. Det skulle också kunna ha en påverkan på huruvida vi lever i en verklig verklighet eller en komplicerad simulering. I The Algebraist försöker protagonisten testa om han verkligen förflyttat sig tvärs igenom galaxen på ett ögonblick eller om han luras av en enorm illusion. Dom enda fungerande tester han kan göra är att mäta "illusionens" utsträckning och pixelering. (Man kan förutsätta att en illusion skulle kunna "avslöjas" genom att ta sig ut ut den, dvs en illusion eller datorgeneread verklighet är begränsad i rummet. Tänk på en bana i ett dataspel, den är aldrig oändlig. Ett annat sätt att "avslöja" den är genom att det skulle kunna gå att upptäcka att den har större pixlar än verkligheten. En dålig datorsimulering skulle kunna avslöjas genom att den är grynig i hög upplösning.)

Det är också därför det är så viktigt att leta efter Higgs Boson. Är Standardmodellen fortfarande korrekt och i så fall lever vi i en datorsimulation? Jag förutspår att dom inte kommer att hitta den och att det är det bästa som skulle kunna hända partikelfysiken. Det är nämligen fullt möjligt att bevisa att den inte finns. Standardmodellen förutspår att den ska se ut och bete sig på ett visst sätt. Det troliga är att man hittar något annat istället. Men du kan inte ta en ny partikel och bara kalla den för Higgs. Om din teori kräver en tax i huset och du letar igenom hela huset och hittar två katter och en grand danois så kan du inte ta katten och kalla den tax, eller säga att den där stora hunden är en oväntat tung tax. En del vetenskapsmän kommer att försöka det men det håller inte i längden. Standardmodellens förutsägelser är för exakta. Vi vet nästan vad det kommer att stå på taxens halsband.

Om vi däremot skulle hitta en Higgs Boson så skulle det säga oss enormt mycket. För att ta liknelsen med taxen så vet vi ungefär vad det står på halsbandet. Om det står Fido så betyder det en sak. Om det står Korven så betyder det något annat. Det skulle också vara enormt intressant.

Personligen skulle jag helst vilja att dom hittar en Graviton istället. (Den har mer spinn och skulle peka mot strängteorin istället.)

Vi borde satsa på fler partikelacceleratorer så vi äntligen kan komma ur den här gravitationsbrunnen!


* For a given level of impossible.

Communist Chocolate Hellhole

Det är snart val i Sverige men ingen kan väl ha missat att det inte är här som framtiden avgörs. Det är i Schweiz som framtiden kommer att avgöras. Hur kan vi veta detta? Jo, Framtiden har skickat en representant för att varna oss.
I april i år arresterades en representant från framtiden vid LHC i Cern när han försökte sabotera partikelacceleratorn. Han varnar oss för att om vi skulle lyckas hitta den mystiska Higgsbosonen så kommer det att leda till fri energi, slutet av fattigdom och kit kats till alla. Denna hemska chokladkommunistiska framtid försökte han förhindra genom att sabotera godisautomaterna i matsalen.

Beviset för att den Chokladkommunistiska revolutionen redan brutit finns i den här videon!
Vilket parti i den Svenska valrörelsen erbjuder sann Chokladkommunism frågar jag?

RSS 2.0