Forest of Hands and Teeth
Carrie Ryan har i boken Forest of Hands and Teeth skapat en post apokalyptisk dystopia av enormt mått. Jag har sällan sett en framtid så mörk utan att den glider över i ren domedagsprofetia (som On the Beach av Nevil Shute tex).
Som du hör på namnet så handlar det om just en Zombie Apokalyps™.
Mary lever i en liten by mitt inne i skogen, skogen av händer och tänder, och deras lilla samhälle är helt isolerat bakom sina stacket som håller zombierna ute. Så har det varit i flera generationer. Marys mor har berättat sagor för henne. Sagor om tiden innan zombierna kom, om tiden innan dom döda återvänder. Men det har gått så många generationer att det inte finns något kvar av historia. Bara enstaka minnesbilder och sagor. Men Mary drömmer om att det finns något bortom skogen, en plats utan zombier, och allra mest drömmer hon om havet.
En zombiebok som kan bli en zombieboksklassiker, en kärlekssaga och en Coming-age-story med en ung kvinna i huvudrollen. Ryan går på den där svåra linan mellan Oh-jag-är-kvinna-så-jag-måste-bete-mig-som-ett-våp och Fan-vad-jag-är-trött-på-våp-rollen-jag-tar-en-yxa-och-hackar-zombies. Hade hon gått för långt åt ena eller andra hållet så hade protagonisten tappat antingen trovärdighet (Kvinnor i puritanska isolerade byar med zombiehorder utanför har vissa krav på sig) eller mitt intresse (det finns en gräns för hur mycket våperier jag står ut med innan det går från att "samhällets förväntningar på Mary är ett hinder" till "Hon faktiskt är ett våp")
Jag gillade helt klart både storyn och världen.
Gillar du Zombies så ska du inte missa Forest of Hands and Teeth.
/s
Som du hör på namnet så handlar det om just en Zombie Apokalyps™.
Mary lever i en liten by mitt inne i skogen, skogen av händer och tänder, och deras lilla samhälle är helt isolerat bakom sina stacket som håller zombierna ute. Så har det varit i flera generationer. Marys mor har berättat sagor för henne. Sagor om tiden innan zombierna kom, om tiden innan dom döda återvänder. Men det har gått så många generationer att det inte finns något kvar av historia. Bara enstaka minnesbilder och sagor. Men Mary drömmer om att det finns något bortom skogen, en plats utan zombier, och allra mest drömmer hon om havet.
En zombiebok som kan bli en zombieboksklassiker, en kärlekssaga och en Coming-age-story med en ung kvinna i huvudrollen. Ryan går på den där svåra linan mellan Oh-jag-är-kvinna-så-jag-måste-bete-mig-som-ett-våp och Fan-vad-jag-är-trött-på-våp-rollen-jag-tar-en-yxa-och-hackar-zombies. Hade hon gått för långt åt ena eller andra hållet så hade protagonisten tappat antingen trovärdighet (Kvinnor i puritanska isolerade byar med zombiehorder utanför har vissa krav på sig) eller mitt intresse (det finns en gräns för hur mycket våperier jag står ut med innan det går från att "samhällets förväntningar på Mary är ett hinder" till "Hon faktiskt är ett våp")
Jag gillade helt klart både storyn och världen.
Gillar du Zombies så ska du inte missa Forest of Hands and Teeth.
/s
Kommentarer
Trackback
