Att starta ett lokalt SF-fandom
Jag satt på en panel om hur man startar lokala sf-fandom. Detta är en liten checklista som jag stolpade upp innan panelen. Men först en kort fröklaring om vad sf-fandom är. I pirncip är det när folk som älskar SF böcker träffas och pratar böcker. I tidernas gryning var det Fanzines (en typ av bokbloggar på papper), föreningar och större sammankomster som kallas Convenmtions. I Sverige idag är det stora fandomistiska uttrycket Swecon, en årlig sammankomst med författarpaneler, diskussioner och samkväm som brukar locka omkring 500 varma kroppar från hela Sveriga.
Om du funderar på att starta ett lokalt SF-fandom:
- Gör det det är inte särskilt komplicerat
När du hittat det som du tycker är kul så är det bara att köra igång. Som jag ser det så är SF-fandom con och pubhäng. Det behövs så lite för att dra igång ett fungerande pubhäng. Ett litet con är också ganska okomplicerat. Man kan ofta låna en lokal gratis på kulturhus, bibliotek och eller föreningar. Lite spännande diskussioner och mycket kaffe så är man igång. - Bara för att det inte är komplicerat betyder inte att det alltid är lätt.
Att försöka organisera nördar är som att försöka stapla illrar. När du fått tre på plats har de andra sprungit iväg med spikpistolen och en är på väg att leta nötter uppför ditt byxben. - Eftersom det är Du som startar det - gör det du vill (det är trots allt du som kommer att få göra nästan allt jobb)
Om du och dina vänner tänker dra igång ett sf-fandom, tänk efter vad och hur ni vill göra det. Är det pubhäng som är det viktigaste eller con? Är det brädspelsträffar eller gregoriansk körsång så gör det. Detta handlar i huvudsak om att starta ett sf-fandom men om du läser detta och bestämmer dig för att starta en cosplyförening, gör det. - Eftersom det är Du som kommer att få göra allt jobb - gör det på det sätt du är bekväm med.
Många i Gammelfandom tycker att en förening är ondskan som är roten till all ondska. Andra anser att fandom utan öl är inget de vill vara med i. Gör som du vill. Gamm-fandom har alla ärvt sina gemenskaper och föreningar och fandom är så heterogent att det inte finns några mallar, bara bra och dåliga exempel. SF-fandom kan vara boksnack hemma hos ett fan med te eller att man hyr ett konferenshotell och har boksnack med 700 fans - det finns inga regler!
Ett par tips: Om du tror att du kommer att hantera stora mängder pengar så är en idéell förening det bästa. Demokratiska val och medlemsinsyn är viktigt.
Åk på cons! Inte bara swecons utan småcons också. Ta tillfället i akt att prata och intervjua alla fandomiter om hur dem gör så att du sen kan förkasta allt du inte gillar och ta till det du tycker passar. - Lyssna inte på Gammel Fandom - de har ärvt sina föreningar - de vet inget om hur man startar från scratch.
- Lyssna på Gammel Fandom - när de pratar om gammel fandom - det finns många gamla konflikter som det är onödigt rulla in i (tex översättning av con? Konvent eller kongress, en eller ett fan, kaffe eller te ...) Du vill ju börja från scratch inte omedvetet ta sida i en urgammal konflikt mellan Mörkrets hejdukar och Vishetens Paladiner.
- Ta hand om varandra.
Det är viktigt att vårda varandra. Den som ser starkast och mest drivande ut kan vara timmar från att gå in i väggen. Att brinna för en sak och att organisera den är två olika saker och kan ställa stora krav på lyhördhet.
Jag fick några frågor i panelen. Hur ser du till att det blir ett SF-fandom och inte något annat? Hur gör ni med marknadsföring? Dessa går hand i hand. Jag kan nog inte ge så bra råd om marknadsföring för det beror dels på era lokala förutsättningar och dels på att vi (dvs jag) är så dåliga på det. Men hur man ser till att det blir ett SF-fandom? Tja, vi har nästan bara kommit ut via SF bokhandeln i Malmö. Det ger en viss sovring bara det. Sen har vi pratats om som ett fandom (en fandom?) vilket gör att gamla fandomiter dyker upp för att de känner igen konceptet. Jag brukar komma till våra pubhäng direkt från jobb och sitter med en bok i väntan på resten.
Sen är det inte helt fel om det råkar bli en sjuk hybrid där man blandar SF-böcker och SF-film, eller SF-böcker och Fantasyböcker(!). Jag ser pubhänget som den feta larven där det kläcks många idéer och bokcirklar ur. Vi har ställt upp med ett lag i fantastisk filmfestivals pubquizz (vi kom tvåa) och haft spelkvällar (Cthuluu). Vi funderar på att dra igång skrivarcirkel, bokcirkel och filmfestival. Så länge larven lever kommer det att kläckas många stecklar!
Ett avslutande tips. Ta det lugnt med nerdsplanation, försök prata med varandra inte på varandra. Att vara ärligt intresserad av vad en nykomling har för nerskillz får inte urarta i en utvärdering av nykomlingens nerdcredentials. (Skillnaden mellan välkomnande och CIA-utfrågning kan inbland vara svår att se). Det vanligaste jag får höra av nykomlingar är att de inte känner sig 'nördiga nog'. Det kan man inte låta hindra folk från att vara med.
Tänk på att en nolltollerans mot sexism och rasism sällan avskräcker intresserade men en tollerant hållning bjuder in.
Tänk på att en nolltollerans mot sexism och rasism sällan avskräcker intresserade men en tollerant hållning bjuder in.
Er ödmjuke bloggare på scen
Hedersgästerna är John Meaney och Caroline L. Jensen
Meany har jag träffat förr och hans böcker varierar mellan 'bra' & 'jättebra'. Jensen har jag bara träffat på håll s.a.s. och jag har inte hunnit läsa hennes böcker.
Meany har jag träffat förr och hans böcker varierar mellan 'bra' & 'jättebra'. Jensen har jag bara träffat på håll s.a.s. och jag har inte hunnit läsa hennes böcker.
Själv kommer jag att sitta i två paneler på lördagen. 11:00 Små förlag — framtiden för fantastik? och 15:00 Städer i SF/F
Du har två veckor på dig;
Ta dig i kragen och kom!
Vad är det däringa 'Fandom' du pratar om?
Detta är tänkt som en faktaruta att länka tillbaka till.
Ordlista:
Vad är Fan?
Ett fan är en person som inte nöjer sig med att bara vara konsument utan istället engagerar sig i sitt intresse. I fandomsammanhang betyder det någon som är engagerad i SF/Fantasyböcker. Inte bara läsare utan Läsare. Det kan ta sig vilka uttryck som helst. Bokcirklar, bloggar, reenactment av favritscener i böckerna, omotiverade citat, nörderiet vet inga gränser.
Vad är Fan?
Ett fan är en person som inte nöjer sig med att bara vara konsument utan istället engagerar sig i sitt intresse. I fandomsammanhang betyder det någon som är engagerad i SF/Fantasyböcker. Inte bara läsare utan Läsare. Det kan ta sig vilka uttryck som helst. Bokcirklar, bloggar, reenactment av favritscener i böckerna, omotiverade citat, nörderiet vet inga gränser.
Vad är Fandom?
Fandom (även traditionellt SF-fandom) är den imaginära gemenskapen av alla fans. Som Kingdom som samlar alla som lyder samma kung är fandom gemenskapen av alla engagerade fans. Traditionellt är det ett grovmaskigt nät av föreningar, amatörtidskrifter (fanzines) och mer fysiska träffpunkter. På senare år har det tillkommit internetforum och e-postlistor. Mycket av fanzinens roll har ersatts av bokbloggar och facebokgrupper.
Det som jag ser som Fandoms viktigaste aktiviteter (i meningen att det inte går att hitta någon annan stans) är cons och pubhäng.
Komplicerande faktorer: Fandom används också för att beskriva ett kompisgäng som förenas av långt engagemang och som träffas på 'cons'. För att undvika missförstånd har jag valt att kalla dessa människor för 'fandomiter'. Fans har också ibland betytt 'folk jag känner via fandom' vilket har skapat olyckliga missförstånd.
Vad är cons?
Ett/en con är en kongress där fans träffas och diskuterar böcker. De finns i våldsamt skiftande storlek och förfining. Det största regelbundna svenska con är Swecon. Äran att få organisera Swecon är något som de olika sf-föreningarna budar om på kongressen. Till exempel årets Swecon är i Gävle och på 2013 års Swecon tävlade de med Göteborg om att få annordna Swecon 2014.
Utmärkande drag:
- Ett con är 'av fans, för fans, med fans'. Rent konkret betyder det att det är strikt amatörstatus. Så klart bjuder man in författare, man brukar ha en eller ett par 'hedersgäster' (som är de enda som kommer in gratis), men de förväntas delta på samma vilkor som alla andra; lösa medlemskap, betala sin egen öl, umgås och ha trevligt. Alla jobbar idéellt, såväl arrangörer som panelister och författare deltar utan ersättning.
Så även om det närmaste som finns i mugglarvärlden är Bokmässan i Göteborg så är stämningen väldigt annorlunda. Det har också få likheter med tex SciFiMässan och andra event är mer ett forum för företag att kunna sälja.
- Det handlar om böcker. Kärnan av fandom är böcker och engagemanget kring det skrivna ordet. Därför är mycket av ett con fyllt av författarmöten, författarintervjuer och författarpaneler. Men eftersom det finns så många överlappningspunkter till andra media så är många fans engagerade och kunninga i andra nördsfärer också. De senaste åren har jag varit på föreläsningar om Djurs bisarra beteende, Heavy Metal, Dr Who och annat som knappast är litteratur men ändå engagerar och underhåller. (Innan detta inlägg spammas om att Heavy Metal visst är 'Litteratur' så vill jag bara säga att "Nej, det är musik", på samma sätt som Opera inte är litteratur och TV-serier inte är litteratur. Det är inte Litteratur bara för att det är skrivet. Det ska också vara skrivet för att läsas, inte sjungas eller framföras på scen.)
- Många är också engagerade i rollspel eller Lajv så det finns också workshops om det ibland. På Swecon i Gävle kommer nog Cosplay att vara en stor del.
Vad är Pubhäng?
Många av sf-föreningarna i Sverige har valt att ha regelbundna träffar på pubbar och ölhak. Det är egentligen bara en tid och en plats där fans dyker upp och pratar böcker och annat över valfri dryck. Mig veterligt förekommer det i Uppsala, Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö.
Malmöfandom träffas andra Onsdagen i månaden på Nya Trölls.
Kom och hälsa på!
Fandom är väldigt heterogent och definitioner och tyngdpunkter varierar.
Har jag fel eller missat något viktigt?
Fyll i med kommentarer!
God Jul
Nu går vi mot ljusare tider men under ett par dagar är det klapphelg, en högtid då vi tar alla våra nära och kära, tänker på dem en i taget, var de är i livet, vad de gillar och önskar. Vår relation och vår kärlek formulerar vi i en gåva. En julklapp som symboliserar de vi Svenskar ibland har så svårt att säga. I en klapp som vi valt med omtanke, möda och ibland inte lite spydighet. Det handlar inte om pengar eller prylar. Det handlar om att träffa rätt, just den klappen som bara kan komma från just mig som gör just dig glad. Ibland är det bara en tvål, man kan inte älska alla lika, en annan gång är det en utgåva av en SF-bok som bär mottagarens namn i titeln och inte går att hitta utanför antkvariat. 'När jag såg denna tänkte genast på dig.' I år är jag fattig så det blir en hel del begagnade böcker men eftersom jag innehar en av Malmös bästa samlingar av bra böcker är det ingen fara.
Så
Från var och en efter förmåga
Från var och en efter förmåga
Till var och en efter intresse!
God Klapphelg
och
och
Ett Gott Nytt Budgetår!
Lite Packetbilder:
Mrxtmtepic via VSF
The good old days
Att knyta ihop en serie
Det är blivit mycket sista delen för på senaste tiden. Sista delen i Krönikorna om Thomas Covenant, Sista delen i Cirkeln, sista delen i Orthogonal och nu ser jag att den efterlängtade Fiddlehead är den avslutande delen i the Clockwork Century. Det är inte lätt att hoppa från Universa till Universa men man gör vad man måste!
Recensioner kommer efterhand som jag hinner ;)
Att bojkotta eller inte bojkotta?
Den 8:e november har Enders Game premiär.
Ni har antagligen hört om bojkotten av filmen Enders Game. Om inte så är det så att Orson Scott Card är en av de stora SF-författarna. Han har bland annat skrivit en serie som börjar med boken Enders Game som handlar om en kille som tas till en rymdstation för att lära sig allt om strid i nollgravitation. Många spännande scener i olika miljöer. Det är en bra bok med en sensmoral som är djup och viktig om att förmänskliga de Andra. Att förstå att de vi kämpar mot kan vara lika mänskliga som vi själva även om de ser olika ut osv.
Så långt inga problem.
Personen Orson Scott Card däremot är en annan fisk helt och hållet: Han är, för att uttrycka sig milt till felaktighetens gräns, en homofob*. Han är religiös, mormon och stödjer aktivt (med pengar och tid) en organisation vars syfte är att förhindra homosexuellas rätt att gifta sig.
Det pågår en kampanj att bojkotta filmen Enders Game för att av varje biljettkrona kommer en del gå till Card och en del av det kommer att gå till att bekämpa homosexuellas rätt att gifta sig. Det är heller inte långsökt att Card kommer att spendera sina pengar på annat, lika långt från mina åsikter, i framtiden.
Så här är mitt problem:
Det verkar vara en bra film av ett verk jag inte har några problem med.
Card är uppenbart en [insert insult] men jag har alltid tyckt att
1. Man måste separera skaparen från verket. Man kan lyssna på Wagner fast han var antisemit, läsa HP Lovecraft fast han var rasist, läsa Orsoc Scott Card fast han är homofob.
2. Bojkott är vårt svagaste vapen. Jämfört med strejk, demonostrationer, val, organiserat engagemang osv etc så är det både svagt verksamt och ger inget i längden. Det är endast lite över facebook-likes. Därför bojkottar jag inte McDonalds, Shell eller Vit Makt musik. Jag kan inte komma ihåg sist jag gav dem mina pengar men det är ju inte i sig en bojkott. Dessutom skulle en bojkott av mig knappast röra dem i ryggen.
Hade jag brytt mig om filmen (Om det varit en barndomsdröm att se en filmatisering av min bardoms älsklingsbok tex) så hade jag struntat i alla bojkotter och gått och sett den!
Nu bryr jag mig inte så farligt mycket. Den verkar bra men jag skulle inte gråta mig till sömns om jag inte kunde se den.
Jag bryr mig heller inte särskillt mycket om bojkotten.
Jag bryr mig om homosexuellas rättigheter, hatar homofoba galenpannor men just bojkott känns lite meh. Det är så liten del av den lilla delen av biljettpengarna som skulle kunna användas till något illa och det är inte som att bojkotta frankrikes provsprängningar i Stilla Havet av Atomvapen tex (en annan bojkott som inte hindrade något och nog nu är glömd). Det är, för mig, annorlunda med att ta en strejkbrytartaxi under en taxistrejk, ta ett jobb i en industri där man strejkar osv.
Dessutom har filmbolaget gått ut och tagit ställning mot Cards åsikter. Det är inte DC Comics precis. Så en bojkott av filmen är inte bara ett svagt, högst personligt ställningstagande som inte gör reel skillnad; Det drabbar också ett filmbolag som har gjort allt de kunnat utom att vägra göra filmen.
Sen kommer ju frågan; Om man ska bojkotta filmen; Kan man då köpa, läsa eller låna boken Enders Game? Då får ju författaren ännu mer del av pengarna.
Vad tycker du?
Kommer du att se filmen eller bojkotta den?
Kommer du att se filmen eller bojkotta den?
*“Laws against homosexual behavior should remain on the books, not to be indiscriminately enforced against anyone who happens to be caught violating them, but to be used when necessary to send a clear message that those who flagrantly violate society's regulation of sexual behavior cannot be permitted to remain as acceptable, equal citizens within that society.”
— Orson Scott Card, “The Hypocrites of Homosexuality,” Sunstone Magazine, Feb 1990
— Orson Scott Card, “The Hypocrites of Homosexuality,” Sunstone Magazine, Feb 1990
Homosexual "Marriage" and Civilization Från 2004. Försök läsa hela texten. Jag klarade det inte.
"The dark secret of homosexual society -- the one that dares not speak its name -- is how many homosexuals first entered into that world through a disturbing seduction or rape or molestation or abuse, and how many of them yearn to get out of the homosexual community and live normally.
It's that desire for normality, that discontent with perpetual adolescent sexuality, that is at least partly behind this hunger for homosexual "marriage.""
Idiot bigot sad for being called idiot bigotFrån 2013. (Card talar ut om det han sagt)
"It’s not usually the art’s fault the brain it came out of is directly connected to an asshole." scalzi
Code of Conduct
Jag har ofta pratat om problem med könsdiskriminering, sexuella trakasserier och andra relaterade ämnen som rasism. Ibland möts jag av attityden att bara vi följer Svensk lag så räcker det. Speciellt efter flera uppmärksammade händelser i Amerikanskt fandom så har detta aktualiserats. Vi har diskuterat det på pubhäng i Malmöfandom.
Tenstadomen
Jag tänker inte lägga mig i diskussionen om den friande domen i gruppvåldtäktsmålet för det har sagts så mycket bra, viktigt och tänktvärt om det på andra ställen men jag skulle vilja peka på ett par punkter som är viktiga:
1. Det verkar som om domen är juridiskt korrekt. Eftersom det är en bedömningsfråga och domarna har friat så är det så att enligt Svea Rikes lag har det inte begåtts ett brott, den där kvällen i Tensta
2. Det är inte olagligt att ha sex med en person som uttrycker vägran. Att säga nej räcker inte om det inte förekommer våld eller hot. Att våldet är implicit och hoten outtalade räcker inte.
3. Enligt den accepterade beskrivningen av händelserna så är det männen gjort vidrigt och fel men inte olagligt
4. Inget tyder på att den nya versionen av lagstiftningen skulle gjort skillnad. Det finns inget som säger att 'Nej betyder Nej' i Svensk lagstiftning. Jag vill egentligen inte ha en samtyckeslagstiftning av många skäl men en 'vägrans-lag', dvs en lag som säger att ett klart nej faktiskt betyder att all oönskat sex efter den punkten är olagligt borde inte vara orimligt att konstruera.
5. Men även om vi får en lag som är bättre en den som svek den 15-åriga flickan i Tensta så kommer det inte att räcka. Vi måste ha en högre standard än så i våra föreningar, möten och kongresser!
I sammanhang kring Fandom måste vi inse att bara för ett beteende är lagligt betyder inte det att det är ett acceptabelt beteende i vår värld! Det är egentligen inte konstigare än att det är lagligt att rösta på SD men är skäl till uteslutning om man är aktiv i vänsterpartiet.
Vilken standard som är lämplig ska diskuteras på Swecon. Kanske ska vi förbjuda alla sexistiska och rasistiska skämt (vilket känns rimligt) eller så måste vi skärpa reglerna till punkten där vi förbjuder alla sexskämt?
Jag vill komma till en punkt där man kan säga: "Det du gjorde kändes obehagligt." och omedelbart och spontant mötas av svaret "Jag ber om ursäkt. Det var inte min mening.".
Om någon säger till mig att ett skämt jag dragit var rasistiskt är inte det samma som att kalla mig rasist. Vi måste kunna korrigera varandras beteende utan att korrektionen i sig skapar drama. Bara för att du inte har gjort något fel och inte menat något illa så betyder inte det att ingen kan ta illa upp eller känna obehag.
För om vi kan rensa luften från all slentrian skit så kommer de fula fiskarna att synas och då kan vi hantera de stora problemen.
Jag ser sexistiska skämt, slentrianrasism och obetänksamma kommentarer som sårar som enskillda snöflingor, var och en för sig ofarlig kanske, i en snöstorm som förblindar oss för isbergen därute.
Jag kanske slår in öppna dörrar här men ibland är jag arg på världen och vill säga vad jag har tänkt på ändå.
Den Fantastiska Bokmässan – Bokmässan dag 3
Fantastiknörderi
Idag handlade nästan hela dagen om Fantastik* och nörderi. Tanken vara att börja med monterdiskussionen, Poesins Topografi. Jag har ingen aning om vad det handlade om för knappt hade vi satt oss innan min syster ringde och skrek på mig. Hon fyller år i dag och hennes present var resa, hotell och inträde till Fantastika**. Hon hade ingen aning om våra långtgående planer och intrigerande så hon kunde bara formulera sig i superlativ.
Jag älskar när en present slår så rätt.
Skäggnörderi
Sen kom skäggmingel. Jag fick träffa författarna till Skäggbloggen och köpte ett ex av skäggboken. Mitt skägg fick godkännt av självaste omslagspojken! Att ha skägg för mig är ett väldigt viktigt fashionstatement: ”I can't be arsed to shave every day. I've got a life!”
Jag brukar raka mig lite då och då när livet känns trist; Ett artistiskt rakat skägg är en källa till stor vardagshumor. När man slavar i fabriken på nattskift kan en vansinnesmustach (eller Hulk Hoganmusch, porrmustach etc) lyfta ett helt arbetspass! (Sen ser jag ut som en jättebebis utan det men det talar vi tyst om.)
Fantasynörderi
Sen kom mässans stora Fantastikavsnitt. Samtidigt var det Steampunkföredrag med klädesuppvisning, Pål Eggert presenterade sin bok på stora Biblioteks och berättarscenen och även vampyrpanel. Så jag klonade mig för att besöka alla tre eventen.
- Pål Eggert var bra och så, men när han kom in på Jehovas vittnen blev det en glöd i honom som jag inte sett tidigare på bokmässan. Det vackert att höra en person tala med sådan glöd. Att sen kanalisera det i en levande och mångbottnad karaktär som huvudpersonen Sebastian i Borde vara död är bara guld.
- Nene Ormes och Karin Waller rockade Steampunkföreläsningen i vackra kläder och bländande intelligens. Det är ett sant nöje att höra dem prata.
- Vampyrpanelen var lite meh, mest på grund moderatorn. Hon kunde lett diskussionen med intressantare mer djuplodande frågor. Panelisterna brukar göra bättre ifrån sig.
En författarfika med Pål Eggert hans också med.
Nördigt nörderi
Nörd eller bildningstörstande, med Göran Everdal som presenterade sin bok Bildningsakuten med ett intressant samtal om nörderi, glädjen av att lära sig och lustiga faktasnippar som han plockat upp.
Dagen avslutas med testätning av Göteborgsfalafel. Less said the better.
Nu är jag matt!
*Fantastik är ett samlingsnamn för Science Fiction, Fantasy, skräck osv.
** Det är som Science Fiction/Fantasynördarnas egen bokmässa. Skillnaderna är många och viktiga men det är den kortaste versionen jag kan ge.
Bokmässan dag ett - Ankomsten
Bokmässan dag två - Den sociala bokmässan
Bokmässan - inte bara stora drakar
På bokmässan kommer alla stora innm bok och förlag. Men det finns en möjlighet att profilera sig även för de mindre aktörerna med smart marknadsföring.
Jag tog tex detta fotot i montermyllret:
Den sociala Bokmässan - Bokmässan dag två
Om gårdagen var den Röda Bokmässan så var idag den sociala bokmässan. Jag har umgåtts med många välkomna bekantskaper. Jag sprang på min syster i en monter, jag fikade med en polare som bor i Göteborg och bara dök upp sisådär och jag har tagit en långfika med min bloggvän Arinas Bibliotek.
Vi hade jätteroligt. Det är alltid underbart när man springer på, vad jag brukar kalla webquaintances, dvs vänner man nästan bara känner från nätet, IRL.
Sen har jag ängat mig åt Kändisspottning!
Jag har sett kändisar som Thomas Bodström, Alexandra Pascalido, Paolo Roberto och en dam i mycket underligga skor blev stoppad bredvid mig av en autografjägare. Efteråt frågade jag jägaren vem hon var; Det var Karolina Gynning. Så nu har jag sett henne också, i alla fall hennes skor.
Jag fick en underbart vacker bild av Sofi Oksannen. Den känns lite Monet, eller hur?
Jag har träffat författare och fått recensionsex!
Maths Claesson gav mig ett signerat ex av Linux Uttagningen som jag sneglat på ett tag.
En mycket trevlig man från Kina gav mig ett signerat ex av Peking, förändringarnas stad som han beskrev som 'mer en biografi av staden än en reseskilldring' Mycket intressant pitch må jag säga.
En mycket trevlig man från Kina gav mig ett signerat ex av Peking, förändringarnas stad som han beskrev som 'mer en biografi av staden än en reseskilldring' Mycket intressant pitch må jag säga. 
I går försökte jag vigga ett recex av 'satans politiker', erhm jag menar Satis Polito från de lilla utfrusta SDståndet. Jag var artig och vänlig och uttryckte mitt intresse av att läsa och recensera den. När de frågade om bloggen 'Jag skriver mest om Science Fiction och Fantasy men brukar varva med vetenskapliga inlägg och lite politik". Jag anser mig ha levt upp till Kants Moraliska Imperativ och inte yttrat en lögn, bara en missledande sanning. Jag fick inget recex, de var allt för chockade och skulle fråga 'Mats'. (Min guide var mycket imponerad av min skådespelarinsats och efteråt gick jag ut och duschade i svavelsyra för att få bort allt det bruna från kroppen.)
Montersurfing
Redan på morgonen var trycket i gångarna påträngande och när allmänheten släpptes in blev det snabbt olidligt. Vi hamnade bakom en intervju av Jonas Gardell men såg honom aldrig.
Engelforsgänget höll en något för uppsluppen panel i Seriemontern där de var tydligt att de njöt av att jobba med varandra och av att komma ut med böcker serier och filmer. De blev indragna på rätt spår i frågestunden av en ung läsare. Jag blir alltid lika charmad när jag träffar Sara Bergmark Elfgren. Hon verkar känna var och en läsare vid namn.
Makt och Vanmakt på äldreboenden i Lunds Universitets monter var en väldigt intressant presentation av Tove Harnett. Boken är redan slutsåld och jag förstår varför.
Men trycket från folkmassan fick mig att bli lite folkilsk. Tur att man är uppfostrad till en artig ung man.
Allt som allt en mycket lyckad fredag.
Nu rast & vila.
Bokmässan Dag 1
Det är stor skillnad att komma till bokmässan på torsdagen, väl förberedd och med seminariekort. Förra gången jag var på bokmässan var det en snabb och ganska oförberedd affär. Det är fortfarande ett enormt tempel för bocker och läsning, fortfarande överväldigande men, let's face it, man får ut så mycket mer när man kommer som bokbloggsambassadör.
Tillsammans med min trogne infödingsguide synade vi montrar och besökte seminarier.
Namnet fyllde mig med lite obefogad avsmak och obehag men seminariet var väldigt bra. Författaren Henrik Arnstad presenterade sin bok Älskade Fascism.
Han berättade att han hittat enorma mängder bra forskning om Fascismen internationellt och kände att det var hans 'plikt' att sprida det i Sverige. En central tes i boken handlade om att fascisterna ser det som kärlek inte hat, att fascismen erbjuder framtidstro och hopp. Det är inte en slump att nazisterna i Grekland kallar sig Gyllene gryning. Jag blev riktigt intresserad av att läsa hans bok och när intervjuaren frågade vad vi behöver göra nu svarade han klockrent att de politiska ideologierna måste erbjuda optimism och framtidstro. Speciellt riktade han udden mot de socialistiska ideologierna. Om man bara lovar att skära ner allt vi värdesätter i samhället men lite långsammare än liberalerna så kommer man aldrig att segra.
Socialisterna har ett ansvar att leverera.
Upp till kamp!
Eller som det skulle ha hetat:
"Två svårintervjuade farbröder berättar om motstånd under perioden 1840 till 1943"
Intressant men inte inspirerande. Björn Kumm har skrivit en bok som heter Motstånd: De maktlösas kamp och Magnus Alkarp en bok om kravallerna i Gamla Uppsala 1943. Båda författarna var intressanta och just Motstånd tänker jag läsa men de var så svåra. När moderatorn frågade vilken kamp som var mest inspirerande blev det dödstyst på scen. Kumm sa också att det ända historien lär oss är det skiter sig ändå till slut och på frågan vad vi ska göra nu blev det ännu en enorm tystnad som Alkarp försökte rädda med lite flummsnack. Ingen av dem hade någon idé om kamp eller motstånd utanför det akademiska intresset. Här och nu, idag, hade de inget att säga. Heder åt Alkarp som iallafall försökte.
"Två svårintervjuade farbröder berättar om motstånd under perioden 1840 till 1943"
Intressant men inte inspirerande. Björn Kumm har skrivit en bok som heter Motstånd: De maktlösas kamp och Magnus Alkarp en bok om kravallerna i Gamla Uppsala 1943. Båda författarna var intressanta och just Motstånd tänker jag läsa men de var så svåra. När moderatorn frågade vilken kamp som var mest inspirerande blev det dödstyst på scen. Kumm sa också att det ända historien lär oss är det skiter sig ändå till slut och på frågan vad vi ska göra nu blev det ännu en enorm tystnad som Alkarp försökte rädda med lite flummsnack. Ingen av dem hade någon idé om kamp eller motstånd utanför det akademiska intresset. Här och nu, idag, hade de inget att säga. Heder åt Alkarp som iallafall försökte.
Ett mycket intressant seminarium som kom att centrera kring begreppet biblioterapi. Altså läsa böcker som en del av sjukvård, mot depression, missbruk och kriser.
I Tyskland kan man få litteratur på recept men (enligt min ringa åsikt och av allt att döma även panelisterna) var valet av litteratur; dvs Goete och Schiller, kanske inte det bästa valet. Det finns en diskussion om vilka böcker som är 'hälsobringande'. Är det 'klassiker och 'kvalitetslitteratur' eller är är det populär- och genrelitteratur?
Kristoffer Leandoer erkände att han självmedicinerat på deckare i stora doser.
En intressant aspekt är ju att man via litteratur kan diskutera boken och därigenom närma sig det som egentligen är problemet. Tex diskutera missbruk genom att disskutera en bok om det eller om protagonistens destruktiva beteende innan man tacklar missbrukarens eget problem; Men då funkar film lika bra. En annan aspekt är att man kan läsa lättsmält poplitt för avslapning och igenkänning. Cecilia Pettersson berättade om en studie på svenska kvinnor som var storläsare av 'kvalitetslitteratur innan sin sjukdom och de orkade helt enkelt inte läsa böcker som utmanade i början av behandlingen, speciellt om de utmanade i språket.
Så vi kan se flera olika kategorier böcker:
Så kallade klassiker, litteratur som bekräftar och litteratur som utmanar, igenkänningsfaktor och flykt. Ingen i panelen verkade vara av åsikten att någon var bättre än någon annan kategori utan att det handlade om att matcha boken till läsaren.
Så kallade klassiker, litteratur som bekräftar och litteratur som utmanar, igenkänningsfaktor och flykt. Ingen i panelen verkade vara av åsikten att någon var bättre än någon annan kategori utan att det handlade om att matcha boken till läsaren.
Panelisternas egna rekomendationer var också intressanta
Kristoffer Leandoer:
Trollvinter av Tove Jansson - för trygghet (och otrygghet)
Religiös kärnlitteratur tex evangelierna för tröst
Trollvinter av Tove Jansson - för trygghet (och otrygghet)
Religiös kärnlitteratur tex evangelierna för tröst
Räddaren i nöden av J D Sallinger för undomskriser
Cecilia Pettersson:
Hermanssons Musselstranden för bearbetning av trauma
Södergrans dikter för ungdommar
Orhan Pamuks Det nya Livet - Den bekräftar bokens makt!
Det är sent och det är bokmässa imorgon också så jag avslutar med denna hylning till det tryckta ordet!
Muskötfantasy?
Genrer är aldrig fasta och det utvecklas alltid nya i gränslandet mellan två existerande genrer. I takt med att Steampunk har blivit populärare och Fantasy* börjat spränga sina gränser så har jag upptäkt en ny liten genre: Muskötfantasy
Varför är det inte Fantasy?
I Fantasy finns det en fascination med en evig oföränderlig medeltid. Svärd från Nümenor är i allt vässentligt samma som svärd från Gondor men mycket häftigare pga Fall-from-Grace temat i mycket Fantasy. Så fort du kastar in musköter i en fantasyvärld så introducerar du ett element av teknologisk förändring i läsaren sinne. Det är mycket svårare att tro på att man använder, i allt vässentligt likadana, musköter i hundratals år** än att tro på att man använder, i allt vässentligt likadana, svärd. Dessutom är det inte längre Alver och Dvärgar som upplevs som de teknologiskt överlägsna. Allt detta är så klart att spela på läsarens fördomar och förväntningar men konventionen att inte inkludera handeldvapen i Fantasy är stark.
Varför är det inte Steampunk?
Steampunk är i mångt och mycket fokuserad på 1800-talets England med tillhörande imperium. Puristerna hävdar att Jay Kristoff, Chris Wooding och andra inte skriver Steampunk eftersom det har skapat en egen fantasyvärld att husera sina steampunkhistorier i***. Jag, med flera, tycker att det inte är alternativhistroriebiten som är avgörande (make or break) i steampunk. Det är inte ens ångmaskiner. Men när man lämnar Steampunktemat så mycket att man inte längre har en värld som är tidig industrialism, inte har smog, teknologisk/industriell rovdrift, klassproblem/klassresa, zepelinare, då har man lämnat Steampunk bakom sig. Man behöver inte inkludera allt detta för att kallas Steampunk men en ensam ångmaskin gör inte en sommar.
Varför det förtjänar de ett eget namn?
Därför att det är ett intressant tema med flera intressanta böcker. Detta är i princip det samma som att säga att det förtjänar ett eget namn för att jag vill kunna prata om det under ett samlande epitet. Men om det inte är så genrer föds så ...
Därför att det är ett intressant tema med flera intressanta böcker. Detta är i princip det samma som att säga att det förtjänar ett eget namn för att jag vill kunna prata om det under ett samlande epitet. Men om det inte är så genrer föds så ...
Notable examples:
Böcker som ligger över gränsen in i Steampunk:
Stormdancer av Jay Kristoff
Serafers drömmar av Ola Wikander
Stormdancer av Jay Kristoff
Serafers drömmar av Ola Wikander
Perdido Street Station av China Miéville
*Fantasy är både en övergenre och en undergenre med samma namn. I detta sammanhanget menar jag det som ibland kallas klassisk eller episk Fantasy, dvs direkta efterföljare till Tolkien. Även om Urban Fantasy mm också är Fantasy i bemärkelse övergenre så är nästan alla med på vad man ostentativt menar med Fantasy, dvs Fantasy som en undergenre till Fantasy.
**Musköter användes i princip oförändrade i trehundra år innan geväret tog över. Svärd från bronsåldern och svärd från artonhundratalet är i princip likadana (huggare, sabel mm om än inte värja och florett)
***Den korrekta genrebenämningen på Kristoff och Woodings är "Steampunk i egen värld".
Rakning
Bloggtorka
En av mina förutsatser när jag började blogga var att aldrig skriva ett 'ursäkta att jag inte bloggat på så länge'-inlägg. För många skriver det i typ varannat inlägg så en sån ska inte jag bli.
Men nu ska jag skriva ett liknande inlägg. Det har varit lite för tyst lite för länge känns det. Anledningen är enkel:
Det har varit en underbart hektisk sommar!
Jag har jobbat nästan varje öppen timme på mitt kära bibliotek.
Det har varit en underbart hektisk sommar!
Jag har jobbat nästan varje öppen timme på mitt kära bibliotek.
Lånat ut böcker, letat upp böcker, reserverat böcker, jagat ungar som inte vet att man inte får springa på ett bibliotek, hjäpt till att faxa, maila, scanna och kopiera.
Och som alltid;
Förklarat hur man ändrar radavståndet i Word!
Nu är mina kollegor tillbaka, pigga och utvilade, så därför har mina timmar gått tillbaka till en mer normal nivå. Alla Kulturrådsböcker som fått vänta på mig har jag äntligen gett i lag med. Nu börjar preBokmässeförberedelserna! Och i tät följd förberedelserna för Fantastika några veckor senare.
Så kommer chefen med ett erbjudande: Undomsbibliotekarien är långtids sjuk så skulle jag vilja ta hand om inköp på ungdomsavdelningen ett par veckor (!). Det är ett under att jag inte, antingen svimmade, eller brast ut i Disneydans.
Bokmässan
Jag har helt missat att det snart är Bokmässa. Aaargh
Jag måste läsa in mig på Rumänien, blogga massor, planera seminarier (!) uppdatera min Librarian-cosplay-outfit. Tack och lov så har jag fixat boende så det är löst.
Jag måste läsa in mig på Rumänien, blogga massor, planera seminarier (!) uppdatera min Librarian-cosplay-outfit. Tack och lov så har jag fixat boende så det är löst.
Att jobba på bibliotek ...
är det bästa som finns. Men det är ett hårt och tungt jobb och är inte för alla.
Varje dag före gryningen kommer vi till jobbet för att sätta upp böckerna på hyllorna. Trasiga eller slitna böcker lägger vi undan för att ta omhand. Alla datorer ska installeras och startas. Hyllorna ska ställas på rätt plats. Det måste vara fint innan dörrarna öppnas!
Sen kommer låntagare och besökare.
Det ska ha hjälp att hitta rätt bok och att ändra radavståndet i word-dokument, lägga papper på rätt plats i kopiatorn och, så klart, boktips. Hela tiden ska böckerna ställas tillbaka på rätt plats i hyllorna och fångas in innan de smiter.
Sen kommer sista kvarten när de mest tidskrävande låntagarna kommer in. Prick på stängningsdags kommer de till lånedisken och försöker minnas vad de ville ha hjälp med. Är det kö, och det är alltid kö vid stängning, så börjar de spankulera och titta på hyllor de aldrig annars tittar på.
När så äntligen biblioteket är stängt och tyst börjar det verkliga arbetet. Alla publika datorers hårddiskar ska raderas. Alla böcker ska plockas ner från hyllorna och läggas undan. Trasiga och slitna böcker lägger vi undan för vård tillsammans med morgonens slitna böcker som vi inte hunnit ta hand om (men det är det vi har helgen till).
Alla kuddar på barnavdelningen ska samlas ihop och tömmas på kiss och tvättas. Tidningar och tidskrifter ska samlas in och strykas.
Strax innan midnatt är det dags att ta hand om nyinkomna böcker som ska utrustas och läggas in i kartoteket. Det är ett underbart jobb men det är hårt och alla klarar inte av det.
Jag skulle aldrig vilja jobba med något annat.
*Efter tre dagar med sex timmar i lånedisken om dagen kan min upplevelse skilja sig marginellt från den mundäna (sk objektiva) verkligheten ;)
Tegelstensutmaningen
Jag har blivit utmanad i tegelstensutmaningen, av Boktjuven . Man ska nämna fem tegelsstensböcker som man har läst och två som man inte har läst - och man ska ha dem hemma.
Jag tog en runda i biblioteket och konstaterade att tegelstenar inte var svårt att hitta. Men om jag måste lista fem st så blir det så här:
- The Malazan Book of the Fallen, av Steven Erikson. Tio stora tegelstenar om soldaterna i Malazans Imperium.
- A Song of Ice and Fire, av G R R Martin. Fem stadiga tegelstenar som har riktig tyngd i sig. Intriger, sex och död i Västerås!
- Necronomicon av H P Lovecraft. En massiv läderinbunden samling av H P Lovecrafts skrifter.
- The Weird, en novellsamling sammanställd av VanderMeererna. Min utan tvekan tyngsta bok.
- The Chronicles of Thomas Covenant av Stephen Donaldson. Min favoritförfattare är inne på sin avslutande Quadrologi och böckerna blir bara tyngre.
Två outlästa tegelstenar är The Winds of Khalakovo och The Straits of Galahesh av Bradley P Beaulieu. Ryskinspirerad Luftskeppsfantasy.Wohoo!
Dagens citat
"As the iron war club scythed towards her head, Yukiko couldn't
help wishing she'd listened to her father."
help wishing she'd listened to her father."
Första meningen i Stormdancer av Jay Kristoff
Gnistan är ingenting
förtrycket är allt.
Det brinner i Stockholm. Man tjafsar om det beror på en dödsskjutning eller bara "profensionella bråkmakare"* (Om det var 'proffs', varför kravallerade de inte för två veckor sedan? Skötte de inte sitt jobb?)
Om en man tar till vana att dela ut en örfil varje dag kommer någon att slå tillbaka. Hur sällan det händer är ett mått på förtrycket. Är det en 'vanlig man i ett vanligt sammanhang' sker det tämligen omgående. Är det en mobbare på en skola kan det ta åratal. Det betyder inte att den som till slut slår tillbaka ha 'rätt'.
Det betyder att det finns ett stort och långvarigt förtryck. Det är löjligt att blunda för de uprepade örfilar som Stockholms ytterområden fått utstå, det är uppenbart att det är en pyrande krutdurk som nu fått en gnista.
Det är långt ifrån den enda krutdurken ...
*Peter Wolodarski i morgonsoffan SVT
