Yiddish Policeman's Union
Ännu en bokcirkelbok; The Yiddish Policeman's Union av Michael Chabon.
En Judisk alternativ-histora-deckare. Meyer Landsman är polis i Sitka, en Judisk enklav i Alaska som ska återförenas med USA om bara ett par månader. Historien har här gått lite annorlunda, Israel utrotades 1948 och enklaven i Alaska är den största enhetliga judiska "nationen" i världen. Språket som talas i Sitka är Yiddish och boken är fullpepprad med ord och fraser från Yiddish.
För en gammal fantasy läsare som jag är flödet av konstiga ord inget konstigt eller svårt, utan bara underbart. Dessutom är Yiddish väldigt lätt att förstå i många delar*, men ordlistan bak i boken är ändå en klar nödvändighet. Det är inte bara orden som är typiskt ashkenazi, även humorn, tex i att kalla poliser för Shammes, dvs synagogans vaktmästare eller dögrävare, pistolen kallas för sholem dvs fred eller piece.
Boken är mörk och bitter, Landsman är en klassisk deckare med ett falerat äktenskap bakom sig och alkoholproblem. Mordutredningen har alla problem du kan tänka dig och historien berättas på ett spännande sätt. Den Judiska befolkningens alla udda karaktärer och karakteristika är underbart beskrivet. Jag var tex helt övertygad om att "Boundary Maven" var ett påhittat begrepp, men efter lite wikiletande så visar det sig att det faktiskt är ett erkänt begrepp. Chabon har fått kritik för att han porträtterat Judar på ett negativt sätt. Jag håller inte med; Han har porträtterat dom som människor med alla olater, galenskaper och kriminalitet som följer med, kryddat med kulturella egenheter och quirks.
En liten sidoreflektion är att den judiska traditionen att hantera synd känns både rationell och logisk; Låt mig generalisera grovt.
Om du tror att gud finns och en förlåtande fader kommer att bedöma dina handlingar efter sitt värde blir synd en moralisk fråga mellan dig och ditt samvete.
Om du vet att gud finns men aldrig ingriper eller visar sig på något sätt utan kommer att väga dina handlingar enligt domstolsliknande former blir synd en juridisk fråga mellan dig och Gud.
I Kristendomen kan en synd vägas upp av goda intentioner och alla synder kan och kommer att förlåtas.
I Judendomen ska alla lagar följas vilket gör att tex om man inte kan bära saker utanför hemmet på sabbaten så får man omdefiniera vad ett hem är så att man kan leva upp till alla bud samtidigt. Se konceptet eruv, eller den lilla kippah som många judar bär "för att påminna oss om att 'här tar jag slut', Gud står över alla män" är så försvinnande liten att det är lätt att glömma att du har den på dig, vilket ju gör att samtidigt som du uppfyller lagens bokstav förfelas lagens syfte.
*Dom lättaste:
schmutz - smuts
shvitz - bastu
Dom svåra:
Kreplach - klimp, degknyte med köttfyllning
blintz - ostcrêpes
Den kontraintuitiva:
kibbitz - skvaller, pladder
En Judisk alternativ-histora-deckare. Meyer Landsman är polis i Sitka, en Judisk enklav i Alaska som ska återförenas med USA om bara ett par månader. Historien har här gått lite annorlunda, Israel utrotades 1948 och enklaven i Alaska är den största enhetliga judiska "nationen" i världen. Språket som talas i Sitka är Yiddish och boken är fullpepprad med ord och fraser från Yiddish.
För en gammal fantasy läsare som jag är flödet av konstiga ord inget konstigt eller svårt, utan bara underbart. Dessutom är Yiddish väldigt lätt att förstå i många delar*, men ordlistan bak i boken är ändå en klar nödvändighet. Det är inte bara orden som är typiskt ashkenazi, även humorn, tex i att kalla poliser för Shammes, dvs synagogans vaktmästare eller dögrävare, pistolen kallas för sholem dvs fred eller piece.
Boken är mörk och bitter, Landsman är en klassisk deckare med ett falerat äktenskap bakom sig och alkoholproblem. Mordutredningen har alla problem du kan tänka dig och historien berättas på ett spännande sätt. Den Judiska befolkningens alla udda karaktärer och karakteristika är underbart beskrivet. Jag var tex helt övertygad om att "Boundary Maven" var ett påhittat begrepp, men efter lite wikiletande så visar det sig att det faktiskt är ett erkänt begrepp. Chabon har fått kritik för att han porträtterat Judar på ett negativt sätt. Jag håller inte med; Han har porträtterat dom som människor med alla olater, galenskaper och kriminalitet som följer med, kryddat med kulturella egenheter och quirks.
En liten sidoreflektion är att den judiska traditionen att hantera synd känns både rationell och logisk; Låt mig generalisera grovt.
Om du tror att gud finns och en förlåtande fader kommer att bedöma dina handlingar efter sitt värde blir synd en moralisk fråga mellan dig och ditt samvete.
Om du vet att gud finns men aldrig ingriper eller visar sig på något sätt utan kommer att väga dina handlingar enligt domstolsliknande former blir synd en juridisk fråga mellan dig och Gud.
I Kristendomen kan en synd vägas upp av goda intentioner och alla synder kan och kommer att förlåtas.
I Judendomen ska alla lagar följas vilket gör att tex om man inte kan bära saker utanför hemmet på sabbaten så får man omdefiniera vad ett hem är så att man kan leva upp till alla bud samtidigt. Se konceptet eruv, eller den lilla kippah som många judar bär "för att påminna oss om att 'här tar jag slut', Gud står över alla män" är så försvinnande liten att det är lätt att glömma att du har den på dig, vilket ju gör att samtidigt som du uppfyller lagens bokstav förfelas lagens syfte.
*Dom lättaste:
schmutz - smuts
shvitz - bastu
Dom svåra:
Kreplach - klimp, degknyte med köttfyllning
blintz - ostcrêpes
Den kontraintuitiva:
kibbitz - skvaller, pladder
Försenade Julklappar
Jag har fått en försenad julklapp.
En låda böcker.
OK inte en låda men det känns som en liten skattkista. Jag blir alltid nyfiken på böcker som jag faktiskt har i handen. Jag antar att jag är en taktil läsare.
Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse och Takvärlden av Christopher Fowler
Jag har inte läst något av någon av författarna så tips och åsikter tas tacksamt emot. Ska dom hamna i att-läsa-högen eller i att-läsa-nu-nu-nu stapeln?
(Att-läsa-högen innehåller just för tillfället 15 böcker exklusive julklapparn, bl.a. Kavalier & Clay, Brasyl, Anathem, Singularity's ring. Flytta upp eller ner?)
En låda böcker.
OK inte en låda men det känns som en liten skattkista. Jag blir alltid nyfiken på böcker som jag faktiskt har i handen. Jag antar att jag är en taktil läsare.
Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse och Takvärlden av Christopher Fowler
Jag har inte läst något av någon av författarna så tips och åsikter tas tacksamt emot. Ska dom hamna i att-läsa-högen eller i att-läsa-nu-nu-nu stapeln?
(Att-läsa-högen innehåller just för tillfället 15 böcker exklusive julklapparn, bl.a. Kavalier & Clay, Brasyl, Anathem, Singularity's ring. Flytta upp eller ner?)
Gormenghast
Jag har nyligen läst en av fantasys glömda klassiker för bokcirkeln. Mervyn Peakes Gormeghast-seriens första del Titus Groan eller Titus tronföljaren på Svenska. Gormenghast är en humoristisk historia om slottet Gormenghast och dom osannorlika innevånarna där. Jag läste den på Svenska och jag känner lite att den nog förlorat en del i översättningen. Till ex. heter slottsläkaren Prunesquallor, kocken Swelter, Greve Sepulchraves tjänare heter Mr Flay. Det känns som om det lurar massor av ordlekar under översätningen.
Gormenghast är pratig och bizarr, karaktärena är karrikatyrer och handlingen är helt skruvad. Greven Sepulchrave Groan verkar inte ha någon annan funktion än att som ceremonimästarens köttmarionett utföra ritualerna som dagligen ska genomföras från arla morgon till sena kväll. Titus Groan, som tronarvinge och under ett års ålder i hela första boken, kommer inte att få lätt att fullfölja sina uppgifter.
Gormenghast är Bulgakovsk och till vissa delar seg men om du får ett infall där du vill tugga dig igenom klassiker så kan jag klart rekomendera den. Jag kan se hur den kan ha inspirerat Douglas Adams och Terry Pratchet. Men sätt av en vecka eller två.
Gormenghast är pratig och bizarr, karaktärena är karrikatyrer och handlingen är helt skruvad. Greven Sepulchrave Groan verkar inte ha någon annan funktion än att som ceremonimästarens köttmarionett utföra ritualerna som dagligen ska genomföras från arla morgon till sena kväll. Titus Groan, som tronarvinge och under ett års ålder i hela första boken, kommer inte att få lätt att fullfölja sina uppgifter.
Gormenghast är Bulgakovsk och till vissa delar seg men om du får ett infall där du vill tugga dig igenom klassiker så kan jag klart rekomendera den. Jag kan se hur den kan ha inspirerat Douglas Adams och Terry Pratchet. Men sätt av en vecka eller två.
Mer Fry
"The most important philosophy, I think, is that even is it isnt true, you must absolutely asume there is no afterlife.
You cannot for for one second, I think, abrogate the responsability of believing that this is it."
/Stephen Fry
På något sätt känns detta djupare och mer meningsfullt än "Fånga dagen".
Ta vara på detta liv som om det vore ditt sista.
/s
You cannot for for one second, I think, abrogate the responsability of believing that this is it."
/Stephen Fry
På något sätt känns detta djupare och mer meningsfullt än "Fånga dagen".
Ta vara på detta liv som om det vore ditt sista.
/s
Stephen Fry på twitter
Eller: Vad man hittar när man bloggsurfar på natten
/s
/s
Staden i staden
Tänk dig två stader lika lika och lika olika som London och Paris. Arkitektur klädsmak osv skulle vara lätt igenkännbara i vilket vykort med en streetview. Tänk dig två städer på Balkan, den ena med tysk/slavisk anstrykning och den andra med en mer medelhavs/mellanöstern stil. Tänk dig sedan att dom ligger på exakt samma ställe. Vissa stadsdelar är enbart den första staden, Besžel och vissa stadsdelar enbart den andra staden Ul Quma. Vissa stadsdelar är båda städer. Invånarna i dom två städerna lever som goda grannar men om du är i den ena staden ser du inte dom i den andra, vilket gör tex bilkörning en väldigt intressant affär. Du kan fastna i en bilkö som inte ens finns i ditt land, en internationell, osynlig trafikstockning. Att interagera mellan städerna utom via den officiella gränsövergången är ett brott som kallas Breach, så samtigt som du måste registrera att du möter någon så att du inte stöter ihop med dom så måste du ose dom så snabbt som möjligt för att undvika att skapa problem.
Detta är The City & The City av China Mieville.
Historien är en klassisk deckare i förstapersons perspektiv med ett mordfall som verkar vara ett allvarligt Breach. En kvinna har mördats i Ul Qoma och kroppen har dumpats i Besžel.
Mieville är i sitt esse. Han har lämnat London Noir/ Fantasy Strange genren och har med denna bok placerat sig mitt i den odefinierbara genren som brukar kallas new Wierd. Det som är mest Wierd med The City & The City är att han har lyckats skapa allt detta utan att åkalla några magiska eller övernaturliga krafter alls. Bara våran egen naturliga förmåga att inte se det vi inte vill se. Genom att inte blanda in det övernaturliga (Tänk Neverwhere tex) så blir det ännu mer wierd. På något konstigt sätt blir detta inte till en kampskrift mot vår ovana att ose tex uteliggare och tiggare utan snarare ställer han subtilt frågan: Hade det inte varit skönt om man kunde undvika konflikter bara genom att respektera varandras gränser?
Läs denna bok, den är underbar!
/s
Detta är The City & The City av China Mieville.
Historien är en klassisk deckare i förstapersons perspektiv med ett mordfall som verkar vara ett allvarligt Breach. En kvinna har mördats i Ul Qoma och kroppen har dumpats i Besžel.
Mieville är i sitt esse. Han har lämnat London Noir/ Fantasy Strange genren och har med denna bok placerat sig mitt i den odefinierbara genren som brukar kallas new Wierd. Det som är mest Wierd med The City & The City är att han har lyckats skapa allt detta utan att åkalla några magiska eller övernaturliga krafter alls. Bara våran egen naturliga förmåga att inte se det vi inte vill se. Genom att inte blanda in det övernaturliga (Tänk Neverwhere tex) så blir det ännu mer wierd. På något konstigt sätt blir detta inte till en kampskrift mot vår ovana att ose tex uteliggare och tiggare utan snarare ställer han subtilt frågan: Hade det inte varit skönt om man kunde undvika konflikter bara genom att respektera varandras gränser?
Läs denna bok, den är underbar!
/s
A Companion to Wolves
För att följa den senaste lästrenden så plockade jag upp lite mer bög fantasy. Först ut är en liten men skön bok som utforskar en situation där du har ett heteronormativt samhälle med en starkt homosexuell krigarelit.
I A Companion to Wolves av Sarah Monette och Elizabeth Bear så lever mänskligheten i norr under ständigt hot från invaderande troll och den enda styrkan som kan stå emot är en grupp elitkrigare som har knutit ett väldigt speciellt band till en grupp vargar. Varje krigare har en companion wolf som dom knyter an till. Men eftersom vargarna är av båda könen, så klart, och krigarna, lika självklart, alla är män så blir det komplicerat när krigarkultens vargar löper. Det blir inte lättare av att vargarna följer sin alpha hona, sin konigenswolf men krigarna behöver en manlig ledare, en wolfjarl som är alphahonans varghanes kompanjon. Det är gott om tillfällen till komplikationer.
Jag gillar att författarna valt att porträttera sin huvudkaraktär som heterosexuell och kompanjon till en konigenwolf. Dom tar inga genvägar och gör inga kompromisser. Det är en del av det som gör boken så bra.
I övrigt är det en bra men kort och snabbläst fantasy novell, den är fristående och avslutat. Jag läste ut den på två dagar trotts att jag jobbade. Man behöver inte sätta av ett par semsterveckor för att klara av den utan den slinker den ner som en mjukglass men lämnar dig med ett bestående intryck.
Det enda jag kan klaga på är att författarna överanvänder semi-norska ord. Hela texten är fullpepprad med ord som som ligger nära nordiska och/eller gammal angliska och jag misstänker att dom misstöversatt vissa ord, som tex konigenswolf som jag tror att dom sett i en översättning typ: Konigen = Royal eller bara tyckt att ordet låter likt Queen. Men för oss svenska läsare så är ju königen, konung, ett väldigt mannligt ord som inte självklart betyder alpha tik. En annan språkligt kul grej är att för första gången har jag hittat en bok som använder orden bitch och dog korrekt. (= tik och hane)
Klart läsvärd.
/s
Lepidopterology
Jag förstår inte.
Boktimmen
Liberae sunt nostrae cogitationes
Hellre barfota än boklös.
Lyrans Noblesser
En kort runtklickning visar ett stort intresse för listor på böcker lästa under hela förra året.
Hur kan man räkna sina böcker, eller snarare varför skulle man vilja göra det. Jag har aldrig förstått samlare. Jag läser för att jag älskar att läsa och efter att året har gått har jag läst en himla massa böcker; vissa minns jag, vissa glömmer jag tacksamt bort men konceptet att räkna, arkivera, nåla fast i hyllan med en knappnål mellan vingarna som en död fjäril är främmande för mig. Mer än en bok i veckan låter ju iofs imponerande och grattis och applåder men ...
jag förstår inte.
Boktimmen
Liberae sunt nostrae cogitationes
Hellre barfota än boklös.
Lyrans Noblesser
En kort runtklickning visar ett stort intresse för listor på böcker lästa under hela förra året.
Hur kan man räkna sina böcker, eller snarare varför skulle man vilja göra det. Jag har aldrig förstått samlare. Jag läser för att jag älskar att läsa och efter att året har gått har jag läst en himla massa böcker; vissa minns jag, vissa glömmer jag tacksamt bort men konceptet att räkna, arkivera, nåla fast i hyllan med en knappnål mellan vingarna som en död fjäril är främmande för mig. Mer än en bok i veckan låter ju iofs imponerande och grattis och applåder men ...
jag förstår inte.
Bög fantasy
Eller Fantasy med starka homosexuella inslag?
Jag har egentligen inget stort underlag att jämföra med. Tolkiens homoerotiska undertoner i Sam och Frodos förhållande, Sams svartsjuka över Frodos antydda otrogenhet med Sméagol osv, är så svagt antytt att det nästan går att missa. Ren och uttalad homosexuell fantasy är än så länge en ganska outforskad subgenre.
Homosexuallitet i SF är både en mycket enklare och vanligare. Vamplitt är inte ens värt att nämna. Men vill man introducera det i ett feodalt slash fantasy samhälle måste man attackera flera storymässigt svåra punkter. Är det tillåtet eller bara tolererat? Om det är tillåtet faller lite av anledningen till att ha det med överhudtaget. Om det är förbjudet så har du alla svårigheterna som hur kommer protagonisterna undan med det, ev. självförakt, fördomar och diverse spännande komplikationer.
Jag har på senaste tiden läst två mycket bra bög fantasy böcker av vilt skillda författare; The Steel Remains av Richard Morgan och Havemercy av Jaida Jones & Danielle Bennett som båda hanterar tolleransproblematiken på ungefär samma sätt; Protagonisterna kommer undan med sin läggning genom sin höga status, viss diskretion och exil.
Först The Steel Remains; Jag hade för mig att jag har rescenserat den redan men jag hittar inte den. Richard Morgan är en mästare i Dick-litt (tack Nene för ett underbart, användbart ord). Ringil Eskiath är en Conan inspirerad charaktär, lång, bredaxlad med ett jättestort svärd. När boken börjar har han dragit sig undan rikets inre områden och lever som ärrad krigshjälte i en liten by där hans rykte skyddar honom och hans homosexuella utsvävningar från allmänt fördömande. I vanliga fall bestraffas "sodomi" med döden, på ett symboliskt, hemskt sätt. Såklart blir han indragen i handlingen när hans speciella förmågor behövs.
I Havemercy tvingas Margrave Royston söka exil hos sin bror på landet för att hans indiskretioner ska glömmas bort vid hovet. I Volstov verkar homosexuallitet inte vara uttryckligen belagt med dödsstraff men det är definitivt inte accepterat. Även Royston kallas tillbaka när riket behöver honom som krigsmagiker.
Jag vet inte riktigt om detta är enda sättet att hantera homosexuallitet i en medeltiga slash fantasy värld men det börjar kännas som en trend. När väl protagonisterna är tillbaka i händelsernas centrum verkar JJ&DB lämna samhällets-fördömande-problemet och fokusera mer på relationerna medans RM inte släpper grerpet så lätt. I Steel Remains kommer det flera situationer där folk frågar typ "är det inte du som ...?" och Ringil svarar med en röst som dryper av ond, bråd död "You want to make someting of it". Men oavsett detaljerna så är det protagonisternas status som gör att dom kommer undan med sin läggning, adel och stort svärd i ena fallet, adel och krigsmagiker i det andra. Dom är helt enkelt för viktiga och farliga för att man ska kunna ta mindre indiskretioner på samma allvar som skulle drabba vanligt folk. Allvarligare indiskretioner hanteras med exil och avståndstagande.
Den punkt där dom två böckerna verkligen skiljer sig är i hur författarna beskriver manlig kärlek. Det fick mig att fundera på hur kvinnliga och manliga författare porträtterar Manlig homosexuallitet, relationer mellan män, homosexuell kärlek. Morgan är en dick-litt författare; han beskriver sex som han beskriver våld: hett, svettigt och med många detaljer. Jones & Bennett är väldigt kyska i sina beskrivningar. Royston och Hal är väldigt försiktiga med sin relation och det är inte riktigt det som jag funderar över. Det är det faktum att varken Royston eller Hal ens funderar på varandras kroppar nedanför kragen. Dom håller hand när ingen ser på, dom ser suktande på varandra och drömmer om läppar, ögon och hår... Men hade det verkligen förändrat handlingen märkbart om Hal varit en ung kvinna? Jag tänker mig att ett Fröken Julie tema hade skapat samma eller liknande resultat på historien.
När jag letar i min bokhög efter fler författare som hanterat ämnet hittar jag mycket få böcker och bara kvinnor. Robin Hobb tangerar ämnet i Assassins apprentice böckerna och igen i Fools Fate serien, men eftersom bara en av karaktärerna är/skulle kunna tolkas som om han var homosexuell så blir de inga fläskiga sexscener. Istället fokuserar hon på ett i sammanhanget intressantare ämne, manlig vänskap. Katherine Kerr nuddar vid det i Deverry serien men det känns tomt och innehållslöst just för att hennes sätt att bygga historien; Man vet att den ene mannen är själsligen kvinna. Ellen Kushner är en i mina ögon dålig författare så jag har inte läst hennes Swordpoint och i vilket fall som helst skriver hon i en mer dekadent värld som mer liknar 1600-talets Frankrike där jag föreställer mig att homosexuallitet är mer accepterat. Men frågan kommer osökt upp igen: Som fantasy författare måste du skriva om The Other, antingen som orcer eller alver, magiker eller riddare, Änglar eller Demoner. Är Män så svåra att skriva om? Eller är det bara att Män inte är Other för mig som läsare och därför har jag högre krav för att kunna känna igen mig?
Jag är inte egentligen intresserad av att läsa detaljerade homosexuella sexscener men om det är drivande för karaktärerna och historien så känns Morgans sätt att skriva mer trovärdig.
Båda böckerna får sin uppfäljare under våren och jag kommer definitivt skaffa båda två.
Dark Commands under 2010 och Shadow Magic i maj.
Jag har egentligen inget stort underlag att jämföra med. Tolkiens homoerotiska undertoner i Sam och Frodos förhållande, Sams svartsjuka över Frodos antydda otrogenhet med Sméagol osv, är så svagt antytt att det nästan går att missa. Ren och uttalad homosexuell fantasy är än så länge en ganska outforskad subgenre.
Homosexuallitet i SF är både en mycket enklare och vanligare. Vamplitt är inte ens värt att nämna. Men vill man introducera det i ett feodalt slash fantasy samhälle måste man attackera flera storymässigt svåra punkter. Är det tillåtet eller bara tolererat? Om det är tillåtet faller lite av anledningen till att ha det med överhudtaget. Om det är förbjudet så har du alla svårigheterna som hur kommer protagonisterna undan med det, ev. självförakt, fördomar och diverse spännande komplikationer.
Jag har på senaste tiden läst två mycket bra bög fantasy böcker av vilt skillda författare; The Steel Remains av Richard Morgan och Havemercy av Jaida Jones & Danielle Bennett som båda hanterar tolleransproblematiken på ungefär samma sätt; Protagonisterna kommer undan med sin läggning genom sin höga status, viss diskretion och exil.
Först The Steel Remains; Jag hade för mig att jag har rescenserat den redan men jag hittar inte den. Richard Morgan är en mästare i Dick-litt (tack Nene för ett underbart, användbart ord). Ringil Eskiath är en Conan inspirerad charaktär, lång, bredaxlad med ett jättestort svärd. När boken börjar har han dragit sig undan rikets inre områden och lever som ärrad krigshjälte i en liten by där hans rykte skyddar honom och hans homosexuella utsvävningar från allmänt fördömande. I vanliga fall bestraffas "sodomi" med döden, på ett symboliskt, hemskt sätt. Såklart blir han indragen i handlingen när hans speciella förmågor behövs.
I Havemercy tvingas Margrave Royston söka exil hos sin bror på landet för att hans indiskretioner ska glömmas bort vid hovet. I Volstov verkar homosexuallitet inte vara uttryckligen belagt med dödsstraff men det är definitivt inte accepterat. Även Royston kallas tillbaka när riket behöver honom som krigsmagiker.
Jag vet inte riktigt om detta är enda sättet att hantera homosexuallitet i en medeltiga slash fantasy värld men det börjar kännas som en trend. När väl protagonisterna är tillbaka i händelsernas centrum verkar JJ&DB lämna samhällets-fördömande-problemet och fokusera mer på relationerna medans RM inte släpper grerpet så lätt. I Steel Remains kommer det flera situationer där folk frågar typ "är det inte du som ...?" och Ringil svarar med en röst som dryper av ond, bråd död "You want to make someting of it". Men oavsett detaljerna så är det protagonisternas status som gör att dom kommer undan med sin läggning, adel och stort svärd i ena fallet, adel och krigsmagiker i det andra. Dom är helt enkelt för viktiga och farliga för att man ska kunna ta mindre indiskretioner på samma allvar som skulle drabba vanligt folk. Allvarligare indiskretioner hanteras med exil och avståndstagande.
Den punkt där dom två böckerna verkligen skiljer sig är i hur författarna beskriver manlig kärlek. Det fick mig att fundera på hur kvinnliga och manliga författare porträtterar Manlig homosexuallitet, relationer mellan män, homosexuell kärlek. Morgan är en dick-litt författare; han beskriver sex som han beskriver våld: hett, svettigt och med många detaljer. Jones & Bennett är väldigt kyska i sina beskrivningar. Royston och Hal är väldigt försiktiga med sin relation och det är inte riktigt det som jag funderar över. Det är det faktum att varken Royston eller Hal ens funderar på varandras kroppar nedanför kragen. Dom håller hand när ingen ser på, dom ser suktande på varandra och drömmer om läppar, ögon och hår... Men hade det verkligen förändrat handlingen märkbart om Hal varit en ung kvinna? Jag tänker mig att ett Fröken Julie tema hade skapat samma eller liknande resultat på historien.
När jag letar i min bokhög efter fler författare som hanterat ämnet hittar jag mycket få böcker och bara kvinnor. Robin Hobb tangerar ämnet i Assassins apprentice böckerna och igen i Fools Fate serien, men eftersom bara en av karaktärerna är/skulle kunna tolkas som om han var homosexuell så blir de inga fläskiga sexscener. Istället fokuserar hon på ett i sammanhanget intressantare ämne, manlig vänskap. Katherine Kerr nuddar vid det i Deverry serien men det känns tomt och innehållslöst just för att hennes sätt att bygga historien; Man vet att den ene mannen är själsligen kvinna. Ellen Kushner är en i mina ögon dålig författare så jag har inte läst hennes Swordpoint och i vilket fall som helst skriver hon i en mer dekadent värld som mer liknar 1600-talets Frankrike där jag föreställer mig att homosexuallitet är mer accepterat. Men frågan kommer osökt upp igen: Som fantasy författare måste du skriva om The Other, antingen som orcer eller alver, magiker eller riddare, Änglar eller Demoner. Är Män så svåra att skriva om? Eller är det bara att Män inte är Other för mig som läsare och därför har jag högre krav för att kunna känna igen mig?
Jag är inte egentligen intresserad av att läsa detaljerade homosexuella sexscener men om det är drivande för karaktärerna och historien så känns Morgans sätt att skriva mer trovärdig.
Båda böckerna får sin uppfäljare under våren och jag kommer definitivt skaffa båda två.
Dark Commands under 2010 och Shadow Magic i maj.
Det nya årets Böcker
Vad är bättre än att börja det nya året med några böcker som kommer ut under 2010. Detta är bara dom jag känner till och vill skaffa, jag är säker på att det kommer ut många mer.
Dom första fyra ger inte SF-bokhandeln ut men jag hoppas att dom ändrar sig.
Zendegi av Greg Egan
Kosher Guide to Imaginary Animals av Ann och Jeff VanderMeer
The Restoration Game av Ken MacLeod
For the Win av Cory Doctorow
DRAGON HAVEN av Robin Hobb - mars
TERMINAL WORLD av Alastair Reynolds - mars
New Model Army av Adam Roberts - april
Up Jim River av Michael Flynn - april
The Crippled God av Steven Erikson - 2010
Victorious av Jack Campbell - maj
Kraken av China Miéville - maj
Shadow Magic av Jaida Jones & Danielle Bennett - maj
Republic of Thieves av Scott Lynch - nov
Gott Nytt År och God Läsning!
/s
God Jul
En liten hälsning till alla trogna läsare!
Ät gott, umgås och tänk på: Julen handlar om klapparna!
Snart är det ett nytt år och nya böcker i hyllan.
/s
Ät gott, umgås och tänk på: Julen handlar om klapparna!
Snart är det ett nytt år och nya böcker i hyllan.
/s
Have mercy on us all
Havemercy befinner sig i gränslandet mellan Steampunk och fantasy. Jag hade uppskattat lite mer steam och lite mindre fantasy men det är bara en mindre punkt. Det stora fokuset ligger på personerna och deras relationer. Den berättas i fyra personers synvinkel och i början är det lite jobbigt att alla fyra är i förstaperson men det funkar faktiskt bra, Författarna klarar att ändra språk och tonläge för alla fyra och det blir aldrig rörigt, storyn hänger ihop på ett bra sätt.
Volstov är ett kungarike som ligger norr om Cobalt bergen och är i ett ständigt krig men Ke-han söder om bergen sedan hundra år. Margrave Royston är en Stridsmagiker för Volstov men på grund av han homosexuella indiskretioner med en allierad nations kronprins skickas han i exil i Nevers, en sömnig landsort där hans bror är länsherre. Där träffar han Hal, som är brors barnens lärare, en klipsk men ung och oerfaren man. Dom faller hejdlöst för varandra.
Rook är en Airman och flyger Havemercy, Volstovs finaste Drake. Havemercy är en del maskin och en del magi, lynnig och livsfarlig men obrottsligt lojal mot sin pilot. Tyvärr har Rooks hänsynslösa behandlande av kvinnor skapat politiska konsekvenser. Th'Esaren (vilken underbar titel för ett ledare av ett fiktivt imperium) bestämmer sig för att straffa Rook och dom andra piloterna genom att ge dom en lärare som som ska lära dom vet och etikett, hyfs och fason. Thom är student och får den otacksamma uppgiften att lära Imperiets soldat-elit att komma i kontakt med sina känslor.
Havemercy är inte för mycket action men desto mer djup.
Det finns en tvåa ute redan: Shadow Magic
Den går rakt i att läsa högen.
/s
Volstov är ett kungarike som ligger norr om Cobalt bergen och är i ett ständigt krig men Ke-han söder om bergen sedan hundra år. Margrave Royston är en Stridsmagiker för Volstov men på grund av han homosexuella indiskretioner med en allierad nations kronprins skickas han i exil i Nevers, en sömnig landsort där hans bror är länsherre. Där träffar han Hal, som är brors barnens lärare, en klipsk men ung och oerfaren man. Dom faller hejdlöst för varandra.
Rook är en Airman och flyger Havemercy, Volstovs finaste Drake. Havemercy är en del maskin och en del magi, lynnig och livsfarlig men obrottsligt lojal mot sin pilot. Tyvärr har Rooks hänsynslösa behandlande av kvinnor skapat politiska konsekvenser. Th'Esaren (vilken underbar titel för ett ledare av ett fiktivt imperium) bestämmer sig för att straffa Rook och dom andra piloterna genom att ge dom en lärare som som ska lära dom vet och etikett, hyfs och fason. Thom är student och får den otacksamma uppgiften att lära Imperiets soldat-elit att komma i kontakt med sina känslor.
Havemercy är inte för mycket action men desto mer djup.
Det finns en tvåa ute redan: Shadow Magic
Den går rakt i att läsa högen.
/s
A beautifull world
Makers
Ännu en underbar bok från Nördarnas Konung: Cory Doctorow.
I Makers tar Doctorow återigen upp en del av sina tidigare temata, som 3D printers (Printcrime, Overclocked), Disney World (Down and out in the Magic Kingdom), Freespeach/copyright/open source, och som io9 uttrycker det "ordinary people who make really cool shit."
Den handlar om två unga innovatörer och en nystrukturering av industrin á la Dot.com bubblan. En bloggande journalist och Florida utanför Disney Worlds murar.
Han ger en kul "lösning" på fetma epidemin i USA, man omorganiserar sin ämnesomsättning så att kroppen bränner 10.000 kalorier per dag, dvs med en fullständigt vansinnig junkfood diet är det som krävs för att kroppen ska fungera och alla feta som tar den behandlingen smalnar av till supermodellskinnyness.
Jag måste erkänna att jag har haft svårt att recenssera Makers; Den är bra men trots att jag verkligen gillar den känns den inte alls lika nydanande som andra av hans böcker. Det är något som känns fel när Doctorow inte ger den där "Wow, Fy faan va kewlt" känslan. Dessutom innehåller den en av SF litteraturens pinsammaste sex scener.
Till skillnad från DaOitMK, och Overclocked så pratar han om hur allt detta med nya företagsmodeller och teknologi förändrar världen men på det hela taget går "New Work"bubblan ganska konventionellt förbi. Som en gång Dot.com bubblan gjorde. En del Corporate fatcats blir rika och en del blir fattiga, en del oskyldiga blir ruinerade och en del klarar sig. DaOitMK hade en hel del semi-socialistiska funderingar men Makers ger oss inget sånt. Jag är som sagt väldigt splittrad. Jag vill säga att den är jättebra men kan inte låta bli att känna mig lite besviken.
/s
I Makers tar Doctorow återigen upp en del av sina tidigare temata, som 3D printers (Printcrime, Overclocked), Disney World (Down and out in the Magic Kingdom), Freespeach/copyright/open source, och som io9 uttrycker det "ordinary people who make really cool shit."
Den handlar om två unga innovatörer och en nystrukturering av industrin á la Dot.com bubblan. En bloggande journalist och Florida utanför Disney Worlds murar.
Han ger en kul "lösning" på fetma epidemin i USA, man omorganiserar sin ämnesomsättning så att kroppen bränner 10.000 kalorier per dag, dvs med en fullständigt vansinnig junkfood diet är det som krävs för att kroppen ska fungera och alla feta som tar den behandlingen smalnar av till supermodellskinnyness.
Jag måste erkänna att jag har haft svårt att recenssera Makers; Den är bra men trots att jag verkligen gillar den känns den inte alls lika nydanande som andra av hans böcker. Det är något som känns fel när Doctorow inte ger den där "Wow, Fy faan va kewlt" känslan. Dessutom innehåller den en av SF litteraturens pinsammaste sex scener.
Till skillnad från DaOitMK, och Overclocked så pratar han om hur allt detta med nya företagsmodeller och teknologi förändrar världen men på det hela taget går "New Work"bubblan ganska konventionellt förbi. Som en gång Dot.com bubblan gjorde. En del Corporate fatcats blir rika och en del blir fattiga, en del oskyldiga blir ruinerade och en del klarar sig. DaOitMK hade en hel del semi-socialistiska funderingar men Makers ger oss inget sånt. Jag är som sagt väldigt splittrad. Jag vill säga att den är jättebra men kan inte låta bli att känna mig lite besviken.
/s
e-bok, ljudbok eller riktig bok?
Berättelsens naturliga medium är hörseln. När vi gick från att vara en smart apa till att bli människor så var det talade ordet, möjligheten att skapa berättelser, berätta sagor det som gjorde oss till människor. Detta är tydligt idag. Trots all informationsteknologi och internet, wikis, böcker, atlaser osv så är det vanligaste, mest utbredda, bäst fungerande systemet för att ta reda på något man inte vet, att fråga någon som vet!
Varför fungerar då inte ljudböcker?
Jag har aldrig fallit för hela ljudboksgrejen. Jag tror att det handlar om bps*, ffw/rev speed och manuell hantering. Det är nördspeak för; Jag läser snabbare själv och det går snabbare att bläddra till rätt sida än att leta i en ljudbok. Möjligheten att pausa feeden bara genom att vända bort blicken och sedan återuppta den med en ögonrörelse antingen på samma plats eller strax innan/efter i texten är ju tex omöjligt med ljudböcker.
Dessutom handlar det inte så mycket om den fysiska bokens fetischvärde utan om hur man tar till sig information. Människans olika sinnen ta upp information i första hand genom synen därefter hörsel, känsel, smak och lukt. Synen levererar information tio gånger mer bps än hörseln som i sin tur levererar tio gånger mer bps än känseln osv. Med andra ord, att läsa är intensivare än att lyssna. Att läsa triggar hjärnan som om det vore egna upplevelser, att lyssna triggar den som om man hör någon annan berätta. I varje fall när man har arbetat upp en viss läsvana. Samma fenomen illustreras av fraser som "En bild säger mer än tusen ord" eller varför TV är så övertygande, varför YouTube är så framgångsrikt.
När skönlitteratur är som bäst skapar hjärnan sina egna bilder och upplevelser utan all "överskottsinformation" som du får i TV och Film. Man kan säga att informationstätheten är högre i en bok än en Film. Det är därför det alltid fattas väldigt mycket i en filmatisering av en bok.
Varför funkar ljudböcker?
Det som har gjort att ljudböcker faktiskt funkar är, tror jag, för att dom har öppnat upp platser och aktiviteter där det tidigare var omöjligt att läsa. Med ljudböcker kan du "läsa" när du joggar eller kör bil. Något som är, om inte omöjligt, så åtminstone svårt och/eller olagligt.
E-böcker; Funkar eller inte?
Jag har inte testat e-böcker (med undantag för mindre koncepttester på min dator, både audio och text, mycket dåligt resultat) men jag tycker att Wilson från GIZMODO sammanfattar mina farhågor i en recension av en e-reader:
"Somewhere into my fourth or fifth book, I stopped reading Kindle 1, and the same basic issue hampered my enjoyment of literature in Kindle 2: You can't jump around. There's no way to read what actually counts as literature on a Kindle, because that takes the ability to leaf around, matching passages from different parts of the book, identifying key characters' surreptitious first appearances, etc. This is something the codex lets people do very well, and it's something no single-surface digital screen comes close to getting right, even when making it up partly with search, notes and bookmarks." Kindle 2 Review
Jag tror att det som slutligen kommer att sälja in mig på e-böcker är inte;
- samma storlek som riktiga böcker
- billigare
- större lagringskapacitet
- inte ens nördfaktor, plus
utan snarare svaret på frågan:
Öppnar e-böcker upp nya platser och nya aktiviteter för läsning som tidigare varit omöjliga att läsa i utan att skada eller förstöra mediet? Kommer jag att kunna läsa när jag äter spagetti? I badet? Kan jag hänga den på en krok i duschen? I regnet medan jag väntar på bussen utan paraply eller tak över huvudet? Under vattnet på solsemestern?
Så min fråga är: Är e-böcker slag/stöt tåliga och vattentäta?
I så fall kommer jag genast att skaffa en.
Det sagt kommer jag att fortsätta köpa böcker åtminstone så länge det trycks böcker och antagligen långt efter att man slutat att trycka dom, men det är enbart på grund av den analoga tryckta bockens enorma fetischvärde.
Tack Snowflakes för en intressant idéstartare.
/s
*(bps = Bits per sekund)
Varför fungerar då inte ljudböcker?
Jag har aldrig fallit för hela ljudboksgrejen. Jag tror att det handlar om bps*, ffw/rev speed och manuell hantering. Det är nördspeak för; Jag läser snabbare själv och det går snabbare att bläddra till rätt sida än att leta i en ljudbok. Möjligheten att pausa feeden bara genom att vända bort blicken och sedan återuppta den med en ögonrörelse antingen på samma plats eller strax innan/efter i texten är ju tex omöjligt med ljudböcker.
Dessutom handlar det inte så mycket om den fysiska bokens fetischvärde utan om hur man tar till sig information. Människans olika sinnen ta upp information i första hand genom synen därefter hörsel, känsel, smak och lukt. Synen levererar information tio gånger mer bps än hörseln som i sin tur levererar tio gånger mer bps än känseln osv. Med andra ord, att läsa är intensivare än att lyssna. Att läsa triggar hjärnan som om det vore egna upplevelser, att lyssna triggar den som om man hör någon annan berätta. I varje fall när man har arbetat upp en viss läsvana. Samma fenomen illustreras av fraser som "En bild säger mer än tusen ord" eller varför TV är så övertygande, varför YouTube är så framgångsrikt.
När skönlitteratur är som bäst skapar hjärnan sina egna bilder och upplevelser utan all "överskottsinformation" som du får i TV och Film. Man kan säga att informationstätheten är högre i en bok än en Film. Det är därför det alltid fattas väldigt mycket i en filmatisering av en bok.
Varför funkar ljudböcker?
Det som har gjort att ljudböcker faktiskt funkar är, tror jag, för att dom har öppnat upp platser och aktiviteter där det tidigare var omöjligt att läsa. Med ljudböcker kan du "läsa" när du joggar eller kör bil. Något som är, om inte omöjligt, så åtminstone svårt och/eller olagligt.
E-böcker; Funkar eller inte?
Jag har inte testat e-böcker (med undantag för mindre koncepttester på min dator, både audio och text, mycket dåligt resultat) men jag tycker att Wilson från GIZMODO sammanfattar mina farhågor i en recension av en e-reader:
"Somewhere into my fourth or fifth book, I stopped reading Kindle 1, and the same basic issue hampered my enjoyment of literature in Kindle 2: You can't jump around. There's no way to read what actually counts as literature on a Kindle, because that takes the ability to leaf around, matching passages from different parts of the book, identifying key characters' surreptitious first appearances, etc. This is something the codex lets people do very well, and it's something no single-surface digital screen comes close to getting right, even when making it up partly with search, notes and bookmarks." Kindle 2 Review
Jag tror att det som slutligen kommer att sälja in mig på e-böcker är inte;
- samma storlek som riktiga böcker
- billigare
- större lagringskapacitet
- inte ens nördfaktor, plus
utan snarare svaret på frågan:
Öppnar e-böcker upp nya platser och nya aktiviteter för läsning som tidigare varit omöjliga att läsa i utan att skada eller förstöra mediet? Kommer jag att kunna läsa när jag äter spagetti? I badet? Kan jag hänga den på en krok i duschen? I regnet medan jag väntar på bussen utan paraply eller tak över huvudet? Under vattnet på solsemestern?
Så min fråga är: Är e-böcker slag/stöt tåliga och vattentäta?
I så fall kommer jag genast att skaffa en.
Det sagt kommer jag att fortsätta köpa böcker åtminstone så länge det trycks böcker och antagligen långt efter att man slutat att trycka dom, men det är enbart på grund av den analoga tryckta bockens enorma fetischvärde.
Tack Snowflakes för en intressant idéstartare.
/s
*(bps = Bits per sekund)
