socialistsimon

Jag har just läst Space av Stephen Baxter som är en del av hans Manifold serie. (Funkar bra fristående, förstår inte hur den skulle kunna funka i en serie).
Det stora temat är just Fermi paradoxen: Om det finns Aliens, varför har vi inte hört av dom ännu?

Eller: Universum är så stort och så gammalt och astrofysik, biokemi och all annan relevant vetenskap antyder att liv borde vara ganska vanligt. Men även om det bara uppstår på en liten bråkdel av alla planeter så borde det ändå vara många. Så logiskt sett borde universum/galaxen sjuda av liv, rymdfarande civilisationer eller åtminstone fosil och ruiner från dom. Så varför kan vi inte se dom? Det borde vara lätt att se dom.

Detta är ett vanligt och spännande tema i SF. Det finns ett antal svar för att lösa paradoxen; antingen så är vår förståelse om hur vanligt det är med planeter fel och dom är väldigt ovanliga, men det har på senare år motbevisats genom att vi hittat massvis med exoplaneter; eller så är vår förståelse av biokemi och hur troligt det är att liv uppstår felaktigt och det är i själva verket väldigt ovanligt trots gynnsamma förhållanden, det kommer vi att kunna motbevisa genom att hitta liv på Mars eller Europa; kanske intelligens (i meningen teknologiskapande och civilisationsskapande) väldigt osannoligt?
Problemet med dom svaren är att det räcker med att en civilisation ska utvecklas till den nivån att dom kan befolka galaxen för att dom ska kunna göra det relativt snabbt och därför borde dom redan vara här eller åtminstone synas. Det är därför mer spännande och vanligare att man funderar på olika former av civilisationsdödare; tex "any civilasation will destroy itself in a nuclear war before getting of the ground" alternativt förstöra sin ekologi/ozonskikt osv. Dessa förklaringar brukar följa rådande mode, atombomben var populär på 50-talet, miljö selfdestruct just nu. Men även här så skulle det räcka att en enda civilisation klarar av att överleva mot alla odds för att den relativt snabbt skulle kunna kolonisera galaxen och därför vara synlig.
Den tredje varianten är någon form av aktiv Civilisations-dödare. Och det är här SF är som mest spännande.

Själv väljer jag att anta att det handlar om att vi ännu inte vet hur vi ska titta/lyssna. I själva verket kryllar galaxen av civilisationer men vi har inte utvecklat vår teknologi tillräckligt för att inse att radio tech inte är det självklara sättet att kommunicera och därför är dom civilisationer vi skulle kunna se osynliga för oss. I väntan på att vetenskapsmännen ska hitta "rätt frekvens", om det är gravimetriska vågor eller tachyon strålning eller vad, så fyller SF det tomrummet med sina spekulationer. 

Stephen Baxter har valt ett spännande svar på Fermi paradoxen och storyn om hur hans protagonister hittar svaret är övertygande och realistisk. Jag stör mig lite på hans matte och en del av hans science förklaringar men det är tangentiellt till historien.* Kort sagt och utan spoilers, It's a good read.

/s

Terry Pratchetts senaste alster Unseen Academicals handlar om hur Fotboll i Ankh-Morprok går från backstreet slagsmål med en boll av trä till ett spel sponsrat av Pratriciern Vetinari. Trots Pratcetts sjukdom har han inte tappat gnistan (han har Alzheimers). Bland annat innehåller boken guldkorn som:
"People who had no real idea why they were doing so congregated to listen to other people who also did not know anything, on the basis that Ignorance shared is ignorance doubled."

Lyrans Noblesser är alltid intressanta att titta på. Jag har inte hoppat på ännu men den här gången kan jag inte motstå. Som alltid tänker jag inte följa reglerna överhuvudtaget, hur kul skulle det vara?
Så Tematrio Kina:
1. Perdido Street Station av China Mieville.
Kom igen, ni har alla tänkt det när ni läste hennes post! För er som inte känner till Honom så är China den senaste författaren i en lång rad som skriver om London och dess speciella karaktär. Han har valt att skriva om London som en bisarr Fantasy stad som heter New Corbozon och befolka den med monster och maskiner men Dickenstraditionen lyser igenom. Underbar Stadsfantasy och en Måste-läsa-bok!
2. A Sectret Atlas av Michael Stackpole
En väldigt Kina inspirerad Fantasy med vandrande krigsmunkar, magi och monster. Detta var det första jag läste av honom så jag letade genast efter mer kul böcker. Tyvärr verkar detta vara dte enda bra han skrivit. Han har skrivit en massa "promotion litteratur" som tex battletech och Star Wars som jag inte tänker ta i med tång ens. Vilket är synd efter som den här triologin verkligen är bra.
3. Interesting Times av Terry Pratchett
En Diskworld novell som handlar om "The counterweight continent", ett mystiskt Imperium som skyddas av en enorm mur som stänger ute alla fiender (eller stänger inne innevånarna?). Tyvärr håller dom på att invaderas an barbarer. Gengis Cohen och hans Silver Horde av geriatriska barbarer har bestämt sig för ett sista äventyr.

Lyra, alla kina-böcker utspelar sig inte i verkligheten.
/s