socialistsimon

The Crippled God av Steven Erikson
Det finns ett par frågor som måste besvaras när man avslutar en serie. Detta blir ju ännu viktigare när det är en 10+3 serie. Än mer när en 3+2:a är på väg. 

Första frågan:
Håller han loppet ut eller blir det en ten car pileup innan målgång?
Ett enkelt och snabbt svar är: Ja. Du som har väntat med första delen i att-läsa-hyllan för att "du inte vill läsa ofärdiga serier" kan plocka ner Gardens of the Moon och börja nu. Läs inte vidare i detta inlägg.
Du är redan långt efter, gå och läs, nu!


  *   *   *   Spolier warning   *   *   *



OK, han kraschar inte men klarar han knyta ihop säcken?
The Malazan Book of the Fallen har tre stora övergripande story arcs. The Bridgeburners på Genabakis under sin nye gröne kapten Ganoes Stavro Paran, The Malazan 14:e armé under Adjunkt Tavore Paran ( den arcen börjar med Coltaine och the Chain of Dogs i the Seven Cities) och Letherii och Beddict bröderna. Sen har vi alla dom andra vilktiga underplots: Tiste raserna och deras problem, Elder Gods mot Younger Gods, Hold vs Deck, för att inte tala om alla personliga plotlines som väver mellan och genom dom stora episka. Dom tre stora möts i sista boken men även flera små sidospår dyker upp och knyts ihop som tex kärleksdramat mellan Precious Thimble och Amby och Jula Bole. Så ja han lyckas knyta ihop trådarna. Om han har missat några trådar så har jag också missat dom. Kom ihåg att två olika wikiplatser har listat över 700 resp 400 karaktärer. Detta är alltså karaktärer som läsare kännt viktiga nog för handlingen för att lista i wikin. Det är inte överdrivet för en dekalogi men det är mycket i absoluta tal.  Seriens kärna knyts ihop och mina favorit karaktärer kommer tillbaka. Jag är nöjd. 

OK, men klarar han att skriva en spännande bok trots alla dessa trådar? Står den sig som bok?
Första delen, säg ung de första 200 sidorna, är väldigt tunga. Många POV karaktärer måste presenterars och placeras. Men han lyckas överaska och det är en tight story med bra djup. Jag sitter som på nålar hela vägen. 
Det är först nu som Erikson avslöjar dom olika sidorna i konflikten. Det är först nu vi börjar förstå vad som står på spel. Jag kanske är lite seg och en del kanske kan gissa detta tidigare eftersom avslöjandena är så väl underbyggda, men för mig blir det ett antal Aha-upplevelser.


The Malazan Book of the Fallen är full av Kärlekshistorier. Dom flesta är mycket mer komplicerade och givande än något romansskräp jag läst. Lostara Yill och Henar Vygulf, Brys Beddict och Atri-Ceda Aranict, Onos Toolan och Hetan är samtliga par som hanterar sin kärlek i ett förhållande. Hellian och Urb, Precious Thimble och Bole bröderna med flera har en lång och smärtsam uppvaktning. Whiskeyjack och Korlat.
För att inte tala om Hedge och Fiddler...

Avslutningsvis måste jag säga att det är en av dom bästa closing books jag läst. Dekalogin är underbar och den håller högsta klass hela vägen. Det finns ingen ursäkt att inte läsa den. Eller läsa om den....

---

10+3 och 3+2 osv?
Jo: The Malazan Book of the Fallen är en dekalogi dvs 10
+3 syftar på Ian C Esslemonts pentalogi varav tre delar har kommit ut. Väl värda att läsa insprängt i tian men inte strängt nödvändigt. Du kan börja fundera på Esslemont någonstans efter Midnight Tides dvs femman i serien.
Det finns även en sidoserie av Erikson som utvecklar ett par bifigurer: Bauchelain och Korbal Broach. Men dom är helt irrelevanta för Malazan serien och läses helt på egen risk. Helst inte innan Memories of Ice.
Det ska komma en trillogi om Tiste Andii framöver men eftersom det isåfall blir en prequell så förbehåller jag mig rätten att senare helt döma ut den.
Så 10+3 är böckerna i Malazan serien direkt och indirekt. 3+2 är Eriksons och Esslemonts kommande böcker i direkt anslutning till Malazan serien. Sammanlagt 18 böcker. Plus fyra Bauchelain och Korbal Broach.