Orthogonal skies
Ortogonalitet är ett matematiskt begrepp i det närmaste synonymt med vinkelrät. Det är typiskt att Greg Egans senaste bok väljer det som namn på sin serie. Första boken heter the Clockwork Rocket och utspelar sig i ett universa radikalt annorlunda än vårt eget. Trots att precis allt är olikt det vi är vana vid kommer man snabbt in i berättelsen.
Yalda lever i en värld där stjärnora är regnbågsfärgade streck över himmeln, där alla växter lyser på natten och ingen kvinna överlever barnafödande. Hennes resa handlar i grunden om en kvinnas kamp för att förstå världen hon lever i. Som i många av Egans böcker är det vetenskapliga upptäckandet, experiment, förkastande av hypoteser och nya insikter en fundamental den av storyn. Det är också en berättelse om en kvinna i ett mansdominerat universitet, ett samhälle där kvinnan betraktas som sin co's egendom. Där kvinnor från födseln vet vem dom ska få barn med. Hon har en förstående far och får möjligheten att utbilda sig och hennes upptäckter leder henne att inse att hennes värld är dödsdömd. För att hitta lösningen skapar hon och hennes vänner en rymdraket som ska fördas med oändlig hastighet (i hennes värld färdas ljus med olika hastighet beroende på vilken färg det har och det finns ingen övre hastighetsbegränsning). Genom att färdas oändligt fort kommer de som reser med raketen att ha all tid i världen att hitta en lösning på problemet (genom att tiden går fortare för den som reser fort).
Har du läst så här långt så antar jag att du inte avskräcks av matematik och fysik. Egan har utgått från ett väldigt enkelt förhållande: Pytagoras sats och postulerat att den stämmer även i fyra dimensioner. I vårt universa stämmer inte pytagoras sats i tidsdimensionen, det har Einstein satt stopp för. I Yaldas Universa fungerar den även om du betraktar tid som en dimension lika värd som rummet.
Vårt universa vs Yaldas universa
Det finns två sätt att läsa the Clockwork Rocket: Du kan läsa den med ett sinne öppet för matematiska forumla, med en förståelse för relativitetsteorin och verkligen nörda loss på formler och diagram (boken är full av tabeller och diagram). När denna metod når sin gräns (jag har trots allt bara en SFnerds grundkunskap i fysik och rumtidsgeometri) så funkar det lika bra att läsa den med samma syn på Quenya och Sindarin grammatik som du hade när du läste Sillmarilion. Jag föll tillbaka till den tekniken flera gånger. Strunta i matematiken bakom och förundras över hur vackra stjärnorna är. Att helt hoppa över fysiken och du missar poängen, fokusera på den för mycket och du riskerar missa storyn.
Skulle du intresseras av mattebiten så kan du läsa mer på Egans hemsida. Han har artiklar som diskuterar varje del av fysiken och flera av dom har en 'sida två' för dig som 'inte tar illa upp av en något högre nivå av matematik'. Vad du än gör: gå in och titta på hans videor över de vackra naturfenomen han beskriver!
The Clockwork Rocket är precis så bra som jag hoppades att den skulle vara! Jag vet inte om jag skulle rekomendera den för visst är det en smal nisch men den fyller den väl. Gillar du SF av det extremare varianterna så kommer du att älska den här! Jag har gått i ett lätt rus och yrsel sedan jag läste ut den, Egan är starka varor. Bäst att avnjuta honom i enboksdoser med ett hälsosamt mellanrum. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: Hans böcker är så udda att hans förläggare förtjänar ett kudos för att överhuvudtaget trycka dom.
Sammanfattningsvis så är den i samma klass som Flatland av Edwin Abott eller the Gods Themselves av Asimov.
Greg Egan är lika hemlighetsfull om sitt privatliv som John XII Hawks. Försöker du tex hitta en bild på honom så hamnar du här. Skillnaden är att han inte gör det som ett marketing stunt. Det enda som vi 'vet' om honom är att han är en seriös vetenskapsman från australien. Hans hemsida har sidor med titlar som 'Resonant Modes of a Conical Cavity', 'Riemannian Thermodynamics'
Yalda lever i en värld där stjärnora är regnbågsfärgade streck över himmeln, där alla växter lyser på natten och ingen kvinna överlever barnafödande. Hennes resa handlar i grunden om en kvinnas kamp för att förstå världen hon lever i. Som i många av Egans böcker är det vetenskapliga upptäckandet, experiment, förkastande av hypoteser och nya insikter en fundamental den av storyn. Det är också en berättelse om en kvinna i ett mansdominerat universitet, ett samhälle där kvinnan betraktas som sin co's egendom. Där kvinnor från födseln vet vem dom ska få barn med. Hon har en förstående far och får möjligheten att utbilda sig och hennes upptäckter leder henne att inse att hennes värld är dödsdömd. För att hitta lösningen skapar hon och hennes vänner en rymdraket som ska fördas med oändlig hastighet (i hennes värld färdas ljus med olika hastighet beroende på vilken färg det har och det finns ingen övre hastighetsbegränsning). Genom att färdas oändligt fort kommer de som reser med raketen att ha all tid i världen att hitta en lösning på problemet (genom att tiden går fortare för den som reser fort).
Har du läst så här långt så antar jag att du inte avskräcks av matematik och fysik. Egan har utgått från ett väldigt enkelt förhållande: Pytagoras sats och postulerat att den stämmer även i fyra dimensioner. I vårt universa stämmer inte pytagoras sats i tidsdimensionen, det har Einstein satt stopp för. I Yaldas Universa fungerar den även om du betraktar tid som en dimension lika värd som rummet.
Vårt universa vs Yaldas universa
Det finns två sätt att läsa the Clockwork Rocket: Du kan läsa den med ett sinne öppet för matematiska forumla, med en förståelse för relativitetsteorin och verkligen nörda loss på formler och diagram (boken är full av tabeller och diagram). När denna metod når sin gräns (jag har trots allt bara en SFnerds grundkunskap i fysik och rumtidsgeometri) så funkar det lika bra att läsa den med samma syn på Quenya och Sindarin grammatik som du hade när du läste Sillmarilion. Jag föll tillbaka till den tekniken flera gånger. Strunta i matematiken bakom och förundras över hur vackra stjärnorna är. Att helt hoppa över fysiken och du missar poängen, fokusera på den för mycket och du riskerar missa storyn.
Skulle du intresseras av mattebiten så kan du läsa mer på Egans hemsida. Han har artiklar som diskuterar varje del av fysiken och flera av dom har en 'sida två' för dig som 'inte tar illa upp av en något högre nivå av matematik'. Vad du än gör: gå in och titta på hans videor över de vackra naturfenomen han beskriver!
The Clockwork Rocket är precis så bra som jag hoppades att den skulle vara! Jag vet inte om jag skulle rekomendera den för visst är det en smal nisch men den fyller den väl. Gillar du SF av det extremare varianterna så kommer du att älska den här! Jag har gått i ett lätt rus och yrsel sedan jag läste ut den, Egan är starka varor. Bäst att avnjuta honom i enboksdoser med ett hälsosamt mellanrum. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: Hans böcker är så udda att hans förläggare förtjänar ett kudos för att överhuvudtaget trycka dom.
Sammanfattningsvis så är den i samma klass som Flatland av Edwin Abott eller the Gods Themselves av Asimov.
Greg Egan är lika hemlighetsfull om sitt privatliv som John XII Hawks. Försöker du tex hitta en bild på honom så hamnar du här. Skillnaden är att han inte gör det som ett marketing stunt. Det enda som vi 'vet' om honom är att han är en seriös vetenskapsman från australien. Hans hemsida har sidor med titlar som 'Resonant Modes of a Conical Cavity', 'Riemannian Thermodynamics'
Kommentarer
Trackback
