socialistsimon

Kleptomania av Kristina Hård släpptes i fredags och den är riktigt bra. Hon leder oss genom tre olika personers upplevelser; Pojken som tror han är en människa hos trollen och ett troll bland människor.

Linus Kaiser, frukostflingemagnaten som överlever en tågolycka i trollskogen och Ingra Varg, revisorn på skatteverketsom ska granska Linus Kaisers luftskeppsimperium. Guld, att inte passa in och mörkrädsla är genomgående teman. 

 

 Hård väver ihop de tre berättelserna på ett skönt sätt. Karaktärerna är gedigna, språket har ett väldigt bra flyt men handlingen känn bitvis lite haltande. Inte så det stör men så att det märks. (tex varför har ett multinationellt företag huvudkvarter i Stockholm och vad sjutton håller Finansministern på med?) Därför blir betyget 'bara' fyra. Kanske borde Ingra fått mer utrymme också.

 

Det är mycket bra i boken; Miljön, de vidsträkta ödemarken, trollgryten och oknytt. Jag gillar speciellt trollen och de andra övernaturliga inslagen, de är trovärdigt och geniunt porträtterade utan att vara överförklarade. Ger en känsla av Nordiska väsen och Stallo utan att vara för nära någon av dem. 

 

 

 

 

---

Finns även hos Adlibris och Bokus 

recex från styxx 

#3

 

 Mark Watney är den enda människan på mars. När uppdraget tvingas avbrytas blev han kvar, förmodat död. Nu sitter han och räknar på mat, vatten och luft ...
Mat för sex personer i trettio dagar ger så många dagar, svältransoner kan sträcka det så mycket, då saknar jag så många dagar till nästa mission ...
Min rover kan färdas så många kilometer, de kommer att landa så många kilometer bort ...

The Martian är 2014 års klart bästa bok så här långt!
Rolig och djupt mänsklig men med (så långt det är möjligt och jag kan avgöra) helt korrekt vetenskap. Boken är skriven som Mark Whatneys loggbok och berättarrösten är helt klockren. Hans berättelse svajjar mellan optimism, galghumor och svart klarsyn beroende på om hans olika projekt för att överleva går frammåt eller exploderar i ansiktet på honom. 

 

För alla som älskar Mars, rymdresor och astronauter!
Vansinnigt bra helt enkelt! 

 

Finns hos Adlibris och Bokus 

#2

Jag har aldrig varit någon vän av den socialrealistiska arbetarelitteraturen. Jag behöver inte läsa om arbetarklassens vedermödor, jag har stått vid maskinen och vet redan det där. Men det finns ett värde i igenkänning och den litteraturen har ett värde men var är den idag? Den tiden då arbetarens musik var dansband och litteraturen var bara socialrelistisk är över. Kanske är det ett tecken i tiden att när arbetarklassens musik är heavy metal så kommer nya arbetareförfattare och skriver Urban Fantasy? 

 

Av Kött och Blod av Henrik Johansson är definitivt Heavy Metal lika sant som att det är Arbetarelitteratur med stort A.

Johansson berättar om en resturang i Malmö. Utsikten är från köket, hur praktikanter utnytjas som gratis arbetskraft, hur det sparas in på allt, det ena vansinnigare än det andra. Starka karaktärer som Josef som är kock, Terje som regerar i disken och Maj-louis som är köksa. 

Cheferna är verklighetsfrånvända i sin spariver och manipulativa och onda i sina personalrelationer - mycket trovärdigt och hög igenkänningsfaktor! 
Läs!

 

 

---

Av kött och blod finns på Adlibris och Bokus 

#1

 

 

 

 

 Jag älskar noveller och jag läser aldeles för sällan bra noveller. Det ges, i mina ögon, ut aldeles för lite bra antologier och novellsamlingar i Sverige nuförtiden. Det är bland annat därför jag blev så glad när jag såg den här på Swecon i höstas.

Skymningssång av Patrick Centerwall är en novellsamling som inte riktigt har någon röd tråd. Det är ofta det som skiljer antologier och samlingar; Att antologoer har en tydlig röd tråd medan samlinga ofta samlar ihop disparata historier från en och samma författare. Ibland funkar det och ibland får man leta. Det går faktiskt att urskilja ett par olika trådar i Centerwalls författarskap. 

 

 - I vissa noveller är han väldigt självreflexiv och Meta som i inledningsnovellen Författardrömmar.  Det är en dystopisk historia om hur illa det går när alla försöker göra sitt bästa i samhällets tjänst. En inte långsökt extrapolering av dagen samhällsutveckling.

 

 - I andra är han apokalyptiskt sciencefiktionish som I skuggan av ett gammalt brofäste, Nöjesfältet och Svaret får den som vinner, eller konstigt och metafysiskt som i Kretsloppets vedermödor och Nattvagnen. 
De apokalyptiska novellerna är ofta bra och tex Nöjesfältet är riktigt obehaglig. Brofästet är suggestivt skön men svaret får den som vinner gillade jag inte. Jag är inte heller så intresserad av de metafysiska novellerna.

 - Ett spår som jag tyckte var intressant var Bauer/Cthulu spåret som börjar med Gustav Frödings hemliga liv och fortsätter i Fasan i Alsterskogen, titelnovellen Skymningssång, Inbjudningskortet och Please remember me. 

 

  
Och som även antyds i Målningen och Långsamt reser hon sig. 
 
I dessa noveller blandar han troll och tentakler på ett smakfullt sätt, antyder mycket men visar desto mindre. Ofta slutar historia med en fråga eller lämnar läsaren med en fadd smak av insekter i munnen, som sig bör.
 

Jag hade gärna sett en egen samling med de novellerna och en sisådär tiotolv andra.

Så sätt dig och skriv, Centerwall! 

av Cherie Priest är den sista delen i den löst sammanhängande serien som kallas the Clockwork Century. Priest kommer eventuellt att fortsätta skriva i samma Universa men med Fiddlehead avslutar hon själva serien.

 

 Fiddlehead fungerar bra som fristående bok, inte en av de bästa i serien men helt klart godkänd. Som avslutande del i en serie lämnar den en hel del att önska (se under spoilervarningen).

I centrum för handlingen finns en maskin, byggd under Abraham Lincolns patronage, som kallas feiddlehead. En tänkande maskin som kan skapa prognoser. Dess första prognos är inte positiv.

Belle Boyd, pinkertonagenten från Clementine, är tillbaka men de andra huvudrollsinnehavarna är nya; Abraham Lincoln som överlevde attentatet och nu har en motoriserad rullstol, Ulluses S Grant som är en allt mer isolerad och ineffektiv president, för att bara nämna några.

Det är högt tempo, bisarra steampunkmackapärer och luftskepp som man kan förvänta sig, men ...

 

 

 

 

 

 

 ... det visar sig att Cherie Priest och jag har väldigt olika syn på vad som är 'serien' och vad som ska avslutas i sista boken i serien.

Jag har inte något större behov av avslutning, de olika böckerna är avslutade nog. Det Cherie Priest vill avsluta är (i mina ögon) inte bokserien utan sitt fiktiva inbördeskrig. För att knyta ihop serien vill hon avsluta kriget och knyta ihop zombiesmittan. För mig var dessa två saker en del av bakgrunden - för Priest var de centrala. Det nog därför jag känner det som om bokens slut är ett stickspår med en förhandlad fred under hotet om att zombiesmittan ska ta överhanden, att hotet från zombiesmittanslutligen avvärjts gör att för mig så känns Fiddlehead's slut inte som ett steampunkslut utan som en zombierulle som kom av sig.

Eftersom jag inte saknar något känslomässigt avslut på någon av huvudkaraktärerna så saknar jag inte en avslutande del. Genom att knyta ihop inbördeskriget tvingas Priest att introducera nya karaktärer vars begränsningar och svagheter antingen inte känns trovärdiga eller känns ointressanta. Jag menar; Vem bryr sig om President Grants problem med det politiska Washington DC efter att ha följt  Briar Wilkes in i det öde zombieförpestade Seatle?

 

 

Den första trilogin handlar om Thomas Covenant som kastats från vår värld till en Fantasyvärld där han är den Efterlängtade Frälsaren, Den Store Hjälten. Han vägrar men förförs tillslut av Landets skönhet. Donaldson lyckas också förföra mig som läsare med Landets skönhet och drar in mig i Covenants dilemma.

Donaldsons Onding är väldefinierad och kan med rätta se sig själv som 'god'. I verkligheten är alla goda i sina egna ögon, eller hur? Alla som gestaltas har stora och djupa karaktärer. De som säger att Donaldson är bättre än Tolkien brukar just kontrastera Donaldsons karaktärsdjup mot Tolkiens mer arketypiska karaktärer.

 

Den andra trillogin om Thomas Covenant ställer frågan; Hur kan man skada någon som förlorat allt! Man ger tillbaka något han älskat som nu är krossat. Covenant kastas tillbaka till Landet han räddade i The Power that Preserves, men allt är förstört. Landet plågas av the Sunbane som byter årstid ett par gånger i veckan. Från öken till överflöd, förutnelse till ösregn. Med sig har han även en läkare, Linden Avery. Den andra trillogin verkar handla om Covenant men det är Lindens drama som är bärande vilket också gestaltas av konflikten mellan de två om vem som är Landets ovillige frälsare.

 

När The Last Chronicles of Thomas Covenant kom trodde jag att jag aldrig skulle få återse honom eller Landet igen så jag blev väldigt glad men också orolig eftersom det var så uttalat att det är den sista serien böcker. Donaldson är inte en författare som drar sig för att krossa hela sin Fantasyvärld, radera all möjlighet till att drömma vidare om vad som händer sen, bryta ner hela sin skapelse och bränna den till aska om det är det slutet som passar bäst. Jag har läst de första tre böckerna med skräckblandad förtjusning för Linden går från det ena katastrofala beslutet till det andra.

First Nid har kidnappat hennes son!

Hon är beredd att dra ner hela verkligheten runt hans öron och bryta varje naturlag om det behövs för att rädda sin son. Vilket, tycker jag som läsare, är helt rimligt. Rimligt men inte betryggande.
När näst sista boken slutar står Covenant på en strand och ser hur solen inte går upp i gryningen, stjärnorna slocknar en efter en när The Worm of Worlds End äter upp dem. Tiden, håller helt enkelt på att ta slut.

Det är tid för The Last Dark!

 

 När boken är slut sitter jag och kippar efter andan. Den sista boken i den sista krönikan är slut. Svindel och sorg. Men jag är inte missnöjd jag är bara förstummad.

Böcker blir inte bättre än så här.

 

 

 

The Last Dark finns hos Adlibris och Bokus

 

Det handlar om en gymnasieskola som är Ondskans Högborg.
Sju tonåringar som måste rädda världen om de bara klarar av att stå ut med varandra.

Vuxenvärldens kalla och grymma omsorg, ungdomens hårda och svåra val.

Cirkeltrilogin har allt och den går i hamn med flaggan i topp!

 

 

 

 

 

Det hårdnar i Engelsfors. De sju Utvalda har decimerats ytterliggare med Idas död i Eld. Rådet flyttar in med kraft och sätter press på de fyra kvarvarande utvalda samtidigt som det börjar bli mer och mer omöjligt att hålla det hemligt att det finns sådana saker som magi, häxor och demoner.

Matilda börjar avslöja mer för de unga häxorna och jag som alltid hatat mentorer som (för dramaturgins skull) bara kommer med halvsanningar och lögner tidigt i böckerna för att sedan avslöja sanningen, ofta med 'Ni var tvunga att komma fram till det själva'-retorik, älskar Linneas tokflipp när hon skäller ut Matilda och Beskyddarna för att de undanhålligt viktiga sanningar för dem.

Linnea, som alltid varit den jag identifierat mig mest med är också en av Nyckelns stora behållningar. Hon bär på stora delar av det emotionella djupet i boken. Hon tvingas kofrontera relationsproblem Spoiler? med Vanessa och möta Erik som försökte mörda henne i en rättegång i Västerås. Han åtalas för mordförsök men det finns nästan inga bevis och vittnena vacklar.

 

Cirkelserien har ett djup och ett genomarbetat persongalleri. I hela serien finns döden med som en verklig sak, varken som en actionhjälte-dåligt-skämt-slakta-baddies eller ett gulligt Astrid-Lindgren-Nangiala. Mats och Sara ber inte om ursäkt för våld mord och död. Gymnasiet är inte en sommaräng och Nyckeln fortsätter som Cirkeln började. De avlidna medlemarna i Cirkeln sörgs hela serien igenom, allra tydligast genom Linneas dagbok som hon konsekvent riktar till Elias.

När du är död så är du saknad, när man lite släntrianmässigt sliter huvudet av någon så får det konsekvenser. Idas tillvaro i ett grådimmigt Limbo är också trovärdigt utan att skapa orealistiska, tröstande visioner.

 

De sju Utvalda har allihop egna disktinkta karatärer och deras inbördes relationer är det som bär handlingen. Men det är inte bara det. Världsbygget är seriöst och genomarbetat. Det tidigare så difusa Rådet får konturer och definition i den här boken och den magiska bakgrunden utkristaliseras i ett mer fullödigt världsbygge efterhand som de Utvaldas krafter stiger med den magiska vågen som likt en tsunami sveper in över Engelsfors i förskalven till Apokalypsen.

Snyggt och elegant framlagt.

 

 Det är svårt att avsluta en så hyllad serie som Cirkeltrilogin. Alla trådar ska nystas ut och lösningen måste både vara överaskande och uppenbar. Nyckeln tar sig tid att göra allt detta och göra det rätt. Jag kan inte tänka mig något som hade gott att göra bättre.

Tack Mats & Sara.

 

---

Nyckeln finns på Adlibris och Bokus
Recensionsex från Rabén & Sjögren

 

 

från Affront förlag är en nyutkommen novellsamling som jag fick på Fantastika.

Jag gillar den som helhet men den är väldigt spretig. Ett par noveller är språkligt dåliga och flera är gammal skåpmat på idéplanet redan. Men de är också tråkiga att skriva om. Den innehåller flera som är riktigt bra. 

Maskinblod består av sjutton väldigt korta noveller. Korta på det svenska koncisa sättet vi alla älskar. Idédrivna och ofta fyndiga. Här är några av de bästa: 

 

Där staden dragit fram av Oskar Källner

En flicka faller ur den vandrande staden och tas omhand av de seminomadiska stammarna som lever i stadens spår. Fin, fyndig och spännande. 

 

Tåg av Susanne Samuelsson

Något så ovanligt som en nyskapande zombiehistorie om ett par som lämnar den av murar skyddade staden(stockholm?) med tåg för att ta sig till den rena, skyddade utposten i norrlands inland. 

Mycket bra!

 

Författardrömmar av Patrik Centerwall 

STIM i mitt blod av Anna Blixt

 Två noveller som angriper copyrightsproblematiken på olika men spännande sätt. Kul att få se hur Centerwall ser på sitt författarskap. 

 

Avagana av A. R. Yngve

En mycket intressant idé om förhör/deprogramming i samband med kriget i Afganistan

 

Steve av Lars Östling

Kul och fyndig historia om en guerillakock.

 

Rymden är rund av Börje Crona

Eller kanske Universum runt på 80 år. Liten gullig SF-parafras. 

 

Sorgens flykt av Helena Nyblom

En gripande tolkning av ursprungsmyter. 

 

Hemliga lådan av Robin Karlsson

Kul och bizarr teleporteringsbuskis. 

  

Den avslutande novellen Änglar av kvicksilver och kristall av KG Johansson är det första nya greppet på tidsresor jag sett på väldigt länge.
Skitbra

 

 

---

Finns även på Adlibris och Bokus 

Recensionsex från Affront förlag

 

 

 

av Michael Mortimer är egentligen en bra bok. Bra miljöer, intressant val av historiska bakgrundskaraktärer och en handling som bara drar iväg med dig. Den har bara två problem tyvärr är det två avgörande, mördande, problem. Det ena är dramatugisk och det andra är moralisk. 

 

Först om handligen: Ida är en intelligent student som plötsligt blir inbjuden till nobelfesten. Den ryske nobelpristagaren i fysik ger henne en ask och ett brev (från Linnés lärljunge Solander) därefter dör han spektakulärt inför hennes ögon. Hennes mormor, som styr handlingen från moskva, tvingar henne att fly polisen och inte vittna. Jagad av rysliga ryssar och nu misstänkt för nobelpristagarmord springer hon. Hon dras iväg av en sliskig läkare som ger henne rohypnol och våldtar henne på efterfesten. Hon söker hjälp av sin bästa vän och flyr till sin styvfar i Jämtland. Tillsammans flyr de via varghatarnätverk och tjuvjägare till finland och sedan med hjälp av människosmuglare och hallikar till ryssland för att träffa spindeln i nätet; Mormor Alma. 

 

Men Ida blir aldrig en protagonist. Hon är en chockad och traumatiserad kvinna som bara vill gå till polisen och anmäla rohypnolläkaren. Det blir problematiskt att ha en 'protagonist' som så sent som på sidan 489 i en femhundrasidorsbok tigger sin 'snälle styvfar' om att få gå till polisen (för typ sjätte gången i ordningen). Som när hon möter sin våldtäcktsman senare i boken väljer att fly istället för att konfrontera honom. Hon har ingen utveckling under hela boken och det är ett allvarligt dramaturgiskt problem. Alla hennes vänner och familj försöker tvinga henne i en riktning med känslomässig utpressing (gränsande tillkidnappning) och genom hela boken lyckas det. Ida är en plågad passagerare, inte en protagonist. 

 

Det andra problemet följer av det första: Ida blev våltagen. Detta får hon aldrig konfrontera för att asken och brevet är viktigare. Hon får inte gå till polisen, hon kan inte slå ihjäl honom. Hon bara flyr till sin familj som sviker henne gång efter annan. Detta blir aldrig en äventyrsroman utan stannar vid känslomässig tortyr av huvudpersonen. Hon missbrukas, binds och plågas utan syfte av författaren. Hon övervinner aldrig sitt trauma utan hennes trauma nedvärderas hela tiden av de som 'hjälper' henne. 

Kanske tänker författaren vända detta i del två av en förmodad trillogi men det betyder bara att författaren inte fattar hur man bygger upp en trillogi dramatiskt.

Mortimer antas vara en pseudonym för en 'känd', dvs bra författare. Känd kanske, bra, njae tekniskt skicklig är inte detsamma som bra ... 

 

Är detta en bok som har kvalliteter som väger upp bristerna?

Nej.

Finns det någon ursäkt för bristerna?

Nej.

Finns det någon anledning att läsa den här boken? 

Nej ...

---

Jungfrustenen finns på Adlibris och Bokus

Recensionsex av Norstedt

 

av Boel Bermann är så bra!
Läskiga barn är läskiga men inget är läskigare än vanliga människor som gör sitt bästa och försöker göra det som är rätt.

Födslotalen har stadigt sjunkigt. Slutligen kommer dagen då inte ett enda barn föds i Sverige. Efter ett par år börjar det födas barn igen men de är inte som barn ska vara. De är konstiga, läskiga. De leker inte, de söker inte ögonkontakt, de verkar helt sakna empati. Den Nya Människan är här!

 

Boel Bermann lyckas fånga en spännande historia, en trovärdig dystopi och riktigt bra skräck i en och samma bok.

Det går knappt att berätta mer än så utan att spoila men jag kan bara uppmana Dig att läsa henne.

Detta är skitbra!

 

---

Den Nya Människan finns även på adlibris och bokus

 

 The Winds of Khalakovo (Lays of Anuskaya) Bradley P. Beaulieu 

 

"Among inhospitable and unforgiving seas stands Khalakovo, a mountainous archipelago of seven islands, its prominent eyrie stretching a thousand feet into the sky. Serviced by windships bearing goods and dignitaries, Khalakovo’s eyrie stands at the crossroads of world trade. But all is not well in Khalakovo. Conflict has erupted between the ruling Landed, the indigenous Aramahn, and the fanatical Maharraht, and a wasting disease has grown rampant over the past decade. Now, Khalakovo is to play host to the Nine Dukes, a meeting which will weigh heavily upon Khalakovo’s future."

 

Storfustendömet Anuskaya är något så spännande som en Ryssinspirerad Fantasyvärld. Beaulieu mjölkar ryskan på all fantasyjuice den är värd. Befolkningen på öarna är består av två grupper, Anuskayas hertigar och bofasta som är tydligt ryssinspirerade och de landlösa som verkar vara inspirerade av zigenare, resande folk. Relationen är ibland spänd mellan dem men samtidigt en av ömsesidigt beroende. Aramahn, med sin speciella förmåga att binda 'hezan' (ett mellanting mellan andar och elementarer) är nödvändigt för att luftskeppen ska kunna flyga. De bofasta har annan och mer subtil men inte mindre spännande magi. Nikandrs mor talar tex med honom via en råka som hon rider i etern.

Beaulieu har skapat sina konflikter väl och som, bara i den bästa fantasy, är antagonistens mål ett gott mål. Ingen är egentligen ond utan alla har ett seriöst och trovärdigt mål som de eftersträvar. Upplösningen i Winds of Khalakovo leder naturligt in i andra boken där spelplanen ökas allt mer då imperiet Yrstanla blandar sig i konflikten mellan Maharraht och Anuskaya. Här ser vi vilken rik källa den ryska traditionen är. Khalakovos soldater kallas sotnik och Yrstanlas kallas janissaries, Tsardömet och de ryska hertigarna, De vindpinade vidderna och de skyddade dalarna.

 

Lays of Anuskaya har också en väldigt kort bakhistoria som bara sträcker sig några hundra år bakåt i tiden. Det ger det ett annat tonfall än tex Songs of Ice and Fire (Muren är 8000 år gammal) eller Tolkien (tredje åldern osv) men också en väldig trovärdighet. Nikandr svingar ett svärd och en flintlåspistol och trehundra år är jättelänge sen. Samtidigt känns det rimligt att sår som rivits upp då än idag påverkar. Varje bok trappar upp spänningen när vi förstår mer av världen så förstår vi också hur nästa kris följer naturligt både av förra krisen och av lösningen på den krisen. Det är ett imponerande värdsbygge.

 

Karaktärerna: Nikandrs kärlekshistoria och sökande är mycket övertygande beskrivet. Nassim, nyckeln och roten till mycket av krisen, växer upp på ett mycket trovärdigt sätt och är en av de karaktärer man verkligen bryr sig om. Atiana är en stark och trovärdig kvinnlig karaktär som inte förminskas av att hon först dyker upp som Nikandrs trolovade i ett arrangerat, politiskt giftemål.

 

 Jag förstår inte varför inte Beaulieu fått mer uppmärksamhet. Världsbygget är gediget, karaktärerna är fängslande och storyn bär allt framför sig. Detta borde vara en av Fantasys stora stjärnskott. kanske är det för att tredjeboken drabbades av Den Stora Förlagsdöden och han var tvungen att (om jag förstår det rätt) ge ut den själv. Men det förklarar inte varför han inte hyllats av bloggar världen över.

 

Måsteläsas!

 

Avslutningsvis:

Vi älskar våra kråkfåglar i Fantasy men Beaulieu har valt en ännu icke överexploaterad Curvus - Råkan!

 

The Winds of Khalakovo finns på Adlibris och Bokus 

The Straits of Galahesh finns på Adlibris och Bokus 

The Flames of Shadam Khoreh finns på Adlibris och Bokus  

The Lays of Anuskaya Interactive Map

 

Så börjar J. M. Sidorovas The Age of Ice.

 

Alexander Velitzyn är resultatet av den galna Tsarinnan Anna Ioannovnas grymma skämtsamhet. Hon tvingar en av sina adelsmän Prins Velitsyn att gifta en krumryggad hovnarrina och spendera bröllopsnatten i ett ispalats byggt mitt i vintern utanför slottet. Detta är en äkta historisk händelse och att Sidorova tar den som avstamp räckte för att väcka mitt intresse. Alexander Velitsyn berättar sin historia med start i 1740-talets Ryssland. Han märker snart att han är annorlunda men som barn förstår han inte exakt hur eller vad det är. 

Han växer upp på familjegodset med sin tvillingbror. När de är tolv tar de värvning (Adelsmän förväntas ge 25 år till ryska militären) och han hamnar i Kejsarinnans livgarde men hans bror hamnar i Armén. 

 

Vi får följa Velitzyn genom Livgardet och St Petersburg, Moskva och Sibirien. Invasion och inbördeskrig. Krossad kärlek, syskonrivalitet och arktiska expeditioner. Sidorova utforskar Velitzyns historia med nedslag i den ryska historien, i Katarina den Storas hov, mot Napoleon vid Austerlitz mm. Men det är inte så mycket en historia om Ryssland som en historia om Alexander Velitzyn. Han har en väldigt tydlig och fångande 'röst'. Hans funderingar om 'vad som är fel på honom', hans speciella 'relation till is' är verkligen intressanta. En person med större kunskap om Ryssland och Ryssländare hade kanske kunnat hitta många spännande paralleler och liknelser men för mig är det som står ut, förutom Velitzyns egen historia, språket. Sidorova låter Velitzyn förklara ord i ryska som är annorlunda i Engelska som tex 'Overseas visitor' har en helt annan nedlåtande klang än 'foreign guest'. Hon är själv tvåspråkig och ger ett väldigt trovärdigt intryck i skildringen av Ryska, Engelska, Franska, Persiska och så vidare.

 

Det är svårt att beskriva den här boken eftersom den är så annorlunda. Den är berättad i första-person, det är mer magisk Realism än Fantasy, den är fängslande och tänkvärd.

Läs den och förundras!

---

The Age of Ice finns även hos Bokus och Adlibris 

 

 

 

 Zoë en arbetslös guideboksredaktör. När hon ser en annons för en plats som guideboksredaktör för en guidebok i sin hemstad New York söker hon jobbet. Chefen, Phil, säger att 'Jo, du är inte bara kvalificerad, du är den enda på redaktionen som egentligen är kvalificerad, men jag tror inte att detta är något för dig.' 

Envis och desperat efter anställning lyckas hon få jobbet och inser att med en chef som är vampyr, kollegor som är zombies, incubus, vattenelementarer och dödsgudinnor så hade Phil en poäng. Det är inte helt lätt att jobba med kollegor som ser en som lunch. 

 

The Shambling Guide to New York City 
är snabbläst, spännande och rolig. Zoë har ett samtal med en incubus om skillnaden mellan 'consentual sex' och 'consenting to consentual sex'. ("If you try that again, I'll gut you") Recenserar 'Hedgehog surprise', bondageklubbar och croissanter. 

Trots att hon hela tiden är överarbetad, överväldigad och hotad till livet så är hon en stark och obrytbar New Yorkbo som, med visst besvär, dominerar de livsfarliga monster hon jobbar med och möter under sina studiebesök i de delar av New York som besökande monster frekventerar. 

 Trots ett komplicerat kärleksliv, kollegor som motarbetar henne, en zombieapokalyps, golems och demoner; 'The book is coming along nicely.'

 

The Shambling Guide to New York City är en måste-läsa-i-hängmattan-bok och ett måste-ha-med om du besöker New York i sommar!

 

Tumme upp.

 

 The Shambling Guide to New York City finns hos Adlibris och Bokus 

 #21

 När man berättar en alternativhistorisk berättelse, precis som i tidsresehistorier, kan man välja att låta sina ändringar av fakta skapa stora förändringar i historien eller hålla kvar vid nästan allt av 'vår tidslinje'. Det finns för och nackdelar i båda teknikerna: Det är kewlt att se Hitlers arméer utspela samma slag som i vår tid men med  

varulvsstormtrupper mot vampyrsnipers på Stalingrads gator även om det kanske inte är så logiskt att inkluderandet av supertrupper inte fullständigt kullkastat historiens gång. Ian Tregillis väljer den andra vägen

 

I The Milkweed Triptych har Hitler utvecklat en grupp Übermench med superkrafter. När SIS agenten Raybould Marsh får reda på dessa supersoldater under deras tester i Spanska inbördeskriget bildas Milkweed, en hemlig avdelning för att kontra hotet. Storbrittanien tar hjälp av trollkarlar som frammanar demoner som kämpar mot hitlers invasionsarmé. Detta får enorma effekter på hur andra världskriget utvecklas. Nazitysklands armé stormar fram genom Frankrike och raderar Britaniens armé i Dunkirk, inga överlevande. Invasionen över Engelska kanalen krossas av onaturliga stormar. 

Utvecklandet av supervapen på båda sidor får enorma effekter på hur andra världskriget utvecklas. Det blir snabbare, blodigare och mer förrödande. Osett för allmänheten utvecklas också konflikten till en personlig envig mellan den högst mänsklige Raybould Marsh och den övermänskliga Gretel, Nazisternas mäktigaste orakel. 

 

I Bitter Seeds är Raybould Marsh i tjugo till trettio och kämpar mot Nazityskland i Spanien, Frankrike t.o.m. i det Tyska hjärtlandet. Mot honom är Reinhart, som kan kalla fram eld med bara viljan, Klaus som kan gå genom vilket hinder som helst genom att göra sig till ett spöke, Heike den osynliga flickan och Gretel, Oraklet!

The Coldest War; Soviet har vunnit andra världskriget efter att de Brittiska demonerna släppt löst arktisk kyla över tyskland. Som segerbyte har de tagit kunskapen om hur man skapar supermänniskor. Raybould Marsh,, utsparkad ur försvaret och numera försupen trädgårdsarbetare i övre medelåldern, kallas in igen när Gretel kommer till England. 

Necessary Evil tar vid direkt efter The Coldest War. 

 

Jag gillar verkligen Milkweed triptyken. Det är en vanlig människa i en värld av superhjältar, fruktansvärda konsekvenser, svåra moraliska val och den hårda obönhörliga verklighetens slag mot en ensam människa. Raybould Marsh är väldigt sympatisk och trovärdig. 

Tack Magnus Edlund för tipset!

 

---

Bitter Seeds finns även hos Adlibris och Bokus 
The Coldest War finns även hos Adlibris och Bokus 
Necessary Evil finns även hos Adlibris och Bokus  

 

 #18 #19 #20

Jupp, det är Jay Kristoffs debutroman Stormdancer.

 

Yukikos far är Shoguns Jägarmästare men han har inget kvar att jaga så han röker bort sitt liv i slummiga lotushäng. När ryktet kommer att det siktats en Stormtiger, en mytologisk varelse som är hälften vit örn och hälften vit tiger beordrar Shogun sin Jägmästare att fånga den. Yukiko, hennes far och hans medarbetare bordar ett luftskepp för att ge sig ut för att jaga en best ingen tror finns.

 

Lyrans Noblesser har utmanat oss i novellernas magiska rike. Vilka tre nevoller/novellsamlingar rekomenderas denna vecka?

Jag skulle vilja rekomendera några samlingar men också enstaka e-noveller. E-noveller är ett underbart koncept. Låt oss börja: 

 

1. Sing av Karin Tidbeck. En SF-novell som återskapar det Norrländska tystnaden på en avlägsen planet. Vacker och chockerande.

E-novell för 7:- på Amazon

2. Stories of Your life and Others av Ted Chiang. En novellsamling som har allt. Chiang är en underbar novellist. En utpräglad idéförfattare som tar en idé och springer iväg med den. Så har skrev jag om den sist: " En härlig novellsamling. Tower of Babel är skön och Division by Zero sjuk, Story of your Life störande."*

Enjoy! 

 

3. Pretty Monsters av Kelly Link. Jag träffade henne på Kontrast i Uppsala förr hösten. Hennes novellsamling är full av underliga historier som målar upp spännande miljöer eller konstiga handlingar som är underbart wierd. 
Finns på Svenska i två delar. Del 1 del 2. 

Lauren Beukes slog igenom med Zoo City (min rec här) för ett tag sedan och nu kommer hennes tredje bok,

The Shining Girls.

"The girl who wouldn't die
hunting a killer that shouldn't exist."

Kirby är flickan som inte dog. Hon överlevde ett angrepp av en seriemördare som knivskar henne i buken och skar halsen av henne. Mördaren försvann utan ett spår. Hon försöker samla ihop sitt liv men när hon får praktik på en tidning börjar hon leta efter mördaren genom att gå igenom tidningens arkiv. Det har gått många år men det måste vara möjligt att hitta andra fall med samma mördare.

Harper Curtis är veteran från första världskriget, uteliggare och trashank. När han hittar Huset förändras allt. Han börjar samla på flickor som skiner. Han väljer ut och kartlägger sina skinande flickor från ung ålder och mördar dem precis innan deras potential kan blomma ut.

The Shining Girls är en allegori av mansvärldens våld mot kvinnor som har potentialen att förändra världen. Curtis mördar dem från trettiotalets depression till nittiotalets USA. Alla offren har något som gör dem speciella, unika, skinande.

Shining Girls funkar som rak och ren skräck, som en komplicerad tidsresethriller och som allegori utan att tumma på någon del. En tät väv som skapar ett spänt förhållande mellan Kirby och Curtis som bara kan sluta på ett sätt. 

Brilliant, lysande. 

Måste-läsas!

 #16

---

Shining Girls finns på Adlibris och Bokus

 

 ovidkommande fakta:
"Beukes, rhymes with “mucus”."

har kommit ut med den tredje (och sista, trodde jag) delen i sin serie om demonkrigen, Arlen och Jardir.
Jag har helt glömt att recensera den så jag ska lite kort sammanfatta min uppfattning om den;

Det är den första bok på länge där jag skrikigt rakt ut på sista sidan!

Detta är bra, riktigt bra, skrämmande bra.

Har du inte börjat läsa Demoncykeln ännu så gör det genast!

 

---

1. The Warded Man finns på Adlibris och Bokus, Min rec här 

2. The Desert Spear finns på Adlibris och Bokus, Min rec här

3. The Daylight War finns på Adlibris och Bokus 

4. The Skull Throne 

 Leviathan av Scott Westerfeld utspelar sig i ett Europa där centralmakterna har utvecklat avancerade maskiner som Tvåbenta stridsvagnar, sexbenta landkryssare och zepelinare. England däremot har gått åt motsatt håll med bioteknik, levande himlavalar, Krakens i flottan och tigervargar och elephantiner som drar stadsbussarna i London. 

I juni 1914 står Europas stormakter mot varandra väpnade till tänderna och ett världskrig riskerar att bryta ut. När  Ärkehertigen Franz Ferdinand dödas i Sarajevo dallrar Europa på ruinens brant och ingen mer så än Alek. Med några lojala tjänare och en Cyklop Stormwalker flyr de eftersom när hans föräldrar dödats är Alek en risk för kaiser Wilhelm och Franz Joseph. 

På andra sidan Europa har Deryn Sharp nästlat sig in i Britiska Luftflottan. Under taget namn (Dylan) har hon börjat en karriär som midshipman på himlavalen Leviathan. 

 

 

 

 

 

 

 Jag har tidigare recenserat Scott Westerfelds Peeps här. 

 

 

 Böckerna finns tillgängliga från Adlibris och Bokus 

 

Doktor Joseph av Andreas Roman är första delen i en serie om Vodou och svart magi i Stockholm.

Joseph jobbar på försäkringskassan i Stockholm. Han känner att han gör ett bra jobb, att han hjälper människor som behöver hans hjälp, att han gör skillnad. När vi får träffa honom har har strul med familjen, han har en bångstyrig tonårsdotter och en son som det är något konstigt med. Han har också ett viktigt möte med sin chef som han hoppas äntligen ska vara den där befordran han kämpat för, hoppats på.

Det är det inte.
Han får sparken för att han har varit för generös med att godkänna utbetalningar och spräckt budgeten.

Samtidigt dyker mystiska män upp på ett hotell på Södermalm. En Haitisk Domare och hans Bizangos har fått upp spåret efter Joseph och har tagit upp jakten i Stockholm. Joseph tvingas ta upp sin gamla vodoukunskap för att försvara sig och sin familj.

Doktor Josephs styrka ligger i skildringen av Stockholmsmörkret. Det är mörkt och kallt vilket konstigt nog passar Vodoun. Vodou och dess ritualer och magi genomsyrar hela Stockholm. Jag undrar bara: Är det bara Vodou som funkar? Hur är det med andra religioner som Santeria, Livets Ord och Rastafari? Om Vodou är 'sann' i den här världen, är alla andra religioner också sanna? 

Jag får en genuin känsla av riktiga människor från flera av karaktärerna, inklusive antagonisterna, vilket klart är till bokens fördel. Att det är uteslutande ritualmagi är till viss del en black om foten för handlingen. Det går inte riktigt att få fart i actionscenerna utan att tappa i trovärdighet och Romans balans här är inte helt perfekt. Men det faktum att Joseph springer omkring på Söder med en axelväska med hackeysackbollar är inte helt fel det heller.

En liten men trevlig detalj är att Roman aldrig säger att Joseph och hans dotter är svarta, eller att hans son är vit. Att deras granne är rasist eller om hans fru är svart eller vit. Allt det går att utläsa genom handlingen men den som direkt ser en blond Joseph framför sig (trots temat på boken) kan bli grymt överaskad.
Det är snyggt gjort.

 

 

---

Recensionsex från Massolit förlag.
Doktor Joseph finns på Adlibris och Bokus 

#14