Nyckeln sluter cirkeln
Vad kan man säga om Nyckeln utan att spoila alla som inte läst Cirkeln ännu? Nästan ingenting utom detta: Hela trilogin håller ända in i mål! Det finns inga ursäkter längre; Läs! Den! Nu!
Det handlar om en gymnasieskola som är Ondskans Högborg.
Sju tonåringar som måste rädda världen om de bara klarar av att stå ut med varandra.
Sju tonåringar som måste rädda världen om de bara klarar av att stå ut med varandra.
Vuxenvärldens kalla och grymma omsorg, ungdomens hårda och svåra val.
Cirkeltrilogin har allt och den går i hamn med flaggan i topp!
Det hårdnar i Engelsfors. De sju Utvalda har decimerats ytterliggare med Idas död i Eld. Rådet flyttar in med kraft och sätter press på de fyra kvarvarande utvalda samtidigt som det börjar bli mer och mer omöjligt att hålla det hemligt att det finns sådana saker som magi, häxor och demoner.
Matilda börjar avslöja mer för de unga häxorna och jag som alltid hatat mentorer som (för dramaturgins skull) bara kommer med halvsanningar och lögner tidigt i böckerna för att sedan avslöja sanningen, ofta med 'Ni var tvunga att komma fram till det själva'-retorik, älskar Linneas tokflipp när hon skäller ut Matilda och Beskyddarna för att de undanhålligt viktiga sanningar för dem.
Linnea, som alltid varit den jag identifierat mig mest med är också en av Nyckelns stora behållningar. Hon bär på stora delar av det emotionella djupet i boken. Hon tvingas kofrontera relationsproblem Spoiler? med Vanessa och möta Erik som försökte mörda henne i en rättegång i Västerås. Han åtalas för mordförsök men det finns nästan inga bevis och vittnena vacklar.
Cirkelserien har ett djup och ett genomarbetat persongalleri. I hela serien finns döden med som en verklig sak, varken som en actionhjälte-dåligt-skämt-slakta-baddies eller ett gulligt Astrid-Lindgren-Nangiala. Mats och Sara ber inte om ursäkt för våld mord och död. Gymnasiet är inte en sommaräng och Nyckeln fortsätter som Cirkeln började. De avlidna medlemarna i Cirkeln sörgs hela serien igenom, allra tydligast genom Linneas dagbok som hon konsekvent riktar till Elias.
När du är död så är du saknad, när man lite släntrianmässigt sliter huvudet av någon så får det konsekvenser. Idas tillvaro i ett grådimmigt Limbo är också trovärdigt utan att skapa orealistiska, tröstande visioner.
De sju Utvalda har allihop egna disktinkta karatärer och deras inbördes relationer är det som bär handlingen. Men det är inte bara det. Världsbygget är seriöst och genomarbetat. Det tidigare så difusa Rådet får konturer och definition i den här boken och den magiska bakgrunden utkristaliseras i ett mer fullödigt världsbygge efterhand som de Utvaldas krafter stiger med den magiska vågen som likt en tsunami sveper in över Engelsfors i förskalven till Apokalypsen.
Snyggt och elegant framlagt.
Tack Mats & Sara.
Kommentarer
Trackback
