socialistsimon

The Warded Man av Peter Brett är en intressant debutroman. I Arlens by lever man i skräck för natten. Natten tillhör The Corelings, elementardemoner som reser sig ur The Core för att jaga och döda människorna. Dagen hör människorna till. Då bygger man och sköter sina grödor, man skyddar sig med wards, intrikata sigill som stänger ute corelings. Men sigillen är bara så bra som dom är skrivna. Ett enda streck fel, en träplatta som flagnat eller blivit skev, ett löv som blåst över ett sigill och dolt en del av figuren kan vara tillräckligt för att släppa in corelings förbi skydden. I så fall ställer elddemonerna till våldsamma eldsvådor, stendemoner och trädemoner slår sönder hus och byggnader, vinddemoner kan flyga in och alla dödar och äter allt dom kommer åt, människor, grödor och djur. Det är en värld där alla lever i skräck för natten. Byarna är isolerade från varandra och allting som är mer än en dagsmarsh bort är i det närmaste onåbart.
Hertigarnas budbärare är några av dom få som regelbundet vågar sig ut på resa. Det är dom som knyter samman byarna med städerna. Det är dom som tar med sig bud och brev. Det är dom som vet hur man säkert kan övernatta i det fria bakom portabla skyddsmurar och magisk cirklar.

The Warded Man handlar om Arlen, Leesha och Rojer.
Arlen är en ung man från en liten by med talang för att måla wards och en okuvligt vilja att inte längre vara instängd bakom wards. Han ser skyddsmurarna som ett hinder, ett fängelse.
Den handlar också om Leesha, en ung kvinna som instängd i sin kvinnoroll lyckas bryta sig fri genom att bli en Herb Gatherer, en roll som väldigt mycket liknar Pratchetts häxor men utan magi. Det är örter och vetenskap/medicin som gäller.
Rojer räddas undan ett demonangrepp vid väldigt unga år av en Jongleur som tar honom som lärling.
Första boken handlar väldigt mycket om Arlen men dom andra två protagonisterna presenteras på ett bra sätt. Dom tre protagonisterna är alla tre starka och olika karaktärer som känns genuina och seriösa. När dom tre till sist möts är det ett explosivt möte... 

Magi
Jag har tidigare skrivit om olika val författare gör som kan lyfta eller sänka en bok. Om magisystemet inte är trovärdigt så har världen ingen trovärdighet, så har hjälten ingen trovärdighet osv. Om du ska ha med magi i en bok så anser jag att det är höjden av lathet att inte göra något magiskt av det. Det är ju ett ämne som per definintion inte har några andra gränser än dom du själv sätter upp. Det måste inte vara jätte komplicerat men det måste kännas genomtänkt.
I The Warded Man är det just den geometriska formen på en ward i relation till andra wards i cirkeln eller i relation till dels sin egen placering på ett hus och andra wards placering i samma hus som avgör om den fungerar. Du kan utan någon som helst kunskap kopiera från en mall enligt ett diagram och det fungerar precis så bra som originalet. Detta gör att materialet som du använder i sig inte är magiskt men, så klart att en ward ristad i sten är bättre än en ristad i sand, vattenfast färg är bättre än en kolteckning osv. Snidade, målade och sedan lackerade sigill är bättre och en stor del av Warders hantverk. Olika wards har förlorats i tidens gång och kunskapen om olika wards bevakas svartsjukt av sina ägare. Kunskapen är fragmenterad och ofullständig. Även om Warders i Miln har kunskap om vilka olika geometriska system som ska bestämma vilken ward som ska vara var så verkar ingen veta vad det är i symbolerna som ger dom kraften att stå emot corelings. Därför verkar det inte heller finnas någon som helst systematisk vetenskap för att skapa (återskapa) nya okända wards. Det bästa som man kan göra är att att leta i ruiner i ödemarken mellan bosättningarna.
Detta, tillsammans med corelings, gör att magisystemet är väldigt trovärdigt. Det dras ingen manna, eller psy, utan det är skaparens kunskap och stadiga hand som skapar mäktiga wards. Alla som kämpat på bildlektionerna med att skapa ett bild som faktiskt liknar det du försökt avbilda förstår att det krävs träning och talang för att bli bra på det. Lägg till lite matte så har du en bra förklaring för varför vissa kan och andra inte kan.
Magisystemet känns både enkelt och logiskt. Det finns ett djup som kan utforskas.
Jag har redan köpt och börjat läsa tvåas; The Desert Spear.

/s