Vad är bra magi i fantasy?
Magi är viktigt, men inte magi vilken som helst. Hur man väljer att beskriva magi säger en hel del om författarens fantasi. Tänk själv, med magi kan du göra precis vad som helst och om en författare väljer att inte göra något magiskt av det kan det förstöra hela berättelsen. Jag häpnar ofta över hur en författare väljer att använda magi. Det handlar egentligen inte så mycket om hur mycket eller lite magi som finns med utan hur den framställs. Låt mig försöka förklara:
Grundläggande:
Med Tolkien som måttstock kan man ju alltid börja. Hos honom har magi två aspekter, det är dels underliggande i alvernas natur, hobbitar, dvärgar osv, och dels en komplicerad och krävande process med starka begränsningar. Som exempel på det första så lever Alver i evighet, inte som en del av en besvärjelse utan pga av det dom är. Dom döda edsbrytarna följer Aragorn för att han är Isildurs arvinge. Som ett exempel på det andra kan man ta tex att i Bilbo tänder Gandalf fyr på kottar genom att nudda vid dom med spetsen på sin stav men sedan riskerar dom alla att brinna upp när elden sprider sig. I The Fellowship of the Ring berättas det om Sauron som med hårt arbete smider sin ring och lägger ner så mycket av sig själv i den att han riskerar att förgöras om ringen förstörs. Gandalfs och Ringvålnadernas största magi är sina spegelbilder i att den är till större delen moralisk. Inspirerande i Gandalfs fall och en magi som sprider panik och skräck i vålnadernas fall. Ett annat bra exempel är på Mount Dooms sluttning när Frodo med Ringen i ett krampaktigt grepp säger till Gollum att "If you touch me again you shall be cast yourself into the Fire of Doom". När sedan Gollum bryter mot Frodos order så snubblar han och tillsammans med Ringen störtar han ner. Är det slump, öde eller en del av Ringens makt. Ringens magi är ju subtil och abstrakt "One ring to rule them all". To Command, To Rule. Så magin är komplicerad, subtil och beskriven fullt med detaljer. Det är bra magi i mina ögon.
Dålig magi:
Det är därför jag blir så besviken när man träffar på en författare som inte använder magi på ett bra sätt. Som ett exempel kan vi ta Trudi Canavan och Brent Weeks, The Black Magician Trilogy och The Night Angel Trilogy respektive, som låter magin förfalla till eldollar mot sköldar. Inget subtilt eller fyndigt alls. The Night Angel är något bättre och båda triologierna börjar bra men stupar av att jag i mitten på andra boken börjar inse att jag förstår magisystemet och att det blir inte mer än så här. Harry Potter stupade också här för min del. Jag irriterade mig iofs på hennes ohämmade och plumpa eklekticism men även på den inneboende ologiken i hur Potter skulle vara den störste magikern någonsin och samtidigt vara en odräglig, outbildad tonåring. (Magisystemet verkar ju vara uppbyggt på att man ska lära sig en massa kvasilatin och ha en bra stav. Internatsporten handlar om skateboard basket med ett sjukt poängsystem, värre än kricket, osv) Samtliga författare som bemödar sig med att skriva Fantasy och väljer att använda magi släntrianmässigt och utan inlevelse borde förbjudas enligt Nivens fjärde lag om att skriva:
"It is a sin to waste the reader's time. "
Genomdrivandet av denna lag borde rimligtvis ligga i att vi inte köper deras böcker. Jag har svårt att köpa en andra bok av en författare som slösat bort min lästid.
Men jag är inte intresserad av att recensera dåliga böcker. Jag tänker istället skriva om dom böcker och författare som har tagit magi och gjort något vackert, facinerande eller nyskapande med det.
/s
Grundläggande:
Med Tolkien som måttstock kan man ju alltid börja. Hos honom har magi två aspekter, det är dels underliggande i alvernas natur, hobbitar, dvärgar osv, och dels en komplicerad och krävande process med starka begränsningar. Som exempel på det första så lever Alver i evighet, inte som en del av en besvärjelse utan pga av det dom är. Dom döda edsbrytarna följer Aragorn för att han är Isildurs arvinge. Som ett exempel på det andra kan man ta tex att i Bilbo tänder Gandalf fyr på kottar genom att nudda vid dom med spetsen på sin stav men sedan riskerar dom alla att brinna upp när elden sprider sig. I The Fellowship of the Ring berättas det om Sauron som med hårt arbete smider sin ring och lägger ner så mycket av sig själv i den att han riskerar att förgöras om ringen förstörs. Gandalfs och Ringvålnadernas största magi är sina spegelbilder i att den är till större delen moralisk. Inspirerande i Gandalfs fall och en magi som sprider panik och skräck i vålnadernas fall. Ett annat bra exempel är på Mount Dooms sluttning när Frodo med Ringen i ett krampaktigt grepp säger till Gollum att "If you touch me again you shall be cast yourself into the Fire of Doom". När sedan Gollum bryter mot Frodos order så snubblar han och tillsammans med Ringen störtar han ner. Är det slump, öde eller en del av Ringens makt. Ringens magi är ju subtil och abstrakt "One ring to rule them all". To Command, To Rule. Så magin är komplicerad, subtil och beskriven fullt med detaljer. Det är bra magi i mina ögon.
Dålig magi:
Det är därför jag blir så besviken när man träffar på en författare som inte använder magi på ett bra sätt. Som ett exempel kan vi ta Trudi Canavan och Brent Weeks, The Black Magician Trilogy och The Night Angel Trilogy respektive, som låter magin förfalla till eldollar mot sköldar. Inget subtilt eller fyndigt alls. The Night Angel är något bättre och båda triologierna börjar bra men stupar av att jag i mitten på andra boken börjar inse att jag förstår magisystemet och att det blir inte mer än så här. Harry Potter stupade också här för min del. Jag irriterade mig iofs på hennes ohämmade och plumpa eklekticism men även på den inneboende ologiken i hur Potter skulle vara den störste magikern någonsin och samtidigt vara en odräglig, outbildad tonåring. (Magisystemet verkar ju vara uppbyggt på att man ska lära sig en massa kvasilatin och ha en bra stav. Internatsporten handlar om skateboard basket med ett sjukt poängsystem, värre än kricket, osv) Samtliga författare som bemödar sig med att skriva Fantasy och väljer att använda magi släntrianmässigt och utan inlevelse borde förbjudas enligt Nivens fjärde lag om att skriva:
"It is a sin to waste the reader's time. "
Genomdrivandet av denna lag borde rimligtvis ligga i att vi inte köper deras böcker. Jag har svårt att köpa en andra bok av en författare som slösat bort min lästid.
Men jag är inte intresserad av att recensera dåliga böcker. Jag tänker istället skriva om dom böcker och författare som har tagit magi och gjort något vackert, facinerande eller nyskapande med det.
/s
Detta är del ett i Temat Bra Magi i Fantasy.
Nästa inlägg på temat är Bra magi: Thomas Covenant
Jag testar ett nytt format med länkar pga svaren på inlägget Bloggformatets elände
Kommentarer
Trackback
