Bra magi: Thomas Covenant
Stephen R. Donaldson använder magi på ett väldigt intressant sätt i The Chronicles of Thomas Covenant, the Unbeliever.
Thomas Covenant är i vår värld angripen av en sjukdom som gör att han förlorar känseln i fingrar och tår och att han har blivit impotent och utstött. När han transporteras till Landet är Landet och dess magi själva motsatsen. Det är en värld där du kan se hälsa, mord har en stickande kväljande lukt och du kan tydligt se skillnaden mellan ont och gott. Magin genomsyrar allt i Landet, det är underliggande och grundläggande. The Lords utövar magi genom att använda Earth power, de underliggande krafter som får kontinentalplattor att dansa och vulkaner att hosta. Thomas Covenant har tillgång till vild magi, vitt guld. Det är hans vigselring och att den skulle vara någon sorts magisk talisman, som Excalibur eller Gandalfs stav är för honom obegripligt. Saltheart Foamfollower försöker förklara för Covenant hur magi fungerar:
"it is I who impel this craft. Or rather it is I who call out the power of the Gildenlode. There is life and power in the Earth - in stone and wood and water and earth. But the life in them is somewhat hidden - somewhat slumberous. Both knowledge an power are needed - yes, and powerfull songs - to awaken them" Det är just kontrasten mellan Thomas Covenants verklighet och Landet som gör det så fascinerande.
Du kan inte låta bli att lägga ifrån dig boken ibland och försöka föreställa sig hur det skulle kännas att uppleva en värld så vacker och uttrycksfull som den Donaldson målar upp. Det faktiska användandet av magi när hårt sätts mot hårt är både svårt och farligt för utövaren och även om det ibland förfaller till eldkvastar och sköldar det gör ingenting när en av dom mest imponerande uttrycken av magi är när Trell tar ett trasigt lerkärl och övertalar det att bli helt igen. På samma sätt som hos Tolkien beskrivs magin med många detaljer, dom ömsinta rörelserna när Trell smeker med fingrarna över sprickorna, den mörka sjungande rösten, hur hårt ansträngningen sliter på honom.
Det är också intressant att det som är viktigt i Landet är inte så mycket styrka eller kunskap, utan moralisk styrka och visdom som är avgörande för seger eller nederlag. Hela serien om Thomas Covenant handlar om moraliska val och deras konsekvenser. En av dom intressantaste frågan som ställs läsaren är: "Kan en god människa begå onda handlingar?". Dom flesta skulle nog svara Ja på den frågan men det väcker en mycket mer intressant fråga: "Är han då fortfarande god?". I mina ögon handlar hela första serien mycket om det. Och det ges aldrig ett enkelt Ja eller Nej svar heller utan det är ett spännande samtal om skuld och upprättelse, skam och uppoffring hela serien igenom. Kan du sona dina onda handlingar med gåvor eller goda handlingar? Eller gör det allt bara värre? Och om så är fallet är det bättre att försöka att inte gottgöra det du ställt till med?
Moral och magi går hand i hand genom hela serien och det ger flera intressanta uppslag. Kan du ta upp Fiendens vapen, som är Onda, och använda dom för att göra Gott?
/s
PS. Det kan vara att jag är partisk. Jag anser att The Chronicles of Thomas Covenant The Unbeliever är den bästa fantasy jag någonsin läst. Före och efter. Så kanske kan jag inte objektivt beskriva hur pass nydanande eller originellt magisystemet egentligen är. Det bryr jag mig inte om. Jag har tidigare skrivit om författaren här: Stephen Donaldson. DS
Thomas Covenant är i vår värld angripen av en sjukdom som gör att han förlorar känseln i fingrar och tår och att han har blivit impotent och utstött. När han transporteras till Landet är Landet och dess magi själva motsatsen. Det är en värld där du kan se hälsa, mord har en stickande kväljande lukt och du kan tydligt se skillnaden mellan ont och gott. Magin genomsyrar allt i Landet, det är underliggande och grundläggande. The Lords utövar magi genom att använda Earth power, de underliggande krafter som får kontinentalplattor att dansa och vulkaner att hosta. Thomas Covenant har tillgång till vild magi, vitt guld. Det är hans vigselring och att den skulle vara någon sorts magisk talisman, som Excalibur eller Gandalfs stav är för honom obegripligt. Saltheart Foamfollower försöker förklara för Covenant hur magi fungerar:
"it is I who impel this craft. Or rather it is I who call out the power of the Gildenlode. There is life and power in the Earth - in stone and wood and water and earth. But the life in them is somewhat hidden - somewhat slumberous. Both knowledge an power are needed - yes, and powerfull songs - to awaken them" Det är just kontrasten mellan Thomas Covenants verklighet och Landet som gör det så fascinerande.
Du kan inte låta bli att lägga ifrån dig boken ibland och försöka föreställa sig hur det skulle kännas att uppleva en värld så vacker och uttrycksfull som den Donaldson målar upp. Det faktiska användandet av magi när hårt sätts mot hårt är både svårt och farligt för utövaren och även om det ibland förfaller till eldkvastar och sköldar det gör ingenting när en av dom mest imponerande uttrycken av magi är när Trell tar ett trasigt lerkärl och övertalar det att bli helt igen. På samma sätt som hos Tolkien beskrivs magin med många detaljer, dom ömsinta rörelserna när Trell smeker med fingrarna över sprickorna, den mörka sjungande rösten, hur hårt ansträngningen sliter på honom.
Det är också intressant att det som är viktigt i Landet är inte så mycket styrka eller kunskap, utan moralisk styrka och visdom som är avgörande för seger eller nederlag. Hela serien om Thomas Covenant handlar om moraliska val och deras konsekvenser. En av dom intressantaste frågan som ställs läsaren är: "Kan en god människa begå onda handlingar?". Dom flesta skulle nog svara Ja på den frågan men det väcker en mycket mer intressant fråga: "Är han då fortfarande god?". I mina ögon handlar hela första serien mycket om det. Och det ges aldrig ett enkelt Ja eller Nej svar heller utan det är ett spännande samtal om skuld och upprättelse, skam och uppoffring hela serien igenom. Kan du sona dina onda handlingar med gåvor eller goda handlingar? Eller gör det allt bara värre? Och om så är fallet är det bättre att försöka att inte gottgöra det du ställt till med?
Moral och magi går hand i hand genom hela serien och det ger flera intressanta uppslag. Kan du ta upp Fiendens vapen, som är Onda, och använda dom för att göra Gott?
/s
PS. Det kan vara att jag är partisk. Jag anser att The Chronicles of Thomas Covenant The Unbeliever är den bästa fantasy jag någonsin läst. Före och efter. Så kanske kan jag inte objektivt beskriva hur pass nydanande eller originellt magisystemet egentligen är. Det bryr jag mig inte om. Jag har tidigare skrivit om författaren här: Stephen Donaldson. DS
Detta är del två i Temat Bra Magi i Fantasy.
Börja gärna med Vad är bra magi i fantasy?
Nästa inlägg på temat är Bra magi:The Long Price Quartet
Jag testar ett nytt format med länkar pga svaren på inlägget Bloggformatets elände
Kommentarer
Trackback
