socialistsimon

 Jag älskar noveller och jag läser aldeles för sällan bra noveller. Det ges, i mina ögon, ut aldeles för lite bra antologier och novellsamlingar i Sverige nuförtiden. Det är bland annat därför jag blev så glad när jag såg den här på Swecon i höstas.

Skymningssång av Patrick Centerwall är en novellsamling som inte riktigt har någon röd tråd. Det är ofta det som skiljer antologier och samlingar; Att antologoer har en tydlig röd tråd medan samlinga ofta samlar ihop disparata historier från en och samma författare. Ibland funkar det och ibland får man leta. Det går faktiskt att urskilja ett par olika trådar i Centerwalls författarskap. 

 

 - I vissa noveller är han väldigt självreflexiv och Meta som i inledningsnovellen Författardrömmar.  Det är en dystopisk historia om hur illa det går när alla försöker göra sitt bästa i samhällets tjänst. En inte långsökt extrapolering av dagen samhällsutveckling.

 

 - I andra är han apokalyptiskt sciencefiktionish som I skuggan av ett gammalt brofäste, Nöjesfältet och Svaret får den som vinner, eller konstigt och metafysiskt som i Kretsloppets vedermödor och Nattvagnen. 
De apokalyptiska novellerna är ofta bra och tex Nöjesfältet är riktigt obehaglig. Brofästet är suggestivt skön men svaret får den som vinner gillade jag inte. Jag är inte heller så intresserad av de metafysiska novellerna.

 - Ett spår som jag tyckte var intressant var Bauer/Cthulu spåret som börjar med Gustav Frödings hemliga liv och fortsätter i Fasan i Alsterskogen, titelnovellen Skymningssång, Inbjudningskortet och Please remember me. 

 

  
Och som även antyds i Målningen och Långsamt reser hon sig. 
 
I dessa noveller blandar han troll och tentakler på ett smakfullt sätt, antyder mycket men visar desto mindre. Ofta slutar historia med en fråga eller lämnar läsaren med en fadd smak av insekter i munnen, som sig bör.
 

Jag hade gärna sett en egen samling med de novellerna och en sisådär tiotolv andra.

Så sätt dig och skriv, Centerwall!