socialistsimon

The Steel Remains kom ut för två år sedan och jag kastade mig över den. En av mina favoritförfattare från SF genren har tagit klivet över till Fantasy. Den handlar om Ringil Eskiath, en Conan/Kahl Drogoliknande karaktär som vunnit ryktbarhet i kriget mot ödlefolken. Imperiet Yhelteth och stadstaterna kring Trelayne överkom sina traditionella stridigheter för att bekämpa detta hot mot mänskligheten och Ringil visade sig vara en hjälte av episka mått. Men nu är kriget över och i stället för att njuta av fredens druvor i Trelayne sitter han och drar krigsskrönor mot drinkar i en byakrog i en liten håla nära slagfältet Gallows Gap där han vann en av sina största segrar.
En dag dyker hans mor upp: Hans syster har försvunnit. Motvilligt ger hans sig av för att hitta henne. Efter freden har slavhandel och skuldslaveri blomstrat och de kriminella har skaffat övernaturlig hjälp från en Dwenda, en ickemänsklig magiker som inte funnits i världen sedan Kiriath allierade sig med mänskligheten för att fördriva dom. Kiriath är, ett högteknologiskt och odödligt folk som nu har lämnat världen och deras enda represntant är Archeth, ett halvblod. Hon är också en gammal vän till Ringil. Den tredje vännen som knyts in i dramat är Egar Dragonbane, en steppkrigare, nomad och legoknekt som börjar inse att det inte är så lätt att lägga i från sig civilisationen och åka hem till stepperna. Tillsammans tvingas dom in i en farlig och övernaturlig saga.

Efter the Steel Remains hörde jag sägas att Richard Morgan hade problem att komma vidare eftersom han 'parkerat' sina karaktärer så bra. Ett suveränt och tillfredställande slut i första boken gjorde att han hade svårt att motivera sina karaktärer att komma vidare i handlingen. Därför är det inte konstigt att the Cold Commands splittrar upp trådarna. Egar Dragonbane är uttråkad, Archeth arbetar vidare med att trygga civilisation i Yhelteth. Ringil, ah Ringil vår hjälte, har blivit utstött återigen från Trelayne. Ingen hemkomst som hjälte. I brist på bättre sysselsättning börjar han avskaffa slaveriet. Med ett schyst bredsvärd kan man slå världen med häpnad.

Det finns inga gränser för hur hård han är oavsett situation.

Trogen sin stil skriver Richard Morgan sin Fantasy lika svart och bister som hans SF är hård och skoningslös. Har du bara läst hans SF så var inte orolig, allt du förväntar dig uppfylls. Trots att detta är underhållningsvåld av den renaste sort, magiska svärd, förutsagda öden och väna damer, så tar han upp viktiga och allvarliga ämnen som slaveri och tortyr. Han ser samhället från sidan. Ingen av våra hjältar är hjälplösa eller utslagna men alla tre har sina egna anledningar att ställa sig på fattiga, slavar och krigsveteraners sida. Alla tre har sitt svar på frågan: Vad gör en ärad krigshjälte med freden? Och freden är inte mer stabil än i vår värld. Dessutom har vi hotet från första delen:

Something Dark and Terrible is rising!