socialistsimon

eller läsleda.
Jag har helt tappat läslusten efter att ha plöjt igenom GRR Martins  enorma A Dance of Dragons. Inget jag läste kändes bra. Efterlängtade böcker damp ner men mitt kritiska öga förstörde helt läsupplevelsen. Det kändes som om jag inte gav förmodat bra böcker en ärlig chans så jag har helt enkelt bytt inriktning. Nu är det så med mig att jag omöjligen inte kan leva utan att läsa. Även om själva läsningen blivit olidlig måste jag läsa någonting.
 
Hur botar man läsleda?
Mitt privata recept är massor av TV serier och gamla klassiker. Det är sällan nuförtiden jag tar mig tiden att läsa om favoritböcker. Man vill läsa det senaste, det som andra bloggar om och man vill vara först (eller tidigt) ut med att recensera den senaste snackisen. Det är inte så mycket för att 'vinna' eller så. Det är snarare för att det är kul att kunna delta i diskussionen om en viss bok när den pågår och inte långt i efterhand. Men läsleda är ett ofrånkomligt problem och det måste hanteras. Steg ett: Byt genre! Jag valde att gå till Space Opera, i synnerhet mina gamla favoriter the Player of Games, the Use of Weapons och Excession.
På TV seriefronten var det Dr Who och Torchwood, Falling Skies och Warehouse 13. Även här fanns det utrymme för klassiker; Firefly och Serenity.

Efter några veckor av feelgoodterapi kom läslusten så klart tillbaka och strax efter den skrivklådan.

I'm back!

Har du inte sett den än? Här är den direkt från Patrick Rothfuss blogg.
Tjugo väl använda minuter.

Spoilerfri
*edit* Spoilervarning, se kommentarer




Highlights:
Patrick påminner oss om att även författare hyllade över hela världen kan förvandlas till fan-bois när dom träffar sina hjältar.
17:15 Underbart användande av ordet 'rationell'

Underbara uttryck:
Vending machine magic
Harry Dresden is kind of a 'Plumber of magic'
vanity shelf :15:27

A Dance with Dragons är här. Sex år väntan är över. Nattvak och köande vid boksläppet. Ett trettiotal hugade malmönördar väntade på den senaste boken av GRR Martin.

Efter så lång väntan hade jag börjat förtvivla och vad värre var, omvärdera hur bra jag egentligen tyckte dom var när jag läste böckerna första gången. Bok fyra var i stor utsträckning ansvarig för detta. Bok fyra A Feast for Crows och bok fem A Dance with Dragons skulle ju varit en och samma bok men Martin valde att dela den av utrymmesskäl. Och jag kan inte säga att det var fel beslut men samtidigt så hamnade alla mina favorit POV chars i den boken jag nu har i handen medans fyran kändes tunn och seg.

Nu sitter jag och läser efter sex år och dessutom börjar handlingen direkt efter bok tre A Storm of Swords. Min kunskaper är långt ifrån aktuella. Så som en konsumentvägledning vill jag dela med mig av några länkar som hjälpt mig att försjunka i Westeros än en gång:

Först ut; Har du glömt handlingen och inte vill läsa om bok tre och fyra? Wikipedias plotsummary duger gott:
ASoS 
AFfC 

Har du dålig koll på geografin i Norra Westeros? Kartorna i boken innefattar inte alla länder som behövs:
Karta över Westeros 
En annan karta över Westeros 

Avslutningsvis två helt ovärderliga resurssidor är Westeros.org och deras wiki. Sök efter halvt bortglömda namn, var har Karstark sitt fäste, vem var nu The Onion Knight, var ligger Skåne? Allt detta finns tillgängligt plus kartor genealogier och mycket mer.

Best Science Fiction Novel

• Blackout/All Clear, Connie Willis (Spectra)

• Surface Detail, Iain M. Banks (Orbit UK; Orbit US)

• Cryoburn, Lois McMaster Bujold (Baen)

• Zero History, William Gibson (Putnam; Viking UK)

• The Dervish House, Ian McDonald (Pyr; Gollancz)

Best Fantasy Novel

• Kraken, China Miéville (Macmillan UK; Del Rey)

• Under Heaven, Guy Gavriel Kay (Penguin Canada; Roc)

• Who Fears Death, Nnedi Okorafor (DAW)

• The Fuller Memorandum, Charles Stross (Ace; Orbit UK)

• The Sorcerer’s House, Gene Wolfe (Tor)

Best First Novel

• The Hundred Thousand Kingdoms, N.K. Jemisin (Orbit UK; Orbit US)

• The Loving Dead, Amelia Beamer (Night Shade)

• Shades of Milk and Honey, Mary Robinette Kowal (Tor)

• The Quantum Thief, Hannu Rajaniemi (Gollancz; Tor)

• How to Live Safely in a Science Fictional Universe, Charles Yu (Pantheon)

Locus Awards hemsida
Vad ska man säga? Året då fel böcker vann?
Bästa SF: Blackout/All clear är en tidsreseroman som för det första väjler att aktivt utesluta alla spännande delar av historien (Det är en major plot-element att man inte kan besöka Dunkirk, D-day osv), den är kapad i två delar vilket i sig är obra. Det är inte en duologi, inte två böcker, det är en bok för priset av två. Det är dessutom en av dom böcker jag lagt ifrån mig för att inte se åt igen. (enligt principen: Du kan inte hylla en bok du inte läst ut men det går faktiskt att såga den)
Bästa Fantasy: Kraken är knapast en av Miévilles bästa. Den är inte alls dålig på något sätt men mot Under Heaven? Vad tänkte dom på? Eller Who fears death?
Bästa debutbok: The Hundred Thousand Kingdoms är en helt ok supernatural romance bok. Jag har försökt recensera den men det känns inte som om jag har något att säga om den. Nu har jag det: Mot Quantum Thief!?!
*mutter, mutter*
Jag väljer (efter att ha tagit en kall dusch och lugnat ner mig) att tolka detta som ett fall av genrekonflikt: Jag kan respektera supernatural romance som genre men det är definitivt inte min genre. Quantum Thief är. Men även efter detta objektiva synsättet så ser jag ändå inte hennes överlägsenhet. Vilket gör mig till en patriarkalisk gubbe antar jag: Som vill peta ner två kvinnor för männens fördel. Men i det här fallet står jag för det.
Samtidigt är det positivt att den här läsaromröstningen fick så radikalt olika resultat mot the Guardians omröstning.

(I en om röstning om 'bästa SF boken ever' var resultatet över femhundra författare och bara 4% kvinnor. Locus har alltså mer jämställd läsekrets än the Guardian. Var detta en motreaktion?)

Ian McDonald: Vad är rätt med SF


Nene intervjuar Elisabeth Bear


Infodumps:

Så var ett underbart con över. Jag lider av svår sömnbrist, lätt huvudvärk och näringsbrist. Det är hårt och slitigt arbete att delta i cons och jag har enorm respekt för dom som har kraft att faktiskt inte bara delta utan även skapa ett con.
Kudus till arrangörerna!

Först ett referat av Den Tredje Dagen
Jag var sent på det även med en tretimmars sömn. Kostnaden med att bo billigt hos polare är restid tydligen därför missade jag läsningen med Nene och Pål, myter i SFF, Muminpanelen (Vilka mentala bilder man får: Snusmumriken, Morran och Lilla My i panel modererat av Knyttet, Nå jo) med mera. Att gå på con är att missa mer än man träffar. Fact of Life.
Jag kom inte fram förrän Elisabeth Bear drog sitt rant om flamewars in the world of Yarn! Eller nej fanken, hon pratar om oss! Om upprättandet av 'moral hierarcys of subgenres' och den skamliga njutningen av kunna se ner på folk. Ett inspirerande rant om hur skadligt det är att gå från 'Jag gillar inte subgenre X' till att 'Subgenre X är därför dålig' och 'Fansen till subgenre X är därför mindre värda'. Det känns som ett genomgående tema hos GoH talarna rörs sig runt just detta allomfattande, Allembracing Utopia and Ekumen of Nerds. För visst gillar vi att klassificera, etikettera och organisera vårt nörderi. Men spindeldiagram och wendiagran av komplicerade genreologiska interrelationer får aldrig bli moraliska hierarkier. McDonald hade som punkt igår att tags and labels får inte användas som om det är en full och total beskrivning av något utan som den minsta möjliga mängd information som kan användas (Hard SF som exempel). Och även om jag (som är en nykomling i nerdcommunityn detta var mitt första con) håller med helhjärtat i slagord som inclusive not excluding så är ju just detta nog ett tecken på stor splittring i vårt Nerdverse. Jag kände ingen balkanisering bland deltagarna (tvärtom)men, på samma sätt som mängden artiklar som hävdar att There is no recession är det tydligaste tecken på en recession (Financial Times har t.o.m. ett index på det) så måste brandtal om enighet ses som ett tecken på splittring. Synd.
Kvinnor, män och neutrum i SF (och ser jag nu 'i Fantasy' det saknades i panelen)
Diskussionen var nyanserad och balanserad. Jag föredrar brandtal och kanske hoppats på fler boktips eller insikter men så blev det inte. Jag har svårt att skriva om den här panelen eftersom jag bara satt och höll med.

Jag sitter och tittar på programmet för att friska upp minnet av vad jag gått på för paneler men förblindas istället av alla paneler jag missat. Moving on then till

Extravehicular activities.
Con är en transformation av digitala entiteter till biologiska livsformer med en bevisad existens utanför internet och det tryckta ordet. Därför är den största behållningen att en gång för alla få bevisat att det faktiskt är människor och inte chatbots bakom mina favoritbloggar, favoritböcker och digitala kontakter. Ett stort hatten av för det mänskliga mötet. Jag har kunnat sätta namn och ansikte på pseudonymer och bloggar. Har träffat Pål Eggert in the flesh! Kändisspottat Landet Annien, Anders Fager har visat mig var närmsta pizzeria ligger osv. Jag har stått på scen med den charmerande Nene Ormes (OK, ok det var utanför programmet men ändå). Jag har fått flera böcker signerade och mött ett stort och översvallande fandom. Jag lider nu av allvarlig social utmattning. Vissa av mina planer har tyvärr fallerat. Jag har inte lyckats få signerat böcker av Rajaniemi och Karin Tidbeck vilket jag tycker är väldigt synd. Jag har sovit mer än schemat tillät och möjligen lovat att besöka Åcon, Eurocon i Zagreb, en stad jag har blandade minnen av från kriget. Jag har mött människor jag inte viste fanns som Anglemark. Det känns som om jag måste smälta detta ett tag innan en utvärdering (och länkar såklart, det är oartigt att inte länka till folk man pratar om). Därför ber jag få ursäkta mig och återkomma.

Uppe med tuppen efter för mycket bjud sprit och för lite sömn. Inser att hälften av mina anteckningar från gårdagen är borta. Pekplattefail. Så här kommer det ur mitt grumliga minne:
Dagen började med en paneldiskussion om Research i Fantasy. I panelen satt fyra littvetare och en författare som också han missuppfattat panelnamnet: Det handlade om att studera Fantasy ur ett LittVet perspektiv och författaren MD Lachlan trodde (precis som jag trodde) att det handlade om den forskning vi gör för att skriva Fantasy.
Jag trodde att jag skulle få höra från författaren som byggde en sex meters papier maché drake får att kolla vinkeln på det dödande hugget. Författaren som gick tre veckor i Arizonas öken för att få en känsla för att gå med sporrar. Hur man tar reda på vad ett lik luktar när det är nytt? Men vi fick mycket intressanta tidbits om det i andra paneler. The Craft of writing the Fantastic bjöd på många godbitar på det temat.

Men så har ju arrangörerna varit väl kreativa med paneltitlarna. Min nästa paneldiskussion var Best books of 2010 handlade inte om 2010's bästa böcker utan om årets Hugonomineringar. Man kan ju säga att efter att ha hört panelens åsikter om dom nominerade så kan det inte ha varit årets bästa böcker. Underbara sågningar av en del nominerade. Från "it's a good book, but is it Hugo-worthy" till "I just couldnt finish that" och 'Jag störde mig inte så mycket på den aspekten av boken eftersom jag var så irriterad på den här aspekten'. Intressant och givande panel.
Ian MacDonald pratade på GoH intervjun om att växa upp i Nordirland. Alltid en engagerande talare.
Den mest intressanta GoH intervjun var den rekursiva dubbelintervjun mellan Rajaniemi och Stross. Rajaniemi öppnar med "Om du Charles skulle intervjua Hannu Rajaniemi: Vilken fråga skulle du öppna med?"
Mycket intressant diskussion om vad som är spännande inom SF, kvantfysik, genetik och Edinburgs skrivarcirkel. Stross sa bland annat att När jag tittar på Cory Doctorow och känner mig hotad, gammal och seg så tänker jag på att snart kommer Doctorow att titta på Rajaniemi och känna sig gammal och seg...

Men även med alla illustra internationella och nationella gäster är ju den stora behållningen med ett con dom oplanerade mötena.
Jag har träffat den störste, nu levande, författaren inom Isländsk Fantasy. Den ende, nu levande, Isländske Fantasy författaren.
Spontanpaneler som uppstår kring soldecket. En författarpanel morfar till en fandompanel, till en bokbloggspanel efterhand som deltagare går för att hämta öl och sugs in i andra konkurrerande konglomerat. Likt bakteriekolonier i en vårdamm växer och utvecklas spontanpanelerna, korsbefruktas av nya deltagare och korskontamineras av nya idéer.

Avslutningsvis: Ju mindre som sägs om vad som hände sen desto bättre. Bjudsprit är ett otyg.

Så har vi avverkat första dagen på Eurocon. På grund av tågförseningar så dök jag inte upp förrän "AsyouknowBob". Jag hade planerat att vara med från "the beginnning".
AsyouknowBob var en paneldiskussion mellan dom stora Con-namnen på temat hur man kan undvika infodumps. Som sådant var det en stor flopp. Panelen hävdade med eftertryck att infodumps är bra, kul och viktigt. Publiken håll med och sedan pratade dom om olika exempel på lysande infodumpar från Moby Dick och framåt.
Stross: Man läser för att bli underhållen, så om en infodump inte är underhållande så har man misslyckats. 
Så som en kritik av infodumps misslyckades panelen ordentligt; Som en hyllning till lyckade infodumps var den en stor succé. Jag kan fråga mig: Hur skulle du få över information till läsaren utan dom? Det viktiga att ta med sig är egentligen att det är en svår del av boken att skriva och när man får det rätt är man som författare omåttligt stolt och som läsare fascinerad!
 
Nenes Intervju med Elisabeth Bear var skitkul. Jag har alltid tyckt att hennes böcker är bra men inte underbara. Nene däremot är Sveriges största Bear-Fangirl. Den skadar inte att Bear är en underbar framträdare, engagerande och intelligent talare.

Ian McDonald är en författare som jag inte har läst. Men hans tal om vad som är Rätt med SF idag var helt rätt. SF's själ och hjärta, att resa ut i rymden och upptäcka nya världar, har slitits ut och stulits av TV. SF befinner sig på nedersta botten: "Vi ligger i rännstenen, men vi blickar mot stjärnorna" Han tog också upp SF/Gender skandalen* i Storbritannien. Om du har missat den se nedan. Det handlar om att det saknas kvinnliga författare i SF och att läsarna inte läser dom. "Det finns en stor förläggare i UK som inte accepterar manus från kvinnor inom SF". "Vi sitter i knät på marknadsavdelningen! Dom har bestämt att SF är pojkböcker!" Han uppmanade os att läsa mycket och läsa brett. Ack och ve han säger till mig att läsa mer!
Han avslutade med att kasta ut en fråga: Om ordet, taggen, ettiketten 'Hard' SF så kan dela upp en församling efter könslinjer borde vi inte förkasta den? Min motfråga var 'Vad ska vi då kalla tex böcker och vetenskaplig utforskning som Greg Egan?' Jag vick inget bra svar men eftersom jag håller med Ian så frågar jag Er läsare: Vad ska vi stället kalla technonerdSF, SF där just teknik och vetenskap är den drivande delen av storyn, kanske även är storyn? Need new name, enter your submissions in the kommentary field.

---

 The Guardian bad sina läsare lista sina SF-favoriter. Resultated blev en lista med över femhundra författare men bara 4% kvinnliga författare. SF som är den mest radikala och framsynta av alla genrer är en pojkklubb, eller? Men även vi som vill läsa kvinnliga SF-författare får inte tillgång till alla bra böcker som finns. Som Nicola säger: "you can't buy a book that's not on the shelf." Det tog mig år att jaga ner Dreamsnake. Jämför det med David Barnett på the Guardian "if there is sexism in the SF world, it may well be a matter of representation by the readership"(!)
Den ursprungliga artikeln som frågar efter bra SF; här. Resultaträkningen av Ask Nicola här. The Guardians vonOben attityd förtjänar ett helt eget rant som kanske kommer så småningom.

Apart förlag som ger ut Walking dead (på Svenska) bjöd på en zombifiering för varje köpt ex av serien.
Oemotståndligt!

Nu har jag äntligen fixat finansiering för att åka till Eurocon!
Just nu sitter jag och kämpar med Planen. Programmet är så späckat med intressanta samtal och läsningar att det kommer att bli väldigt svårt att hinna med allt. Dessutom måste man get your priorities straight. Vad vill jag uppnå? 

 En sak som vore väldigt kul är att träffa mina läsare. Den är bloggen håller en väldigt hög klass av läsare, det är författare och bokbloggare som kommenterar eller länkar hit. (Man kan också skriva att det är ett tecken på de incestuösa tendenserna i bokbloggsskogen men jag väljer den andra formuleringen). Jag kommer att mellanlanda i Bokbloggsbåset men ska försöka hitta er även om ni gömmer er.

 Nästa sak jag funderar på är att träffa och intervjua författare. Jag funderar på att göra en riktig Fanboi improvisationsteater. Har sett Flashmobben som sökte upp ett okänt garageband och gav dom en riktigt fantastisk spelning, fullsatt, alla i publiken kunde texterna och musiken, osv*. Tänk att få se Eggert, Bear och McDonald och brista ut i fjortisfalsett och utropa: "IIIIIiiiiih! Titta! Det är Pål Eggert! Åh, snälla signera mitt vänstra bröst! I am your biggest fan!" Hmm - måste köpa en Catholic school girl uniform och raka benen....

 Sen måste man ju frossa i SF Fandom. Förköpa sig på böcker, gå på föreläsningar och paneldiskussioner.
Kommer du att vara där?

---

*Best Gig Ever

*edit:
Det handlar så klart om Mad Hatter Day

Malmöskolorna har satsat miljoner på övervakning av sina elever men det har inte gett mer än en kortvarig effekt på skadegörelse. Här ser vi bevakningssamhällets stora brister:
När man sätter upp en kamera så får man en snabb effekt och ger intryck av att ha "gjort något", kortsiktiga mediepoäng. Men all övervakning är för det första otillräcklig och för det andra vanebildande. Alla som vill kan lära sig att "go of the grid" och det man egentligen säger sig vilja övervaka syns inte på kamerorna. Dom elever som inte lär sig kommer att övervakas och man kommer att ha massor av bilder på oskyldiga elever. (Om du inte inser vad det innebär att fotografera oskyldiga så borde du kolla upp skandalerna i USA's skolor där skolans laptop automatiskt spelar in eleverna utan deras godkännande, utan deras medvetande, även i hemmet, även nakna...)
Det finns tusen anledningar att inte vilja fastna på bild, kyssa sin flickvän, smygröka eller peta näsan. Men det enda som kan mätas är ju just skadegörelsen. Det ger gått hopp för nästa generation att man redan nu lär sig undvika påträngande och onödig bevakning.

Tyvärr har malmöskolorna redan gått vidare till nästa steg: soniska vapen. Man sätter upp högtalare som sänder ut ett högfrekvent ljud som "bara uppfattas av tonåringar". Vilken idiotdefinition. Det är ett ljud som bara kan uppfattas av människor med bra hörsel! Så ungdomar som ofta klubbar eller går på rockkonserter kommer snart att bli immuna mot detta vapen. *suck* (Jag ser genast nästa favorit-vandaliserings-offer, krossa visslan)

Jag kanske måste säga att jag inte är för skadegörelse eller försvarar vandaler. Men att tro att man kan installera robotsystem för att jaga ungdomsligister är bara galet. Det drabbar bara oskyldiga och dom som inte har integritet nog att lära sig kringgå Storebrorssamhället. Skadegörelse är i grunden ett polisproblem och på skolor är det ett tydligt tecken på för låg personaltäthet och sociala problem i hemmiljön. För det andra så inser inte skolpolitikerna att övervakning är (om det ska fungera) väldigt personalintensivt. Så istället för att ha folk som sitter och bevakar kamerorna så borde man ha personal i gemensamutrymmena på rasterna.

Jag vill uppmana alla elever i Malmös skolor att läsa Cory Doctorovs Little Brother för att lära sig mer om övervakningssamhället och dess brister. Alla föräldrar borde läsa på om Lower Merion School District.

---

Referenser:
sydnytt 

Skånskan 

Om "dogwistle" mot ungdomar: 
Skånskan 

BBC 

Skolor som avslöjats med att instalera spyware i elevernas laptops och sedan övervaka eleverna i deras hem:
BoingBoing 
ett exempel på foton 

I dag skriver vi om historien än en gång. Sveriges Nationaldag är som alla andra Nationella Accessoarer syftat att stärka illusionen om Nationell samhörighet. Du, jag och Kung Carl Gustaf har på något magiskt sätt gemensamma intressen. Men lögnen går ett steg längre just idag.

Vi lär oss att man valde den 6:e juni för att "det var den dag Gustav Vasa utropades till kung 1523, och också det datum då den gällande regeringsform undertecknades 1809"*. Sanningen är att när dom Svenska nationalisterna ville skapa en speciell dag för att fira Svenskheten (detta odefinierbara begrepp som bara syftar att ena genom att definiera utanförskap) så vände man sig till Artur Hazelius, berömd nationalist är grundare av skansen. Man planerade att ha första firandet 30:e maj. Eftersom det bara var en handfull fulla poeter som skulle läsa patriotiska dikter, hylla flaggan och ev dricka punsch (det var så skinheads umgicks på artonhundratalet) så var det ingen katastrof när hela evenemanget regnade inne. Man sköt helt enkelt upp firandet en vecka.

Än i dag samlas förvirrade Svenska över hela landet för att fira att det regnande den 30:e maj 1893!

Förövrigt vill jag ha pingsten tillbaka. Övergången från kristen helg till nationalism har kostat oss 0,2 röda dagar om året.

En av fördelarna med att vara arbetslös är att man får en Jobbcoach som driver på en. Jag är väl medveten om att det finns många jobbcoacher som mest sysslar med possitivt tänkande och handpåläggning och skenverksamhet. För min del så har jag fått konkret hjälp och är överlag nöjd. Han har fattat tycke för mina många småprojekt och försöker pusha mig att utöka och expandera min inkomstfria sida. Syftet är dels att använda denna modesta lilla blogg som en del av presentationen av mig för hugade arbetsgivare och dels (hmm - jag är osäker på detta) se om det går att få inkomst på den.
Som en del av den allmänna proffensionaliseringen av bloggen är reklam för den.

Därför finns jag nu på Twitter!
Jag lovar att inte spamma er med tweets om alla tråkiga saker jag håller på med och jag kan garantera en stark no-fashion policy. Men om ni tycker att detta inlägg är enormt intressant och läsvärt så uppmanar jag er att själva trycka på den blå knappen uppe i vänstra hörnet. Det skapar en tweet om att du läser min blogg och på sätt skapar det gratisreklam ;)

Jag är helt n00b på twitter så hav tålamod och kom gärna med tips.

@SocialistSimon

USAID har släppt uppgifter som pekar på mellan 185.000 till 200.000 zombier på Haiti. Efter jordbävningen 2010 uppskattades 250.000 människor ha omkommit. Nya beräkningar uppskattar det faktiska siffran till mellan femtio- och åttiofemtusen. Eftersom det är Haiti och eftersom döda inte bara reser sig upp och går iväg när man ska räkna dom så måste diskrepansen tillskrivas ett klass tre zombieutbrott.

Idag är en festdag för nördar världen över. Dom allra flesta vet om att idag är det Towel Day där nördar av alla färger firar minnet av Douglas Adams.

Towel Day
Douglas Adams har fått ett enormt inflytande på den surrealistiska internskämts nörderiet. Han har inspirerat och etablerat det absurda i nördvärlden. Hans inflytande kan ses i det seriösa som Sista chansen med Steven Fry på Svensk TV just nu till det absurda i Terry Pratchett's Diskworldserie. Det är få som inte känner igen referensen 42 som svaret på varje dåligt definierad fråga. Att bära med sig en handduk (ett badlakan för att vara exakt) kommer från hans genredefinierande trillogi (i fem delar(nästan)) Liftarens Guide till Galaxen som slår fast att det viktigaste en Liftare kan bära med sig är en handduk. Har du koll på var din handduk så visar det att du är en person att lita på, en person som har koll på livets väsentligheter. Firarna känns igen av att dom har handduk väl synlig. Bjud dom på en drink när du ser dom!

The Glorious People's Republic of Treacle Mine Road
I dag firar en del Pratchettfans minnet av the Glorious People's Republic of Treacle Mine Road som utspelar sig i boken Nightwatch. Om du inte vet varför så betyder det att du inte var där och därför inte har förtjänat rätten att veta vad det handlar om. (Detta är inte arrogans från min sida utan en väsentlig del av boken.)
Men om du gillar Adams, Pratchett eller är politiskt intresserad så är den en av Must Read-böckerna. Känner du inte igen dig i Reg Shoe tyder det på bristande självinsikt. Firarna känns igen av att dom har en syrenkvist i knapphålet. Bjud dom på en drink till om du ser dom men fråga inte.

Vulkaner har altsedan Mount Doom haft en speciell betydelse för oss Fantasyfantaster. Nu mullrar det igen på Island och vi vänder genast blicken mot det största hotet som tänkas kan:

Kommer A Dance of Dragons att bli försenat igen?
Jag citerar författaren "Barring tsunamis, general strikes, world wars, or asteroid strikes, you will have the novel in your hands on July 12."
Slutsats: Vulkanen på Island är med i beräkningen. A Dance of Dragons kommer att komma i tid!

Kommer Elizabeth Bear till Eurocon i sommar?
Återigen tvingas jag citera författaren: "Eurocon: June 17-19 2011, Stockholm (barring volcanoes)"
SÅ nej, om inte Isländingarna lyckas blidka vulkanen så kommer hon inte till Eurocon. Jungfruoffer efterfrågas.

Vem har jag missat?
Vilka mer författare har försökt vara lustiga och därmed jinxat sin deadline?

Dom nominerade är inne och för en gångs skull så kan jag ha åsikter! Jag har läst mer än en bok i samma kategori. Ett par böcker har jag påbörjat men inte avslutat, jag kan se deras kvaliteter men om dom inte fångade mig kan jag inte rösta för dom.

Science Fiction Novel
* Surface Detail, Iain M. Banks (Orbit UK; Orbit US)
* Cryoburn, Lois McMaster Bujold (Baen)
* Zero History, William Gibson (Putnam; Viking UK)
* The Dervish House, Ian McDonald (Pyr; Gollancz)
* Blackout/All Clear, Connie Willis (Spectra)

Jag har läst Surface Detail och Blackout. Jag ska inte vara elak för jag läste aldrig ut Blackout. Så min åsikt, tillsammans med min dokumenterade nerdgasm inför Surface Detail gör detta till ett lätt val: Vote Banks!

Fantasy Novel
* Under Heaven, Guy Gavriel Kay (Penguin Canada; Roc)
* Kraken, China Miéville (Macmillan UK; Del Rey)
* Who Fears Death, Nnedi Okorafor (DAW)
* The Fuller Memorandum, Charles Stross (Ace; Orbit UK)
* The Sorcerer's House, Gene Wolfe (Tor)

Detta är en svårare kategori. Jag har läst Under Heaven och Kraken (Jag avslutade inte Who fears death - den var bra men tempot och tidpunkten konspirerade mot Okorafor). Min favoritförfattare är klart Miéville men mellan dessa två böcker måste Under Heaven vinna hands down. Vote Kay!

First Novel
* The Loving Dead, Amelia Beamer (Night Shade)
* The Hundred Thousand Kingdoms, N.K. Jemisin (Orbit UK; Orbit US)
* Shades of Milk and Honey, Mary Robinette Kowal (Tor)
* The Quantum Thief, Hannu Rajaniemi (Gollancz; Tor)
* How to Live Safely in a Science Fictional Universe, Charles Yu (Pantheon)

Jag har läst 100.000 kingdoms och The Quantum Thief. Hundra K är bra, den är till och med skitbra men det går inte att jämföra med QT: Rajaniemi lyckades trycka på alla mina knappar. Han är precis lika bra som Jemisin men vissa saker har inte med kvalitet att göra utan personlig smak och han lyckades fånga min smak över hela listan: Vote Rajaniemi!


Young Adult Book
* Ship Breaker, Paolo Bacigalupi (Little, Brown)
* Mockingjay, Suzanne Collins (Scholastic)
* Enchanted Glass, Diana Wynne Jones (HarperCollins UK; Greenwillow)
* I Shall Wear Midnight, Terry Pratchett (Gollancz; HarperCollins)
* Behemoth, Scott Westerfeld (Simon Pulse; Simon & Schuster UK)

Detta är den svåraste kategorin för mig: Jag har bara läst I shall wear midnight och jag kan inte se hur den skulle vara bäst i sin kategori. Pratchett är inte vad Pratchett har varit (vi kommer att älska och läsa dig ändå Terry men sant ska vara sant). Inte mot Bacigalupi och Wynne Jones. Jag vet inte, jag lägger ner min röst...


Novella
* Bone and Jewel Creatures, Elizabeth Bear (Subterranean)
* The Lifecycle of Software Objects, Ted Chiang (Subterranean)
* The Mystery Knight, George R.R. Martin (Warriors)
* Troika, Alastair Reynolds (Godlike Machines)
* The Lady Who Plucked Red Flowers beneath the Queen’s Window’”, Rachel Swirsky (Subterranean Summer ’10)

Ted Chiang är en av mina favorit novellister (heter det så på Svenska?) Men hans lider av samma problem som I shall wear midnight: Det är inte hans starkaste kort. I kamp mot tre noveller av Bear, Martin och Reynolds så kan jag inte utala mig utan att ha läst dom. Jag måste ovilligt lägga ner mig röst och knalla ner till bokhandeln....

Är alla dina vänner och släktingar i Kyrkan? Är du trött på att titta på endlösa pseudodokumentärer om Jesu lidande, uttåget ur egypten eller religiösa ledare som försöker rationalisera och bortförklara irrationalitet och intollerans?
Öppna ett påskägg litteratur:


Ett litet urval av sund kritisk eller bara intressant litteratur!
Gryning över Kalahari av Lasse Berg
Why do people believe wierd things av Michael Shermer
Northern Lights av Bill Pullman
Edge of Reason av Melinda Snodgrass
Samlade Svenska Kulter av Anders Fager
Necronomicon av HP Lovecraft