socialistsimon

Publiseringstackten har avtagit som den uppmärksamme läsaren kan ha märkt. En anledning är att jag har börjat på ett megaprojekt som är väldigt kul på ett intellektuellt sätt: Jag har börjat läsa Atlas Shrugged av Ayn Rand. Jag var medveten om att det är något av en tegelsten men jag hade ingen aning om hur mycket tegelsten det egentligen är. Min upplaga ser ut som en vanlig Fantasysten men ack nej. 1070 sidor i bibelpapper och den minsta fonten jag sett i tryck. 
Så: Detta kommer att ta tid.

Därför tänker jag börja fläska ut utrymmet med olika funderingar och utläggningar om tex politik i annars opolitisk media. Jag ska försöka knyta ihop med bokrekomendationer i varje inlägg men jag kan inte lova det. Jag kommer också, mot mina egna vanor, bryta av med att läsa andra böcker så en del bokrecensioner borde hitta ut i ethern.
Politik i media
Jag har en idé om att all kultur och all media har ett politiskt budskap. Vad hittar jag det? Jo, för det mesta finns det i sensmoralen och i kontexten. En saga med har en hjälte som utsätts för prövningar och överkommer dom, naturen av dessa prövningar (Vad gör Ondingen som är så ondskefullt?) och nyckeln för hjältens seger (Vad gör hjälten som är så bra?) skapar en känsla hos läsaren, en sensmoral som har (eller kan ha) politiska övertoner. I kontexten hittar vi också ett politiskt budskap. Är protagonisten en orädd entreprenör, en inbiten ensamvarg som i många deckare? Då har du nästan alltid ett individualistsikt budskap. Är tro viktigt, hörsammas böner i ditt fiktionuniversa? Då har du ett religiöst budskap, osv. Är miljöförstörelse en viktig del i inramningen eller krigets fasor? Det är svårt att inte se Nevil Shute's On the beach som något annat än antikapprustningslitt.
Det är värt att notera att en del politiska budskap existerar i verket utan, eller i direkt motsatts till författaren önskan och övertygelse. Det kan komma från omedvetna böjelser hos författaren eller (och ofta) från läsarens assosiationer. Men bara för att författaren inte placerat dom i texten betyder det inte att dom inte finns: Om läsaren influeras i en viss riktning eller uppfattar texten på ett visst sätt så är det så. Som Charles Stross uttrycker det "Once the words are on the page they're not mine any more, and I have no control over how a given reader will interpret them"*.

Vad betyder det?
Jo, jag tycker att det är kul att titta på politiskt budskap och klassperspektiv i den litteraturen jag läser. I filmerna jag ser och serierna på TV. Jag kommer att ha svårt att recensera nyutlästa böcker under ett litet tag. Därför kommer jag att spekulera över klassinnehåll och politik i böcker, film och media.
Bara för att det är kul.

Här anländer legendaren till Stadion för att delta i Sci Fi Mässan i Malmö.



SÄPO försöker hålla en låg profil



Tyvär fans det inget utrymme i programmet för autografer vilket en litet antal påträngande fans fick erfara.

---

*Bilderna kan ha arangerats för dramatisk effekt. Så även titel, text och övrigt innehåll.

Tyvär har vi nåtts av nyheten att G.R.R Martin har berättat att nästa bok i serien har blivit försenad igen. Tydligen har arbetet med TV serien A Game of Thrones tagit mer tid i anspråk än beräknat
Den tidigare datumet den 12 juli har nu skjutits upp på obestämd tid.

Tydligen har Jordbävningar, krig och vulkanutbrott inträffat. Who knew...

Jag har en stark övertygelse i den här frågan som idag har förstärkts ytterliggare. Om du känner att kan ska du läsa originalet!
Det är värt att säga igen:

LÄS ORIGINALET.

Detta är särskillt viktigt i samtids-techno-thrillers. Jag började läsa Vandraren på svenska igår och klarade inte av det. Klumpiga översättningar och krystade omskrivningar förstörde nästan boken. Låt mig bolla ett par svenska överättningar mot dig för att förklara min poäng.
"Rutnätet" = The Grid
"leva utanför rutnätet" = living of the grid
"identisikationschips som sänder signaler på en viss radiofrekvens" = radio frequency identification chip
"smittor" (i betydelsen "legosoldater av låg klass") = taints (low-class mercenaries)

Jag är inte helt säker på vad en korrekt översättning av RFID chip är. Möjligen har det där dagiset gett oss det korrekta svenska ordet genom att vara först med att popularisera det som "nuddisar", eller jojo som Skånetrafiken kallar det, eller acess-kort för er som åker med SL.

Jag anser att detta inte är snobberi eller elitism. Jag lånade den på biblioteket och efter 123 sidor fick jag tokspatt och sprang ner för att köpa den på originalspråket. Det finns bra svenska översättningar av många böcker men i min subjektiva erfarenhet så är minst hälften skräp. Antagligen för att jag läser böcker med mycket tekniska termer och för att jag älskar ordlekar, neologismer och språksvängningar, dvs allt det som antingen försvinner helt i översättning eller blir helt fel. Missförstå mig inte: Jag anser inte att Anders Bellis har gjort ett dåligt jobb med att översätta the Traveller, jag anser att det inte går.

Känner du att du inte kan läsa på originalspråket så varva, övning ger färdighet. Jag går inte så långt att jag uppmanar dig att lära dig helt nya språk, men nästan. Om alternativet är att inte läsa en bok för att den är skrivet på ett språk du inte kan så läs så klart översättningen. Det är alltid bättre att läsa än att inte läsa. Men det är värt besväret att öva upp läsförståelsen på ett språk du redan kan.

TOR har röstat fram de bästa Science Fiction och Fantasyböckerna under 2000 till 2010.
Hur många har du läst? 

1. Old Man’s War by John Scalzi - Rec här 
2. American Gods by Neil Gaiman - Läst men inte recenserat
3. The Name of the Wind by Patrick Rothfuss - Läst men inte recenserat, läs tvåan BTW
4. Blindsight by Peter Watts - Läst men inte recenserat
5. Kushiel’s Dart by Jacqueline Carey - Inte läst 
6. A Storm of Swords by George R.R. Martin - Läst men inte recenserat
7. Jonathan Strange & Mr Norrell by Susanna Clarke - Inte läst
8. Anathem by Neal Stephenson - Inte läst
9. Mistborn: The Final Empire by Brandon Sanderson - Rec här
10. Perdido Street Station by China Mieville - Läst men inte recenserat

Hmm, jag viste inte att jag missat så många recensioner. Den enda som jag inte skulle rekomendera av dom jag läst är Blindsight och även den är inte dålig.
Skärpning!

---

Kul att notera ur datalagren (pdf) som underligger omröstningen: Man räknade samman röstetal för böcker i samma serie vilket antagligen bumpade ner Miéville eftersom hans senaste inte är i serie (Han är 8 räknat efter författarröster). Det bumpade upp Sandersons Mistborn till fördel över hans nyaste Way of Kings. Men, Harry Potter fick ändå inte tillräckligt med röster (plats 15), inte heller Robert Jordan (plats 11).

Steven Erikson och Ian C. Esslemont har båda skrivit i samma Universa, The Malazan Empire. Jag har suttit och funderat på skillnaden mellan dom två författarna medan jag läste Stonewielder. För även om båda är bra (skitbra) så är det stor skillnad. Idag slog det mig plötsligt att en stor del ligger i dialogen eller närmare bestämt svordommarna. Esslemont låter så här:
"Why in Hood's name[...]" eller "shut the Hood up." /Stonewielder
Citaten är tagna från soldater i Malazans armé. Det känns som om han bara har bytt "Fan" eller "Fuck" mot "Hood" och Gud eller Jesus mot "Soliel" eller "Our Lady". Jämför med Erikson som dels har en mycket mustigare palette med mer "Hood's Balls" och dels dessutom är mycket mer varierad. Han har också gett svordomarna en extra botten genom att göra dom flesta ironiska som "Hood's Breath" - Döden andas inte, "Burn's mercy" - Burn sover och har inte visat nåd på över ett millenia, osv. (Han har t.o.m. en konversation mellan Toc the Younger och Tool om just detta som jag just nu helt misslyckats att hitta citat från.)

Men den stora och mest subtila skillnaden är i hur Erikson lyckas skilldra hur marinsoldaterna pratar med varandra och hur dom låter när dom talar med överordnade. Det finns en Monty Python vibb som dyker upp ibland. Soldaterna är långt ifrån idioter men dom faller direkt in i den rollen när dyker upp en officer som pratar med dom. Jag tänker på Fångvaktarna i Life of Brian. Eriksons marinsoldater har helt enkelt ett annat djup i sina relationer med varandra, hatade eller respekterade officerare och andra utomstående. Esslemont har smarta marines och korkade vakter men dom är inte både och, dom är antingen eller.

Men Esslemont har sina poänger där han överglänser Erikson. I Bister Fantasy* är Mil tech detaljer inte oviktiga. Jag har stört mig på att Aragron aldrig har en gambeson under sin ringbrynja, att Ivanhoe har en ringbrynjecoif direkt på skulten (tänk på hur ont det måste göra), att man beordrar Broadheads till bågskyttarna när dom blir anfallna av ringbrynjeförsedda krigare (Bodkins var uppfunna för detta syfte). Som spelledare lät jag aldrig spelarna sova i helrustning, en underligt populär pyjamas i trollcountry. I hundratals detaljer som kläder, rustningsdetaljer, vapen och utrustning så beskriver Esslemont det på ett enkelt och klockrent sätt som ger en autensitet till berättelsen. Det finns en balans att vidmakthålla här, inte grotta ner sig i detaljer som hämmar historien men samtidigt krydda historien med facinerande detaljer. Här är Esslemont spot-on.
 
Stonewielder var en skön mellanlandning i väntan på The Crippled God (som ska komma ut den 3:e januari enligt förlaget den 15 januari enligt wikipedia och någon gång i februari enligt återförsäljaren. Vågar man hoppas på att den också kommer till Sverige innan utsatt tid?)

---

*Bister Fantasy är den officiella svenska översättningen av Nitty-gritty. Från Christofer Emgård via Nene Ormes.

När verkligheten överträffar dikten. Jag skulle bli mer skrämd av dessa glada gossar än något i Gaimans Neverwhere:

God Jul, Happy Köpfest, Trevlig Matorgie till alla läsare.
Glöm inte att det finns ett enormt medmänskligt värde i att låta Julen handla om Julklappar!
Det är så lätt att tänka på "familjen", "föräldrarna" eller "vännerna". En gång om året tar jag och spenderar ett par månader med att tänka på var och en av mina nära och kära. Vad önskar hon sig? Vad skulle jag vilja ge henne? (vilket inte sällan ger helt inkompatibla svar - Mina småsystrar önskade sig flera år i rad Barbiesaker, något jag inte kan förmå mig att ge) Vad skule hon bli glad av att få?
Att på detta sätt ägna var och en en tanke, fundera över relationen och försöka sätta det i materiella termer är för mig en djupt kärleksfull process.
Det är högre att ge än att få, för du får ändå aldrig vad du vill ha. Det är också därför en Julklapp som går hem är så underbar. När man köpt en sak som passar personen och gör någon glad. Att erkänna att man nästan (men bara nästan) garanterat misslyckas tar faktiskt en hel stress ur hela processen. Jag har ett par lätta presenter och ett par svåra varje år. Det är nästan alltid lättare att ge presenter till personer man inte känner så väl. Ofta vet man ju bara ett par, tre saker och kan fokusera på att lustifiera det. Eller så har man en nära relation där man ser en bok på hyllan och tänker "Den vet jag att hon vill ha!". Det är där emellan det är svårt. Man har så många trådar att nysta i men vet inte vilken som ger önskat resultat. Som du förstår är jag ingen fan av önskelistor. Vad bryr jag mig om vad du önskar dig när jag äntligen listat ut vad jag vill ge dig?
Scoreboard 2010:
full score i halvlek.
Pappa fick chocklad som hans fru inte får sno (eller snarare ransonera - vad är det för människa som kan ta en chokladbit och sen spara resten?)
Styvmor fick en vaniljtvål och en överdesignad citronskalsrivare (återigen en enkel träff, traditionella klappar enligt ett länge etablerat mönster. Ingen blev överaskad men presenterna blev uppskattade och var bara lite spydiga)
Min lillasyster med samma smak som jag fick en bok (så klart), en bok som hon fluktat på i min hylla, på nätet, i bokhandeln. Retribution Falls. En högodsare. Bra böcker kan man aldrig köpa innan den 23:e. Risken här var att hon redan köpt den och läst den. Men en träff.
Min lillasyster som inte delar min boksmak var änny svårare. Men Pride and Prejudice and Zombies Journal visade sig var rätt spår. Det visade sig att handeln inte hade P&P&Z utan zombier men min chansning på Emma and the Vampires (utan Vamipres) visade sig också vara en träff. Phu - en svår uppgift.
Jag avlutade med ett hattrick (Heter det så när man sätter tre svåra på en jul?)
Min nästa syster har just börjat läsa böcker på engelska - Vilken Ocean av möjligheter! Så självklart fick hon Little Brother och Ormes Udda Verklighet (för att gardera om engelskläsandet inte håller).
Steampunk, Gaslight Romance, Near Future SF och Urban Fanatsy Malmö.
Idag ska jag Jula min andra halva av familjen. Japp, skillsmässobarn.
Idag har jag en svagare laguppställning med Inception i centerposition till lillebror men backar upp med en Badtunna till mamma. Jag hoppas på stolpe in.
Själv fick jag tre mellanöl, ett par vantar och några presentkort. Det är roligare att ge än att få...

Så här i Juletider tänkte jag publisera en liten önskelista:
The Crippled God av Steven Erikson
A Dance with Dragons av GRR Martin
Republic of Thieves av Scott Lynch
The Wise man's fear av Patrick Rothfuss
Cold Commands av Richard Morgan
Brayan’s Gold av Peter V. Brett
Deep state av Walter Jon Williams
Dreadnaught av Jack Campbell
Embassytown av China Miéville
Shadow's Lure av Jon Sprunk

---

The Iron Dragon's Daughter av Michael Swanwick
Dreamsnake av Vonda McIntyre
The Last Dark av Stephen Donaldson
Om någon av dessa böcker ligger under granen i år blir jag väldigt glad (och förvånad)

Parasiten Cryptosporidium har hittats i Östresunds kommunala driksvatten. Cryptosporidium är en parasit som återfinns ofta innom cryptozoologin vanligast i tarmkanalen på stora sjölevande monster som tex Storsjöodjuret och Loch Ness odjuret. Kommunen överväger att en gång för alla undersöka möjligheten att hitta odjuret och avmaska det.
"Detta är en av riskerna man tar när man har ett odjur som bajsar i vårt dricksvatten." säger en av invånarna som bor vid Storsjön som vill vara anonym.

Notera att datumet sist i filmen inte är den dagen jag får mina händer på boken, det är den dagen förlaget skickar ut den till bokhandeln. Undrar hur länge det kan ta från London till Malmö?
PS. Det är vid tillfällen som detta som jag allvarligt funderar på att skaffa en eboksläsare.

Här är en bok jag väntat på så länge att jag nästan lyckats förtränga att den är på väg för att kunna hantera abstinensen.
Against All Things Ending är den näst sista delen i serien om Thomas Covenant, the unbeliever.
Jag började läsa den här serien i min ungdom. Episk Fantasy som fokuserar på personer och karaktärsbygge. Varje karaktär i Stephen Donaldsons böcker är "god" i sina egna ögon. Det drivande i varje storysegment är moraliska val och deras konsekvenser. Min absoluta favoritförfattare skriver i min favorit serie om min favoritkaraktär...

Första trilogin är den bästa men jag tuggade mig igenom den andra trilogin av bara farten. När Runes of the Earth kom hade jag inte en tanke på att återse Landet igen. Runes of the Earth är första delen i en avslutande Quadrologi som i mina ögon är den bästa av dom tre serierna (so far). Nu inser jag att det bara är en vecka tills första möjliga leveransdatum. Den ska komma i November 2010 så jag hoppas ju så klart på den 1:a november.

För att göra etter värre så slutade Fatal Revenant men en gastkramande cliffhanger.

Jag tror jag är t.o.m. ännu otåligare än jag var när jag väntade på Surface Details.

Just nu efter att ha sett borgarna få fyra år till och Sverigedemokraterna komma in i riksdagen känner jag för att tips om ett par böcker som jag uppmanar alla att läsa. Och jag menar den ovanstående rangordningen. Jimmy Åkesson och hans 19 polare kommer antagligen inte få något stort inflytande, någon reel makt; men dom kommer att utnytja riksdagen som plattform och pengarna för att bita sig fast i det svenska politiska livet. Öppet främlingsfientliga i riksdagen med pengar och resurser kommer att skapa en allt hetskare stämning. Det kommer att skapa en våg av rasistiskt våld och misshandel av judar och homosexuella. Ett fortsatt ekonomiskt hårt landskap kommer att ge dom grogrund. Detta är illa.
Men den Borgerliga Alliansen kan, och kommer att, skapa det landskapet. Med hårdare arbetsplatser, hårdare arbetslöshetskrav, hårdare och grymmare hantering av sjuka och utsatta. I denna atmosfär kan SD bita sig fast. Jag tror inte att detta betyder att vi har 330.157 rasister (SDs röstetal as of just nu) i Sverige, det betyder att när man är utsatt, jagad och trängd så vänder sig en del till den som kan erbjuda enkla syndabockar.
Vilka böcker tänker jag då på i denna situation?
The Forest of Hands and Teeth av Carrie Ryan beskriver det politiska landskapet som jag ser det just nu, morgonen efter valet. Det är en rysare i en post- zombieapokalyptisk framtid. Resencion här.
Mina tankar går även till Ondvinter och Evil, evil! även om dom inte handlar om den nuvarande situationen.

Så långt om situationen idag, denna regniga måndagsmorgon.  Hur går vi frammåt?
Först väljer jag en underbar resedagbok från ett land inte så långt borta och en tid inte länge sen. Hyllning till Katalonien av George Orwell. Jag kan dessutom rekomendera Orwell in Spain som är en samling av texter, Hyllning till Katalonien m. fl. som ger ett lite större djup och bakgrund. I december 1936 anländer Orwell i Barcelona och anmäler sig med orden "Jag är här för att bekämpa Fascismen". Han kämpar i POUM milisen och upplever Barcelonas Majdagar 1937. En mer gripande skilldring av kampen mot den framväxande Fascismen är svår att finna. Den finns gratis på nätet här och här. För den som vill se filmen så har Ken Loach gjort en filmatisering som heter Land och Frihet. Den slutar med orden "Revolution is contagious. And had we succeded here; and we could have done: It would have changed the world! But nevermind. Our day will come". Den filmen får mig garanterat att gråta på slutet hur många gånger jag än ser den. Hela filmen finns gratis på YouTube här.

Så denna dagen till detta. Sorg, vrede och tårar. Imorgon börjar en ny omgång och nästa delmål är nyval.
/s

Nu är det bara timmar innan valet avgörs. Ingen kan undra var jag tänker stå imorgon. Utanför vallokalen med valsedlar. Jag tänker inte hålla något brandtal men tänkte bara i detta forum lyfta en liten tanke till dig min läsare:
Om dom fria otyglade marknadskrafterna ska råda, skulle den bok du vill ha ens publiceras?
Om Dom hårda marknadslagarna skulle få fritt råda, skulle din bokhandel kunna överleva?
Om all kultur ska bära sina egna kostnader utan alla former av stöd, skulle du kunna leva i den utarmade, fördummade mediaöken?

Ta fram din favoritbok ur hyllan och fundera på om författaren hade A-kassa när han eller hon skrev sitt första alster? Eller var det kanske en författarskola med statligt stöd? Eller var det ett förlag som bestämde sig för att ta pengar från storsäljaren och satsa på ett osäkert kort? En förläggare som bröt mot marknadskrafternas stenhårda lagar för att ta en chans. Skulle det ens finnas Poesi om vi följde marknadslagarna?
Alla vet, eller borde veta, att det sk svenska musikundret inte beror på kommunala musikskolan utan på A-kassan. Den brittiska musikindustrin lever på att tusentals skriver och spelar på "The Dole". osv etc.

Detta är för mig ingen avgörande fråga. Men det är en fråga som hör hemma just här, just nu.

Jag satt och slö surfade och hittade en bok nämnd, kollade upp den. Landet Annien var inte imponerad men dom har haft fel förut så jag tittade lite vidare, du vet så där utan några större förhoppningar. Hittade boken, kollade wikipedia, hittade en länk till författarens blogg...
Och hittade det här!

Och jag är fast. Jag måste ha boken. Jag måste läsa mer. Läs det så förstår ni vad jag menar. Jag har inte läst något annat av honom än ett enda blogginlägg om ett obskyrt litterärt metodologiskt problem och vill ha mer.

På tal om LHC i förra inlägget så tänkte jag prata lite om en av dom mest kända Bosonerna, den så kallade Higgs Bosonen (det är inte helt sant eftersom fotonen också är en boson). Kampen om att vara först med att hitta Higgs Boson är igång (igen/fortfarande). LHC och Fermi labb tävlar om att hitta den först. Det ryktades nyligen att LHC hade hittat den men det visade sig vara fel.

*WARNING SCIENCE CONTENT*

Higgs boson är en grundpelare i det som i Kvantfysikkretsar kallas för Standard Modellen. Standardmodellen är ett enormt kraftfullt verktyg som har gett väldigt precisa förutsägelser. Detta är en av vetenskapens viktigaste krav på förklaringsmodeller: "Om teorin stämmer borde detta hända om vi gör så här". Det är helt enkelt en bra teori. Och Standardmodellen förutspår att Higgs Boson finns och att den ser ut så här, väger så här mycket och beter sig så här. Higgs Boson skulle hantera massa. Det är uppenbart att massa påverkar andra saker med massa. Det påverkar med en kraft som är mätbar. Den kan uttryckas med kraftfält, rymdtidskrökning eller hur man vill beroende på vilken noggrannhet man är ute efter. Einsteins modell med ett krökt rum tar inte på något sätt bort det faktum att gravitation är en mätbar kraft. Magnetism kan på samma sätt beskrivas som en krökning av den elektromagnetiska dimensionen och på så sätt ge samma resultat som om man uttrycker samma formler genom kraftfält. Efter som alla andra krafter uttrycks via bosoner borde det finnas en boson som uttrycker gravitation. Att hitta Higgs Boson skulle kunna bevisa att Standard Modellen är korrekt. (eller snarare: Det skulle bekräfta modellen. Läs De vetenskapliga revolutionernas struktur av Thomas Kuhn för mer om vetenskapsteori, en mycket lättläst och intressant liten bok.) 

Det finns bara ett problem, Standard Modellen kan inte vara korrekt. Och detta går till själva hjärtat av vad en vetenskaplig förklaringsmodell egentligen är.
Är en vetenskaplig teori en korrekt avbildning av hur verkligheten faktiskt är eller är det en bild som ger oss en ökad förståelse som inte nödvändigtvis är en korrekt avbild av hur det verkligen är?
Vi kan se på gamla förklaringsmodeller och se att dom var bra approximationer av hur verkligheten är som gav oss ökad förståelse utan att för den skull vara sanna (i någon form av objektiv mening).
Ta Newtons modell av gravitation. Den var korrekt i 400 år. Den används fortfarande för att praktiskt för att räkna ut satelitbanor och rymdresor, så bra är den fortfarande. Sedan ersattes den av Einsteins modell. Ska vi då betrakta Einsteins modell som korrekt? Eller är den bara bättre och kanske i grunden helt fel men just nu ger den oss den bästa möjligheten att bedriva spännande forskning. Samma gäller för kvantfysik. Bara för att modellen säger att man kan betrakta det som om en elektron färdas genom varje tänkbar möjlig väg från punkt A till punkt B och sedan väljer den kortaste/minst motstånd osv så betyder det inte att den faktiskt gör det.

Standard Modellen förutsätter att alla elementar partiklar, elektroner, fotoner, kvarkar osv inte har någon utsträckning i rymden. Dom är bara "Matematiska Punkter". Dom kan ha massa, energi till och med spinn men ingen höjd, längd eller bredd! Detta är i grunden fel. Eller jag kanske skulle uttrycka det; I grunden intellektuellt otillfredsställande. Det är också på grund av detta som vi får teorier som strängteori som förutsätter att elementarpartiklar inte är punkter utan gummiband. (Som är lika intellektuellt otillfredsställande eftersom den är omöjlig* att testa. läs The Elegant Universe av Brian Greene)
En verklighet som består av punkter skulle, om det är korrekt, innebära att verkligheten är grynig. Läs Terminal Worlds för en härlig redogörelse för vad det skulle kunna innebära. Det skulle också kunna ha en påverkan på huruvida vi lever i en verklig verklighet eller en komplicerad simulering. I The Algebraist försöker protagonisten testa om han verkligen förflyttat sig tvärs igenom galaxen på ett ögonblick eller om han luras av en enorm illusion. Dom enda fungerande tester han kan göra är att mäta "illusionens" utsträckning och pixelering. (Man kan förutsätta att en illusion skulle kunna "avslöjas" genom att ta sig ut ut den, dvs en illusion eller datorgeneread verklighet är begränsad i rummet. Tänk på en bana i ett dataspel, den är aldrig oändlig. Ett annat sätt att "avslöja" den är genom att det skulle kunna gå att upptäcka att den har större pixlar än verkligheten. En dålig datorsimulering skulle kunna avslöjas genom att den är grynig i hög upplösning.)

Det är också därför det är så viktigt att leta efter Higgs Boson. Är Standardmodellen fortfarande korrekt och i så fall lever vi i en datorsimulation? Jag förutspår att dom inte kommer att hitta den och att det är det bästa som skulle kunna hända partikelfysiken. Det är nämligen fullt möjligt att bevisa att den inte finns. Standardmodellen förutspår att den ska se ut och bete sig på ett visst sätt. Det troliga är att man hittar något annat istället. Men du kan inte ta en ny partikel och bara kalla den för Higgs. Om din teori kräver en tax i huset och du letar igenom hela huset och hittar två katter och en grand danois så kan du inte ta katten och kalla den tax, eller säga att den där stora hunden är en oväntat tung tax. En del vetenskapsmän kommer att försöka det men det håller inte i längden. Standardmodellens förutsägelser är för exakta. Vi vet nästan vad det kommer att stå på taxens halsband.

Om vi däremot skulle hitta en Higgs Boson så skulle det säga oss enormt mycket. För att ta liknelsen med taxen så vet vi ungefär vad det står på halsbandet. Om det står Fido så betyder det en sak. Om det står Korven så betyder det något annat. Det skulle också vara enormt intressant.

Personligen skulle jag helst vilja att dom hittar en Graviton istället. (Den har mer spinn och skulle peka mot strängteorin istället.)

Vi borde satsa på fler partikelacceleratorer så vi äntligen kan komma ur den här gravitationsbrunnen!

---

* For a given level of impossible.

Det är snart val i Sverige men ingen kan väl ha missat att det inte är här som framtiden avgörs. Det är i Schweiz som framtiden kommer att avgöras. Hur kan vi veta detta? Jo, Framtiden har skickat en representant för att varna oss.
I april i år arresterades en representant från framtiden vid LHC i Cern när han försökte sabotera partikelacceleratorn. Han varnar oss för att om vi skulle lyckas hitta den mystiska Higgsbosonen så kommer det att leda till fri energi, slutet av fattigdom och kit kats till alla. Denna hemska chokladkommunistiska framtid försökte han förhindra genom att sabotera godisautomaterna i matsalen.

Beviset för att den Chokladkommunistiska revolutionen redan brutit finns i den här videon!
Vilket parti i den Svenska valrörelsen erbjuder sann Chokladkommunism frågar jag?

Jag vet inte vad jag ska tycka om detta. E-böcker är helt klart SF och vi drömmer alla om ett "papperslöst samhälle" (och då menar jag Star Trek style inte "Det moderna kontoret" men tusen printouts för varje fil). Men vad säger det att folk köper mer e-böcker än gammel-böcker? Nja, det betyder bara att man köper mer e-böcker på Amazon. Dvs ett företag som stenhårt satsar på att pusha sin e-boksläsare har lyckats. Dessutom har man inte räknat in pocketböcker vilket är den uppenbara jämförelsen! Hur det ser ut i totala volymer vet nog ingen utanför Amazon. Hur kan man jämföra filer mot hardback? Jo just därför att om man hade jämfört alla böcker mot alla e-böcker eller pocket mot e-bok så hade man inte ens haft en nyhet på många år.

Jag säger: Mediahype, marketing scam och fejknews!

 

Jag hade svårt att somna häromnatten så jag räknade ut hur många vampyrer det finns i Malmö. Eller hur många vampyrer det skulle finnas plats för om man ser dom som ett rovdjur som lever på oss människor. Det finns faktiskt vetenskap som studerar sånt här. Inte Malmös vampyrpopulation per se utan mängden rovdjur en bytesdjurspopulation kan klara av. Först lite axiomatiska antaganden:
1. Vi har ett stabilt bytes/rovdjurs förhållande.
Detta är ingen ny introducerad art som lever över tillgångarna. Dessutom innebär det att bytesdjuret och rovdjuret sam-evolverat under lång tid. Vi har skapat polotröjor, halsband med kors och Italienska resturanger med stark vitlöks sås. Vampyrerna har utvecklat kamoflage, charm och huggtänder för att ta sig igenom polotröjor osv. Vi kan också anta att antalet ungdomsgraviditeter är en skyddsmekanism eftersom äldre vampyrer verkar föredra jungfrur. En tidig sexdebut skulle i så fall ge visst skydd mot predation.
2. Mängden Biomassa som Malmö kan upprätthålla över ett år.
Man räknar biomassan på bytesdjuret genom att ta bort dom delar som rovdjuret normalt inte kan tillgodogöra sig av. I vårt exempel innebär det att vi bara behöver räkna ut Malmös blodvikt.
Jag räknade på 290.007 invånare som kan producera 5 kilo blod per år. Det är en miljon fyrahundrafemtio tusen trettiofem kilo blod per år. Ungefär 580 simbasänger. (detta är lågt räknat, en blogivare kan ge upp till 6 liter eller mer per år utan problem.)
3 Vikten på en Vampyr.
Mängden rovdjur som kan livnära sig på denna biomassa är ungefär 10%. Det blir 14500kg biomassa vampyr. Om vi antar att en medelstor vampyr väger 100kg så finns det 1450 vampyrer i Malmö!

En av Malmös ledande vampyrologer kritiserade denna uträkning med att hela Malmös befolkning inte är öppen för predation, tex dom dom inte ger sig ut nattetid eller av andra skäl inte utsätter sig för predation. Detta är medräknat i dom tio procenten. På samma sätt som zebrans kamoflerande ränder eller antilopens snabbhet är det en del av kapprustningen för överlevnad. Vi kan å andra sidan anta att mängden rovdjur kan variera stort över tid, tex beroende på inbördes rivalitet. Vi kan dessutom stipulera att vi i dag har ett något lägre antal eftersom vi i Malmö ser en befolkningsökning och att vi på 80-talet hade ett högre antal eftersom befolkningen sjönk då. Vi kan också anta att det befolkningstrycket ledde till ett drastiskt fall i vampyrpopulationen 1995 som då bara uppgick till 1145 vampyrer. Då började befolkningen öka igen. Är hela nittiotalskrisen resultatet av ett stort vampyrkrig? Detta innebär också antagligen att vi har hundratals unga oerfarna vampyrer på Malmös gator. Är detta anledningen till den senaste tidens våldsdåd?

Det finns andra påståenden som hävdar att det finns en vampyr per 100.000 invånare. Det skulle innebära att Malmö bara har plats för 2 vampyrer ( eller 3 på 80-talet). Men som vi kan se är det påståendet helt felaktigt. Om det bara fanns två vampyrer i Malmö så skulle det snabbt fyllas ut antingen genom förökning eller inflyttning från närliggande biotoper med en större population. Troligtvis från Köpenhamn som har ca 5906 vampyrer.