Vad är en genre?
* Disclaimer*
Detta är inte ett svar till Margaret Atwood.
Men om jag skulle skriva ett svar så är det: När du lämnat ifrån dig texten är den inte längre din att tolka, den tillhör läsaren. Om vi vill kategorisera den som SF säger du som man bör säga till alla recensioner: Tack.
Man skriver inte en bok om varför läsaren har fel i sin tolkning.
*End disclaimer*
Jag har studerat genrer länge och kan nu slutgiltigt slå fast hur det är!
Det är en kritikers verktyg för att kategorisera konst. Inget mer men inget mindre. Jag kan konstruera och dekonstruera genrer som jag vill eftersom jag är en läsare och en kritiker (kritiker är du också om du läser och har åsikter om det du läser). Författare är välkomna i diskussionen men då som läsare av andras böcker.
Om jag skapar en bra genre och om den är användbar kan begreppet plockas upp av andra och inkorporeras i det kollektiva medvetandet. För en tid. Tills det ersätts av något bättre. Det är ett verktyg för att ordna litteratur i sammanhang eller peka på likheter/olikheter, för att sortera bokhyllan eller bara för att sortera sina och/eller andra läsares tankar och upplevelser. En genre är den kortast möjliga beskrivningen av innehållet. Eftersom jag är mest intresserad av Fantastik så kommer alla exempel och distinktioner att handla om Fantastik och dess genrer och undergenrer. Jag kommer också att använda filmer i många exempel, helt enkelt eftersom filmer har lägre datamängd. Det är färre variabler och därför blir exemplen lättare att känna igen. Diskussionen blir mer varierad och intressant i litteratur men principen är densamma.
Nivåer av genreskap
Ostentativa
En genre kan fungera som enbart som ett namn utan sammanhang. Detta är SF, det jag pekar på, det jag menar när jag säger SF är SF. Titta, detta är Fantasy!
Det fungerar bara med bredast möjliga samlingsnamn. Problemet är att om du säger "Nej, det är inte SF" så har du fel. Axiomatiskt fel. Om Fantasy är det vi menar när vi använder ordet så kan du aldrig säga till någon att den använder ordet fel. Så detta är en väldigt inkluderande men också en väldigt ytlig definition. Den är också till sin natur väldigt bred.
Trots sina brister är den antagligen den bästa definitionen.
Attributberoende
Om du pressar en person som använder det Ostentativa genrebegreppet att förklara sig så brukar det bli en lista attribut. Om det finns robotar, rymdskepp och utomjordingar så är det SF. Om det finns svärd, magi och riddare så är det Fantasy. Om det finns goggles, gasmask och zeppelinare så är det Steampunk. Tyvärr krävs det en oändlig mängd attribut eftersom smak skiftar och tex Hungerspelen skulle inte vara SF eftersom det inte finns robotar, rymdskepp eller utomjordingar, men det finns framtid, genteknik och dystopi så det kanske är SF ändå. Detsamma gäller Windup Girl. Star Wars har magi, lasersvärd och riddare så det kanske är Fantasy, men det finns robotar, rymdskepp och utomjordingar också så det kanske är SF istället? eller också?
Detta används ofta för att annektera etablerade Författare enligt rationalen "Vill du leka med våra leksaker måste du gå med i klubben!".
Kanske den svagaste definitionen men också den vanligaste.
Stämning och sammanhang
Är nästan detsamma som undergenre. Dark, noir, mystery, skräck. Space Opera, Planetary romance, Gaslight Romance, Supernatural Romance, Vampire Romance, Akaporr, Angelology, Epic Fantasy, City Fantasy, Weird Fantasy, New Weird, magisk realism, Chtuluana, Urban Fantasy, Urban Skräck, Future Fantasy, Sword and Sorcery, Detective Urban fantasy, Veil Fantasy, Portal Fantasy, Wardrobe Fantasy, Faïry Fantasy, Faïrie Urban Fantasy, Faïrie Supernatural Romance, Faïrie Supernatural Steampunk Romance, Cyberpunk, Steampunk, Dieselpunk, post-cyberpunk . . . För att bara nämna några få.
På den här nivån verkar det vara oproblematiskt att ett verk klassas som flera genrer. Trots att detta är en av de viktigaste upplysningarna som en genrebeskrivning kan ge den presumtive läsaren så är den ingen som gnäller över att man kallar en film både Space Opera och Sci Fi. Men faktum kvarstår att det är lättare att introducera en Vampire Romance läsare för Planetary Romance eller Gaslight Romance än att introducera honom för Sword and Sorcery eller Epic Fantasy. Det är också väldigt svårt att nåla ner exakt vad som är vad. Vad är det som egentligen är skillnaden mellan tex Steampunk och Gaslight Romance?
Kort om Horrorgenren
Är det bara jag som vill lägga Horror här men tvekar av respekt för Horrorgenrens läsare? Jag kan för mitt liv inte se vad som skiljer Horror från SF och Fantasy. Det är nästan alltid SF+Horror eller Fantasy+Horror. Någon fantast som har en definition som funkar?
Det sagt så tycker jag att det är två saker som definierar Horror: Att det är läskigt och skrämmande och att det berättas ur offrets synvinkel.
Ta Anders Fager som exempel: Han skriver skräck men jag läser det inte som skräck. Varje novell följer antingen monstrets synvinkel eller en väldigt kompetent och farlig protagonist. Det är bra monsterlitt men det är inte skräck. Alien är mer skrämmande av den enkla anledningen att vi följer Ripley och inte monstret. Nästan all skräck som jag sett följer offret: 28 Days later, The Walking Dead, Lovecraft etc.
Notera att jag är extra hänsynsfull i att skriva om en genre som inte är min hemmagenre. Jag är alltid öppen för att bli utbildad av någon som vet mer.
Definitioner från kända genreförfattare (och andra)
Bara för att komplicera frågan ytterligare så kan jag nämna några andra personers definitioner av vad en genre är:
- A "category," says [Bruce] Sterling, is distinct from a "genre," which is "a spectrum of work united by an inner identity, a coherent aesthetic, a set of conceptual guidelines, an ideology if you will."
- "[A] set of practices that define a [scientific literary] discipline" Thomas Kuhn
- SF är att utforska det som skulle kunna hända och Fantasy är det som aldrig kunde ha hänt.
Som så många har sagt så är det svårt att hitta en definition som funkar heltäckande och utan undantag. Det är inte bara min förkärlek för Venn-diagram som leder mig till en mutipelgenre idé.
Samtidigt är det sant att en genre måste definieras på flera plan om den överhuvudtaget ska vara användbar.
Över och under genrer
SF, Fantasy och Horror brukar nästan alltid samlas under en gemensam övergenre som ibland kallas Spekulativ Fiktion och ibland Fantastik. På samma sätt brukar SF definieras som The World of What If. 'Tänk om' kan så lätt missanvändas. 'Tänk om' det levde knytt och tomtar i väggarna? 'Tänk om' det sker ett mord i Ystad och en äldre poliskommissarie som aldrig avfyrat sitt vapen i tjänsten...? Det är knappast SF.
Men 'Tänk om' sammanfattar mer författarnas och läsarnas förväntningar på sin läsning. 'Tänk om' oljan tog slut. 'Tänk om' vi kunde resa till fjärran stjärnor och träffa utomjordiska intelligenser. 'Tänk om' kön var ett övergående fenomen och inte en normativ dipol. Det är ett uttalande om vilken typ av historier man vill läsa, vill skriva, vill låta sig fascineras av.
Det finns en anledning till varför jag tog med Thomas Kuhns paradigmdefinition. Det fanns ingen Fantasy innan Tolkien. Det betyder inte att det inte skrevs fantasyböcker innan Tolkien. Det betyder att, precis som Kuhns skriver om paradigm, Tolkien skapar i Sagan om ringen en modell, ett typexempel varemot all tidigare och senare Fantasy relaterar. På samma sätt som vetenskapliga upptäckter föregår paradigmskiftet så knyts det ihop i ett exempelverk som Einsteins Relativitetsteori som byggde på Lorentzs matematik mm så bygger Tolkien på strömningar som vill uttrycka sig i Fantasygenren men det är först Tolkien som skapar genren. Dantes Divina Comedia är så klart SF även om den skrevs trehundra år innan genren ens fanns (det är en What if med teologi som den vetenskap som utforskas - glasklart SF). När det finns ett eller flera verk som läsare kan samlas kring uppstår en genre. Fantasik finns egentligen inte annat än som samlingsnamn. Däremot finns det flera verk som kan beskrivas som 'ren' SF eller 'bara' Fantasy.
Det är fruktsamt att diskutera definitioner, det är bra för både läsare och säljare att ha en levande diskussion om vad som innefattas i en genre och vad som inte innefattas. Innefattas i bemärkelsen 'är viktigt', inte i bemärkelsen 'skall exkluderas'. Dessutom, om det inte finns en levande diskussion så kommer hela genrebegreppet att definieras av Amazons marketing-algoritm.
Underliggande ideologi
Detta sättet av genreindelning är den som oftast leder till hetsiga diskussioner. Vad är verkets essens? Vad är verkets själ? Är det SF eller Fantasy egentligen? Det kryper fram i att författaren känner sig behöva förklara att drakarna är genmanipulerade från grodor och myggor, att magin kommer från midi-chlorianer. Eller så känner författaren att allt kan förklaras med det magiska prefixet nano- och glider försynt in i fantasy. Det är här diskussionen kan bli hetsig, intressant och spännande. Det är farlig att blanda, för en läsare som letar efter en rationell förklaring i en bok blir besviken på magiskt tänkande. På samma sätt kan jag bli besviken på fantasy som 'avslöjas' som SF; Det var maskiner hela tiden är otillfredsställande i Fantasy.
Det finns alltid en underliggande intern logik som underbygger hela handlingen. Ibland haltar det och ibland håller inte den interna logiken hela vägen men det är en brist i verket inte i min logik. Ofta tar det sig sitt tydligaste uttryck i slutkonflikten.
Om dilemmat i upplösningen bygger på magiskt tänkande så är det Fantasy om det bygger på rationellt tänkande; SF. Det är inte sällan ett djupt moraliskt beslut, oavsett genre men naturen av det moraliska dilemmat är olika.
Kan du se skillnaden?
"Use the Force, Luke!"
SW IV
"Begone, and trouble me no more! If you touch me ever again, you shall be cast yourself into the Fire of Doom." Frodo to Gullum på Mount Dooms sluttning, minuter innan upplösningen.
the Return of the King p266
Typiskt magiskt tänkande: Är detta en besvärjelse skapad av ringens kraft? Är det Ödet eller en moralisk kausalitet som får Gollum att snubbla? Bara slumpen/tur? En profetia? Jag vet inte men bra är det.
"It's over" Sarah Connor
"No! There is one more chip. It must be destroyed also" T2
"Don't grieve, Admiral.
"It's logical.
"The needs of the many,
"outweigh . . ."
"The needs of the few"
"Or the one."
Death of Spock
- Star Wars är ostentativt och attributmässigt SF, dessutom är det Space Opera men på djupet är det väldigt Fantasy. Det ena motsäger inte det andra, det kompletterar varandra. Finns det behov kan man skapa en mesogenre (tex Future Fantasy) för att knyta ihop det. Däremot är prequells serien rak SF vilket är en av anledningarna till att fansen känner sig besvikna. Det är inte så att vi inte vill veta hur kraften fungerar men midiclorianer är ett otillfredsställande svar jämfört med Yodas kraftfält som springer ur allt levande, knyter det samman, genomsyrar allt. Vi hade velat ha mer semimytisk hoodowoodo.
"The Force is strong in this one." vs
"His midi-chlorian result is of the chart."
- Trollkarlen från Oz är Fantasy och äventyr men visar sig vara SF i grunden.
"Pay no attention to that man behind the curtain!"
- "I've seen things you people wouldn't believe.
"Attack ships on fire off the shoulder of Orion.
"I've watched c-beams glitter in the dark near the Tannhäuser Gate.
"All those ...
"moments will be lost in time,
"like tears...
"in rain.
"Time to die.
Roy Batty, Blade runner
Blade runner är en intressant film. Det ligger i nyanserna. Roy Batty är en SF Prometeus. Han ställer sin skapare till svars för sina medfödda tillkortakommanden. Men det hjälper inte att storma himmelen, konfrontera Gud och slutligen döda honom. När din biologiska klocka tickat ner dör du. Eftersom alla analogier för åldrande, sjukdom och död är rationella och inte allegoriska (öde, predestinering osv) så är det Sci Fi. Hade man valt andra analogier så hade det lätt kunnat vara Fantasy.
Slutsats:
Detta är ingen postmodernistisk 'din-verklighet-är-lika-fin-som-min-verklighet'. Detta är ett första försök att skapa en fungerande och dynamisk genrediskussion. Det går att ha rätt eller fel, det går att sammanfläta genrer till en rik väv som speglar det vi faktiskt ser i konsten. Inte reducera utan resonera, kategorisera och analysera.
Jag vill se en genrediskussion på minst tre nivåer. Estetiskt, stämning eller tema och själ. Det är fel att kalla Star Trek för Fantasy och det är fel att säga att Star Wars inte är Sci Fi.
Estetik: Om det ser ut som Fantasy så är det Fantasy.
Stämming: Äventyr, romans eller mysterier? Detta är viktigt.
Essens och själ: För oss nördar att slåss om.
Eller om du hellre vill: Yta, innehåll och bas.
Det ger mig som recensent en metod att arbeta med och mig som läsare de viktigaste bitarna info jag behöver för att välja böcker.
Kul!
Jag sitter just och läser Joanna Russ' essäer om bland annat SF och hur genrerna kategoriseras (kategoriserades - det här är essäer från tidigt 70-tal: "Towards an Aesthetic of Science Fiction" samt "Speculations: The Subjunctivity of Science Fiction"). Hon hänvisar bland annat till Samuel Delanys tal från 1968, där han föreslog ett sätt att definiera genrer som på sin tid var helt ny. Både Russ och Delany utgår från att attributen i sig är meningslösa - det har inte att göra med huruvida det finns lasersvärd eller drakar, utan vilken position berättelsen tar gentemot vår verklighet: det som "skulle kunna hända", eller "inte skulle kunna hända"; det som "inte har hänt" eller "skulle kunna ha hänt", och så vidare. Det blir en definition som inte är beroende av författarens avsikter eller vetenskapliga korrekthet. Trots att det är fyrtio år sen tycker jag att den tanken håller att bygga på.
Som skrivpedagog är det snårigt som satan att hålla den här diskussionen, eftersom den ofta blir känsloladdad eller att man saknar ett gemensamt språk att använda. Samtidigt blir man ju tvungen att hitta någon form av "handtag" att använda sig av för att kunna bedriva undervisning (eller föra diskussioner), men det i sig blir också ett hinder när man ska prata om det som inte låter sig kategoriseras.
Kul att du gillade rantet. Är det kanske något du kan använda?
Jag ogillar 'kan hända/ Kan inte hända' skiljelinjen eftersom den inte fångar roten till skillnaden.
Dels för att det finns folk som tror att det kan finnas spöken och dels för att saker som warpdrive och antigrav och ansibel inte kan hända med den fysik som vi förstår idag. Jag tror skiljelinjen ligger djupare än så.
Dessutom falsifieras inte tex Jules Vernes rymdkanon som SF bara för att vi idag vet att den inte kan byggas. Rationell/magisk är en klarar gräns (inte logisk/magisk - bra magi är logisk) för att beskriva det vi letar efter. Vi 'vet' ju vad som är det ena och det andra. Det känner vi på oss. Så vi letar efter ord och begrepp som beskriver det vi vet för att utforska gränserna.
Varning för eftermiddagskoma.
Jag var väl kanske för kortfattad. "Kan hända" och "inte kan hända" är alltså i relation till det vi skulle kalla realism eller naturalistiskt skrivande "det här hände/det här skulle kunna ha hänt". Inte att det skulle finnas en objektiv verklighet där spöken ingår eller inte. Blir det klarare vad jag menar?
Talar man om "kan hända" talar man också om "skulle kunna hända" - det vill säga att vi inte vet allt om fysik eller verklighetens natur, och därmed kan man inte -utesluta- att ansibeln eller warpdrive senare uppfinns. Bland det sista jag sade var att författarens kunskaper (säg, Jules Verne) inte riktigt styr genrebestämningen. Så, nej, en författares verk kan inte diskvalificeras pga att nya rön dyker upp. SF är ju också "har inte hänt (ännu)".
Fantasy tar positionen "har inte hänt" eller "skulle inte kunna hända" gentemot realismen på så sätt att den sätter realismens ramar ur spel.
Rationell/magisk är egentligen samma typ av uppdelning men i andra ordalag, tycker jag. Rationell: jag skriver om någonting som kanske skulle kunna hända eller som kommer att hända, utifrån vad vi vet idag.
Magisk: jag skriver om någonting som utifrån vad vi vet (har data om) idag förmodligen inte skulle kunna hända.
En annan defintion som har använts är "tänk om"(SF) versus "det var en gång" (fantasy).
Nu har jag själv ingen fast uppfattning, men det kanske händer något genom att knåda runt i de här termerna.
Jag funderade på att ta med kan/kan inte och kritisera den. Jag håller helt med att Verne fortfarande är SF men hur knyter vi inte det i definitionen så att det ser bra ut? Rationell/magisk pekar på det du nämner: en bakomliggande realistisk eller naturalistisk världsbild vilket gör det till ett bättre verktyg. Begreppet pekar på antaganden som är outtalade i den gamla definitionen. Därför är det inte bara en lek med ord anser jag.
Sen tror jag att det hjälper att diskutera slutkonflikten istället för världen. Världen är underförstådd sedan tidigare. Det blir inte SF bara för att det som diskuteras skulle kunna hända för då skulle Camilla Läckberg vara SF. Ett verk måste vara fantastik för att vi ens ska diskutera SF vs Fantasy. Men i slutkonflikten avslöjas de underliggande antaganden som genomsyrar verket. Där blottas själen. Där finns det en stor skillnad i det jag föreslår: Att slutkonflikten är det som definierar verket inte om det finns raketer eller drakar. Är det ett rationellt dilemma eller ett magiskt? Det en stor skillnad mot 'Kan detta hända eller inte'. Enligt det resonemanget skulle magi kunna vara tillåtet (även utan techförklaring) men jag kan inte komma på några exempelverk. Kanske the Dresden files? (Hmmm research)
Jag vill också komma bort från tidsaspekten, Warhammer 40k är ju i grunden Fantasy fast det är i framtiden - SF/ Violence/ Fantasy (tre nivåer av genreskap) Grottbjörnens Folk är också SF trots att det utspelar sig i dåtid. (Historisk roman/ Romance/ SF).
Jag skulle nog klassa Sherlock Holmes som SF pga allt har en rationell lösning (however unlikely).
I grunden håller jag med dig. Vi är nog överens i en fall till fall eller en diskussion över en öl. Men varför är vi överens? Vilka antaganden har vi inte uttalat? Jag försöker bygga vidare från What if och skulle kunna/kan inte hända för att komma närmare roten till genren men jag inser att jag måste skriva fler inlägg på detta temat innan jag tömt ut det. Nene har sagt till mig att idén måste kunna sammanfattas i en oneliner, ett soundbite vilket är precis vad jag inte kan göra; I have a problem with brevity.
Håller helt med - det är spännande att gräva upp vilka outtalade regler vi har, vad vi redan har förutsatt. Mer sånt.
Eftersom Läckbergs böcker gör öppet anspråk på att utspela sig i ett samtida Sverige, kan jag inte hålla med om att det skulle kunna vara fantastik. Det är att tolka det jag sade utan att ta hänsyn till resonemanget runtomkring: jag menar ju "skulle kunna hända" som något som sker -utanför- ramarna för hur verkligheten definieras i traditionell realism.
Tanken på slutkonflikt låter intressant, men jag köper det inte som det nu står beskrivet. Kan du ge exempel? Vad gör man i det fall slutkonflikten i en uppenbar fantasyroman inte definieras av magi utan rationalism? Ta low fantasy som exempel - en alternativ värld som kanske helt saknar magi. Slutkonflikten står mellan två arméer eller två helt vanliga bonnasyskon. Vad är det då?
För mig själv definierar jag genren i en story i andra änden - genom expositionen, alltså hur berättelsen presenterar sig. Men det har jag redan tjatat om.
Vi har glömt ett viktigt begrepp: novum, myntat av Darko Suvin. Ett praktiskt litet ord att ha i bakfickan. Kortfattat från Wikipedia:
"He argues that the genre of Science Fiction is distinguished from Fantasy by the story being driven by a novum validated by cognitive logic. This means that the hypothetical 'new thing' which the story is about can be imagined to exist by scientific means rather than by magic."
Kan tilläggas att berättelsen bör vara byggt runt detta novum, dvs att tar man bort det faller berättelsen. Annars är det egentligen bara en thriller som någon klistrat fast raketmotorer på (och det är otroligt mycket SF som är thrillers med raketmotorer).
Vad sedan motsvarigheten är i fantasy - svårt att säga. Jag skulle väl säga att det är ett episkt, existentiellt eller mytologiskt element - inte nödvändigtvis magiskt. Men något som talar om för läsaren att vi inte längre är i Kansas.
Tidsaspekten ska man vara försiktig med, det håller jag med om. Gene Wolfes Book of the New Sun är väl ett bra exempel där - fast det definieras väl egentligen som science fantasy och hamnar därmed emellan.
Jag menade inte att lägga ord i mun på dig utan bara peka på en brist i 'tänk om' om man använder det som definition. För mig fungerar den som en beskrivning av SF men inte som definition. På samma sätt som 'Det var en gång' öppnar för att all Fantasy ska vara i dåtid. Det är en av anledningarna till att jag inte vill ha ett soundbite som genredefinition. Det är aldrig tillräckligt. Sen kan jag tycka att alla som försöker skriva i nutidens verklighet en viktig del av berättandet. Allt är ju ändå hittepå, varför inte hitta på en kul värld istället? Men det är en annan diskussion.
Begreppet novum är intressant, har aldrig stött på det så uttalat.
Du har gett mig mycket att fundera på. Kan jag få återkomma med ett utförligt inlägg om en vecka med detaljerade förklaringar, gränsdragningar och exempel?
Sure, då är du mer ambitiös än jag. :)
Jag kommer att ha helvetes mycket att göra den närmaste tiden, men ska försöka kika förbi igen.
Kul att läsa din genrediskussion. Du får ta och lägga till någon sådan där integration så man kan gilla och twittra osv direkt på dina saker här :)
@Anonymos Det ska gå att följa mig på Twitter (knapp uppe i vänstra hörnet) och tweeta ut länken hit automatiskt med knappen under. +1 ska finnas men jag är inte säker på att det funkar :(
Gilla knapp har jag inte lyckats få in. Allt sånt ligger tyvärr bara på framsidan. Jag funderar på att byta provider snart för den nuvarande börjar vilja ha betalt för basic stuff.
Jag finns på twitter som @Socialistsimon, kanske du kan hitta mig manuellt om knapparna inte funkar.
Tack för en jättebra diskussion om genrer!
:)
