Att starta ett lokalt SF-fandom

Jag satt på en panel om hur man startar lokala sf-fandom. Detta är en liten checklista som jag stolpade upp innan panelen. Men först en kort fröklaring om vad sf-fandom är. I pirncip är det när folk som älskar SF böcker träffas och pratar böcker. I tidernas gryning var det Fanzines (en typ av bokbloggar på papper), föreningar och större sammankomster som kallas Convenmtions. I Sverige idag är det stora fandomistiska uttrycket Swecon, en årlig sammankomst med författarpaneler, diskussioner och samkväm som brukar locka omkring 500 varma kroppar från hela Sveriga.
 

Om du funderar på att starta ett lokalt SF-fandom:

  • Gör det det är inte särskilt komplicerat
    När du hittat det som du tycker är kul så är det bara att köra igång. Som jag ser det så är SF-fandom con och pubhäng. Det behövs så lite för att dra igång ett fungerande pubhäng. Ett litet con är också ganska okomplicerat. Man kan ofta låna en lokal gratis på kulturhus, bibliotek och eller föreningar. Lite spännande diskussioner och mycket kaffe så är man igång. 

  • Bara för att det inte är komplicerat betyder inte att det alltid är lätt.
    Att försöka organisera nördar är som att försöka stapla illrar. När du fått tre på plats har de andra sprungit iväg med spikpistolen och en är på väg att leta nötter uppför ditt byxben. 

  • Eftersom det är Du som startar det - gör det du vill (det är trots allt du som kommer att få göra nästan allt jobb)
    Om du och dina vänner tänker dra igång ett sf-fandom, tänk efter vad och hur ni vill göra det. Är det pubhäng som är det viktigaste eller con? Är det brädspelsträffar eller gregoriansk körsång så gör det. Detta handlar i huvudsak om att starta ett sf-fandom men om du läser detta och bestämmer dig för att starta en cosplyförening, gör det. 

  • Eftersom det är Du som kommer att få göra allt jobb - gör det på det sätt du är bekväm med.
    Många i Gammelfandom tycker att en förening är ondskan som är roten till all ondska. Andra anser att fandom utan öl är inget de vill vara med i. Gör som du vill. Gamm-fandom har alla ärvt sina gemenskaper och föreningar och fandom är så heterogent att det inte finns några mallar, bara bra och dåliga exempel. SF-fandom kan vara boksnack hemma hos ett fan med te eller att man hyr ett konferenshotell och har boksnack med 700 fans - det finns inga regler!
    Ett par tips: Om du tror att du kommer att hantera stora mängder pengar så är en idéell förening det bästa. Demokratiska val och medlemsinsyn är viktigt. 
    Åk på cons! Inte bara swecons utan småcons också. Ta tillfället i akt att prata och intervjua alla fandomiter om hur dem gör så att du sen kan förkasta allt du inte gillar och ta till det du tycker passar.

  • Lyssna inte på Gammel Fandom - de har ärvt sina föreningar - de vet inget om hur man startar från scratch. 

  • Lyssna på Gammel Fandom - när de pratar om gammel fandom - det finns många gamla konflikter som det är onödigt rulla in i (tex översättning av con? Konvent eller kongress, en eller ett fan, kaffe eller te ...) Du vill ju börja från scratch inte omedvetet ta sida i en urgammal konflikt mellan Mörkrets hejdukar och Vishetens Paladiner.

  • Ta hand om varandra.
    Det är viktigt att vårda varandra. Den som ser starkast och mest drivande ut kan vara timmar från att gå in i väggen. Att brinna för en sak och att organisera den är två olika saker och kan ställa stora krav på lyhördhet.
Jag fick några frågor i panelen. Hur ser du till att det blir ett SF-fandom och inte något annat? Hur gör ni med marknadsföring? Dessa går hand i hand. Jag kan nog inte ge så bra råd om marknadsföring för det beror dels på era lokala förutsättningar och dels på att vi (dvs jag) är så dåliga på det. Men hur man ser till att det blir ett SF-fandom? Tja, vi har nästan bara kommit ut via SF bokhandeln i Malmö. Det ger en viss sovring bara det. Sen har vi pratats om som ett fandom (en fandom?) vilket gör att gamla fandomiter dyker upp för att de känner igen konceptet. Jag brukar komma till våra pubhäng direkt från jobb och sitter med en bok i väntan på resten.
 
Sen är det inte helt fel om det råkar bli en sjuk hybrid där man blandar SF-böcker och SF-film, eller SF-böcker och Fantasyböcker(!). Jag ser pubhänget som den feta larven där det kläcks många idéer och bokcirklar ur. Vi har ställt upp med ett lag i fantastisk filmfestivals pubquizz (vi kom tvåa) och haft spelkvällar (Cthuluu). Vi funderar på att dra igång skrivarcirkel, bokcirkel och filmfestival. Så länge larven lever kommer det att kläckas många stecklar!
 
Ett avslutande tips. Ta det lugnt med nerdsplanation, försök prata med varandra inte på varandra. Att vara ärligt intresserad av vad en nykomling har för nerskillz får inte urarta i en utvärdering av nykomlingens nerdcredentials. (Skillnaden mellan välkomnande och CIA-utfrågning kan inbland vara svår att se). Det vanligaste jag får höra av nykomlingar är att de inte känner sig 'nördiga nog'. Det kan man inte låta hindra folk från att vara med.
Tänk på att en nolltollerans mot sexism och rasism sällan avskräcker intresserade men en tollerant hållning bjuder in. 
 
 

Uppbygglig Litteratur

'Uppbygglig Litteratur' är böcker som presenterar en bild av framgångsrik klasskamp eller tar upp något viktigt för klasskampen, dvs inte bara kommunistiska utopier (även om de har sin plats också). Detta är böcker ur min hylla. Böckerna jag listar nedan är alltså inte bara 'nyttiga' utan även bra böcker i sin egen rätt. 
 
The Culture serien av Iain M Banks spec Player of Games - Kommunistisk utopi

Star Fraction av Ken Mcloud - kommunistisk dystopi

The Moon is a Harsh Mistress av Heinlein - revolutionsromantik 
Stranger in a Strange land  - Se vår värld med främmande ögon

Iron Heel av Jack London - revolutionsromantik (i boken från 1908 diskuteras bl.a. fascismen framväxt och Hitlers regim) [gratis på nätet]

Shevek av Ursula LeGuin - Anarkistisk utopi (rec)

Down and Out in the Magic Kingdom (- postscarcity) [free ebook] och Litle Brother (- kamp mot övervakningssamhället)[free ebook] av Cory Doctorow samt novellsamlingen A Place so foreign [free ebook]. Även For The Win,- facklig organisering [free ebook]

Stiftelsen av Isaac Asimov - Dialektisk materialism

Altered Carbon av Richard Morgan - rymdguevaraism

Windup Girl av Paolo Bacigalupi - miljömedvetenhet (rec)
 
 Bas-Lag av China Miéville - Facklig kamp/Stadsguerilla
 
 Mars-trilogin av Kim Stanley Robinson (revolution) astronauter skapar sin egen kommunistiska utopi. 
 
Jennifer Government av Max Barry - privatiseringshelvetet 
 
1632 av Eric Flint & David Weber - Facklig ledare och offentliga bibliotek som hjätarna i en Alt. Hist story. 
 
 Socialrealism:
Borde vara död av Pål Eggert - uteliggare, knarkare och socialsekreterare (rec)
Av Kött och Blod av Henrik Johansson - Restaurangkök, arbetarkamp och golems (rec)

Er ödmjuke bloggare på scen

 
Första helgen i april är det dags för Confetti, Göteborgs Club Cosmos 60årsfödelsedagskongress! Det kommer att bli ett stort fandom arrangemang med tre dagar av författarpaneler och diskussioner. Göteborgarna är kul folk och det kommer flera tillresta också.
Hedersgästerna är John Meaney och Caroline L. Jensen 
Meany har jag träffat förr och hans böcker varierar mellan 'bra' & 'jättebra'. Jensen har jag bara träffat på håll s.a.s. och jag har inte hunnit läsa hennes böcker. 
Själv kommer jag att sitta i två paneler på lördagen. 11:00 Små förlag — framtiden för fantastik? och 15:00 Städer i SF/F
Du har två veckor på dig;
Ta dig i kragen och kom!

Migration

Jag håller på att migrera till wordpress: Följ mina inlägg på http://socialistsimon.wordpress.com/


Viss dubbelpublicering kan förekomma ;)

Troll & zeppelinare

Kleptomania av Kristina Hård släpptes i fredags och den är riktigt bra. Hon leder oss genom tre olika personers upplevelser; Pojken som tror han är en människa hos trollen och ett troll bland människor.
Linus Kaiser, frukostflingemagnaten som överlever en tågolycka i trollskogen och Ingra Varg, revisorn på skatteverketsom ska granska Linus Kaisers luftskeppsimperium. Guld, att inte passa in och mörkrädsla är genomgående teman. 
 
 Hård väver ihop de tre berättelserna på ett skönt sätt. Karaktärerna är gedigna, språket har ett väldigt bra flyt men handlingen känn bitvis lite haltande. Inte så det stör men så att det märks. (tex varför har ett multinationellt företag huvudkvarter i Stockholm och vad sjutton håller Finansministern på med?) Därför blir betyget 'bara' fyra. Kanske borde Ingra fått mer utrymme också.
 
Det är mycket bra i boken; Miljön, de vidsträkta ödemarken, trollgryten och oknytt. Jag gillar speciellt trollen och de andra övernaturliga inslagen, de är trovärdigt och geniunt porträtterade utan att vara överförklarade. Ger en känsla av Nordiska väsen och Stallo utan att vara för nära någon av dem. 
 
 
 
Mycket bra. Del ett i en planerad serie.
Want it now!
 
 
 
 

Finns även hos Adlibris och Bokus 
recex från styxx 
#3
 

Vad är det däringa 'Fandom' du pratar om?

Detta är tänkt som en faktaruta att länka tillbaka till.
Ordlista:

Vad är Fan?
Ett fan är en person som inte nöjer sig med att bara vara konsument utan istället engagerar sig i sitt intresse. I fandomsammanhang betyder det någon som är engagerad i SF/Fantasyböcker. Inte bara läsare utan Läsare. Det kan ta sig vilka uttryck som helst. Bokcirklar, bloggar, reenactment av favritscener i böckerna, omotiverade citat, nörderiet vet inga gränser. 
 
Vad är Fandom?
Fandom (även traditionellt SF-fandom) är den imaginära gemenskapen av alla fans. Som Kingdom som samlar alla som lyder samma kung är fandom gemenskapen av alla engagerade fans. Traditionellt är det ett grovmaskigt nät av föreningar, amatörtidskrifter (fanzines) och mer fysiska träffpunkter. På senare år har det tillkommit internetforum och e-postlistor. Mycket av fanzinens roll har ersatts av bokbloggar och facebokgrupper. 
Det som jag ser som Fandoms viktigaste aktiviteter (i meningen att det inte går att hitta någon annan stans) är cons och pubhäng
Komplicerande faktorer: Fandom används också för att beskriva ett kompisgäng som förenas av långt engagemang och som träffas på 'cons'. För att undvika missförstånd har jag valt att kalla dessa människor för 'fandomiter'. Fans har också ibland betytt 'folk jag känner via fandom' vilket har skapat olyckliga missförstånd. 
 
Vad är cons
Ett/en con är en kongress där fans träffas och diskuterar böcker. De finns i våldsamt skiftande storlek och förfining. Det största regelbundna svenska con är Swecon. Äran att få organisera Swecon är något som de olika sf-föreningarna budar om på kongressen. Till exempel årets Swecon är i Gävle och på 2013 års Swecon tävlade de med Göteborg om att få annordna Swecon 2014. 
Utmärkande drag:
- Ett con är 'av fans, för fans, med fans'. Rent konkret betyder det att det är strikt amatörstatus. Så klart bjuder man in författare, man brukar ha en eller ett par 'hedersgäster' (som är de enda som kommer in gratis), men de förväntas delta på samma vilkor som alla andra; lösa medlemskap, betala sin egen öl, umgås och ha trevligt. Alla jobbar idéellt, såväl arrangörer som panelister och författare deltar utan ersättning. 
Så även om det närmaste som finns i mugglarvärlden är Bokmässan i Göteborg så är stämningen väldigt annorlunda. Det har också få likheter med tex SciFiMässan och andra event är mer ett forum för företag att kunna sälja. 
- Det handlar om böcker. Kärnan av fandom är böcker och engagemanget kring det skrivna ordet. Därför är mycket av ett con fyllt av författarmöten, författarintervjuer och författarpaneler. Men eftersom det finns så många överlappningspunkter till andra media så är många fans engagerade och kunninga i andra nördsfärer också. De senaste åren har jag varit på föreläsningar om Djurs bisarra beteende, Heavy Metal, Dr Who och annat som knappast är litteratur men ändå engagerar och underhåller. (Innan detta inlägg spammas om att Heavy Metal visst är 'Litteratur' så vill jag bara säga att "Nej, det är musik", på samma sätt som Opera inte är litteratur och TV-serier inte är litteratur. Det är inte Litteratur bara för att det är skrivet. Det ska också vara skrivet för att läsas, inte sjungas eller framföras på scen.)
- Många är också engagerade i rollspel eller Lajv så det finns också workshops om det ibland. På Swecon i Gävle kommer nog Cosplay att vara en stor del. 
 
Vad är Pubhäng?
Många av sf-föreningarna i Sverige har valt att ha regelbundna träffar på pubbar och ölhak. Det är egentligen bara en tid och en plats där fans dyker upp och pratar böcker och annat över valfri dryck. Mig veterligt förekommer det i Uppsala, Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö. 
Malmöfandom träffas andra Onsdagen i månaden på Nya Trölls.
Kom och hälsa på!
 
Fandom är väldigt heterogent och definitioner och tyngdpunkter varierar.
Har jag fel eller missat något viktigt?
Fyll i med kommentarer!

The Martian

 av Andy Weir. 
 Mark Watney är den enda människan på mars. När uppdraget tvingas avbrytas blev han kvar, förmodat död. Nu sitter han och räknar på mat, vatten och luft ...
Mat för sex personer i trettio dagar ger så många dagar, svältransoner kan sträcka det så mycket, då saknar jag så många dagar till nästa mission ...
Min rover kan färdas så många kilometer, de kommer att landa så många kilometer bort ...
Varje ekvation lämnar enorma luckor (typ tre år och tusentals kilometer) men Mark är inte utan resurser. Han har sex potatisar och alla gasflaskor har standardiserade kopplingar, två saker som kommer att visa sig livsavgörande (Den andra detaljen är en blinkning åt Heinlein, btw). 
 
The Martian är 2014 års klart bästa bok så här långt!
Rolig och djupt mänsklig men med (så långt det är möjligt och jag kan avgöra) helt korrekt vetenskap. Boken är skriven som Mark Whatneys loggbok och berättarrösten är helt klockren. Hans berättelse svajjar mellan optimism, galghumor och svart klarsyn beroende på om hans olika projekt för att överleva går frammåt eller exploderar i ansiktet på honom. 
 
För alla som älskar Mars, rymdresor och astronauter!
Vansinnigt bra helt enkelt! 
 

Finns hos Adlibris och Bokus 
#2

Den nya tidens arbetarelitteratur

 
Jag har aldrig varit någon vän av den socialrealistiska arbetarelitteraturen. Jag behöver inte läsa om arbetarklassens vedermödor, jag har stått vid maskinen och vet redan det där. Men det finns ett värde i igenkänning och den litteraturen har ett värde men var är den idag? Den tiden då arbetarens musik var dansband och litteraturen var bara socialrelistisk är över. Kanske är det ett tecken i tiden att när arbetarklassens musik är heavy metal så kommer nya arbetareförfattare och skriver Urban Fantasy? 
 
Av Kött och Blod av Henrik Johansson är definitivt Heavy Metal lika sant som att det är Arbetarelitteratur med stort A.
Johansson berättar om en resturang i Malmö. Utsikten är från köket, hur praktikanter utnytjas som gratis arbetskraft, hur det sparas in på allt, det ena vansinnigare än det andra. Starka karaktärer som Josef som är kock, Terje som regerar i disken och Maj-louis som är köksa. 
Cheferna är verklighetsfrånvända i sin spariver och manipulativa och onda i sina personalrelationer - mycket trovärdigt och hög igenkänningsfaktor! 
Läs!
 
 

Av kött och blod finns på Adlibris och Bokus 
#1
 
 
 
 

God Jul

Nu går vi mot ljusare tider men under ett par dagar är det klapphelg, en högtid då vi tar alla våra nära och kära, tänker på dem en i taget, var de är i livet, vad de gillar och önskar. Vår relation och vår kärlek formulerar vi i en gåva. En julklapp som symboliserar de vi Svenskar ibland har så svårt att säga. I en klapp som vi valt med omtanke, möda och ibland inte lite spydighet. Det handlar inte om pengar eller prylar. Det handlar om att träffa rätt, just den klappen som bara kan komma från just mig som gör just dig glad. Ibland är det bara en tvål, man kan inte älska alla lika, en annan gång är det en utgåva av en SF-bok som bär mottagarens namn i titeln och inte går att hitta utanför antkvariat. 'När jag såg denna tänkte genast på dig.' I år är jag fattig så det blir en hel del begagnade böcker men eftersom jag innehar en av Malmös bästa samlingar av bra böcker är det ingen fara. 
 
 

Från var och en efter förmåga 
Till var och en efter intresse!
 
God Klapphelg
och
Ett Gott Nytt Budgetår! 
 
 
 

Lite Packetbilder:
 

Mrxtmtepic via VSF
 

Skymningssång

 Jag älskar noveller och jag läser aldeles för sällan bra noveller. Det ges, i mina ögon, ut aldeles för lite bra antologier och novellsamlingar i Sverige nuförtiden. Det är bland annat därför jag blev så glad när jag såg den här på Swecon i höstas.
Skymningssång av Patrick Centerwall är en novellsamling som inte riktigt har någon röd tråd. Det är ofta det som skiljer antologier och samlingar; Att antologoer har en tydlig röd tråd medan samlinga ofta samlar ihop disparata historier från en och samma författare. Ibland funkar det och ibland får man leta. Det går faktiskt att urskilja ett par olika trådar i Centerwalls författarskap. 
 
 - I vissa noveller är han väldigt självreflexiv och Meta som i inledningsnovellen Författardrömmar.  Det är en dystopisk historia om hur illa det går när alla försöker göra sitt bästa i samhällets tjänst. En inte långsökt extrapolering av dagen samhällsutveckling.
 
 - I andra är han apokalyptiskt sciencefiktionish som I skuggan av ett gammalt brofäste, Nöjesfältet och Svaret får den som vinner, eller konstigt och metafysiskt som i Kretsloppets vedermödor och Nattvagnen. 
De apokalyptiska novellerna är ofta bra och tex Nöjesfältet är riktigt obehaglig. Brofästet är suggestivt skön men svaret får den som vinner gillade jag inte. Jag är inte heller så intresserad av de metafysiska novellerna.
 
 - Ett spår som jag tyckte var intressant var Bauer/Cthulu spåret som börjar med Gustav Frödings hemliga liv och fortsätter i Fasan i Alsterskogen, titelnovellen Skymningssång, Inbjudningskortet och Please remember me
 
  
Och som även antyds i Målningen och Långsamt reser hon sig. 
 
I dessa noveller blandar han troll och tentakler på ett smakfullt sätt, antyder mycket men visar desto mindre. Ofta slutar historia med en fråga eller lämnar läsaren med en fadd smak av insekter i munnen, som sig bör.
 
Jag hade gärna sett en egen samling med de novellerna och en sisådär tiotolv andra.
Så sätt dig och skriv, Centerwall! 
 

Skymningssång finns även på Adlibris och Bokus
Recex från Undrentide förlag
 
 

The good old days

 

Fiddlehead

av Cherie Priest är den sista delen i den löst sammanhängande serien som kallas the Clockwork Century. Priest kommer eventuellt att fortsätta skriva i samma Universa men med Fiddlehead avslutar hon själva serien.
 
 Fiddlehead fungerar bra som fristående bok, inte en av de bästa i serien men helt klart godkänd. Som avslutande del i en serie lämnar den en hel del att önska (se under spoilervarningen).
I centrum för handlingen finns en maskin, byggd under Abraham Lincolns patronage, som kallas feiddlehead. En tänkande maskin som kan skapa prognoser. Dess första prognos är inte positiv.
Belle Boyd, pinkertonagenten från Clementine, är tillbaka men de andra huvudrollsinnehavarna är nya; Abraham Lincoln som överlevde attentatet och nu har en motoriserad rullstol, Ulluses S Grant som är en allt mer isolerad och ineffektiv president, för att bara nämna några.
Det är högt tempo, bisarra steampunkmackapärer och luftskepp som man kan förvänta sig, men ...
 
 
 
   *    *    *    Spoilervarning   *   *   *
 
 
 
 
 ... det visar sig att Cherie Priest och jag har väldigt olika syn på vad som är 'serien' och vad som ska avslutas i sista boken i serien.
Jag har inte något större behov av avslutning, de olika böckerna är avslutade nog. Det Cherie Priest vill avsluta är (i mina ögon) inte bokserien utan sitt fiktiva inbördeskrig. För att knyta ihop serien vill hon avsluta kriget och knyta ihop zombiesmittan. För mig var dessa två saker en del av bakgrunden - för Priest var de centrala. Det nog därför jag känner det som om bokens slut är ett stickspår med en förhandlad fred under hotet om att zombiesmittan ska ta överhanden, att hotet från zombiesmittanslutligen avvärjts gör att för mig så känns Fiddlehead's slut inte som ett steampunkslut utan som en zombierulle som kom av sig.
Eftersom jag inte saknar något känslomässigt avslut på någon av huvudkaraktärerna så saknar jag inte en avslutande del. Genom att knyta ihop inbördeskriget tvingas Priest att introducera nya karaktärer vars begränsningar och svagheter antingen inte känns trovärdiga eller känns ointressanta. Jag menar; Vem bryr sig om President Grants problem med det politiska Washington DC efter att ha följt  Briar Wilkes in i det öde zombieförpestade Seatle?
 

Last Chronicles of Thomas Covenant

Jag har älskat Covenant och Landet under hela mitt läsande liv. Med ett makalöst språk målar han upp det som skulle kunna kallas Fantasys själva definerande kärna; Att med moraliska dilemma och symbolisk logik gestalta verkligheten i fantastiska färger. I sin första serie introducerarde Stephen Donaldson mig för så magiska fenomen som moralisk synestesi. Huvudpesonen, Thomas Covenant, förs till en Fantasyvärld där han bokstavligen kan se Godhet och kärlek, mord har en stank som för dig att kväljas, Ondska luktar roseolja. Alla fantasyproblem kan tolkas som externaliserade metaforer för 'hjältens' inre moraliska konflikter, och Covenant använder också detta som argument för att allt bara är en dröm en illusion, inte hans fel eller ansvar egentligen.
 
Den första trilogin handlar om Thomas Covenant som kastats från vår värld till en Fantasyvärld där han är den Efterlängtade Frälsaren, Den Store Hjälten. Han vägrar men förförs tillslut av Landets skönhet. Donaldson lyckas också förföra mig som läsare med Landets skönhet och drar in mig i Covenants dilemma.
Donaldsons Onding är väldefinierad och kan med rätta se sig själv som 'god'. I verkligheten är alla goda i sina egna ögon, eller hur? Alla som gestaltas har stora och djupa karaktärer. De som säger att Donaldson är bättre än Tolkien brukar just kontrastera Donaldsons karaktärsdjup mot Tolkiens mer arketypiska karaktärer.
 
Den andra trillogin om Thomas Covenant ställer frågan; Hur kan man skada någon som förlorat allt! Man ger tillbaka något han älskat som nu är krossat. Covenant kastas tillbaka till Landet han räddade i The Power that Preserves, men allt är förstört. Landet plågas av the Sunbane som byter årstid ett par gånger i veckan. Från öken till överflöd, förutnelse till ösregn. Med sig har han även en läkare, Linden Avery. Den andra trillogin verkar handla om Covenant men det är Lindens drama som är bärande vilket också gestaltas av konflikten mellan de två om vem som är Landets ovillige frälsare.
 
När The Last Chronicles of Thomas Covenant kom trodde jag att jag aldrig skulle få återse honom eller Landet igen så jag blev väldigt glad men också orolig eftersom det var så uttalat att det är den sista serien böcker. Donaldson är inte en författare som drar sig för att krossa hela sin Fantasyvärld, radera all möjlighet till att drömma vidare om vad som händer sen, bryta ner hela sin skapelse och bränna den till aska om det är det slutet som passar bäst. Jag har läst de första tre böckerna med skräckblandad förtjusning för Linden går från det ena katastrofala beslutet till det andra.
First Nid har kidnappat hennes son!
Hon är beredd att dra ner hela verkligheten runt hans öron och bryta varje naturlag om det behövs för att rädda sin son. Vilket, tycker jag som läsare, är helt rimligt. Rimligt men inte betryggande.
När näst sista boken slutar står Covenant på en strand och ser hur solen inte går upp i gryningen, stjärnorna slocknar en efter en när The Worm of Worlds End äter upp dem. Tiden, håller helt enkelt på att ta slut.
Det är tid för The Last Dark!
 
 När boken är slut sitter jag och kippar efter andan. Den sista boken i den sista krönikan är slut. Svindel och sorg. Men jag är inte missnöjd jag är bara förstummad.
Böcker blir inte bättre än så här.
 
 

 
The Last Dark finns hos Adlibris och Bokus
 

Nyckeln sluter cirkeln

Vad kan man säga om Nyckeln utan att spoila alla som inte läst Cirkeln ännu? Nästan ingenting utom detta: Hela trilogin håller ända in i mål! Det finns inga ursäkter längre;
Läs! Den! Nu!
Det handlar om en gymnasieskola som är Ondskans Högborg.
Sju tonåringar som måste rädda världen om de bara klarar av att stå ut med varandra.
Vuxenvärldens kalla och grymma omsorg, ungdomens hårda och svåra val.
Cirkeltrilogin har allt och den går i hamn med flaggan i topp!
 
 
 
   *   *   *    Spoilervarning för Cirkeln och Eld    *   *   *
 
 
Det hårdnar i Engelsfors. De sju Utvalda har decimerats ytterliggare med Idas död i Eld. Rådet flyttar in med kraft och sätter press på de fyra kvarvarande utvalda samtidigt som det börjar bli mer och mer omöjligt att hålla det hemligt att det finns sådana saker som magi, häxor och demoner.
Matilda börjar avslöja mer för de unga häxorna och jag som alltid hatat mentorer som (för dramaturgins skull) bara kommer med halvsanningar och lögner tidigt i böckerna för att sedan avslöja sanningen, ofta med 'Ni var tvunga att komma fram till det själva'-retorik, älskar Linneas tokflipp när hon skäller ut Matilda och Beskyddarna för att de undanhålligt viktiga sanningar för dem.
Linnea, som alltid varit den jag identifierat mig mest med är också en av Nyckelns stora behållningar. Hon bär på stora delar av det emotionella djupet i boken. Hon tvingas kofrontera relationsproblem Spoiler? med Vanessa och möta Erik som försökte mörda henne i en rättegång i Västerås. Han åtalas för mordförsök men det finns nästan inga bevis och vittnena vacklar.
 
Cirkelserien har ett djup och ett genomarbetat persongalleri. I hela serien finns döden med som en verklig sak, varken som en actionhjälte-dåligt-skämt-slakta-baddies eller ett gulligt Astrid-Lindgren-Nangiala. Mats och Sara ber inte om ursäkt för våld mord och död. Gymnasiet är inte en sommaräng och Nyckeln fortsätter som Cirkeln började. De avlidna medlemarna i Cirkeln sörgs hela serien igenom, allra tydligast genom Linneas dagbok som hon konsekvent riktar till Elias.
När du är död så är du saknad, när man lite släntrianmässigt sliter huvudet av någon så får det konsekvenser. Idas tillvaro i ett grådimmigt Limbo är också trovärdigt utan att skapa orealistiska, tröstande visioner.
 
De sju Utvalda har allihop egna disktinkta karatärer och deras inbördes relationer är det som bär handlingen. Men det är inte bara det. Världsbygget är seriöst och genomarbetat. Det tidigare så difusa Rådet får konturer och definition i den här boken och den magiska bakgrunden utkristaliseras i ett mer fullödigt världsbygge efterhand som de Utvaldas krafter stiger med den magiska vågen som likt en tsunami sveper in över Engelsfors i förskalven till Apokalypsen.
Snyggt och elegant framlagt.
 
 
 
 Det är svårt att avsluta en så hyllad serie som Cirkeltrilogin. Alla trådar ska nystas ut och lösningen måste både vara överaskande och uppenbar. Nyckeln tar sig tid att göra allt detta och göra det rätt. Jag kan inte tänka mig något som hade gott att göra bättre.
Tack Mats & Sara.
 

Nyckeln finns på Adlibris och Bokus
Recensionsex från Rabén & Sjögren
 
 

Att knyta ihop en serie

Det är blivit mycket sista delen för på senaste tiden. Sista delen i Krönikorna om Thomas Covenant, Sista delen i Cirkeln, sista delen i Orthogonal och nu ser jag att den efterlängtade Fiddlehead är den avslutande delen i the Clockwork Century. Det är inte lätt att hoppa från Universa till Universa men man gör vad man måste!
Recensioner kommer efterhand som jag hinner ;)

RSS 2.0