Eurocon dag två
Uppe med tuppen efter för mycket bjud sprit och för lite sömn. Inser att hälften av mina anteckningar från gårdagen är borta. Pekplattefail. Så här kommer det ur mitt grumliga minne:
Dagen började med en paneldiskussion om Research i Fantasy. I panelen satt fyra littvetare och en författare som också han missuppfattat panelnamnet: Det handlade om att studera Fantasy ur ett LittVet perspektiv och författaren MD Lachlan trodde (precis som jag trodde) att det handlade om den forskning vi gör för att skriva Fantasy.
Jag trodde att jag skulle få höra från författaren som byggde en sex meters papier maché drake får att kolla vinkeln på det dödande hugget. Författaren som gick tre veckor i Arizonas öken för att få en känsla för att gå med sporrar. Hur man tar reda på vad ett lik luktar när det är nytt? Men vi fick mycket intressanta tidbits om det i andra paneler. The Craft of writing the Fantastic bjöd på många godbitar på det temat.
Men så har ju arrangörerna varit väl kreativa med paneltitlarna. Min nästa paneldiskussion var Best books of 2010 handlade inte om 2010's bästa böcker utan om årets Hugonomineringar. Man kan ju säga att efter att ha hört panelens åsikter om dom nominerade så kan det inte ha varit årets bästa böcker. Underbara sågningar av en del nominerade. Från "it's a good book, but is it Hugo-worthy" till "I just couldnt finish that" och 'Jag störde mig inte så mycket på den aspekten av boken eftersom jag var så irriterad på den här aspekten'. Intressant och givande panel.
Ian MacDonald pratade på GoH intervjun om att växa upp i Nordirland. Alltid en engagerande talare.
Den mest intressanta GoH intervjun var den rekursiva dubbelintervjun mellan Rajaniemi och Stross. Rajaniemi öppnar med "Om du Charles skulle intervjua Hannu Rajaniemi: Vilken fråga skulle du öppna med?"
Mycket intressant diskussion om vad som är spännande inom SF, kvantfysik, genetik och Edinburgs skrivarcirkel. Stross sa bland annat att När jag tittar på Cory Doctorow och känner mig hotad, gammal och seg så tänker jag på att snart kommer Doctorow att titta på Rajaniemi och känna sig gammal och seg...
Men även med alla illustra internationella och nationella gäster är ju den stora behållningen med ett con dom oplanerade mötena.
Jag har träffat den störste, nu levande, författaren inom Isländsk Fantasy. Den ende, nu levande, Isländske Fantasy författaren.
Spontanpaneler som uppstår kring soldecket. En författarpanel morfar till en fandompanel, till en bokbloggspanel efterhand som deltagare går för att hämta öl och sugs in i andra konkurrerande konglomerat. Likt bakteriekolonier i en vårdamm växer och utvecklas spontanpanelerna, korsbefruktas av nya deltagare och korskontamineras av nya idéer.
Avslutningsvis: Ju mindre som sägs om vad som hände sen desto bättre. Bjudsprit är ett otyg.
Dagen började med en paneldiskussion om Research i Fantasy. I panelen satt fyra littvetare och en författare som också han missuppfattat panelnamnet: Det handlade om att studera Fantasy ur ett LittVet perspektiv och författaren MD Lachlan trodde (precis som jag trodde) att det handlade om den forskning vi gör för att skriva Fantasy.
Jag trodde att jag skulle få höra från författaren som byggde en sex meters papier maché drake får att kolla vinkeln på det dödande hugget. Författaren som gick tre veckor i Arizonas öken för att få en känsla för att gå med sporrar. Hur man tar reda på vad ett lik luktar när det är nytt? Men vi fick mycket intressanta tidbits om det i andra paneler. The Craft of writing the Fantastic bjöd på många godbitar på det temat.
Men så har ju arrangörerna varit väl kreativa med paneltitlarna. Min nästa paneldiskussion var Best books of 2010 handlade inte om 2010's bästa böcker utan om årets Hugonomineringar. Man kan ju säga att efter att ha hört panelens åsikter om dom nominerade så kan det inte ha varit årets bästa böcker. Underbara sågningar av en del nominerade. Från "it's a good book, but is it Hugo-worthy" till "I just couldnt finish that" och 'Jag störde mig inte så mycket på den aspekten av boken eftersom jag var så irriterad på den här aspekten'. Intressant och givande panel.
Ian MacDonald pratade på GoH intervjun om att växa upp i Nordirland. Alltid en engagerande talare.
Den mest intressanta GoH intervjun var den rekursiva dubbelintervjun mellan Rajaniemi och Stross. Rajaniemi öppnar med "Om du Charles skulle intervjua Hannu Rajaniemi: Vilken fråga skulle du öppna med?"
Mycket intressant diskussion om vad som är spännande inom SF, kvantfysik, genetik och Edinburgs skrivarcirkel. Stross sa bland annat att När jag tittar på Cory Doctorow och känner mig hotad, gammal och seg så tänker jag på att snart kommer Doctorow att titta på Rajaniemi och känna sig gammal och seg...
Men även med alla illustra internationella och nationella gäster är ju den stora behållningen med ett con dom oplanerade mötena.
Jag har träffat den störste, nu levande, författaren inom Isländsk Fantasy. Den ende, nu levande, Isländske Fantasy författaren.
Spontanpaneler som uppstår kring soldecket. En författarpanel morfar till en fandompanel, till en bokbloggspanel efterhand som deltagare går för att hämta öl och sugs in i andra konkurrerande konglomerat. Likt bakteriekolonier i en vårdamm växer och utvecklas spontanpanelerna, korsbefruktas av nya deltagare och korskontamineras av nya idéer.
Avslutningsvis: Ju mindre som sägs om vad som hände sen desto bättre. Bjudsprit är ett otyg.
Kommentarer
Trackback
