socialistsimon

är den tredje delen av Chris Woodings serie om Ketty Jay. Första delen Retribution Falls har jag recenserat här.
Andra delen Black Lung Captain här. Som du vet finns det egentligen bara en fråga som är viktig i tredje boken:
Håller det eller haltar det?

Sin vana trogen börjar Wooding med tydliga Firefly referenser (detta är episod fyra, Tågrånet) men drar sedan iväg på sina egna tangenter. Kapten Frey har problem med framgång. Han har börjat bry sig om sin besättning, han har ett par stora, och välpublicerade, succéer. Han är tyvärr inte mer kompetent för det. Det som skulle vara så enkelt som att gå in på en bar och prata med en kvinna urartar omedelbart till en eldstrid för att han i sin arrogans går in med dragna vapen. Framgång för Frey och hans crew är mer förrödande än motgång.

Iron Jackal tar Ketty Jay's ner i djupaste Samarla. Öknar och övergivna ruiner. Arkeologiska utgrävningar och så klart ett tågrån. Silo, skeppsmekaniker och före detta slav från Samarla för möjligheten att blomma ut. Han har varit något av ett mysterium, tyst och kompetent som han är.
Jag har för mig att det ska komma två delar till men jag kan inte hitta någon källa så jag stannar vid att säga att jag hoppas det: Ketty Jay håller än och jag vill ha mer!

Kul detalj.
Ofta handlar SF om kampen om Unobtainium. I Iron Jackal är det Allium.

"Sulphurous lowlands. Only place to mine allium. Rare and expensive. They use it for jewellery." p299
Allium är det Latinska namnet på vitlök.

Unobtainium brukar beskriva ett enormt värdefullt ämne, gärna en metall, som bara går att få från en källa och därför är värt att lägga nästan hur mycket pengar som helst på att få tag på, en enkel och förståelig anledning att kolonisera andra planeter, utforska havsbotten eller, nästan vad som helst. Titan kunde bara fås från Soviet under 50-talet vilket gjorde det till ett 'unobtainable material' för Amerikanerna. Nomenklaturen följer samma mall som Adamantium - ett hårt/obrytbart material, Duralumin - ett slitstarkt material. Att faktiskt använda ordet i en bok är ett tecken på lathet eller humor, Avatar - alla tittar på dig! Minsta gnutta fantasi eller ambition gör att man skapar ett eget namn för Unobtanium tex mithril, mellange m.fl. Att använda vitlök istället är stor humor.