Bookman
I detta London lever vår protagonist Orphan. Han jobbar hos Jack i Payne's bookshop, där Mr Marx, John Maskelyn och Mrs Beeton träffas i Payne's parliament. Samtidigt som det planeras en mars-sond så härjar en terrorist som kallas Bookman London. När hans fästmö dödas av Bookman måste vår Orpheus gå till extrema längder för att vinna tillbaka henne.
Parantes:
Det florerar flera historiska och fiktiva personer som jag
inte tidigare insett hur mycket jag saknat. Bland annat:
Karl Marx!
Det finns så mycket att hämta i honom som karaktär: Du
kan träffa honom i läsrummet i British Museum där han
kämpar med att skriva Das Kapital, du kan träffa honom i
Londons pubbar där han super och ställer till bråk , Du kan
träffa honom på Chartistmöten med upproriska arbetare.
1860 har han just skrivit Kritik till den politiska ekonomin och
är med att grunda International Workingmen's Association.
Mer punk blir det inte.
Slut parantes
Efter ett par hundra sidor börjar jag undra: Med så många underbara element; Prime Minister Moriarty, Drottning Viktoria är en ödla, Svarta zeppelinare utan markeringar som får mig att tänka på Svarta Helikopter tropet, polis automantons, Mycroft Holmes . . .
Så jag undrar: Håller det? Eller blir det bara ett mishmash? Blir det bra? Funkar det? Får han ihop det?
Tidhar utnytjar fullt ut existerande och fiktiva karaktärer från det Viktorianska London utan att det för den skull går över gränsen till League of Extraordinary Gentlemen. Sherlock Holmes, Karl Marx och Rudyard Kipling kan figurera som bifigurer utan annan exposition just eftersom de är så välkända. De dyker upp och försvinner ut i kulisserna på ett smidigt sätt. Huvudpersonerna är Tidhars egna. Hans London är hans eget men han pekar på den enorma outnytjade potential som går att finna här.
Sen bygger han på en guldåder som finns hos alla bibliofiler. Det är steampunk om böcker. Bookman använder böcker som bomber. Mycket av det bästa scenerna utspelas i bibliotek och bokaffärer. Det slår an en speciell sträng hos mig för visst är böcker viktiga och ibland lite farliga!
Nu har jag placerat den i bokhyllan, mitt i steampunkhyllan mellan The Light Age och Perdido Street Station. Dags att beställa tvåan.
UJUJUJUJUJ! VERKAR ASBRA! Mellan två grymma böcker som Perdido Street station och The Light Age. VILL HA!
Tack för den peppen.
/karl
Intressant det där med vilka personer man kan använda och vilka delar av historien som "går för sig" att använda i romanskrivande. Precis som man förr inte kunde beröra sexualitet hävdar vissa att man inte ska skriva om politik eller politiska personer. Vilket givetvis inte gäller sådana som Abraham Lincoln eller amerikanska inbördeskriget.
@Pål, nej det är ju klart att all 'objektiv' reportering är höger och all 'opolitisk' fiktion är liberal. Höger ekonomer kallas Nationalekonomer och vänsterekonomer kallas galna, populister eller terrorister. Men jag får också säga att Bookman är Punk och inte i sig vänsterlitteratur eller preachy; Marx har en kort cameo inte ett eget kapitel. Det är mest ett tecken på hegemonin att t.o.m. en kort cameo kan ses som kontroversiellt :(
@Karl, precis så bra är den faktiskt
