socialistsimon

När det handlar om efterlängtade böcker brukar jag ta ett foto som bevis på att jag lagt tassarna på den och sedan sprida den på facebook och/eller twitter. Det gjorde jag i vanlig ordning med Fractal Prince av Hannu Rajaniemi som kom igår:

 

 

Döm om min förvåning när jag kontrollerade kameran senare under dagen och fann att fotot hade morphat till det här. Mycket märkligt.

 

 

Jag hoppas att det inte är något fel på kameran men när bilden nedan ersatte den gamla nu på morgonen börjar jag bli lite orolig.

 

 

Kan det vara så att det finns någon form av fractalt virus i själva boken?

 

 

 

 

 

 

 

has come and gone. De utvalda har lämnat jordelivet och bara de stackars oinvigda är lämnade efter. Men det är inte Jesus som har kommit för att hämta sina trogna, det är nördarnas himmel som öppnat sig och alla ingenjörer, SciFi fans och programmerare har lämnat jorden bakom sig för ett liv i ett nytt lyckligt transhumant liv i en jättesvärm av komputorium som ätit upp stora delar av solsystemet.

 

The Rapture of Nerds av Cory Doctorov och Charles Stross är en humoristisk parodi på Singulariteten, transhumanism och framtidsoptimism. Singulariteten har varit en stor bit av SF ett tag nu och går ut på att vi kommer snart att få en explosiv ökning av datorkapacitet vilket leder till AImaskiner som omedelbart uppgraderar sig till gudalik förmåga. Antingen slutar det som i Terminatorfilmerna och Matrix med att de förintar eller förslavar mänskligheten eller så kommer vi alla ladda upp våra sinnen i 'molnet' och bli en del av de gudalika datorsvärmen. Alla nördar kommer att leva som intelligenta dotorprogram i ett evigt expanderande megainternet. Det har kommit att kallas för the rapture of nerds, den dagen då alla vi nördar äntligen får vad vi förtjänar i ett evigt expanderande internet. Evigt liv, evig lycka och eviga flamewars på reddit. Detta är ingen ny idé utan har funnits hos nördar sedan artonhundratalet. På samma sätt som nanoteknologi har blivit ett modernt magic pixiedust har oändlig datorkraft blivit till en religiös vision.

 

The Rapture of Nerds parodierar den idén.

Huw är en av de som stannat kvar. Han vill inte upplyftas till härligheten. Han har inte ens el i sitt lilla hus i Wales. Men inte ens han klarar sig ifrån singularitetens effekter och han blir indragen i en bisarr konspiration, utomjordisk teknologi och vansinniga transhumans.

Boken är kul, till och med riktigt kul i sin kritik av de mest löjliga aspekterna av singularitetsdyrkan. Charles Stross har hyllats som en singularitetsförespråkare efter sin bok Accelerando och här gör han upp lite med den titeln. Cory Doctorow har också tidigare nuddat vid ämnet i tex Down and out in the Magic Kingdom. Men det är också väldigt tydligt att kul är det viktiga här. Det är tydligt att Charles och Cory haft väldigt kul när de skrivit det här. Det gör också att den känns lite mindre relevant än den kunnat vara. Detta är en parodi snarare än en satir och därför inte lika intressant. Särskilt Doctorow är som bäst när han är allvarlig.

 

Detta är en Bra Bok men inte en Underbar Bok.

Klart att rekommendra men jag hade hoppats på ännu mer.

 

The Rapture of Nerds finns som gratis ebok

Richard K. Morgan visar upp coverart för the Dark Defiles den avslutande delen i A Land Fit for Heroes. När den kommer ut vet jag inte men snygg är den, se nedan. 

 

*EDIT* The Dark Defiles kommer i augusti 2013!*

Sedan har jag hört att the Daylight War, tredje delen i Peter V. Bretts serie som började med the Warded Man. Den är nu färdigskriven och ska komma den 11 februari nästa år. Det är ju snart!

 

Nu har även jag bokat biljetter til Kontrast. Ja, altså tågbiljetter. De är tryckta på döda träd med en svart färg och kursiva linjer. Verry oldskool.

Hotell och medlemskap har jag redan fixat så detta var den sista biten i konventpusslet. Nu kan jag helt fokusera på de viktigare projekten. Alla jag känner har sina egna projekt att genomföra. Boktimmen- fia har sitt Clash of Nerds som bryter ut halv tre på fredagen då så många bokbloggare som möjligt ska samlas i lobbyn (tror jag) för en visuell inspektion. (Tanken är att om vi vet hur vi ser ut blir det lättare att sammanstråla i vimlet senare.) Drömmarnas berg har sitt projekt och jag tänker köra en Nördigaste T-shirt tävling på twitter.

Vad är nördisgast? En referens så obskyr att ingen förstår eller en som går hem i nördstugorna? Självutlämnande eller en som hade varit pinsam att visa sig i Svenssonvärlden med? Hmm

 

Sen är det ju packning och kläder. Vad ska man ha med sig till Kontrast? Vilka kläder är för nördiga för att ha civilt men inte omöjliga att packa? vilka böcker vill jag ha signerade? voi voi voi

 

Vilka projekt sysslar du med inför kontrast och vem ser du fram emot att kändisspotta?

 

 

 

Svampkaffe:  


"Smaken var svag och bitter. 
Färgen var gulaktig med viss spuma. 
Addekvat effekt. 
Jag rekomenderar fortsatt produktion.
Perans Simon Två"

 

Svampgröt: 


"Kantareller och portobello
Champinjoner och två sorters rotsvamp
en svampkorv skivad och en rimmad och rökt ticka
Koka i surad skivlingsmjölk
Serverad med kokt filamentsopp.
Perans Simon Två"

Vanja lever i en värld med klara regler och rutiner. Allt är nedskrivet, rutiner för varje arbete och rutiner för allt från hygien och kläder till sånger och rekreation. De olika kolonierna är i det närmaste identiska. I denna värld åker hon till Amatka för att göra en undersökning av behoven av nya hygienartiklar. "En åkte inte till Amatka såvida en inte var tvungen."

Amatka beskrivs med djup och värme. Som gammal kommunist gillar en kolchos/kibbutz stämningen och varje regel, varje instruktion har en bra bakstory som bara kan byggas upp i riktigt bra SF. Alla husen och dess inredning förstår en att de är nödvändiga och logiska. 'Styrelsen' och kolonins organisation, till och med censuren är rationell och rimlig. Kollektivet går alltid före individen och en måste hela tiden tänka på vad en säger. Vanjas känsla av att vara fångad i värld där en inte ens tillåts tänka fritt blir därför än mer påträngandeeftersom en förstår att den är nödvändig. I en värld fylld av svampgröt och avskilda barnhus, rädsla för ensamhet och trygghet bara i kollektivet blir Vanjas upptäckter så mycket viktigare. Vad hände egentligen i rekreationshallen som styrelsen förbjudit folk att prata om?

I marknadsföringen spoilar de den mest intressanta aspekten av boken; En "värld, där ord och skrift bokstavligt talat formar verkligheten.": Karin bygger upp det väldigt snyggt och en hade gärna velat upptäcka den delen av historien själv.

 

Amatka är kort, snabbläst och underbar. Karins bakgrund som novellist märks tydligt och övergången till romanformatet är präglat av novellistens driv och snabbhet.

Jag är djupt imponerad.

 

---

recensionsex från Mix förlag

Samtidigt som diskussionerna går höga om det är rimligt att göra Bilbo till tre filmer kommer en trailer som får mig att helt glömma alla argument och gå hardcore fanboi. Jag bryr mig inte om det blir en elle tre; Jag vill bara se det.

Här är den första:

 

Här är den andra trailern: 

   Jag har skaffat hund. Det är iofs trevligt i sig men en trevlig sidoeffekt är att jag har möjlighet att titta på all utomhuskonst som finns i Malmö. Malmö verkar ha en väldigt lössläppt policy för konst vilket gör att en hel del bra shit kommer fram. Det finns en del stora bottennapp också men de tar vi inte idag.

Först ut:

 

Svärdet i stenen på Bragegatan.

 

Augustenborg är fullt av fina regnvattenkanaler som mynnar ut i små dammar med vass, ankor och koi.

 

Fullt av pileträd också.

 

Ett par exempel på vad som kan hända när man inte har koll på konstnärerna är dessa nakna träd i en hundrastplats.

  

och denna 'staty' av en gitarist. Är det Cornelis eller Taube? Jag tror att det är min granne Pierre.

 

En annan sak politikerna inte kan kontrollera är vad folk väljer att ha på sina gravar.

 

Mitt i stan bredvid Gustav Adolfs Torg ligger gamla kyrogården där den här gravstenen finns. 

 

Bara ett stenkast därifrån i Slottsparken

 

finns grottan där Loke är fjätrad under en orm som droppar gift i hans ögon. Loke och hans fru är för tillfället på annat ställe vilket betyder att Ragnarök är nära. 

 

  

Vad som inpirerat dessa rådjur att resa sig ur gräset och springa upp i luften vet jag inte men spännande är de.

 

Turning Torso är fint när det reser sig som en raket ur dimman. Bostadsbristen tvingar ut folk på kanalen. 

 

 

Men det som verkligen gör Malmö vackert är de insprängda parkerna, de plötsliga alléerna och minikonst:

 

   

 

Det ät inte meningen att förvandla detta till en fotoblogg men har man en kamera så kommer man att fota. Har du en favoritplats eller konstverk?

Jag har hört att allt fler bokbloggar tar bort betyg från sina bloggar. Som den motvalskärring jag är tänker jag lansera mitt eget betygssystem för den här bloggen. Kanske kommer jag att använda det i en del recensioner men det får vi se.

Betyg 1: Författaren har uppnått rättstavade ord i en i huvudsak gramatisk ordning. Däremot har hen fullständigt misslyckats skapa handling, karatärer och världsbygge. Boken ligger steget över schampoflaskan på muggen men det är knappt. Ja, det är löpande text men hur kunde någon vilja publisera detta?
Exempel: Jag har aldrig satt detta betyget. Det existerar mest för betygssymetri. Skulle det hända skulle det antagligen hamna på bloggen av rent nyhetsvärde.

Betyg 2: Jag är besviken. Antingen känns det som bortkastade pengar eller bortspolad tid att ta sig igenom denna text. Bloggens läsare avråds att spendera tid och pengar på den här boken. Ingen hänsyn till smak och genre, detta är en dålig bok.
Exempel: Twilight, Hungerspelens tredje bok, Brent Weeks Beyond Swadows. Hamnar sällan på bloggen om det inte är en bok i en tidigare recenserad serie. Jag lägger ifrån mig tvåor hela tiden. De intresserar mig inte.

Betyg 3: Jag är nöjd. Godkännt. Jag anser mig ha fått valuta för spendrad tid och pengar. Bloggens läsare informeras om att det är en OK bok men uppmanas vänta på pocketutgåvan. Bra fyllermaterial mellan Bra Böcker.  Tar hänsyn till stil, genre och målgrupp. Jag kan tycka att en bok inte är min smak men säkert uppskattas av den som gillar vad-det-nu-är-för-genre. Treor hamnar inte alltid på bloggen. De är inte alltid spännande att recensera dem men ibland har de en plats tex om det är en ny författare. Ett stort utbud av stabila betyg-tre-författare är en nödvändighet för att fylla luckan mellan awesome books.
Exempel: Tome of the Undergates, Jack Cambells Lost Fleet, Richard Kadreys Sandman Slim, mfl.

Betyg 4: Detta är en Bra Bok. det kan vara olika saker som höjer en trea till en fyra. Kanske är språket otroligt vackert eller världen är enormt tankeväckande. Det är nästan uteslutande dessa böckerna som hamnar på bloggen. En fyra är en bok som är värd att skriva om.
Det behöver inte vara en litterärt bättre bok än en trea. Underhållningsvåld, actionavslappning och slöläsning hamnar ofta här om handling, tempo och gore är bra nog.

Exempel? Nästan hela bloggen!

Betyg 5: Detta är en bok man inte kan vara utan. Detta är en bok som jag antastar främlingar på stan för att säga: 'Du måste läsa den här!'
Exempel? Det märks ganska tydligt i texten.

befinner sig i gränslandet av vad jag vanligtvis läser. Skalpelldansen är också ett väldigt bra exempel på varför jag brukar, periodvis, pressa mig ut mot gränsen och läsa böcker jag vanligtvis inte brukar läsa.

Den är jättebra!

Precis som Cirkeln blir jag förvånad av hur snabbt sidorna rinner iväg. Språket är som ett vattenfall, snyggt nyanserat och differentierat mellan 'citatdelarna' och resten av historien. Jag sugs in i Jonas värld med hull och hår.

 

Skalpelldansen är en Paranormal thriller* om Jonas Lerman, en splatterförfattare. Han skriver om Carl Cederfeldt som är en tortyrmördare. Lermans böcker är fulla av blod och ond bråd död och närgångna beskrivningar av lustmord. Men vad gör man när ens huvudperson börjar dyka upp på Stockholms gator, när lustmorden i böckerna börjar dyka upp på löpsedlarna? Slutar du skriva? Och i så fall; Kan du verkligen det? Räcker det, när du släppt lös en lustmördare på Stockholms gator?

 

Skalpelldansen är full av snygga 'knep'. Genom att citera Lermans böcker om brutala mord kan Milewski beskriva hur det ser ut på en brottsplats 'på riktigt'. Kontrasten mellan bok och verklighet gör verkligheten mer påträngande och verklig. Det är lätt att glömma att 'verkligheten' också är en splatterbok.

Ursäkterna som Lerman avkrävs, i TV, av polis och familj, om varför han skriver sånt vidrigt skit är en intressant diskussion om värdet av underhållningsvåld och ond bråd död i kulturen. Jenny Milewski skriver på en ny bok och jag ska definitivt kolla upp den när den kommer ut. Hon är en författare att hålla koll på!

 

Dessutom: "Om du hade makten att göra en annan människa riktigt illa, är du säker på att du inte skulle tycka om det?"

 

*Eftersom jag inte läser skräck omdefinierar jag hänsynslöst skräckböcker jag gillar till en annan genre. It's just one of those things. Please ignore.  

---

recensionsex från Telegram Bokförlag

 

Jag har läst ut Amatka som just nu dyker upp i bokhandlar över landet. Den är skriven av min författarlärare och idol Karin Tidbeck. På gund av att det är ett recensionsex kommer min recension den 20:e sptember men jag kan inte hålla mig ifrån att publicera en skrytbild redan nu.

Som många bokbloggare, hoppas jag, har jag funderat vad integritet betyder för mig och min blogg. Jag har funderat lite fram och tillbaka redan från början av bloggen men frågeställningen har för mig aktualiserats av att jag upptäckt att förlag vill skicka böcker till mig bara jag ber om det. Här är mina tankar om integritet och ansvar på min blogg. Vilket ansvar har jag inför mig själv och min läsare. Det handlar så klart om lagen men mest om mina egna åsikter. Därför är det jag kommit fram till inte en föreskrift för andra bloggar utan mer en lista av mina egna intentioner.

 

För det första: 
 - Detta är min blogg! Det jag skriver här är mina egna åsikter, jag skriver vad jag själv vill. Det kan verka självklart men jag har ibland haft ett stygn av självcensur men slagit bort den med åsikten ovan.

 Men om detta är mina åsikter så kräver det att jag respekterar mig själv så mycket att jag verkligen försöker tänka efter innan jag skriver. Tydligt deklarerar när jag ändrar mig eller blivit överbevisad. Det sista är den svåra biten eftersom jag ofta hamnar i positionen, 'Du har en bra poäng, jag måste fundera på det där'. Att sedan gå tillbaka och uppdatera mitt inlägg faller ofta bort.

Ett exempel på 'ärlighet' var GRRMs A Dance of Dragons där jag verkligen gillade boken men så fort jag började diskuterade den online så insåg jag att all kritik om att den var seg, pladdrig och ofokuserad stämde. Jag bestämde mig för att fokusera på just min läsupplevelse i första hand, inte på hur jag såg tillbaka på den tre dagar efter att jag lagt ifrån mig den. Det var viktigt att välja eftersom jag inte kunde diskutera den frågan innan spoilervarningen, även du som inte vill bli spoilad har rätt till en seriös bedömning av mig.

Att avreagera sig på Carl Bildt passar kanske inte på en bokblogg? Jo, för att det är min bokblogg!

 

 - Jag bloggar om böcker jag läst eller läser. Det är nästan alltid böcker jag själv köpt. Men om jag fått gratisböcker förtjänar Du att veta att det är just gratis. Inte för att jag är köpt utan för att jag kan påverkats av annat än just bara bokupplevelsen. Man känner sig lite viktig första gången ett stort förlag skickar ett recensionsex, lite som om man är en stor recensent. Samma sak är det när en författare man recenserat kommenterar recensionen. (Nu har jag bara fått positiva kommentarer från författare. Negativa kommentarer och rena påhopp förekommer också men jag är förskonad det än så länge.)
Nu händer det väldigt sällan att jag får gratisböcker eftersom jag oftast läser engelskspråkigt och då inte får recex. Rent juridiskt tror jag att jag måste berätta att det är gratisböcker, recensionsex. Jag är noga med att nämna att det är just gratisböcker i texten eller lägga en länk till förlaget längst ner. Se tex Nene Ormes Särskild. Vilket leder till den större frågan om påverkan oavsett litteraturupplevelsen. Det finns vissa författare som tar fram fanboi i mig. Det finns andra författare som jag känner privat. Detta påverkar så klart mig när jag läser böckerna. Det hade varit väldigt akward om jag inte gillat Särskild, för att uttrycka sig milt. Hur ska man hantera detta på bloggen? Jag vill inte sticka under stol med att jag känner dem privat men heller inte skryta med det. Just nu har jag ingen lösning mer än regel 1: Var ärlig mot mig själv och mina läsare. Det är recensionen som måste vara ärlig, inte allt runtomkring. Detta är ingen livsstilsblogg.

 

 - Vilket ansvar har jag mot förlag och författare som skickat mig gratisböcker? Det juridiska svaret ju 'inget alls'. De skickar boken i hopp om en fördelaktig recension men rent juridiskt är det gratis alltså helt utan krav på motprestation. Så ser jag också på böcker jag inte bett om.

Men om jag själv initierat kontakten "Snälla skicka ett recensionsex" så känner jag ändå ett visst ansvar. Inte att ge den en fördelaktig recension för det skulle svika mitt större ansvar mot mig själv som läsare och mot dig som min läsare. Men jag känner ändå att jag är skyldig att läsa boken och ge den en seriös recension. Jag har tidigare tolkat det som att jag måste recensera boken även om jag inte gillar den, något jag sällan gör annars men det är inte det förlaget vill ha. De ser hellre att boken försvinner in i min bokhylla utan ett spår än en sågning på min blogg. Så jag tolkar mitt ansvar som att jag lovar att läsa boken.

Det har dykt upp en intressant mellankategori här. Förlag och PR-byråer som kontaktar mig och frågar om jag vill ha en viss bok. Vilken kategori hamnar de då i? Än så länge har jag bara tackat ja eftersom det är böcker som verkar intressanta så det är lätt just nu men det är ändå klart att jag inte kan lägga framtida böcker i högen 'detta har jag inte bett om' heller.

Det är en intressant detalj att de som kontaktat mig är alltid utomstående. Förlag, författare eller t.o.m. PR-byrån har bett någon 'som kan det där' att hitta intressanta bloggare. När jag sedan svarar vet personen ingenting utan 'förmedlar bara kontakten'. Det säger nog lite om hur ovant förlagen förhåller sig till bloggsfären.

 

Det är värt att notera att alla gratisgåvor (dvs recensionsex, armanikostymer mm) är att betrakta som inkomst i skatteverkets ögon och ska redovisas till 'marknadsvärdet' på blankett T2^[1]. I fallet med bokbloggar blir skattebördan minimal men man kan tänka sig att andra typer av bloggar får andra typer av gåvor. Men hur ska jag göra med böcker jag varken läst eller recenserat? Om ett förlag i framtiden skickar Camilla Läckbergs senaste så vill jag verkligen inte skatta för den, lika lite som jag vill läsa eller recensera den. En del bloggare ger bort alla recex efter att de läst dem men det är ju också egentligen en inkomst. Om jag ger bort en bok har jag ju 'fått' tex en julklapp som jag annars varit tvungen att köpa. Det enda helt inkomstfria handhavandet med gratisböcker är nog att lägga dem i pappersåtervinningen men det är ju fel på så många sätt.

Är det någon bokbloggare som tar upp recex i deklarationen?

Är det någon på skatteverket som egentligen tycker att det är rimligt att man ska redovisa det?

 

Är det något som du som läsare tycker att jag missat som är viktigt ur integritetssynpunkt?

är fria och det är jättebra. Men det ger en ganska bitter eftersmak att inse att Etiopien har fått precis exakt allt de ville.
Martin Schibbye och Johan Persson har 'dömts' till 14 månaders fängelse. Etiopien har fått statuera exempel. 'Försöker ni avslöja vår smutsiga byk sätter vi dit er!'
När sedan exemplet är statuerat har Etiopien fått verka humana och frige journalisterna, med pukor och trumpeter, med en förnedrande ursäktsintervju.

Carl Bildt har själv spelat med i Etiopiens propagandaspel genom att gå med på 'tyst diplomati', besöka förre Premiäministerns begravning och låta 'benådningen' vänta tills nu trots att han visste om avsikten långt tidigare.

'"Jag sade att vi respekterade hans syn på hur och i vilket sammanhang ett frisläppande skulle ske," skriver Bildt'^[1]

Bildt har helt enkelt valt att med öppna ögon spela den Etiopiska diktaturen i händerna på alla nivåer. Detta var helt klart inte ett lätt val och omsorg till journalisternas liv har säkert spelat in. Det år också fel val.

Det rätta hade varit att ta allt öppet och utan dimridåer. Bildt har lång tradition av att jobba i mörka rum och i det 'tysta'. Den här gången överlevde de två journalisterna men till vilket pris? Vad har den Etiopiska allmänheten fått se? Vilken signal har de inhemska journalisterna fått? Vad vågar andra internationella journalister göra i Etiopien i framtiden? Hur bra har det funkat tidigare och fortfarande med Dawit Isaak? 'Tyst diplomati' är ett omoraliskt hasardspel med sanningen. Det blir inte rätt bara för att tärningarna kom upp med vinst denna gången.

 

Jag är glad att Martin Schibbye och Johan Persson är hemma igen men visst ger det en bitter eftersmak.

 

 

Ola Wikander följer en av de äldsta och finaste traditioner som finns i Fantasy; Han är en akademiker, Teologie doktor och översättare av döda språk och när inte Akademia räcker till vänder han sig till Fantasy!

 

Serafers Drömmar är hans fantasydebut. Språkintresset syns tydligt i hur han skriver. I Fantasy är det tradition att hitta på egna namn och ge gamla namn fantasieggande stavningar. Men Wikander har ett eget kort i rockärmen. Han har tillgång till bokstäver många andra författare inte ens har fonterna till. Hur skulle du uttala ordet "mušgǝb"? (jag tror det blir 'musj-gööb')

 

 

 Kwanzo är seraf i Dômweld och general över kungens flygande, brinnande änglar. Men någonting har stört hans tidigare obrottsliga lojalitet. Ett uppdrag har gett en bitter eftersmak och när han kommer hem till Ilion har hans vän och mentor doktor Cardano försvunnit.

 

Serafers drömmar är inte hack-and-slash medeltida fantasy utan mer intrig och sextonhudratals arkitektur. Gevär och musköter, serafer och halvmekaniska kattmänniskor. Världen är på samma gång svårgripbar och konkret. En enorm teknologisk utveckling har skett ganska nyligen, musköter och automatkarbiner finns sida vid sida. Luftskepp och svärdsvingande eldsänglar med flammande vingar. Samtidigt har jag svårt att få en geografisk känsla och riktigt greppa tidslinjen. (Jag vill ha en karta i min fantasy!)

Jag är ganska mätt på tidsresor eftersom det finns ett begränsat antal lösningar på farfarsparadoxen: Antingen skapar man en loop eller splittar upp i tidslinjer (det finns ingen vetenskap som säger vad som är 'korrekt'). Wikander lyckas hålla mig intresserad eftersom det inte är tydligt vilket alternativ han kommer att välja. Han håller mig nyfiken.

 

OK, ok det finns problem. Jag tänker inte diskutera det här utan tar det i en separat diskussion erftersom jag dels inte vill spoila i onödan och dels för att jag tycker att det kan vara intressant i sin egen rätt.

 

 Jag gillar helt klart stämningen. Till skillnad från andra akademiker (CS Lewis och Tolkien) ryggar Wikander inte från våld och sex vilket jag tycker ger ett större karaktärsdjup. Speciellt sexscenerna används mycket bra för att bygga relations- och karaktärsdjup. Varning för känsliga läsare.

 

Jag rekomenderar verkligen den här. Den är skön och tankeväckande, utmanande och underhållande.

Kom ihåg; "Man skall alltid lyssna på serafers drömmar."

---

recensionsex från Norstedts

*edit faktafel*

Jag hoppas att ingen missat Kontrast 2012, årets swecon. Alla som är något i den fantastiska litteraturens sverige kommer att vara där. Nu har jag också fixat boende för conventet och hoppas att få träffa Dig, min Läsare där. Gäster som Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (Cirkeln och Eld), Joe Abercrombie (Bisterfantasy), Peter Watts (spekulativ SF), Kelly Link (novelist) och Niels Dalgaard (fanhedersgäst) kommer att vara de stora dragplåstren men även möjigheten att träffa webquaintences som Drömmarnas Berg, Arinas Bibliotek, Feuerzeug, Fanspan, vildvittra, vetsaga med många många fler är en stor del av lockelsen. Många författare kommer att ta sig dit även om de just nu inte är på programmet. Jag hoppas att hitta dem i minglet och ställa alla de där frågorna man aldrig vågar ställa.  

Jag har en liten privat kollektion av författare jag recenserat här på bloggen som jag hoppas se på kontrast:

Pål Eggert - De döda fruktar födelsen (kommer kanske)

Nene Ormes - Udda Verklighet och Särskild 

Karin Tidbeck - Vem är Arvid Pekon?, Jagannath och Amatka

är alla författare jag redan har träffat IRL, 

Patrik Stigsson - Cirkoli 

Ola Wikander - Serafers Drömmar (kanske kommer han, kanske inte)

är författare som jag läst och hoppas att kunna se på håll. 

 

* edit:
Anders Björkelid kommer också. Författaren av Ondvinter, Eldbärare och Förbundsbryterska
Honom måste jag bjuda på öl!
end edit*

 

Kristina Hård (Alba), Jenny Milewski (Skalpeldansen), kanske dyker upp. Jag är så dålig på svensk litteratur så ett trevligt möte med en författare kan öppna dörren til ett för mig tidigare okänt författarskap.

 

 En sak du inte får blunda för på ett con är alla de personerna du inte visste att måste träffa. Förra året träffade jag många människor som jag inte hade någon aning om att jag egentligen ville träffa. Rökrutan, baren och den bisarra efterfesten med bjudsprit är heta tips även om jag kommer att försöka vara nyktrare på efterfesten i år.

 

Kommer du? Ta på dig dina nördigaste kläder och kasta dig in. Vilken blir årets nördigaste T-shirt?
Kan du inte komma? Jag ska försöka rapportera allt, ALLT. jag ska vara överallt och träffa alla! Jag jobbar just nu på bilokalitet för just det syftet.

 

Factual Feeejay har utmanat mig (även känd som Boktimmen) om 8 saker ni inte vet om mig. hur ska jag klara det?

Jag som är en 1. väldigt privat person med en 2. fäbless för smulpaj. Vad kan jag avslöja som jag inte redan berättat? Att jag 3. har en militär karriär bakom mig, eller att 4. jag flunkade ut ur universitetet för att föreläsningarna var kl åtta på morgonen (vem förväntar sig att studenter ska gå upp innan lunch?!?)
Att jag 5. stör mig mer på multipla interpunktioner än sär skrivning (antalet använda interpunktioner står i direkt och motsatt relation till mental hälsa). Att jag 6. samlar på ord och udda interpunktionstecken som ampersand och interobang. (&,‽) 7. Att Ж min favoritbokstav i det kyrilliska alfabetet.

8. Att jag är dålig på bloggutmaningar.

Feuerzeug utmanar alla bokbloggare på en fototävling. Detta är mitt bidrag.
Drink - check,
hund som spelar katt- check,
bok - check

I Örnsköldsvik var vampyrplågan så allvarlig att man började sälja vigvatten i PETflaskor. Vampyrjägare i hela landet hoppas på en nationell lansering. Efter en del inledande problem med flera flaskor som inte var korrekt välsignade har Frälsningsarmen sett över sina rutiner. Inga dödsfall har rapporterats som följd av inkorrekt välsigning.

http://www.dn.se/ekonomi/fralsningsarmen-saljer-vatten

Eftersom jag blev nyfiken på den tidigare okände Patrik Stigsson publicerar jag här en mailintervju jag gjort med honom.

Enjoy!

 

Q: Kan du presentera dig själv?
Jag bor i Västra Bodarna utanför Alingsås med fru, dotter och tre katter
(och en ny kull på gång). Jag jobbar som socialarbetare i
Biskopsgården i Göteborg och gör musikprogram på frilansbasis för
Sveriges Radio.

På fritiden bloggar jag om musik på Universum Noll, lagar indisk mat och skriver fantasy-
och science-fiction berättelser.

 
Q: Vad skiljer Cirkoli från andra fantasyböcker?
Den har ingen karta på omslagspärmen ... Nej, skämt åsido. Jag hoppas
att jag har skrivit en fantasybok där fantasin är den verkliga
huvudpersonen. Den handlar om vad som är verklighet, var våra
fantasier börjar och slutar och hur våra tankar och föreställningar
påverkar våra liv och det vi upplever. Jag har velat skriva en vacker
bok, som betyder något för den som läser den. Som är något mer än bara
en förströelse för stunden. En bok som stannar kvar i tankarna, som
sätter i gång nånting invärtes, tankar, drömmar, frågor. Jag hoppas
att boken kan vara lika givande för vuxna som för ungdomar och barn.

Q: Om jag förstår det rätt så är Cirkoli din första bok. Kan du
berätta lite om din litterära historia? Var har du lärt dig skriva,
tex?
Jag blev tidigt i livet intresserad av att skriva. Och lika tidigt
intresserad av magi- och fantsi-historier vid sidan av vardagen. Jag
spårar detta tillbaka till seriestrippen Mandrake som gick i
Västgöta-Demokraten, en av de två lokaltidningarna som fanns i Borås,
där jag växte upp. Jag minns särskilt ett äventyr där Mandrake
kontaktades av utomjordingar som var så små att de landade i Mandrakes
öga.

Mandrake är förresten med i Cirkoli, om än i lite förklädd form. Det
är som en liten hyllning till den karaktären.

Jag skrev min första science-fiction novell när jag var elva. Den
handlade om olika planeter och de som bodde där. Jag har skrivit sedan
dess, men mina idéer har varit så vilda och spretiga och splittrade
att jag inte har kunnat få till en ordentlig bok förrän jag började
använda dator med ordbehandlingsprogram. Då blev det möjligt att
flytta om text och ”ändra allt” på ett sätt som är nödvändigt för mig
om jag skall kunna få till en sammanhängande berättelse.

Q: Vilka är dina inspirationskällor till Cirkoli, Filko, Gusten och Sofia?
Att vara ensam i skogen sätter i gång min fantasi. Jag tar ofta långa
skogspromenader. Musik är också en stor inspirationskälla. Jag lyssnar
hela tiden när jag skriver. Viss musik hjälper till att skapa monster
och vidriga kräk. Annan musik stimulerar älvor och snälla tomtar. När
det gäller monstren i Cirkoli så kommer de nästan allihop ur Captain
Beefhearts låtar. De snälla figurerna har inspirerats av svävande
elektronisk musik som Aphex Twin, Tangerine Dream, Brian Eno och
Harold Budd.

Jag har skrivit ett inlägg på Cirkoli-bloggen om hur jag arbetar och
hur man skriver fantasy. [här]

Q: Du har gett ut Cirkoli på eget förlag. Varför bestämde du dig att
ge ut den själv och inte via mer traditionella vägar?
Jag skickade en tidig version till olika förlag men fick nobben. Jag
tyckte att historien höll och det tyckte också flera personer som fick
testläsa. Därför bestämde mig för att gå vidare själv. Göran
Fagerström på Bokverket och Lina Erkelius, författare och översättare,
har varit mina lektörer och fungerat som bollblank.

Jag tror inte förlagen behövs längre. Nu kan man som författare göra
det mesta själv. Då har man också full kontroll.

Q: Blir det någon fortsättning?
Jag ser Cirkoli som ett avslutat kapitel. Men man vet aldrig. De
figurer man hittar på har en tendens att efter ett tag börja leva sina
egna liv. Med en egen vilja och dagordning. Vem vet, en vacker dag
kanske Gusten, Sofia eller Filko knackar på min dörr och vill att jag
berättar hur det gick sen.

Q: Vad är ditt nästa projekt?
Jag håller på med en bok som jag började skriva långt före Cirkoli.
Arbetsnamnet är ”Förklararen”. Det är ett jätteprojekt som nog kommer
att landa på mer än tusen sidor. Just nu består den av en stor mängd
spår, lösa trådar och idéer som jag försöker knyta ihop till en bok

Q: Om det var möjligt: Vilken fantasyvärld från bok eller film skulle du
vilja besöka?
Det får nog trots allt bli Tolkiens Midgård. Jag skulle inte ha något
emot att hälsa på hos alverna i Vattnadal, eller bara strosa omkring i
skogarna. Jag skulle förstås behöva vara kunnig i magi för att hålla
orcherna på avstånd. Tolkien skapade ju ett helt universum som han
kallade Arda, där händelserna i ringtrilogin bara är en liten, liten
del. Det känner man när man läser böckerna. Att det finns så mycket
mer att upptäcka och utforska i miljön än det som författaren har
skrivit ut.

Q: Hur gör man för att köpa Cirkoli?
Den finns hos alla välsorterade bokbutiker. Men säkrast på
SF-bokhandeln och nätbokhandlar som AdLibirs. Den kan också köpas
direkt från mig på www.cirkoli.se.