Jag har läst cirkeln
av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.
Jag får säga att det tog emot lite i början. Alla pratar om den och alla har läst den men den har inte väckt mitt intresse. Helt ärligt är den inte särskilt originell, tonåringar som får veta att de kan magi, går i skolan, måste lära sig samarbete och självuppoffring. Stor risk för upprapningar. Dessutom satt i en lite håla i Bergslagen, sex kvinnliga huvudpersoner, gymnasieangst. Nej, den lockade inte min alls.
Men den är den mest omtalade svenska boken under 2011 så jag tog mig i kragen och lånade den av min granne.
Det första som slår mig när jag läst Cirkeln är att en bra bok är en bra bok oavsett genre. Jag läste ut den på två dar och var fast från första till sista sidan. Karaktärerna är väl beskrivna och levande. Alla sex personerna kan beskrivas med ett enda ord var. Som Mobbaren säger det: Horan, Knarkaren och Fettot. De två utelämnade är Plugghästen och Den Lyckade. Precis som i verkligheten. Så är det i gymnasiet för de flesta. Men alla sex beskrivs med djup och värme. Alla sex är sina första attribut, så klart, men de har också ett djup bakom som gör dem till personer. Detta är viktigt men inte det enda avgörande.
Handlingen är rak och enkel: Slöjan mellan denna världen och den andra har tunna punkter och en av dessa punkter finns i Engelfors. De sex tjejerna är utvalda att bekämpa Ondskan som riskerar att utlösa en Apokalyps. Det finns en mördare som jagar dem. Men bara för att den är enkel är det nog inte lätt att genomföra den så här bra. Det finns en klar och skarp krok tidigt i boken som griper tag i läsaren och drar med dig. Handlingen stannar inte av eller släpper taget. Tjejerna får reda på att de är häxor. De får mentorer och verktyg men de är samtidigt ensamma och kan bara lita på sig själva och varandra. Vem är Ondskan? Vem är mördaren?
Detta är nästan en anti-Potter. Gymnasieskolan är en plats av Ondska. Det finns ingen som trivs i skolan. Plugghästen är socialt isolerad, mobboffren och outsidern är mobbad och utanför osv. Fast jag faktiskt trivdes rätt bra i gymnasiet är det lätt att se att det är en trovärdig beskrivning av skolan.
Så samanfattningsvis: Det är en enkel bok men utförandet gör den enastående.
Den förtjänar allt beröm den fått. Jag har beställt tvåan som kommer i april.
Jag får säga att det tog emot lite i början. Alla pratar om den och alla har läst den men den har inte väckt mitt intresse. Helt ärligt är den inte särskilt originell, tonåringar som får veta att de kan magi, går i skolan, måste lära sig samarbete och självuppoffring. Stor risk för upprapningar. Dessutom satt i en lite håla i Bergslagen, sex kvinnliga huvudpersoner, gymnasieangst. Nej, den lockade inte min alls.
Men den är den mest omtalade svenska boken under 2011 så jag tog mig i kragen och lånade den av min granne.
Det första som slår mig när jag läst Cirkeln är att en bra bok är en bra bok oavsett genre. Jag läste ut den på två dar och var fast från första till sista sidan. Karaktärerna är väl beskrivna och levande. Alla sex personerna kan beskrivas med ett enda ord var. Som Mobbaren säger det: Horan, Knarkaren och Fettot. De två utelämnade är Plugghästen och Den Lyckade. Precis som i verkligheten. Så är det i gymnasiet för de flesta. Men alla sex beskrivs med djup och värme. Alla sex är sina första attribut, så klart, men de har också ett djup bakom som gör dem till personer. Detta är viktigt men inte det enda avgörande.
Handlingen är rak och enkel: Slöjan mellan denna världen och den andra har tunna punkter och en av dessa punkter finns i Engelfors. De sex tjejerna är utvalda att bekämpa Ondskan som riskerar att utlösa en Apokalyps. Det finns en mördare som jagar dem. Men bara för att den är enkel är det nog inte lätt att genomföra den så här bra. Det finns en klar och skarp krok tidigt i boken som griper tag i läsaren och drar med dig. Handlingen stannar inte av eller släpper taget. Tjejerna får reda på att de är häxor. De får mentorer och verktyg men de är samtidigt ensamma och kan bara lita på sig själva och varandra. Vem är Ondskan? Vem är mördaren?
Detta är nästan en anti-Potter. Gymnasieskolan är en plats av Ondska. Det finns ingen som trivs i skolan. Plugghästen är socialt isolerad, mobboffren och outsidern är mobbad och utanför osv. Fast jag faktiskt trivdes rätt bra i gymnasiet är det lätt att se att det är en trovärdig beskrivning av skolan.
Så samanfattningsvis: Det är en enkel bok men utförandet gör den enastående.
Den förtjänar allt beröm den fått. Jag har beställt tvåan som kommer i april.
Kommentarer
Trackback
