socialistsimon

är en cirkus som även är ett tivoli, Cirkoli altså. Cirkoli är också namnet på Patrik Stigsons debutroman. Den handlar om Filko. Filko är en låtsaskompis och spenderar nätterna med att jaga gubben i månen och dagarna med sin kompis Gusten. En natt jagar han en solkatt men hittar istället den övergivna nöjesparken Cirkoli. Han och Gusten dras in i en spännande historia.

 

Staden där Gusten och hans klasskamrat Sofia bor ger mig starka 'Folk och rövare i kamomilla stad'. Det är en lite underligt fantasyish stad omgiven av en 'ogrässkog' men språket är så nutida att det inte känns medeltida utan snarare en form av magisk realism i Astrid Lindgrens, Hasse och Tages anda. Magin är skönt självklar och Gusten och Sofia är härliga barnhjältar. De utforskar Cirkoli och sin egen stad som det till slut måste kämpa för att rädda. Vuxna är både korkade som inte tror på barnen när de berättar att de flugit till cirkoli med sin låtsaskompis och en trygghet som man alltid kan lita på. 

 

Jag funderade mycket i början på vem som var målgruppen för boken. Texten är väldigt tung med beskrivningar vilket drar ner tempot men kapitlen är korta, bara åtta tio sidor vilket gör boken väldigt snabbläst. Men när jag bestämt mig för att detta är en högläsningsbok för barn så kunde jag mentalt krypa upp i min pappas knä och läsa med stor behållning. Upplägget med korta kapitel är perfekt för att jag ska kunna säga, "bara ett kapitel till innan läggdags". Se bara till att du vågar läsa detta för ditt barn, jag tar inte ansvar för mardrömmar om ogrässkogar, bläckfiskmonster som äter barn och russingubbar. Cirkoli är blodig som en originalgrimm.

 

Boken är vacker och spännande men den har sina brister. Med så mycket beskvingnar av detaljer som verkligen inte är viktiga så hade jag hoppats på bättre beskrivningar av monstren. De är ganska tråkiga. Monstrens dialoger är däremot kul. Boken hade mått bra av att delas upp i en tre fyra stycken. 487 sidor är väl tungt. Tre fyra bra avslut/cliffhangers hade lättat upp boken. Stilistiskt hade det varit bra om Patrik inte bytte point-of-view karaktär mitt i kapitlen. De bristerna till trots så är det en bra bok. Bra språk, inga slarvfel någonstans. Ganska bra driv rätt igenom.

Helt klart läsvärt.

 

---

Slumpartade citat för att visa språkets slingerbultar:

"Tillsammans med köttbullarna hade Fil och Kos berättelse sjunkit in i honom"

"Pannsårets blod skvätte som en rödbetsfontän runt huvudet."

 

recensionsex från Universum Noll