socialistsimon

Bloggsvackor bara är. Som tsunamis, solsken och myggor är det bara tröttsamt att beklaga sig över det. Men ibland får man en impuls som svingar en ur svackan som är så härlig att den förtjänar en mening eller två. Men det är inte det detta inlägg handlar om egentligen.

Jag har träffat Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg på signering på SF bokhandeln i Malmö. Jag har precis läst ut Eld som är uppföljaren till succéromanen Cirkeln och ville så klart ha mitt ex signerat.
Sara och Mats var precis lika trevliga som det verkar och det var intressant att prata lite om hur det fungerar att skriva tillsammans istället för ensam. Mycket mail och skype tydligen.

Eftersom det är nästan omöjligt att prata om Eld utan att spoila Cirkeln så tar jag det viktigaste först: Håller uppföljaren det som utlovas i första boken?
Svaret är entydigt Ja!
Ja, verkligen.



*   *   * Mindre Spoilers för Cirkeln nedan   *   *   *  


Eld fortsätter där Cirkeln tar slut. De överlevande Utvalda har enligt genrens kutym haft sommarlov och boken börjar med att de börjar andra ring. Engelfors har förändrats. Konsekvenserna av förra årets händelser har satt sina spår i samhället och en sektig rörelse som kallas Positiva Engelfors har dykt upp och får mer och mer inflytande. Det är den vanliga tänk-positivt-så-blir-livet-bra sekten. Hela idén känns trovärdig även om rörelsen känns lite väl ytlig. Ingen av Point of View karaktärerna är särskilt imponerade av rörelsen så vi får ingen riktig förståelse för mekanismerna i en sekts födelse. Det är lite synd men det känns ändå som en sak som kan hända i en liten ort på dekis med en serie oförklarliga självmord.

Speciella omnämnande av saker jag gillar:
Magin läcker över i mugglarvärlden. El och vattenverk drabbas av oförklarliga problem och de förklaras av vanligt folk på vanligt vis. Det är bara vi läsare och, så klart, De Utvalda som misstänker att det ligger mer bakom. Till skillnad från Harry Potter (jag ber om ursäkt men jämförelsen pockar på) där han och hans magiska vänner kan utkämpa ett helt världskrig utan att vi vanliga verkar märka något. Cirkeln är mycket mer trovärdig.

Det finns inga Rödskjortor (dvs generiska karaktärer som bara finns till för att deras död ska illustrera för läsaren hur farlig situationen är)! Alla sex flickorna är egna karaktärer och även de som dör får sidutrymme så att läsaren alltid blir förvånad (förfärad) när de dör. Till och med Elias, den sjunde Utvalde, får utrymme. Dessutom dör folk 'på riktigt' vilket är en annan sida av samma mynt. Överlevarna sörjer och saknar sina vänner. En del (James Bond!) låter hjälten säga något spydigt och springa vidare, andra (HP) låter hjälten ta en rejäl gråt men sedan är det så gott som glömt. Linnea sörjer Elias och kan drabbas av saknad långt in i Eld utan att det känns konstigt. Tvärt om känns det rätt och riktigt. Minoo sörjer Rebecka och Gustav mår så klart väldigt dåligt.
Konflikten mellan de fem Utvalda är fortfarande central i handlingen. Ida får större utrymme vilket är väldigt bra. Hon varken ursäktas eller förklaras utan får utrymme att utvecklas som karaktär. Även om jag själv har varit Anna-Karin, Minoo och Linnea under min skoltid och därför inte tycker det kan finnas några ursäkter för mobbare finns det inget så tråkigt som ytliga karaktärer. 

Det finns inte bara en mobbare (HP åter igen. Draco Malfoy) utan det är en hel hög. Jag har aldrig förstått varför det ska vara en enda antagonist och hans kumpaner i akaporr. I verkligheten räcker det aldrig med en mobbare. I Engelfors så är det ett helt nätverk med sina egna intriger och konflikter. Fast de mobbade lyckats få kontakt med Ida (tvingats ihop med) så finns det gott om andra mobbare som tar över. Mobbing är mer än enskilda elaka individer.

Det finns en karta i boken. Alla älskar kartor.

Min rec av Cirkeln kan du läsa här. Det var detta som kickade mig ur min bloggsvacka: Sara sa att hon har läst och gillat min recension av Cirkeln. Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid att när man recenserar Svenska författare så får man vara beredd på att de faktiskt kan googla sitt eget namn.

PS. Jag gillar verkligen slutet! DS