socialistsimon

Jag får erkänna en sak: Jag har aldrig fastnat för zombier. Inte bara för de storymässiga skälen, att alla zombie historier verkar vara väldigt begränsade i hur historien kan utveckla sig. Storyline är överskattat. Jag läser ibland zombielitt för att hålla mig orienterad i vad som, det måste erkännas, är en central del av SF/FH communityn. Men det finns ett par etablerade grundpelare i zombieriet som stör mig och som skulle kunna liva upp genren om man tog det till sig.

1. Zombiesmittan är 100% dödligt!
Numera vet alla (inklusive personerna i sagan) att om man blir biten blir man zombie, utan undantag, alltid. De flesta har redan anammat virusvarianten på vad som förorsakar zombier. Varför inte anamma implikationerna? Om zombiesmittan var 99% dödlig så hade alla som överlevt apokalypsen hört talas om eller kännt till någon som överlevt ett zombiebett. 90% så hade varje grupp överlevare en deltagare som överlevt. (De dödligaste sjukdomarna ligger långt under 100% Zaïre Ebola ligger mellan 80-90% och varje utbrott ligger på ett par tre hundra döda, Spanska flugan 20-30% och 18 miljoner döda, Rabies i det närmaste 100% och femtiofemtusen döda om året.) Mitt problem är inte så mycket autenticitet även om det ingår. Det stör mig hur lätt det är för publiken/läsaren att acceptera premissen att vi måste döda alla som blir bitna. En chans att överleva, om än liten skulle ändra hela den emotionella synen på avskjutandet på bitna vänner.
Lösning:
Vad jag skulle vilja se är ett Z-virus som är 95% dödligt utan vård och 75% med den bästa vård man kan ge under apokalypsförhållande. Även om det bara är dropp och tamiflu så kan det ge den infekterade en chans att bekämpa viruset. Samtidigt kan man aldrig vara säker på att en överlevare är helt botad.

2. Inkubationstid och spridningsvektor!
Anledningen till att ebola sällan sprider sig och rabies gör det är inkubationstiden och spridningsvektorn. Ebola har en inkubationstid på mellan två dagar och tre veckor beroende på variant. Kort inkubationstid gör att den nyligen bitne inte kan lämna området där han blivit biten. Med klassisk zombieinkubation på ett par timmar (ner mot en halvtimme i slutet på filmen) gör att ett zombieutbrott aldrig skulle sprida sig från USA till Europa. Ett plan med en smittat hade sats i karantän direkt eftersom den smittade skulle hinna få allvarliga symptom innan de hinner landa. Rabies däremot har en inkubationstid på flera månader. Dessutom är spridningsvektorn sällan människa till människa utan det sprids via varmblodiga djur. Därför finns det nästan överallt i världen trots att det är i det närmaste hundraprocentigt dödligt. (Man känner bara till sex fall som överlevt obehandlad rabies. Någonsin. Jämför med femtiofem tusen döda om året.) Det ligger i zombienaturen att spridningsvektorn är zombie till människa. Aldrig hund till människa eller råtta till löss till människa. Därför blir inkubationstiden desto viktigare.
Jag tänker så klart på historieberättandet: Om bitmärket har tid att läka och försvinna så blir hela tickande-bomb scenariot mer skrämmande. Ge Z-viruset en inkubationstid på tre veckor eller mer.
Eller är kanske smittan sporbildande som mjältbrand? Ett rensat område kan vara smittsamt i generationer. Purify by fire!

3. Norrlandsromantiken!
Även om ett zombieutbrott sprider sig snabbare i städer än på landet så är överlevnadschansen större i staden. Inte i procent kanske men i absoluta tal. Städerna skulle förvandlas till riktiga mardrömsriken men det skulle finnas massor av osmittade som kan samlas och slå tillbaka. Om 90% av stockholm förvandlas till zombier över en natt skulle det finnas i runda tal hundrafemtiotusen överlevare! Att i detta sammanhang fokusera på fem förvirrade norrlänningar känns inte som om det berör. Hela Z-genren lider av redneckromatik. Det är inte så konstigt. Genren handlar idag om statliga program som gått fel, moderniteten ifrågasätts och den söker efter en återgång till en pastoral idyll. Istället för städer som samhällets nyckelpunkt blir dom zombieinfesterade helvetes hål. Räddningen är en återgång till ett enklare sätt att leva.
Men jag som, även om jag ser mycket fel med det moderna, med våra städer, inte ser min granne som en risk, jag som inte ser städerna som en ondska i sig själv? Dels därför och dels av kall rationalitet så tror jag att det vore intressantare att följa de hundratusentals överlevarna i stockholm än en liten isolerad grupp i norrlands inland. Tillbaka till städerna. Låt oss bygga repbroar mellan hustaken. Låt oss locka in zombierna i återvändsgränder och avlägsna hotet, kvarter för kvarter. Upprensning och återtagande. Tänk på London som efter samma katastrof skulle ha en levande befolkning på runt miljonen eller New York med två miljoner.

4. Könsrollerna
I de flesta fall innebär civilisationens slut en automagisk återgång till omoderna könsroller. Det är rövhålen som överlever och kvinnorna börjar diska och tvätta. Jag köper inte riktigt det. Först och främst tror jag att könsrollerna skulle göra att fler kvinnor skulle överleva. Även om det finns många moderna män som inte kastar sig ut för att ätas upp så skulle antagligen könskvoten bland överlevarna vara två till tre kvinnor per man om inte ännu mer. De som överlever skulle antagligen ha en övervikt på ett mer saktmodigt lynne och galenpannor och våldsverkare är den andra vågen infekterade (Den första är antagligen akutpersonal, vårdpersonal och polis, brandkår och militär). Det kommer antagligen att finnas fega kvinnomisshandlare och misogyna karaktärer bland överlevarna men kommer dom verkligen att vara tongivande? Eller kommer det att utvecklas ett nödvändighetens matriarkat?

Sammanfattning:
Med en liten men reell chans att överleva så blir beslutet att döda den som börjar få influensasymptom ett hjärtskärande dåd som föds ur desperation och nödvändighet. Att skapa säkra sjukvårdsfaciliteter blir en av överlevarnas högsta prioritet. Risken att vem som helst kan bryta ut i prezombie frossa gör att oavsett hur säker överlevarnas inre cirkel är måste du alltid hålla ögonen öppna. Ständigt bevaka dina närmaste. En tryckande kritik av övervakningssamhället och angiverisamhället kanske? Allt under norrmalmsmatriarkernas överhöghet. 
 

---

Det finns flera angrepp på det jag ser som stagnationen i zombiegenren. En kort, högst subjektiv lista:
Cherie Priest, Boneshaker med uppföljare:
Hon undviker hela virusproblematiken med kemiska zombier: En gulaktig gas gör den som utsätts för den till en klassisk zombie, varierande inkubationstid som förklaras på ett mycket logiskt sätt. Nyskapande.
The Walking Dead:
TWD attakerar synen på den klassiska könsrollsutvecklingen genom att sätta den i centrum. Kvinnorna tvättar medan en man misshandlar dom. Klassiskt.
I en perifer storyline ser vi människor som försöker skapa en oas mitt i ett zombiehelvetiskt stadslandskap.

Jag har börjat titta på eboksutbutet på Svenska. Jag har tidigare bara läst böcker från Amazon och gratis böcker så detta är nytt för mig. Amazon har sina nackdelar men det måste man leva med eftersom de dominerar den engelskspråkiga marknaden så totalt. Det största problemet är just inlåsningsfunktionen, något som jag är allergisk mot. Jag kan inte läsa andra böckeri Kindle appen fast den är den bästa läsaren jag har och jag kan inte läsa kindleböcker i en annan läsare om jag hade velat. Det andra problemet jag har stött på är regionsindelning. Vissa böcker säljs helt enkelt inte i Sverige fast att Amazon har dom i sin lista.
Det tredje är att det inte finns Svenska titlar.

Därför hamnade jag hos Adlibris. Böckerna jag köpt är i formatet Epub som går att läsa i vilken läsare som helst. Men det går inte att köpa böcker på Adlibris utan att ladda ner deras app. Den är ett nödvändigt ont. Jag har försökt lista problemen med Adlibris och systematiskt jämföra med andra leverantörer. Detta har jag gjort för att försöka vara objektiv och inte gå på magkänslan och bara avfärda den. Kanske någon som jobbar med det ser listan och åtgärdar problemen men det är väl för mycket begärt att de ska googla sin egen produkt? Jag förväntar mig inte att Adlibris ska vara bättre än marknadsledande Amazon men de borde ju vara lika bra eller bättre än gratisalternativen? Varför? Jo för att Bokus skickar dina e-böcker med direktlänk och mail!
Adlibris kräver att jag laddar ner och installerar deras app för att kunna köpa böcker. Om den inte funkar finns många titlar hos konkurenten.

Jag har jämfört med den generiska eboksläsaren som följer med min android, Samsungs 'Readers Hub' från Kobo och Kindle appen från Amazon. Så Adlibris mot två gratis och den marknadsledande.

	Adlibris	Generisk	Kobo	Kindle
Inlåsning	Delvis	Öppen	Öppen	Total
Appen	Appen utnyttjar inte hela skärmen	Godkänd	klumpigare än gen, lättare adlibris	Bra
Läsvänlighet	Kass	Bra	Bra	Bra
	Bakgrundsfärgen är satt till spotlightwhite	sex färger, standard är beige	Svart eller vit	vit, sepia, svart
	går inte att ändra brightness!	kan ställa in brightness + automatisk ljusstyrka	Nej men auto är ok	kan ändra brightness
Text	tre fonter	sex fonter	Två fonter	nej
	kan byta textstorlek	ja	ja	ja
	kan söka ord men	ja	ja	ja
	kan inte markera ord	Kan markera ord	ja	ja
Extra	Ingen ordbok	bara engelska	Ingen ordbok	engelska
	Inget extra	Inget extra	Kan posta markerad text på facebook	direkt länk i texten till wikipedia och google!  Kan posta på FB, twitter, mail, G+ etc
Navigering	kan inte använda bokmärken	kapitelnavigering bokmärkes navigering och navigera efter markerad text	kapitelnavigering bokmärkes navigering och navigera efter markerad text	kapitelnavigering bokmärkes navigering och navigera efter markerad text
Funktion	Laddar ofta och långsamt	laddar in hela boken direkt	laddar per kapitell - mycket snabb	snabb
	hackar och hänger sig ofta

 Det märks att Adlibrisläsaren inte är sämst rakt över alla mätvärden. Men den är svår att läsa i och det faktum att den hänger sig och inte går att handla från är ett stort problem. Hur lönt är det att kunna byta font men inte brightness? Dessutom är mina problem med passform kanske bara ett problem som finns men en enda plattform. Jag tror tyvärr att det är tvärtom: Om min sitter som en smurf mitt i en tom skärm så hänger antagligen texten ut bakom kanten på en annan android. Om appen inte kan anpassa sig till skärmen så passar den bara på en skärmstorlek.

Nu har jag ett dilema: Jag kan inte uppmana dig att inte läsa e-böcker för det borde du. Jag kan inte heller uppmana dig att undvika Adlibris, de har en hel del spännande titlar som inte finns hos konkurenten.
Därför måste jag med största möjliga eftertryck säga:
Härda ut, arbeta runt begränsningarna och läs!
För det finns en stor fördel som uppväger det största problemen: Böckerna är öppna!
Du kan jobba runt problemen.
I Kindle är det omöjligt.

PS. Jag har fått svar på min fråga i Adlibris forum. Den läsare dom rekommenderar heter Aldiko. Jag orkar inte recensera den lika grundlig som ovan men den hamnar mellan den generiska och Kobo. Den är snygg men saknar en del funktioner som bakgrundsfärg och möjligheten att skriva egna fotnötter. Men om man nu rekomenderar en annan läsare: Varför inte bara köpa licens på den och anpassa efter egna förutsättningar? I Aldiko kan jag köpa böcker från feedbooks.com så det vore lätt att anpassa till svenska förhållanden. Eller: Om man måste ha skaffa en annan app, varför inte erkänna det och låta mig handla utan att ladda ner deras? DS

Är jag överkänslig? Ibland när jag sitter och skriver lyckas jag övertyga mig själv om att jag har rätt. Det kan ha hänt här. Det bara stör mig att dom inte ser mig som sin målgruppgrupp. Men om inte jag så vem? Teknofreaks är redan på, äldre damer med en förkärlek för böcker (som är en målgrupp jag har hört på allvar skulle vara målgruppen med stort M) kommer inte förrän systemet är buggfritt.
Målgruppen borde vara SF och fantastikläsare med visst teknikintresse.

är en författare som dyker upp i automatiserade rekommendationer hos internetbokhandlare. Tydligen tycker datorn att jag borde läsa hans böcker. Eftersom 'resistance is futile' har jag nu fallit för assimilerat mig.

Jag har läst Rainbows End.
Det är en heist, sleeper awakes roman. Robert Gu vaknar upp i framtiden efter att ha varit 'död' i tio år. Förklaringen är att man lyckats bota Alzheimers. Det ger Vinge en kul möjlighet att utsätta honom för en helt ny verklighet full av intelligenta kläder och datorskärmar i kontaktlinser, fullständig global interaktivitet osv. Det är inte så mycket en 'nära framtidsroman' som en roman om kulturchock. Han introducerar en del kul tech men det är också här han snubblar i trovärdigheten. (Han skriver om Haptics dvs interaktiv digital känsel men just i den tekniska lösningen så känns det inte trovärdigt). Men om man helt blundar för tech delen och ser det som att det handlar om en pensionär som måste lära sig att använda internet och mobiltelefoner så funkar det.
Flera engagerande karaktärer som vävs ihop på ett smart sätt.

Men det saknas något vitalt. Detta är inte en ny favoritförfattare. Det är stabil SF, onödigt många sidor men inte så det stör. En stapelvara. En bok man plockar upp när man har ett hål i att-läsa-listan.
Det var länge sedan jag läste en bok som så massivt placerar sig på betyget Godkänt.
Varken mer eller mindre.

Bonniers har lanserat en e-novelltjänst. Lite surrealistiskt att se "lästid" utsatt på samtliga produkter. Och lästiden som oftast anges är på tio till femton minuter.
Är detta ett alternativ till novellsamlingar?
Eller är det ett komplement?

Nyfiken som man är gick jag in och försökte köpa en novell och jag måste anstränga mig för att minnas hur jobbigt Amazons kindle var att installera på en android. Jag tror inte att den var lika illa. Men Bonniers säljer via Adlibris och Adlibris följer alla jobbiga handelshindrande rutiner som finns. Du måste ha en Adlibris läsare* för att kunna ladda hem texten (jag har inte testat dra hem den till datorn men du behöver en app för det också). 
Men adlibris böket är egentligen sekundärt. Jag är allergisk mot inlåsningsfunktioner men det är ett engångsarbete att installera appar och synka konton. Formatet är Epub så det går att läsa texterna i en generisk läsare. Jag rekommenderar faktiskt att du gör just det.

Så tillbaka till den stora frågan: Är detta slutet för antologierna? Eller är detta ett konstruktivt mellansteg?
En kort novell som du kan tanka hem och läsa känns helt rätt. Priset ligger också helt rätt. Egentligen är det väldigt dyrt** men eftersom det är ganska lite pengar så känns det inte dyrt. Det är ju bara några tior. Jag kan tänka mig att detta slår igenom. Och jag kan tänka mig att formatet blir en variant på magasinen från SF's barndom. Korta texter för en liten slant. Enligt pressreleasen är det planerat för 70 e-noveller under 2011 så lite beroende på urval (Jag har svårt att se att jag skulle vara intresserad av 'Kärlek' eller 'Relationer') så kan detta fungera som ett Magasinsubstitut snarare än en konkurent till antologierna.


Det finns tre perspektiv här:
Som läsare får jag en ny ingång till texterna, Många av författarna är nya för mig. 
Pluspoäng för genreindelningen, vad sägs om 'Nästan sant' och 'Skröna'. Jag kan bli beroende av detta. En kommande attraktion är 'Avsnittsroman'. Kommer man att kunna prenumerera? måste man betala för varje kapitel? Kan vara ett spännande format. Dessutom gillar jag novellformatet men läser det alltför sällan. Jag har en tendens att läsa hela boken i ett streck när jag köper en antologi. E-novellformatet gynnar att läsa en novell i taget.

Som författare är detta ett sätt att inte bara synas, som på många självpub sites och bloggar. Detta ger inkomst i reda pengar. Samtidigt är det kanske är det lättare att komma fram här, på egna meriter utan att behöva sorteras med andra texter för att passa temat för en antologi?

Som förlag måste man, som alla andra branscher ofta hitta olika sätt att sälja samma produkt för ett högre pris. Det bästa sättet är att förpacka produkten på att attraktivt sätt så att kunden gladeligen betalar lite mer. Förlagen har börjat sälja mer inbundna böcker tex, vilket jag gärna betalar mer för. Det kanske förvånar den läsare som inte känner mig men jag gillar faktiskt att förlagen tjänar mer pengar. Förlagsbranschen är en riskbransch, om de tjänar mer pengar (alltså har en högre avkastning per text inte bara höjer priset för att täcka utgifter) på Fantastik så kommer dom att ge ut mer Fantastik. Om dom tjänar pengar på e-böcker så kommer dom att satsa mer på e-böcker. Det är ganska självklart. MEN eftersom det är en utpräglad riskbransch så kommer dom att satsa på okända författare också. Genom att sänka initialkostnaden (inget tryck, ingen distribution i traditionell mening) så kan man lansera fler författare för varje succéförfattare.  Det klassiska exemplet förläggare brukar ge är att man behöver sommardeckaren för att kunna ge ut diktsamlingen men det finns ett bredare sammanhang än så. Det är väldigt svårt att avgöra vad som blir uppskattat av stora mängder läsare och därför måste förlagen ge ut mycket fantasy för att hitta en Harry Potter.
Därför kan detta öppna upp för smalare författare att kunna komma ut och synas och för mig en möjlighet att hitta texter som jag aldrig annars skulle kunna köpa.

---

*Adlibris läsare för android är riktigt dålig. Det går inte att justera brightness, bakgrundsfärg textstorlek osv. Själva läsare verkar vara låst till en mindre skärmstorlek än jag har så det är en tre cm svart rand runt den. Du kan köpa böcker direkt i läsaren men om du tittar på SF så hittar du bara 34 titlar, 4 titlar Fantasy och inget från Mix Förlag alls! Det går att söka på författaren och komma dit men det finns inte i listat SF eller Fantasy. Jag kommer att köpa mina böcker via web browsern och läsa dom i en annan läsare så Adlibrisappen är bara en nedladdnings app för mig om dom inte förbättrar gränssnittet.
Men, och detta är viktigt, formatet är generiskt. Adlibris är ett nödvändigt ont för att kunna köpa svenska e-böcker från deras författarstall men jag tror aldrig att jag kommer att läsa i den.

Notera skillnaden mellan bilderna hur skärmen utnyttjas. Adlibris till vänster och generisk läsare till höger.

**Kort matteruta:
Nedan följer en kort sammanställning av antologier och novellsamlingar jag gladeligen betalat för. Jag anser visserligen att fysiska böcker har ett större investerat värde än en datafil. Men det är ändå intressant att jämföra vad jag historiskt varit beredd att betala för en novell. Jag har valt det priset på prislappen eller högsta priset inte det billigaste möjliga idag eftersom det jag är ute efter är min betalningsvilja.
Looking for Jake av China Miéville kostar 94:- på Adlibris och har 14 noveller vilket innebär en styckkostnad på 6:71
A Place so Foreign... av Cory Doctorow kostar 179:- (119:-) och har tio noveller dvs 17:90 styck
Cosmocomics av Italo Calvino kostar 155:- (119:-) och har 34 texter dvs 4:55 styck
Extreme Fantasy kostar 128:- och innehåller 24 noveller dvs 5:33 styck
SF : the best of the year 2007 kostar 89 och innehåller tolv texter dvs 7:42 styck
[Jämför 2011 kostar 228:- och har 25 texter vilket ger c:a 9:12 styck]
Snittpriset blir då i min bokhylla 8:38 med ett median på 6:71. Mix novellerna kostar 26:- och upp och är då 210% dyrare än snittet, 287% dyrare än medianen och 45% dyrare än tidigare max.

I förra inlägget skrev jag att en enda bra e-novell väger upp besväret med adlibris e-system.
Den novellen är Jagannath av Karin Tidbeck.
Ren oförvanskad Fantastik!

Ortogonalitet är ett matematiskt begrepp i det närmaste synonymt med vinkelrät. Det är typiskt att Greg Egans senaste bok väljer det som namn på sin serie. Första boken heter the Clockwork Rocket och utspelar sig i ett universa radikalt annorlunda än vårt eget. Trots att precis allt är olikt det vi är vana vid kommer man snabbt in i berättelsen.


Yalda lever i en värld där stjärnora är regnbågsfärgade streck över himmeln, där alla växter lyser på natten och ingen kvinna överlever barnafödande. Hennes resa handlar i grunden om en kvinnas kamp för att förstå världen hon lever i. Som i många av Egans böcker är det vetenskapliga upptäckandet, experiment, förkastande av hypoteser och nya insikter en fundamental den av storyn. Det är också en berättelse om en kvinna i ett mansdominerat universitet, ett samhälle där kvinnan betraktas som sin co's egendom. Där kvinnor från födseln vet vem dom ska få barn med. Hon har en förstående far och får möjligheten att utbilda sig och hennes upptäckter leder henne att inse att hennes värld är dödsdömd. För att hitta lösningen skapar hon och hennes vänner en rymdraket som ska fördas med oändlig hastighet (i hennes värld färdas ljus med olika hastighet beroende på vilken färg det har och det finns ingen övre hastighetsbegränsning). Genom att färdas oändligt fort kommer de som reser med raketen att ha all tid i världen att hitta en lösning på problemet (genom att tiden går fortare för den som reser fort).

Har du läst så här långt så antar jag att du inte avskräcks av matematik och fysik. Egan har utgått från ett väldigt enkelt förhållande: Pytagoras sats och postulerat att den stämmer även i fyra dimensioner. I vårt universa stämmer inte pytagoras sats i tidsdimensionen, det har Einstein satt stopp för. I Yaldas Universa fungerar den även om du betraktar tid som en dimension lika värd som rummet.

    Vårt universa vs Yaldas universa

Det finns två sätt att läsa the Clockwork Rocket: Du kan läsa den med ett sinne öppet för matematiska forumla, med en förståelse för relativitetsteorin och verkligen nörda loss på formler och diagram (boken är full av tabeller och diagram). När denna metod når sin gräns (jag har trots allt bara en SFnerds grundkunskap i fysik och rumtidsgeometri) så funkar det lika bra att läsa den med samma syn på Quenya och Sindarin grammatik som du hade när du läste Sillmarilion. Jag föll tillbaka till den tekniken flera gånger. Strunta i matematiken bakom och förundras över hur vackra stjärnorna är. Att helt hoppa över fysiken och du missar poängen, fokusera på den för mycket och du riskerar missa storyn.

Skulle du intresseras av mattebiten så kan du läsa mer på Egans hemsida. Han har artiklar som diskuterar varje del av fysiken och flera av dom har en 'sida två' för dig som 'inte tar illa upp av en något högre nivå av matematik'. Vad du än gör: gå in och titta på hans videor över de vackra naturfenomen han beskriver!

The Clockwork Rocket är precis så bra som jag hoppades att den skulle vara! Jag vet inte om jag skulle rekomendera den för visst är det en smal nisch men den fyller den väl. Gillar du SF av det extremare varianterna så kommer du att älska den här! Jag har gått i ett lätt rus och yrsel sedan jag läste ut den, Egan är starka varor. Bäst att avnjuta honom i enboksdoser med ett hälsosamt mellanrum. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: Hans böcker är så udda att hans förläggare förtjänar ett kudos för att överhuvudtaget trycka dom.

Sammanfattningsvis så är den i samma klass som Flatland av Edwin Abott eller the Gods Themselves av Asimov.

---

Greg Egan är lika hemlighetsfull om sitt privatliv som John XII Hawks. Försöker du tex hitta en bild på honom så hamnar du här. Skillnaden är att han inte gör det som ett marketing stunt. Det enda som vi 'vet' om honom är att han är en seriös vetenskapsman från australien. Hans hemsida har sidor med titlar som 'Resonant Modes of a Conical Cavity', 'Riemannian Thermodynamics'

av Paolo Bacigalupi är mitt senaste förvärvs i hans boklista. Bacigalupi betraktas av många som 'Det stora hoppet för SF-böckernas framtid'. Det är inte helt fel; Hans Windup Girl kom helt från sidlinjerna i genren och tacklade vår tids tyngsta ämnen, genmodifikation och miljökatastrofen.

I Shipbreaker följer upp succéen på ett skönt sätt. Den handlar om Nailer som arbetar i en återvinningsgrupp med att slakta strandade skepp på deras värdesaker. Han kryper runt i ventilationstrummor och samlar koppartråd och andra viktiga metaller. Bacigalupi målar upp en ny fängslande post klimatokalyps vision.



Riktigt bra YA bok. Väl värt lästiden.
Bacigalupi nästa bok heter the Alchemist. Jag är väldigt nyfiken på hur han hanterar fantasygenren men det verkar som om den är slut på förlaget.

---

Bild från http://crazytopics.blogspot.com/2007/02/largest-ship-graveyard.html

Jag hittade följande artikel om en katastrof i ett forskningslaboratorie i Storbritannien. Har vi verkligen råd att låta dessa människor fortsätta? Om deras forskning har bevisat någonting alls så är det att deras verksamhet är farligare än manhattanprojektet! En enda droppe av fel substans i mälaren kan helt avfolka den regionen*. I den regionen finns utövare i Järna, Norköping och mitt inne i Stockholm!

Borde vi inte för samhällets bästa kräva minst samma säkerhetsnivå som kärnkaftsindustrin med detaljerade planer för slutförvaring?

The Iron Dragons Daughter av Michael Swanwick är en av de där böckerna som borde finnas överallt men istället är försvunnet ut i skuggorna. Ur tryck, finns inte på biblioteken, borta.
Jag läste Dragons of Babel för ett par år sedan och har letat efter the Iron Dragons Daughter som är babels föregångare sedan dess. En recension på Drömmarnas Berg fick mig att beställa den från USA (ett skarpt boktips: Amazons begagnatmarknad funkar även om det tar tid). Swanwick börjar arbeta sig in i min lista över favoritförfattare.

The Iron Dragon är en sofistikerad maskin av död och förstörelse som ligger skadad och bortglömd i en fabrik. Jetmotorerna är tysta och vapnen avstängda. Runt honom mullrar maskinerna som bygger nya drakar. Troll och jättar hamrar plåtar, småfolk och bortbytingar filar, bär, slipar och kryper. Jane är en bortbyting som sliter i smutsen med dom andra men hon har en plan: Hon ska stjäla en drake och fly!

The Iron Dragons Daughter är en hissnande historia i ett högteknologiskt Fairy rike, magi knyts till högteknologi. Existensiell ångest och utanförskap. Den enda genre etikett som egentligen fastnar är nog Fairypunk. Dickenskt underifrånperspektiv, steampunkish världsbygge och cyperpunkigt gadgetnerderi. Från utgångspunken med steampunkfaïries hade det kunnat bli gaslight romance (eller supernatural romance av fairy, vampire, angel romans stuket) men swanwick kommer inte ens nära att frestas av den vinkeln.
Detta är Punk rakt igenom.

Med utgångspunkt från stilen så hamna därför Iron Dragon bredvid Richard Morgans Takeshi Kovacs böcker i bokhyllan snarare än Holly Black eller Ellen Kushner

Annat av Michael Swanwick:
Stations of the Tide
Dragons of Babel
Dancing with Bears

Begagnade bok försäljare:
Bokbörsen 
Antikvariatnätet
Amazon UK
Amazon US

Det är nu tio år sedan två flygplan kraschades in i World Trade Center och Pentagon. Världen har förändrats och böckerna med den. Mycket som idag skylls på 9/11 började faktiskt innan terrordåden, som Sveriges urskiljningslösa samarbete med CIA, Muren mot Mexiko, övervakningssamhället för att bara nämna några. Men böckerna utforskar hur den sköna nya värld har blivit i svallvågorna efter terrordåden. Böcker hjälper oss att hantera, reflektera och bearbeta.

Den bok som först dyker upp för mig är:
Little Brother av Cory Doctorow som handlar om ett Department of Homeland Security gone mad.
Ladda ner gratis här 

Det skrämmande är att sen torkar bokflödet upp. Det finns andra böcker som Atrocity Archives av Charles Stross som handlar om ett planerat terrordåd i USA och spinner vidare till att diskutera övervakningssamhällets faror. Den kunde kvalificerat sig om han inte börjat skriva den innan 9/11. En kul/skrämmande detalj är att han ursprungligen skrev med Osama Bin Laden som huvudantagonist men ändrade det när 9/11 inträffade. Har inte SF/F författarna tagit sig an problemet? Har nutidshistoriens största händelse helt gått vår genre förbi? Jag tror inte det.

Terrordådet ändrade inte världen utan accentuerade processer som redan var på gång. Under ett par år hade den konservativaste av den Amerikanska högern ett moraliskt frikort. Den isolationistiske Amerikanska presidenten blev tvungen att agera på den internationella scenen och inledde två krig. G.W. Bush kunde ha ändrat USA's riktning, tagit USA mot en reträtt från en expansiv, aggressiv utrikespolitik men han tvingades att fortsätta som innan men i högre fart.
De stora förändringarna var imperialistiskt krig, sanktionerad tortyr och ett övervakningssamhälle, allt på kredit vilket direkt leder oss till dagens kreditkris. Tre teman som alltid har diskuterats i SF!

Frågan om man kan bomba fram demokrati är inte ny. Den belyses av författare som Joe Haldeman i The Forever war, eller vilka övergrepp militär intervention leder till som i The Malazan Book of the Fallen av Steven Erikson via Star Trek till Ursula LeGuin's Ekumenenserie (om hur man kan göra annorlunda) till Iain M Banks Cultureserie (även om Contact och Special Circumstances inte alltid beter sig helt oklanderligt så invaderar dom aldrig).

Övervakningssamhället är ett annat välbesökt ämne från 1984 tills idag.

Tortyr är det som jag verkligen saknar i bra SF/F! Vi har alla sett scenen i både mainstream och genre. Busen vägrar berätta var barnet är som kommer att drunkna, kvävas, sprängas inom en satt tidsram. Polisen börjar slå och hans blödige sidekick kan som mest säga 'Om vi gör detta är vi inte bättre än de vi bekämpar.' Publiken inser genast att vi måste slå, tortera eller skenavrätta för att rädda barnen. Ren och skär pro-tortyr propaganda helt enkelt.
Den ende författare förutom George Orwell (Storebror är inte intresserad av dina bekännelser) som på senare tid tagit upp frågan är GRR Martin. I A Dance with Dragons finns en scen där en person föreslår tortyr och vår protagonist säger till honom: "Jag litar inte på den typen av erkännande. Du har gett mig för många och allihop värdelösa." (fritt översatt) Den förste författaren som ger det hårdaste argumentet mot tortyr: Det funkar inte! Argumentet att man måste göra allt för att rädda liv är ett OK argument, att döda en för att rädda tio osv. Men tortyr är oacceptabelt inte bara för att det förstör det samhälle det antas skydda. Det är också helt oanvändbart. Något som vi vetat ända sedan häxjakten på femtonhundratalet.

Terrorism är det avslutande temat som genomsyrat SF/F i alla tider. Från Dune till Harry Potter. Terrorism som vi känner igen det idag ett vapen för den svage, den som inte själv kan frammana arméer för sin sak. Det är en Underdogs vapen och underdogs är nästan synonymt med hjälte. Men bara nästan. Frågan om ifall terrordåd är acceptabelt handlar i slutändan om vem som utför dom, varför och mot vem. Harry Potter är ju en hjälte och Voldemort är ju definitionsmässigt ond - därför är hans terrorism OK. Det är kanske det största lärdomen vi kan dra av våra böcker: Terroristen är alltid hjälte i sina egna ögon.

---

Jag inser att det måste finnas fler böcker som direkt bearbetar 9/11. Jag kan bara inte komma på vilka. En del av problemet är som jag skrev att de viktiga temata är tidslösa. En annan anledning är tolkning. Det är möjligt att jag läst dom utan att göra rätt koppling. Hjälp mig hitta fler relevanta böcker i kommentarerna.

är den nya Spielberg serien som visas just nu på Canal +

Falling Skies.
Handlingen börjar ett halvår efter att utomjordingarna har invaderat jorden och totalt krossat allt motstånd. När serien börjar har dom gått ett steg längre: Dom jagar ner alla folksamlingar på över femhundra personer. Till skillnad till flera andra efter-katastrofen-scenarier så finns det ganska mycket infrastruktur kvar. Man har organiserat en motståndsrörelse.
Vi får följa Tom Mason (Noah Wyle, the Librarian och ER) en föredetta historielärare, numera andreman i Massachusets andra milisregemente. Hundratalet soldater i åldrarna tolv till sextio och tvåhundra civilister som försöker överleva. Handlingen följer klassiskt snitt; fly, slå läger och utföra räder. Men det är ju inte handlingen som får oss att titta på SF-serier. Karaktärerna är helylle trevliga men även om dom växer på dig så är det inte därför vi tittar på SF-serier. Problemet är (kan jag tycka ibland) att ingen TV-chef vågar säga "Vi har dom här ashäftiga Aliens som vi vill berätta om...". Därför behöver vi handling och karaktärer för att få se aliens. Och dessa aliens är bra aliens! 
I dom första minuterna intrudoceras vi för två typer: 'Skitters' som är slemmiga sexbenta saker som springer omkring till synes nakna och obeväpnade. Jag har fortfarande inte förstått om dom är alien ninjas eller officerare. I samband med skitters kommer 'Mechs' tre meter långa tvåbenta mekaniserade soldater med komplicerade lasersikten och kraftfulla autokanoner. I det närmaste oförstörbara. Men för att komma dom närmre måste vi följa familjen Mason.

Falling Skies ger intrycket av en riktigt billig efterkatastrofen familjedrama. Tom Mason är införlivad i den militära strukturen direkt under Kapten Weaver, en hårdkokt militär som är sådär lagom glad att han måste sitta barnflicka till en hög civilister. Han har inga högre tankar om Tom Mason heller så han ger honom ansvar för civilisterna. Tom har en son som är soldat, en som är tillfångatagen av Skitters (japp, utomjordingarna rövar bort barn) och en liten grabb bland civilisterna.
Klassiskt, billigt och skitbra. Masonfamiljen är inte så enkel som den verkar och motvilligt börjar jag bry mig om dom. Massachusets andra milisregemente har realistiska problem och jag får inte några WTF moments av vansinniga beslut. Men det som gör det intressant är att deras försök att förstå sina aliens är seriösa och efter några avsnitt blir utomjordingarna mer mångbottnade. Dom kan resa mellan stjärnorna men bygger sina baser på jorden av återvunnet byggbråte. Dom rövar bort barn och förser dom med symbiotiska alien-parasites i nacken för att använda som slavarbetare. Deras mechs använder återvunnen ammunition från våra vapen. På samma gång som det känns som att man bygger in en möjlighet för Mason och hans vänner att slå tillbaka så känns det trovärdigt. (Vi har väll alla suttit och räknat ut massbudgeten för vårt egna månbaser och mars-koloniserings projekt? Man ser snabb att det är mycket bättre att bygga upp basen av råvaror på plats än att ta med sig byggmaterial.) Vikten är allt när man reser i rymden.

Flera detaljer visar på att Spielberg har funderat över sina utomjordingar, varför dom är här, hur dom tagit sig hit och vilka svårigheter dom har när dom väl är här. Inte så att vi får reda på det men om serien får fortsätta så hoppas jag att vi får veta mer. En andra säsong är kontrakterad och TV-serievärldens värsta cliffhanger sedan JR Ewing dog kommer att avslöjas som antingen underbar eller avgrundsdålig. Inget mellanting är möjligt.
Själv kommer jag definitivt att se den.

eller läsleda.
Jag har helt tappat läslusten efter att ha plöjt igenom GRR Martins  enorma A Dance of Dragons. Inget jag läste kändes bra. Efterlängtade böcker damp ner men mitt kritiska öga förstörde helt läsupplevelsen. Det kändes som om jag inte gav förmodat bra böcker en ärlig chans så jag har helt enkelt bytt inriktning. Nu är det så med mig att jag omöjligen inte kan leva utan att läsa. Även om själva läsningen blivit olidlig måste jag läsa någonting.
 
Hur botar man läsleda?
Mitt privata recept är massor av TV serier och gamla klassiker. Det är sällan nuförtiden jag tar mig tiden att läsa om favoritböcker. Man vill läsa det senaste, det som andra bloggar om och man vill vara först (eller tidigt) ut med att recensera den senaste snackisen. Det är inte så mycket för att 'vinna' eller så. Det är snarare för att det är kul att kunna delta i diskussionen om en viss bok när den pågår och inte långt i efterhand. Men läsleda är ett ofrånkomligt problem och det måste hanteras. Steg ett: Byt genre! Jag valde att gå till Space Opera, i synnerhet mina gamla favoriter the Player of Games, the Use of Weapons och Excession.
På TV seriefronten var det Dr Who och Torchwood, Falling Skies och Warehouse 13. Även här fanns det utrymme för klassiker; Firefly och Serenity.

Efter några veckor av feelgoodterapi kom läslusten så klart tillbaka och strax efter den skrivklådan.

I'm back!