Falling Skies

är den nya Spielberg serien som visas just nu på Canal +

Falling Skies.
Handlingen börjar ett halvår efter att utomjordingarna har invaderat jorden och totalt krossat allt motstånd. När serien börjar har dom gått ett steg längre: Dom jagar ner alla folksamlingar på över femhundra personer. Till skillnad till flera andra efter-katastrofen-scenarier så finns det ganska mycket infrastruktur kvar. Man har organiserat en motståndsrörelse.
Vi får följa Tom Mason (Noah Wyle, the Librarian och ER) en föredetta historielärare, numera andreman i Massachusets andra milisregemente. Hundratalet soldater i åldrarna tolv till sextio och tvåhundra civilister som försöker överleva. Handlingen följer klassiskt snitt; fly, slå läger och utföra räder. Men det är ju inte handlingen som får oss att titta på SF-serier. Karaktärerna är helylle trevliga men även om dom växer på dig så är det inte därför vi tittar på SF-serier. Problemet är (kan jag tycka ibland) att ingen TV-chef vågar säga "Vi har dom här ashäftiga Aliens som vi vill berätta om...". Därför behöver vi handling och karaktärer för att få se aliens. Och dessa aliens är bra aliens! 
I dom första minuterna intrudoceras vi för två typer: 'Skitters' som är slemmiga sexbenta saker som springer omkring till synes nakna och obeväpnade. Jag har fortfarande inte förstått om dom är alien ninjas eller officerare. I samband med skitters kommer 'Mechs' tre meter långa tvåbenta mekaniserade soldater med komplicerade lasersikten och kraftfulla autokanoner. I det närmaste oförstörbara. Men för att komma dom närmre måste vi följa familjen Mason.

Falling Skies ger intrycket av en riktigt billig efterkatastrofen familjedrama. Tom Mason är införlivad i den militära strukturen direkt under Kapten Weaver, en hårdkokt militär som är sådär lagom glad att han måste sitta barnflicka till en hög civilister. Han har inga högre tankar om Tom Mason heller så han ger honom ansvar för civilisterna. Tom har en son som är soldat, en som är tillfångatagen av Skitters (japp, utomjordingarna rövar bort barn) och en liten grabb bland civilisterna.
Klassiskt, billigt och skitbra. Masonfamiljen är inte så enkel som den verkar och motvilligt börjar jag bry mig om dom. Massachusets andra milisregemente har realistiska problem och jag får inte några WTF moments av vansinniga beslut. Men det som gör det intressant är att deras försök att förstå sina aliens är seriösa och efter några avsnitt blir utomjordingarna mer mångbottnade. Dom kan resa mellan stjärnorna men bygger sina baser på jorden av återvunnet byggbråte. Dom rövar bort barn och förser dom med symbiotiska alien-parasites i nacken för att använda som slavarbetare. Deras mechs använder återvunnen ammunition från våra vapen. På samma gång som det känns som att man bygger in en möjlighet för Mason och hans vänner att slå tillbaka så känns det trovärdigt. (Vi har väll alla suttit och räknat ut massbudgeten för vårt egna månbaser och mars-koloniserings projekt? Man ser snabb att det är mycket bättre att bygga upp basen av råvaror på plats än att ta med sig byggmaterial.) Vikten är allt när man reser i rymden.

Flera detaljer visar på att Spielberg har funderat över sina utomjordingar, varför dom är här, hur dom tagit sig hit och vilka svårigheter dom har när dom väl är här. Inte så att vi får reda på det men om serien får fortsätta så hoppas jag att vi får veta mer. En andra säsong är kontrakterad och TV-serievärldens värsta cliffhanger sedan JR Ewing dog kommer att avslöjas som antingen underbar eller avgrundsdålig. Inget mellanting är möjligt.
Själv kommer jag definitivt att se den.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0