socialistsimon

Nu i årets slutskede är det dags att se över sina nyårslöften. Ja, jag kommer faktiskt ihåg mitt nyårslöfte:

Jag ska leverera 50 recensioner till Dig, min läsare, under 2012. Jag har lyckats med 45 än så länge.

Det betyder att jag har fyra veckor på mig att leverera fem till. Det hade inte känts omöjligt om inte Drömmarnas Karl lurat mig att börja på Anno Dracula vilket antagligen kommer att äta upp en hel del av mig lästid.

A pox on Karl and his get to the seventh generation.

En ny bok i min serie Klassiker som nämns i Among Others av Jo Walton (min rec här).

 

Make Room! Make Room! av Harry Harrison är en malthusiansk dystopi som kryper in på skinnet på läsaren. Bland annat för att den så här femtio år senare känns skrämmande väl researchad.

I ett USA med 344 miljoner invånare (idag 314 m), i en värld med sju miljarder människor finns det inte plats längre. New York är fyllt till bredden. Vattenförsörjning och mat är ett akut och aldrig sinande problem, el och telefon fungerar inte i de enorma slumkvarteren som utgör manhattan. Oljan är slut, den odlingsbara jorden har eroderat, haven är utfiskade.

Andy Rusch är polis i New York och handlingen kretsar kring ett ovanligt mordfall. Det är till lika delar en deckare och en varning om vad som kan hända om vi inte tar ansvar för saker som familjeplanering, miljöförstörelse och utfiske.

Make Room! har många likheter med Wind Up Girl av Paola Bacigalupi (min rec här) i att den beskriver ett efter-oljan-samhälle och om det inte vore för att make Room utspelar sig 1999 så hade den inte alls känts daterad. Den är lika aktuell idag som när den skrevs. (Med tanke på den framväxande extremreligiösa högern och abortmotståndarna i USA idag kanske mer aktuell idag)

Detta är en klassiker som helt klart förtjänar att läsas idag.

 

 

 

 

Make Room! Make Room! är förlagan till filmen Soylent Green från 1973 som har gett oss swag som dessa vackra Soylent Green crackers.

Programförslag för Malcon 3:
De som bokar rum på konferenshotellet kan (för självkostnadspris*) boka 'Hobbitfrukost'. Det inkluderar:

07:25 Personlig väckning med förfrukost i sängen.

 

via Io9

Jag trodde inte att jag kunde få en högre åsikt om Karin Tidbeck än jag hade efter Amatka (min rec här) men ack så fel jag hade. Novellsamlingen Jagannath är hennes engelskspråkiga debut och den har hyllats av celebriteter som China Miéville och Ursula LeGuin.

 

De första novellerna är översättningar av novellerna i Vem är Arvid Pekon? (min rec här).

Titelnovellen Jagannath finns att köpa separat från Mix förlag som e-novell (Jagannath. Min rec här)

"Another child was born in the great mother, excreted from the tube protuding from the Nursery ceiling. It landed with a wet thud on the organic bedding únderneath."

Finns hos Adlibris och Bokus

av Stefan Spjut är riktigt bra Fantasy.

Det är inte jag som bestämmer genrenamn, det finns en kommitté i Berlin som gör det så därför kan jag inte ta ansvar för det här; Stallo är Urban Fantasy. Även om nästan hela boken utspelas i Norrbottens inland så är det där bland tomtar och troll, stallofolk och menvättar, vintern tvåtusenfyra som det blir Urban Fantasy. 

 

Stallo är en extremt norrländsk fantasy som kryssar mellan John Bauer och nåjdtrummor, samemytologi och kirunaromantik i den eviga vinternatten. Vad är det som Sussos morfar fotograferat, varför har vi aldrig hittat så mycket som ett tillstymmelse av bevis för trollens existens? Susso har en hemsida där hon samlar bevis för att troll verkligen finns. Nästan allt som skickas till henne är håx men en del är intressant nog att sätta upp en kamerafälla. Det är i den kameran hon fångar något hon inte förstår. Det blir början på ett sökande efter sanningen som plötsligt blir dödligt allvarligt.

 

Spjut har ett fängslande språk; Hybble och hide, skrymt och gammgubbar förstärker norralndsromatiken lika mycket som vintern, mörkret och kylan. Historien slingrar sig fram längs byvägar, mellan snödrivor in och ut ur kirunas souvenirkiosker.

 

Jag gillar verkligen den här boken. Norrbotten är en exotisk setting som samtidigt är väldigt Svensk.

Mer av detta!

 

Det är svårt för mig som Skåning att orientera mig i det Norrbottniska landskapet så jag gjorde en liten karta på det platser som besöks i boken. För att undvika spoilers så har jag bara lagt upp namnet på platsen som besöks. Det är ingen spoiler att nämna Kiruna och Riksgränsen tycker jag.

 

 

Bibliotek är som ankor!

Har du suttit och tittat på en anka som sakta glider fram över en spegelblank damm? Helt utan en rörelse. Jag hade en teori när jag var mindre att de skapar en liten fördjupning i vattnet precis framför sig och sedan glider nerför backen. För att stanna slutar de skapa urgröpningen i vattenytan och bromsar graciöst in mot svallvågen framför sig. Det är en vacker teori som enkelt beskriver allt som går att observera ovanför vattenytan. (och bara bryter mot en naturlag!)

I själva verket pågår det en frenetisk verksamhet under ytan med fötter och simhud som driver och styr.

 

Jag hade en romantisk bild av bibliotikariejobbet. En tyst lokal med en bibliotikare som strängt övervakar att alla böcker står på rätt plats och kommer tillbaka i rätt tid. Om jag tänkte på vad som händer bakom själva biblioteksrummet så var det långa hyllor med mer böcker och en öronlappsfåtölj där bibliotikarien läser in alla nyikomna böcker.Hon dricker så klart te och i knät ligger bibliotekskatten Dewey. Utbildningen bestod (så klart) av att läsa alla böcker i biblioteket!

 

Efter två veckor på biblioteket kan jag konstatera att min romantiska bild till en del är helt korrekt. Men det pågår mycket mer bakom den stända dörren längst in.

Precis som ankfötterna under ytan.

 

Jag undrar varför det alltid är lönerna som ska sänkas. Ett företag som inte kan betala ut löner till sina anställda kommer antagligen att gå i konkurs snart om inte något annat händer. Att sänka lönerna är nästan aldrig det som gör att företaget överlever. En ny marknad kan öppna upp, en konkurent kan lägga ner sina flyg på linjer som SAS kan ta över, en bensinkris kanske sänker drivmedelspriset osv.

Varför går inte SAS ledningen eller bankerna eller staten (ägarna) ut och säger:

   'Om inte SAS garanteras ett fast drivmedelspris så kommer vi att tvingas gå omkull'?

Den typ av ondskefull utpressning man utövar på fackföreningarna utsätts aldrig andra leverantörer av. Facket levererar arbetskraft och oljeindustrin levererar drivmedel.

Men bara facket utpressas.

 

En nedåtgående lönespiral skapar ett samhälle i sönderfall. Se bara på grekland. Det är ju knappast så att hyran, maten och andra nödvändiga utgifter faller när lönen går ner. Tvärtom måste man dra ner, inte på sina utgivter, utan på sin konsumtion. Det leder till att de som producerar för hemmamarknaden får problem med lönsamheten och kräver sänkta löner och så är spiralen igång. Men om SAS garanteras lägre drivmedelspris så drabbar det på sin höjd oljeindustrins vinster.
Sen har vi det faktum att det knappast är hos vanliga familjerna som de stora pengarna i samhället finns att hämta. Det är inte hos arbetarfamiljerna som man kan hitta gömda miljoner.

 

Ska jag komma med lite siffror så är lönedelen av Svensk industris utgifter c:a 5%. I 'kapitalintensiv' industri kan den lätt vara ner mot 1% och i arbetsintensiv industri uppemot 8-10%. En sänkning av lönedelen med 10% skulle ge en 'besparing' på 5 promille! Jag har inga siffror på hur mycket pengar SAS lägger på flygbränsle men en 10% sänkning av bränslekostnaden skulle garanterat ge mer besparingar än en 10% sänkning av lönerna. Men alltid ska det pressas löner.

Fackets lönesättning syftar till att skapa 'löneneutralitet'. Konkurerande företag ska inte konkurera med lägre löner utan med andra saker. Konkurerande caféer kan konkurera med godare bullar eller flygbolag med olika servicenivåer men inte med lönerna.(Eller varför inte konkurera med snålare flygplan som drar mindre bränsle?) En lönesänkning hos SAS kommer att göra att alla andra flygbolag förljer med och vill sänka sina löner. När sedan SAS går i konkurs har de satt en ny standard när arbetslösa piloter och kabinpersonal söker jobb på de kvarvarande bolagen.

 

Sen kan man undra över att det alltid verkar vara de sämst avlönade som ska sänka sina löner mest ...

 

av Anders Fager är hans romandebut. Anders Fager gjorde stort genomslag som skräckförfattare i samband med Svenska Kulter och Samlade Svenska Kulter (min rec här). Jag skrev att jag var nyfiken på vad han skulle göra med romanformatet.

 

Jag såg henne i receptionen idag handlar om Cornelia. Hon är en ung kvinna som såg sin mamma ta livet av sig som elvaåring och sedan dess har Den Viskande Mannen viskat till henne. Lovat att göra henne till sin Drottning när han tar över världen. Om hon bara ...

Jag såg... är en snabbläst bok om vansinne, droger och hur det förflutna aldrig försvinner. 

  

Fager låter oss följa Cornelia genom hela hennes uppväxt. Från elva till trettio berättas alla resor tillfälliga jobb och fyllor i ett nästan morseliknande tempo. Jag känner att jag förväntas bry mig om henne men eftersom jag ser henne hela tiden i fågelperspektiv med få isolerade inblickar blir hon abstrakt och ointressant. Fagers språk gör att sidorna rinner iväg men fast att det är en 'bladvändare' så är den samtidigt tråkig. Tills Fredman dyker upp!. Här funkar plötsligt språket. Här är stämningen från Samlade Svenska tillbaka. Tyvärr tangerar Fredmans historia bara peirfert med Cornelias. Det är en bihistoria som är behållningen. Den skulle antagligen inte ge en läsare som inte läst Samlade Svenska något. 

 

Det är den konflikten mellan nätt och jämnt godkänt och jättebra som räddar betyget i mina ögon. För historien om Cornelia hade kunnat göras bra om den gestaltats i några väl valda scener och inte återberättats i all sin urbota tråkighet i tredjeperson omniscient. Hon bor i ett annex i sin fars lägenhet och eftersom de delar kök knackar de på dörren innan de går in så att de kan vara säkra på att aldrig träffas. Den scenen säger mer om deras förhållande än de första hundra sidorna (och hundra sidor är en för stor infodump i en bok på tvåhundrasextioåtta sidor). Det ska sägas att Anders Fager är genial i att sammanfatta en hel person på det sättet. Att gestalta en relation i en mening. Det är synd att han inte gör det. 

Detta är Cornelias historia men det är Fredmans som är intressant. Det dyker upp andra statister tagna från Samlade Svenska som konstnären My Witt men de gör inget intryck. 

 

Det ska komma två böcker till i serien och om jag har förstått Fager rätt så blir det två romaner om Cornelia (men jag kan ha helt fel. Jag skulle vilja läsa mer om kvinnan som lägger ägg istället.).

Jag kommer att läsa dem med höga förväntningar och inte lite oro. 

 

---

Recensionsex från Wahlström & Widstrand 

Efter en lång vecka på Oxie bibliotek är det äntligen fredag!
Det är otroligt kul att jobba i bibliotek, stapla och sortera böcker, plocka fram beställda böcker och skicka iväg dom, ställa iordning och sedan börja om från början igen. Ungefär som om Sisyfos hade haft ett kul klot att rulla på.

Jag förstår varför alla vill bli bibliotikarier!

är andra delen i Greg Egans Orthogonal serie.

I Eternal Flame fortsätter historien som började i The Clockwork Rocket.Greg Egan har skapat ett nytt universum med nya naturlagar. Den centrala historien handlar om att utförska de naturlagarna. Ombord på ett rymdeskepp som färdas med oändlig hastighet går tiden fortare så de kan komma på ett sätt att rädda världen om det så tar flera generationer. När vi kommer in har de färdats i tre generationer. 

 

Egan har skapat sant unika Aliens. När en kvinna förökar sig (¿ blir med barn?) så delar sig hennes kropp i fyra delar; Två pojkar och två flickor. De två paren förväntas leva hela livet tills flickan delar sig i fyra barn. Då tar hennes bror, hennes co, hand om deras gemensamma barn. Hon lånar väldigt bokstavligen sin kropp av sina barn.

 

Kvinnofrågor, befolkningsfrågor och familjeplaneringsteknik blir snabbt brinnande viktiga på rymdskeppet. I första generationen var många kvinnor som flydde sin roll i samhället eller män som saknade co av någon anledning. Efter tre generationer är skeppets matproduktion på max och trycket obönhörligt. 

De centrala personerna är Tamara, pilot, och Carla, kemist, Deras co's, Tamaro, bonde och Carlo, biolog, har olika sätt att hantera problemet med kärlek och barn. Men det centrala temat är att utforska världen och dess fysik. Därför är historien fundamentalt karaktärsdriven.

 

Detta är inte för alla men den är nästan perfekt skriven för mig. Jag älskar verkligen den klaustrofobiska känslan och samspelet mellan karaktärerna och deras problem.

Fantastisk.

NaNoWriMo har börjat och jag har ingen aning om vad jag ska skriva. 1667 ord om dagen, panik! Med siktet inställt på en roman om trettio dagar (det låter ju bra) men med bara en inledande scen och en vag idé om värld och karaktärer är jag helt vilse på en öde slätt. Tort, dött gräs och en stålgrå sky som hänger som en vadmallsfilt över huvudet. Ingen inspiration och ingen aning om var jag är eller vart jag ska.

Jag öppnar ett tomt dokument på datorn och skriver lite dialog. Räknar ord: 105 ord, inte illa men knappast tillräkligt för att nå dagens kvot.

 

Ni kan följa min kamp i det lilla fönstret upp till vänster i bloggen som räknar upp mina ord. Kallt och känslolöst som en blodlös demon låter den sig inte mutas eller blidkas; Orden ska in!

 

Vad har jag gett mig in på?