Jag såg henne idag i receptionen

av Anders Fager är hans romandebut. Anders Fager gjorde stort genomslag som skräckförfattare i samband med Svenska Kulter och Samlade Svenska Kulter (min rec här). Jag skrev att jag var nyfiken på vad han skulle göra med romanformatet.
 
Jag såg henne i receptionen idag handlar om Cornelia. Hon är en ung kvinna som såg sin mamma ta livet av sig som elvaåring och sedan dess har Den Viskande Mannen viskat till henne. Lovat att göra henne till sin Drottning när han tar över världen. Om hon bara ...
Jag såg... är en snabbläst bok om vansinne, droger och hur det förflutna aldrig försvinner. 
  
Fager låter oss följa Cornelia genom hela hennes uppväxt. Från elva till trettio berättas alla resor tillfälliga jobb och fyllor i ett nästan morseliknande tempo. Jag känner att jag förväntas bry mig om henne men eftersom jag ser henne hela tiden i fågelperspektiv med få isolerade inblickar blir hon abstrakt och ointressant. Fagers språk gör att sidorna rinner iväg men fast att det är en 'bladvändare' så är den samtidigt tråkig. Tills Fredman dyker upp!. Här funkar plötsligt språket. Här är stämningen från Samlade Svenska tillbaka. Tyvärr tangerar Fredmans historia bara peirfert med Cornelias. Det är en bihistoria som är behållningen. Den skulle antagligen inte ge en läsare som inte läst Samlade Svenska något. 
 
Det är den konflikten mellan nätt och jämnt godkänt och jättebra som räddar betyget i mina ögon. För historien om Cornelia hade kunnat göras bra om den gestaltats i några väl valda scener och inte återberättats i all sin urbota tråkighet i tredjeperson omniscient. Hon bor i ett annex i sin fars lägenhet och eftersom de delar kök knackar de på dörren innan de går in så att de kan vara säkra på att aldrig träffas. Den scenen säger mer om deras förhållande än de första hundra sidorna (och hundra sidor är en för stor infodump i en bok på tvåhundrasextioåtta sidor). Det ska sägas att Anders Fager är genial i att sammanfatta en hel person på det sättet. Att gestalta en relation i en mening. Det är synd att han inte gör det. 
Detta är Cornelias historia men det är Fredmans som är intressant. Det dyker upp andra statister tagna från Samlade Svenska som konstnären My Witt men de gör inget intryck. 
 
Det ska komma två böcker till i serien och om jag har förstått Fager rätt så blir det två romaner om Cornelia (men jag kan ha helt fel. Jag skulle vilja läsa mer om kvinnan som lägger ägg istället.).
Jag kommer att läsa dem med höga förväntningar och inte lite oro. 
 

Recensionsex från Wahlström & Widstrand 

Kommentarer
Postat av: Anna (Bokstävlarna)

Vi verkar tycka väldigt lika om den här boken. Jag blev också uttråkad av den otroligt långa inledningen. Den känns onödig. För min del hade det räckt med den beskrivning man får av henne i "Tio fotografier", där jag tycker hon gestaltas väldigt bra.
Och jag håller med om att Fredmans historia är bra mycket mer intressant än Cornelias. Man får väl hoppas att det är han som kommer stå i fokus i nästa bok då.

2012-11-15 @ 15:59:59
URL: http://bokstavlarna.wordpress.com
Postat av: Socialistsimon

Jag tror att Fredman skulle lida illa av att vara huvudperson men det kan funka. Men det finns så många kewla karaktärer i Samlade, som kustjägaren som var på skärgårdsön med Dagondyrkarna.

2012-11-15 @ 16:08:49
URL: http://Socialistsimon.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0