Must read list
För mig blir sammanräkningen 36 böcker och 8 författare som jag läst andra böcker av än de på listan
Här är min lista:
Douglas Adams: The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (1979)
Brian W Aldiss: Non-Stop (1958)
Isaac Asimov: Foundation (1951)
Margaret Atwood: The Blind Assassin (2000)
Margaret Atwood: The Handmaid's Tale (1985)
Paul Auster: In the Country of Last Things (1987)
J.G. Ballard: The Drowned World (1962)
J.G. Ballard: Crash (1973)
J.G. Ballard: Millennium People (2003)
Iain Banks: The Wasp Factory (1984)
Iain M Banks: Consider Phlebas (1987)
Clive Barker: Weaveworld (1987)
Nicola Barker: Darkmans (2007)
Stephen Baxter: The Time Ships (1995)
Greg Bear: Darwin's Radio (1999)
William Beckford: Vathek (1786)
Alfred Bester: The Stars My Destination (1956)
Ray Bradbury: Fahrenheit 451 (1953)
Poppy Z Brite: Lost Souls (1992)
Charles Brockden Brown: Wieland (1798)
Algis Budrys: Rogue Moon (1960)
Mikhail Bulgakov: The Master and Margarita (1966)
Edward Bulwer-Lytton: The Coming Race (1871)
Anthony Burgess: A Clockwork Orange (1960)
Anthony Burgess: The End of the World News (1982)
Edgar Rice Burroughs: A Princess of Mars (1912)
William Burroughs: Naked Lunch (1959)
Octavia Butler: Kindred (1979)
Samuel Butler: Erewhon (1872)
Italo Calvino: The Baron in the Trees (1957)
Ramsey Campbell: The Influence (1988)
Lewis Carroll: Alice's Adventures in Wonderland (1865)
Lewis Carroll: Through the Looking-Glass, and What Alice Found There (1871)
Angela Carter: Nights at the Circus (1984)
Angela Carter: The Passion of New Eve (1977)
Michael Chabon: The Amazing Adventures of Kavalier and Clay (2000)
Arthur C Clarke: Childhood's End (1953)
GK Chesterton: The Man Who Was Thursday (1908)
Susanna Clarke: Jonathan Strange and Mr Norrell (2004)
Michael G Coney: Hello Summer, Goodbye (1975)
Douglas Coupland: Girlfriend in a Coma (1998)
Mark Danielewski: House of Leaves (2000)
Marie Darrieussecq: Pig Tales (1996)
Samuel R Delany: The Einstein Intersection (1967)
Philip K Dick: Do Androids Dream of Electric Sheep? (1968)
Philip K Dick: The Man in the High Castle (1962)
Thomas M Disch: Camp Concentration (1968)
Umberto Eco: Foucault's Pendulum (1988)
Michel Faber: Under the Skin (2000)
John Fowles: The Magus (1966)
Neil Gaiman: American Gods (2001)
Alan Garner: Red Shift (1973)
William Gibson: Neuromancer (1984)
Charlotte Perkins Gilman: Herland (1915)
William Golding: Lord of the Flies (1954)
Joe Haldeman: The Forever War (1974)
M John Harrison: Light (2002)
Nathaniel Hawthorne: The House of the Seven Gables (1851)
Robert A Heinlein: Stranger in a Strange Land (1961)
Frank Herbert: Dune (1965)
Hermann Hesse: The Glass Bead Game (1943)
Russell Hoban: Riddley Walker (1980)
James Hogg: The Private Memoirs and Confessions of a Justified Sinner (1824)
Michel Houellebecq: Atomised (1998)
Aldous Huxley: Brave New World (1932)
Kazuo Ishiguro: The Unconsoled (1995)
Shirley Jackson: The Haunting of Hill House (1959)
Henry James: The Turn of the Screw (1898)
PD James: The Children of Men (1992)
Richard Jefferies: After London; Or, Wild England (1885)
Gwyneth Jones: Bold as Love (2001)
Franz Kafka: The Trial (1925)
Daniel Keyes: Flowers for Algernon (1966)
Stephen King: The Shining (1977)
Marghanita Laski: The Victorian Chaise-longue (1953)
CS Lewis: The Chronicles of Narnia (1950-56) (Book 1 at least)
Joseph Sheridan Le Fanu: Uncle Silas (1864)
Stanislaw Lem: Solaris (1961)
Ursula K Le Guin: The Earthsea series (1968-1990)
Ursula K Le Guin: The Left Hand of Darkness (1969)
Doris Lessing: Memoirs of a Survivor (1974)
MG Lewis: The Monk (1796)
David Lindsay: A Voyage to Arcturus (1920)
Ken MacLeod: The Night Sessions (2008)
Hilary Mantel: Beyond Black (2005)
Michael Marshall Smith: Only Forward (1994)
Richard Matheson: I Am Legend (1954)
Charles Maturin: Melmoth the Wanderer (1820)
Patrick McCabe: The Butcher Boy (1992)
Cormac McCarthy: The Road (2006)
Jed Mercurio: Ascent (2007)
China Miéville: The Scar (2002)
Andrew Miller: Ingenious Pain (1997)
Walter M Miller Jr: A Canticle for Leibowitz (1960)
David Mitchell: Cloud Atlas (2004)
Michael Moorcock: Mother London (1988)
William Morris: News From Nowhere (1890)
Toni Morrison: Beloved (1987)
Haruki Murakami: The Wind-up Bird Chronicle (1995)
Vladimir Nabokov: Ada or Ardor (1969)
Audrey Niffenegger: The Time Traveler's Wife (2003)
Larry Niven: Ringworld (1970)
Jeff Noon: Vurt (1993)
Flann O'Brien: The Third Policeman (1967)
Ben Okri: The Famished Road (1991)
George Orwell: Nineteen Eighty-four (1949)
Chuck Palahniuk: Fight Club (1996)
Thomas Love Peacock: Nightmare Abbey (1818)
Mervyn Peake: Titus Groan (1946)
Frederik Pohl & CM Kornbluth: The Space Merchants (1953)
John Cowper Powys: A Glastonbury Romance (1932)
Terry Pratchett: The Discworld series (1983- )
Christopher Priest: The Prestige (1995)
Philip Pullman: His Dark Materials (1995-2000)
François Rabelais: Gargantua and Pantagruel (1532-34)
Ann Radcliffe: The Mysteries of Udolpho (1794)
Alastair Reynolds: Revelation Space (2000)
Kim Stanley Robinson: The Years of Rice and Salt (2002)
JK Rowling: Harry Potter and the Philosopher's Stone (1997)
Geoff Ryman: Air (2005)
Salman Rushdie: The Satanic Verses (1988)
Joanna Russ: The Female Man (1975)
Antoine de Sainte-Exupéry: The Little Prince (1943)
José Saramago: Blindness (1995)
Will Self: How the Dead Live (2000)
Mary Shelley: Frankenstein (1818)
Dan Simmons: Hyperion (1989)
Olaf Stapledon: Star Maker (1937)
Neal Stephenson: Snow Crash (1992)
Robert Louis Stevenson: The Strange Case of Doctor Jekyll and Mr Hyde (1886)
Bram Stoker: Dracula (1897)
Rupert Thomson: The Insult (1996)
JRR Tolkien: The Hobbit (1937)
JRR Tolkien: The Lord of the Rings (1954-55)
Mark Twain: A Connecticut Yankee at King Arthur's Court (1889)
Kurt Vonnegut: Sirens of Titan (1959)
Horace Walpole: The Castle of Otranto (1764)
Robert Walser: Institute Benjamenta (1909)
Sylvia Townsend Warner: Lolly Willowes (1926)
Sarah Waters: Affinity (1999)
HG Wells: The Time Machine (1895)
HG Wells: The War of the Worlds (1898)
TH White: The Sword in the Stone (1938)
Angus Wilson: The Old Men at the Zoo (1961)
Gene Wolfe: The Book of the New Sun (1980-83)
Virginia Woolf: Orlando (1928)
John Wyndham: Day of the Triffids (1951)
John Wyndham: The Midwich Cuckoos (1957)
Yevgeny Zamyatin: We (1924)
Bokrea!
Lois McMaster Bujold Beguilement
Neil Gaiman & Michael Reaves InterWorld
John Scalzi The Last Colony
S M Stirling The Sky People
Gene Wolfe Innocents Aboard
Mörkrets hjärta av Joseph Conrad
Från istid till framtid av Herman Lindqvist
Maskerad front av Willhelm Agrell
Salgfält under antiken från Historiska media
Kabbala av Will Parfit
Koranen i översättning av Zetterstéen
Suck
Var ska man börja?
/s
SocialistSimons boklogg skapar akademiskt intresse
"Se hit: Vi söker deltagare till vår magisteruppsats
Rubrik: Vuxnas upplevelser av skönlitteratur
Syfte: att ge en förståelse i vad vuxna män och kvinnor upplever i
mötet med skönlitteratur.
Vi söker personer som vill vara med i vår undersökning. Vi vänder oss till dig som skriver och läser bokbloggar, eftersom vi vet att du har ett stort läsintresse och är van att uttrycka dina tankar om böcker. Ditt deltagande innebär att du för läsdagbok under två månaders tid, och läser minst fyra böcker i månaden. Vi avslutar perioden med en mindre informell intervju via e-post, som handlar om din läsdagbok. Deltagandet är helt över nätet, och du väljer själv de böcker du vill läsa.
Vi som behöver din hjälp är två studenter som läser Biblioteks- och informationsvetenskap på Högskolan i Borås. Dina uppgifter och dina svar kommer att behandlas så att inga obehöriga får tillgång till dem, och i den färdiga uppsatsen kommer du självklart att vara anonym. Vill du ta tillfället i akt och bli mer medveten om din egen läsning? Tveka inte att anmäla ditt intresse! "
Narnia vs His dark marterials
Först och främst är det Aslan som kristusgestalt. I början ses han som en frälsare som ska komma och rädda alla. Sen så offrar han sig för Edmunds synder och återföds. Häxan som förkropsligar Ondskan är så klart kvinna och har begått det värsta brottet i barns ögon. I Narnia under henne är det alltid vinter men aldrig Jul! Det är genom Lucys barnatro som syskonen kommer till narnia. osv osv
Läser man serien som helhet blir det ännu värre. I Min morbror trollkarlen utspelas Narnias skapelse och i Den sista striden Uppenbarelseboken i hela sin glans med en antikrist och en djävul och Domedagen där Aslan sorterar goda från onda. Susan får inte komma in i Aslans himmel för att hon är mer intresserad av "läppstift, nylon och inbjudningar". En uppenbar tolkning av det är att kvinnor inte är välkomna. Alla starka och goda kvinnliga karaktärer i Narnia är flickor och barn men en kvinna som är intresserad av att leva ut sin kvinnlighet är inte välkommen.
CS Lewis beskriver själv hur han tänkte när han skrev böckerna: "I ett land som Narnia, hur skulle kristus uppenbara sig om han valde att inkarnera sig och dö och stiga upp igen som han faktiskt har gjort i vår värld?"(Min översättning)
Lewis blev kristen vid 30 års ålder och har som så många andra nyfrälsta ingen avslappnad relation till sin religion. Precis som sin vän Tolkien har han dessutom en unken artonhundratalsmoral som genomsyrar hela bokserien.
Så som svar till anonym: Narnia serien har ett uttalat syfte, att presentera dom kristna kärnvärdena i sago form.
Och Pullman sensmoral ser jag tydligast i citatet: "Hon sa att all mänsklighetens historia har varit en kamp mellan vidom och dumhet. Hon och dom rebelliska änglarna, dom som följer vishet, har alltid försökt öppna sinnen; Auktoriteten och hans kyrkor har alltid försökt hålla dom stängda. Hon gav mig många exempel från min värld." (Min översättning The Amber Spyglass p429)
Sen angående att ens daemon tar fast form vid sexualdebuten tror jag att du läser fel. Flödet av sarf svänger innan dom (eventuellt, det är inte uttalat) har sex. Som jag läser det så tar ens daemon fast form när man låter någon annan röra den. Kärlek är inte samma sak som sex. Men när du låter en annan mäniska röra vid din själ lär du dig nånting fundamentalt om vem du är, och din daemon utvecklas.
Som ett kort PS: Jag anser att narnia är något bättre fantasy medans sensmoralen är myket mer sympatisk i His dark materials. Läs båda två, det är väl värt besväret.
/s
His Dark Materials
Boken The Golden Compass (sve. Guldkompassen) handlar om Lyra som bor i Oxford i ett parallelt England. I hennes värld har alla en daemon med sig. Hos barn kan den ändra skepnad mellan alla möjliga olika djur men när man blir vuxen väljer den en form. Det är din själ. Lyras fader arbetar på ett experiment uppe vid nordpolen. Han ska försöka öppna en dörr till ett annat univesum. I vårat universum har Will hittat ett hål i världen till en annan plats.
His Dark Materials av Philip Pullman är en intressant och vacker bok. Den handlar om moral och ansvar och två barn som måste ta sig an hela världen. Sensmoralen är också mycket mer sympatisk än i Narniaböckerna.
/s
Påven läser Kalle Anka
Jag älskar att läsa bra, mastig litteratur och varva det med lättare, feelgood läsning. Problemet är att jag känner att jag överdoserat på sockervadd. jag har på stående fot läst dom första två Nightside böckerna av Simon R. Green sen Doctorows Down and Out sen Deathstalker av Simon Green igen och nu börjat på den tredje dosen Nightside.
För mycket sokervadd. Jag behöver en blodig stek!
Problemet är att jag har en massa bokreaböcker på väg och redan gått över Mach 1 på böcker den här månaden ( Alla som kan sin Arne Anka vet vad som menas med Mach 1). Efterjulfattig är jag också.
Så, ska jag knalla ner på SF bokhandeln och be om något matnyttigt eller ska jag leva på sockervadd tills lönen komer?
/s
Terry Pratchett
Hans största serie kallas helt enkelt The Diskworld series. Den har över 30 böcker och det finns egentligen ingen anledning att läsa dom i "rätt" ordning. Det finns dock ett antal underserier som hänger ihop inbördes som man med fördel läser i rätt ordning. Han har nämligen en tendens att introducera spännande birollsinnehavare som sedan dyker upp som huvudpersoner i egna böcker. Mina två favoriter är Granny Weatherwax och Sam Vimes. Nedan följer en tipslista på vilken ordning man kan läsa böckerna baserat på huvudrollsinnehavare. Alla böcker är fristående och tveka inte att kasta dig över en av dom bara för att eller helt utan anledning.
Granny Weatherwax: | Sam Vimes: | Döden: |
/s
Varför erövrade Européer Amerika och inte tvärt om?
Diamond ställde sig frågan; Finns det en materalistisk förklaring att Europa kom att dominera världen och tar som exempel att Pizarro kunde med bara 400 man krossa Inka riket och nedkämpa en armé på 80.000 man.
Han väljer att starta historien för c:a 10.000 år sedan. Vid den tidpunkten var samtliga kontinenter befolkade med jägar/samlar samhällen. Det finns inget i samhällenas kultur eller teknologi som kan peka på att någon av kontinenterna ska bli dominerande. Vad som finns är den lokala floran och faunan. Han framhåller att alla jägar/samlar samhällen är väldigt bra på att utnytja befintliga resurser. I den så kallade gyllne triangeln, i mellanöstern, och i Kina mellan Yang Tze och Hang Ho fanns det vilda växter som lätt kunde domesticeras. I huvudsak vete, ärtor och ris. I Amerika så domesticerade man majs, men det finns två skillnader som gjorde att det tog mycket längre tid. För det första så krävde majs en längre domesticeringsprocess. Vild majs är knappt ätbart men vildvete går att odla och äta som det är. Den andra skillnaden är att Euroasien ligger på sidan och att sprida odlingsbara arter och konsten att odla är lätt i östvästlig riktning. Kulturutbytet mellan norra och södra America försvåras av terrängen, höga beg och öknar, och av det faktum att ett majsslag som tagits fram i tex södra USA inte skulle gro så väl i tex Peru, jämfört med vete som kan odlas från Syrien till Portugal i väster och Kina i öster utan att lämna bredgrad. Detta är det första steget till dagens ojämlikhet i världen. Tillgången till mat leder till en befolkningsökning i Europa Indien och Kina. Idag kan man missta hög befolkningstäthet för fattigdom men tänk på att den politiska enheten i ett jägar/samlar samhälle är 20 pers.
Nästa steg som Diamond tittar på är domesticerbara djur. Alla djur som tänkas kan har tämjts, Pharaoer har haft Geparder som sällskapsdjur, men bara ett fåtal arter har domesticerats dvs utvecklats och avlats fram till husdjur. Nästan alla finns i Euroasien. I Afrika är dom flesta för vilda, i Amerika och Australien har dom utrotats. Jämför dom Amerikanska domesticerade djuren, Lama och kalkon med häst, kor, får och getter, hund, höns, gäss osv.
Så mer mat ger fler människor som leder fram till diffrentierade samhällen där man kan ha speialister som smeder, skrivare osv. Vår täta befolkning i Europa med djuren inne i städerna och ofta i husen utsätter oss för alla möjliga sjukdomar som vi blir ressistenta mot. Sjukomar som utrotade Inkaindianern i tusental när Spaniorerna kom med dom.
Det blev ett långt inlägg.
Det räcker att säga att Diamond lägger fram en teori som konstaterar att den enda anledningen till att Europa erövrade världen är dom naturresurser som råkade finnas här.
Diamond skriver på ett seriöst vetenskapligt sätt. Tex väljer han att använda viktad kol14 datering. Han berättar kort och koncist att det finns två metoder, skillnaden mellan dom två och varför han valt den ena. Det ger ett seriöst intryck utan att göra boken svårläst.
Om det finns en svaghet i teorin så är det att han inte problematiserar övergången från en typ av samhälle till nästa. Sådana övergångar brukar vara våldsamma och traumatiska revolutioner. I Diamonds teori kommer dom spontant på varandra beroende på befolkningstryck och resurstillgångar. Det är iofs ett mindre problem med tanke på hur många bra böcker som belyser den sidan av historieutvecklingen och hur få som belyser det Diamond tar upp.
/s
Vad är en Människa?
Darwinism är ibland ett känsligt ämne när man blandar in människan i samma andetag. Socialdarwinism har dragit hela idén i smutsen. Dom som propagerar för den ser tex en fågelunge som trillat ur boet bli uppäten av en katt och tror att dom konkurerar med varandra. Ställer man frågan varför inte världen är full av katter och inga fåglar så ser man snart problemet i deras världsbild. Fågelungarna konkurerar med varandra och katterna med andra katter.
Så vad är då människans konkurensfördel? Jo, vi är sociala varelser som tar hand om varandra och våra svaga. Lasse Berg målar upp en fängslande berättelse om vägen från djur till människa. En väg där vi steg för steg förvandlas från ett socialt djur till ett väldigt socialt djur. Tex finns det en punkt där den sk dimorphismen upphör. Dimorphism är ett fint ord för att hanar och honor av samma art är olika stora. Detta är sannorlikt också tidpunkten då kärlek uppstår.
Om det finns en svaghet i boken så ligger den hos läsaren snarare än författaren. Eftersom Berg tar upp ett existerande jägar/samlar samhälle som exemplel får man en känsla av att alla jägar/samlar samhällen skulle vara likadana. Men det är ett exempel, inte en mall. Som socialist så är detta en väldigt inspirerande bok. Människar är av naturen social, samarbetsvillig och vill umgås. Det som kräver en avancerad hjärna är vår behov att hålla reda på sociala kontakter. Vår strävan att lyckas kommer av en önskan att bli respekterade av dom vi ser omkring oss. När vi för höra nationalekonomer tala om individualism och konkurens så kan vi le lite lätt och konstatera att dom inte förstår vad en människa är. Dom talar inte utifrån kunskap útan i ett politiskt syfte. Vi som vet att människan är mer än bara en individ vet bättre.
/s
Spanska inbördeskriget
George Orwell var en brittisk socialist som på 30-talet åkte till Spanien för att slåss för Repulbiken mot Fascisterna. Han var inte kommunist så han åkte till Barcelona och gick med i POUMs milis Kommunisterna åkte via KOMINTERN till Madrid i huvudsak. POUM var ett litet socialistiskt parti som snabbt blev en viktig del av fronten i Katalonien. Eftersom dom två huvudparterna på den Republikanska sidan var Anarksiterna och kommunisterna så hamnade POUM i skottfältet när revolutionen ebbade ut och det mer och mer blev ett inbördeskrig i mer traditionell mening. När det hände var också kriget förlorat. Kommunisternas linje om att först vinna kriget sen (om någonsin) genomföra revoluionen gjorde att man inte kunde mobilisera folket på samma sätt som annars och fascisternas internationella stöd fällde det slutgiltiga avgörandet. Men det som gör Hyllning till Katalonien så spännande är att det är en ögonvittnes skilldring av en revolutionär armé. Orwell skriver med integritet och medkänsla om vad han själv sett och upplevt. Hans upplevelser har filmatiserats av Ken Loach i filmen Land och frihet.
Alla Revolutionärer SKA läsa denna bok!
Om du vill ha en mer historisk genomgång fins det två böcker jag kan rekomendera. Den första är The Spanish civil war a Hugh Thomas som är den sk. erkända historieskrivningen och lite förvånande den borgerliga krigshstorikern Anthony Beevor; Spanska inbördeskriget. Anthony Beevor är mer känd för sina böcker om Stalingrad och det Sovjetiska intåget i Berlin under andra världskriget. Det var lite förvånande att upptäcka att han har en så klar syn på det politiska läget. En annan fördel med den boken är också att den inte slutar med majdagarna 37 när kommunisterna ger sig på PUOM vilket resulterar i gatustrider i Barcelona. Politiskt tar historien slut här och många politiska böcker brukar sluta här med någon variant på "och sen gick allt åt skogen". Det är sant men militärt fortsatte striderna ända fram till 39. Efter att ha hört och läst mycket om Spanska inbördeskriget så är det trevligt att få reda på hur det faktiskt slutade.
/s
Down and out in the Magic Kingdom
Underbar post-monetary, post-scarcity novell av Cory Doctorow.
Istället för pengar har man Wuffies, som mer eller mindre mäter respekt. Ju mer du har desto mer man har ju fler personer har gett en respekt antingen genom direkta bidrag eller genom att man har gjort något som många människor uppskattar.
Jules jobbar på Disney world, tillsammans med en adhoc, dvs en grupp som har samma intresse, för att uderhålla besökarna. Han jobbar i huvudsak med crowd dynamics för att få så många personer igenom attraktionerna som möjligt utan att förminska upplevelsen. Gruppen får Wuffies baserat på hur många som uppskattar deras attrationer och hur mycket dom gillar uplevelsen. Whuffies används sen som pengar för att köpa dom få grejor som det fortfarade finns brist på och det om tar andra människos tid anspråk som resturanger, barer och nöjesfält osv. Hela samhället är organiserat i och av adhocs, en så kallad adhocracy.
Doctorows Down and out kan bara betäknas som en snabbläst och lätläst bok men den är intressant ändå. Själva idéen med Wuffies liknar Iain Banks idé med Kudos i The Algebraist (en non-Culture novell). Hmm, ser här att den kom ut året efter Doctorows. Kan det vara så att Banks inspirerats av Doctorow istället?
I vilket fall som helst är DaOitMK klart att rekomendera för sitt lätta språk och intressanta upplägg.
Gå och köp
/s
Night watch
Night watch handlar om Samuel Vimes, Kommendör i Ankh-Morporks City watch. Han har en klar klassmedvetenhet och kommer från dom fattiga kvarteren. Han största plåga är att Patriciern envisas med att befordra honom, både i Vakten och socialt. Han har nu nått den strålande höjden av Hertig och måste stå ut med Ankh-Morporks inadel och konstiga utstyrslar men önskar att han kunde återgå till att patrullera gatorna i Nattvakten.
När han får beskedet att Vakten har jagat ifatt mördaren Carcer i Unveritetsområdet ger han sig själv in i jakten på honom. En magisk olycka och han kastas in i sitt eget förflutna där han träffar sig själv som ung spoling, ny i Nattvakten, och måste ikläda sig rollen som John Keel, sin egen mentor från den tiden.
Det är ingen bra tid i vakten. Patriciern, Lord Winder, är galen och hans hemliga polis, the Cable Street Unmentionables, trackaserar oskyldiga och jagar upprorsmakare, riktiga och påhittade.
Snart är både Sam Vimes den äldre och yngre indragna i Revolutionen.
Dom är med att utropa "The Glorious Peoples Republic of Treacle Mineroad" och kämpar för Sanning, Frihet, Rättvisa och ett hårdkokt ägg!
Han träffar många yngre versioner av folk han känner, Reg Shoe, en typisk caférevolutionär, Rosie Palm, som kommer att bli ledare för sömmerskornas gille osv.
Pratchett är ingen revolutionär utan snarare har han en djup övertygelse av sunt förnuft och vanliga människors vanlighet som en stark positiv kraft. Reg Shoe är en ung man som pratar om Folket och kommer att bli brutalt påmind om att Folket består av vanligt folk, vilket inte alls är vad han förestält sig. Alla vi som suttit på Caféer och diskuterat revolutionsromantik kommer att känna igen sig.
Klart rekomenderad läsning
/s
The Samuel Vimes 'Boots' Theory Of Socio-Economic Injustice
Om du köper ett par vanliga vinterskor så kostar dom bara 6-700Kr och kommer att vara utslitna innan säsongen är över. Köper du ett par riktigt bra kängor kommer det att kosta upp emot 2000Kr men dom håller i flera år.
Så en person som har inte råd med dyra skor kommer att lägga ut mycket mer pengar på skor än den som har råd OCH du kommer ändå ha kalla fötter!
/s
SF bokhandeln
En enkel prisjämförelse visar hur det ligger till
Neverwhere på SF bokhandeln - 79:-
Neverwhere på Adlibris - 71:-
Neverwhere på Bokus - 71:-
Neverwhere på CDon - 69:-
Jag handlar hos SF bokhandeln för att dom är bäst. Dom har ett enormt sortiment och engagerad personal som kan rekomedera böcker till en bibliofil som jag. Då är det inte värt att gå till konkurenterna för att tjäna tio kronor. Vissa böcker har dom inte och i dom fallen hänvisar jag till andra bokhanlare. i första hand adlibris, återigen för sortimentets skull.
I ärlighetens namn kommer jag såklart att meddela om jag blir sponsrad i framtiden.
/s
Neverwhere
Paris utan Våren,
New York utan Manhattan,
San Fransisko utan Pride,
London utan Neverwhere.
London har en känsla av djup och mörker över sig. I Londons tunnelbana och på gatorna är det lätt att tänka sig att det finns något mer bakom. Ett mörker som du kan falla in i genom sprickorna i betongen eller som kan hoppa upp ur The Gap och hugga tag i dig om du inte är försiktig. Richard Mayhew är en ganska vanlig Londonbo som gör misstaget att hjälpa en flicka som han hittar blödande på trottoaren framför sig. Hon ser ut som vilken uteliggare som helst men hon kommer från London Below ett ställe där alla som fallit genom sprickorna samlas. Det är en mörk sida av London där alla dom osynliga finns. Uteliggarna, gatubarnen och monstret under sängen. På grund av att Richard hjälper flickan börjar han också falla igenom. På hans jobb känner dom inte igen honom, hans lägenhet hyrs ut. Han börjar bli osynlig.
Neverwhere är egentligen en TV serie på BBC som jag inte har sett ännu. Neil Gaiman har skrivit manuset och en novell som komplement. Det är novellen jag har läst. Neil Gaiman är inte den förste som skrivit om Londons mörka baksida men hans skilldring kan vara den bäste.
/s
The Malazan book of the Fallen av Erikson
av Steven Erikson
första boken: Gardens of the moon
Detta är en av mina senaste upptäckter. Steven Erikson kastar dig in i en värld lika realistisk och fascinerande som någonsin Tolkiens var. Ett par skillnader är att det även finns kvinliga protagonister och att världen inte är snyggt friserad för att passa i barnbokshyllan. I hela Tolkiens triologi förekommer tex inga krigsbrott. Saurons orkarméer invaderar Midgård och ingen blir våldtagen? Och det vill han vi ska tro på?
I Malaz är det hårdare, smutsigare och mer verklighetstroget (eller ska jag säga verklighetstroligare?) Magin är våldsam och förödande. Soldaterna är levande (och ibland döda) beskrivna. Jag saknar fortfarande en del karaktärer som har blivit som nära vänner men som en efter annan har fallit ur sidorna i hans böcker. Malazan Book of the fallen är som Tolkien fast för vuxna.
Gardens of the Moon (GOTM) handlar om en grupp elitsoldater i Malazan armén som kallas för Bridgeburners och deras Kapten Ganoes Paran. Han är ung och förväntas inte överleva särskillt länge. Starka vietnam vibbar, kolla upp begreppet Fragging. The bridgeburners är hårda grabbar och tjejer. Erikson har valt att beskriva vuxna karaktärer och deras tidigare historia skymtar fram och berättas bara ibland. Han är en mästare på att antyda och skapa en känsla av djup. Världen har en lång och komplicerad histora som inte blir lättare att förstå av att han är fullständigt ointresserad av att skapa tex en sammanhängande Timeline.
På kontinenten Genabackis står Malazans armé mot dom sista fria städerna, först Pale och snart Darujistan. Bridgeburners hamnar mitt i en massiv magisk duell mellan Imperiets magiker och Pales försvarare Annomader Rake, en "Ascendant" (ung. Uppstigen) Tiste Andii.
Magi systemet är nyskapande och intressant. Både i sina spektakulära effekter och i den underliggande förklaringen. Eriksons värld är befolkad av många olika raser som till skillnad från många andra Tolkien rip-ofs inte har några paralleler med alver, dvärgar och orcer. Bara slå den tanken ur huvudet när du greppar dessa Böcker. Tiste är inte Alver och Bargast är inte orcer.
The Malazan book of the Fallen består av en serie på 10 böcker varav bara åtta har kommit ut ännu.
Jag rekomenderar hela serien starkt!
/s
Natt
I dag ska jag gå på mitt sista styrelsemöte i fackklubben för den här gången. Efter det är det Årsmöte och jag kan avgå. Lite vemod är det. Jag har varit fackligt aktiv sen 2001 och nu stiger jag ner.
Mitt i natten och kan inte sova. Jag har, tack och lov mina ständiga föjleslagare med mig: Nattradio och en God Bok. Just nu läser jag Deathstalker av Simon R. Green. Deathstalker är spaceopera när det är som bäst. Lättsmält och snabbläst. Rätt ok bok faktiskt.
Sen kommer Evil for evil av K.J. Parker, andra delen av The Engineer trilogy. Första boken Devices and Desires läste jag ut häromdagen. Underbar. KJ Parker verkar ha en fetish för oskyldiga huvudpersoner. Precis som Poldarn i The Scavenger trilogin är Ziani Vaatzes också helt oskyldig. Inte det minsta okomplicerad visserligen. Trilogin förtjänar en egen recsenssion.
Vi hör snart
/s
Swadow av KJ Parker
En man vaknar i gytjan bredvid en bäck. Runt honom ligger en massa döda män i rustning. Han har inget minne av vem han är eller var han är. En kråka sitter och tittar på honom på ett väldigt otrevligt sätt. Ganska tidigt träffar han en kvinna som vill använda honom i ett simpelt trick för att lura bönderna på mat och förnödenheter. Han ska spela Poldarn, guden i vagnen, hon spelar hans prästinna. Poldarn är guden som ska förgöra jorden. Mannen utan minne börjar kalla sig för Poldarn när han staplar runt i en okänd värld för att förstå vem han är. Han träffar visserligen folk som vet vem han är men dom verkar mer intresserade i att ha ihjäl honom än att berätta vem han är.
Shadow av KJ Parker är första delen i The Scavenger Trilogi.
På sin väg genom världen träffar Poldarn på en grupp som kallas Svärdsmunkar. Dom söker Religion i svärdskonst. Det handlar om att nå perfektion i en ofullkomlig värld. Alla karaktärer, inklusive svärdsmunkarna är befriande ateistiska. Religionen handlar istället om att uppnå ett svärdshugg så perfekt att det är över redan innan det påbörjats. Så perfekt att det går utanför det möjliga.
Ett av problemen i att skriva bra fantasy är hur man ska intoducera den största karaktären, världen. Man kan göra som Tolkien och börja med att beskriva hobbitar och deras Fylke, matvanor osv i flera hundra sidor . Men nästan alltid blir det segt och tråkigt. Poldarn minns inget och därför introducerar Parker oss till världen genom hans ögon på ett väldigt intressant sätt. Jag är en stor kartofil och saknar att det inte finns kartor i Parkers böcker men på något sätt stämmer det med Poldarns förvirring. I och med att Poldarn får veta mer och mer om vem han kan ha varit desto mer ointresserad blir han av att få reda på mer. Tänk om han skulle få veta att man har varit den Ondaste människan i världen? Skulle du vilja verkligen veta det? Eller vill du bara slå dig ner och skaffa dig ett liv istället? Parker lyckas hålla spänningen uppe ända fram till sista kapitlet i sista boken.
En bokserie som helt klart är värd att läsa.
/s
Antedeluvian #3 Robert A. Heinlein
Till skillnad från många andra SF förfsttare har han en tydlig och uttalad politisk åsikt. Han är Liberal och romantiserar gärna den amerikanska revolutionen, poängterar ofta att man måste vara beredd att kämpa för sin frihet för att behålla den osv.
Heinlein har skrivit flera ungdomsböcker som tex Rocket Ship Galileo, Have Space Suit-Will Travel, Red Planet mfl och flera mer vuxna böcker som Stranger in a strange land, Friday, starship troopers osv.
Rocket Ship Galileo handlar om några ungdomar som bygger sitt eget rymdskepp och åker till månen.
Have Space Suit-Will Travel handlar om en ung kille som vinner en autentisk rymddräkt på lotteri. Han reparerar den och råkar hamna i ett hisnande rymdäventyr.
Red Planet handlar om en ung kille (Jim Marlowe) på mars och hans vän marsianen Willie. Snart är dom inblandade i en kolonial revolution mot jorden. Bara vänskapen mellan Willie och Jim gör att den lyckas.
Den politiskt intresserade läsaren borde däremot hoppa på:
Stranger in a Strange Land: Mike Smith är en människa som uppfostrats på Mars av Marsianer. Genom Smiths ögon får Heinlein oss att titta på så alldagliga saker som sex, språk och humor med nya ögon. Tex kan inte Smith förstå varför vi skrattar. Stranger blev något av en Hippie-kult-bok när den kom. I den här boken förutspådde han också vattensängen som inte "uppfanns" förrän ett par år senare.
I Will Fear No Evil: En historia om en man som för att lura döden genomför en hjärntransplantation och hamnar i en kvinnokropp.
Job: A Comedy of Justice är en underbar historia om Alex, en predikant, i dom sista dagarna innan Domedagen. Precis som Gamla testamentets Job prövas hans tro. För er som är bekanta med kristendomen innebär "prövningar" inte mindre än förslagen tortyr. Slutklämmen är dock något annorlunda än i Bibeln. En underhållande detalj är Bibelcitaten i boken.
The Moon is a Harsh Mistress: Mannie är en datorexpert på Månen. Ett av hans ständigt återkommande arbeten är att laga Månbasens centraldator som går sönder med jämna mellanrum. Centraldatorn "Mike" känner sig nämnligen ensam ibland och den ende som vet hans hemlighet är Mannie. Mike är en charmig AIi klass med HAL från 2001. Månen är jordens fångkoloni som styrs med stort ointresse. Som en gång Australien är straffet exil mer än fängelse. Mannie och därmed även Mike dras in i upproret mot Jordens utsugande av månens resurser.
Beyond This Horizon: Utopia är uppnått. Hunger, fattigdom och sjukdom är historia. En av huvudpersonernas jobb är att försöka göra av med samhällets överskott. Oavsett hur bra dom har det envisas medborgarna att vara produktiva. Inte novellens huvud tema men kul kommunist twist från ärkeliberalen Heinlein.
Starship Troopers: Handlar om ett militäristiskt samhälle där man måste göra militärtjänstgöring för att få rösträtt. Huvudpersonen heter Juan Rico, "Johnny", och han tar värvning just innan kriget bryter ut. Vad som verkat som en enkel lumpen tjänst förvandlas till en kamp för mänsklighetens överlevnad.
/s
Hemma Igen
På den positiva sidan kan man sätta att mina Bokhyllor äntligen kommit upp. Det har varit lite bökigt att skriva om böcker som jag inte läst på ett tag och varit tvungen att leta i flyttlådor. Men nu är lägenheten renoverad och hyllorna uppe. Jag har sorterat och kategoriserat hela morgonen. Simon Greens Nightside ska ju gärna hamna bredvid Neil Gaimans Neverwhere som ska vara bredvid China Miévilles Perdido street station men är det SF eller Fantasy? Eller är det London By Nite? Klart att det är London Noir eller London By Nite men är det SF eller Magisk Realism (som Holly Black. Jag gillar inte Holly Black föresten, ska jag börja med negativa rescenssioner? Känns nästan onödigt.) som hamnar under Fantasy. Men China är ju vänsterlitt och borde hamna under samhällskritik dvs bredvid 1984 som ju definitivt är SF. Finns det ens en kategori som heter London By Nite? För det är ju både Neverwhere och Nightside men inte Perdido street som nog definitivt är London Noir. Finns en genre innan någon satt namn på den? Jag menar släktskapet mellan elefanter och noshörningar fanns långt innan nån Brittisk snubbe kallade dom för Pachyderms. Så: finns en genre böcker innan en litteratör funnit den eller uppfinner litteratören alla sina genrer?
Lägg sedan till att jag har nästan 12 hyllmeter böcker (tror jag, det saknas vissa böcker tycker jag. Var är Robin Hobb?)
Jag har, för dig som bryr dig, c:a 4,40 hyllmeter SF(inkl. LBN), 4,22hm Fantasy varav bara 11hcm Hobb vilket känns väldigt lite. 2,34 hm facklitteratur, Du vet Lenin, Pilger och sånt, varav 12 hcm ordböcker. Räknas dom? Och Brewer's Phrase & Fable har hamnat under Fantasy men är ju egentligen facklitteratur om Fantasy . . .
Sen kommer hela frågan om höjd över havet. Bra böcker och/eller böcker med fin rygg ska ju hamna i ögonhöjd. Men jag har sorterat ut nästan alla "dåliga" böcker. Flytt är bra på det viset.
Som du förstår är det ett sant nöje att sortera sina favoritböcker efter att ha haft dom i flyttlådor aldeles för länge. Jag bara undrar om jag har fler lådor eller om dom böcker som saknas har kommit bort i flytten.
Detta är också en del av Planen. Jag har levt som luspank prokrastinator för länge. Att skaffa ett fint hem med ett stort bibliotek är en del av Planen. Det finns till och med risk för gardiner, men ju mindre sagt om sånt desto bättre.
/S
