socialistsimon

Om Storebror ser dig, vem tittar på Storebror? Jag har streckläst Cory Doctorovs bok, Little Brother.
Den utspelar sig i "Near Future", så nära att det skulle kunna vara igår (Jag får känslan att det är våren 2008) och San Fransisco utsättsätts för ett terror dåd värre än 9/11. En 17årig student*slash*hacker, Marcus Yallow, hamnar mitt i röran och blir omhändertagin av DHS agenter. Under tiden efter attacken tar Department of Homeland Security ett strypgrepp på SF och  Marcus bestämmer sig för att inte finna sig i löjliga "säkerhetsrutiner" som bara finns till för att trackasera vanligt folk.

Little Brother är Hard SF, i det att all tecknologi som används är äkta, alla "säkerhets rutiner" är möjliga osv. Det är skrämmande hur nära det är och hur ovetande vi är om vad Staten kan göra med oss om dom bara får tillstånd att göra det. men vad som gjorde att jag streckläste den är att Doctorow lyckades fånga just hur det känns att vara 17 år och helt plötsligt bli uppfångad i en politisk rörelse. Det är just Marcus Yallows personliga resa som fångar intresset.
Jag blev politiskt aktiv i början på nittiotalet. Kommer ni ihåg hur det var då? Lågkonjunktur, lasermannen, mordbränder i flyktingförläggningar och nassar som demonstrerar på 30:e november. Mitt första politiska engagemang var att hjälpa till att organisera motdemonstrationerna i Lund den 30:e november. Och jag känner igen mig så mycket i den här boken.I känslan om inte detaljerna. Jag blev aldrig omhändertagen av polisen och förnedrad som Marcus blev.

Little Brother är den bästa bok jag läst i år och är ett måste-läsas för alla under 30.
Alla andra borde också läsa den så klart.
/s

**edit 2009-05-26**
Läs Little Brother online, eller här.

Det finns en ofta föraktad kategori litteratur som man bara läser för simpel underhållning. Böcker som man kan läsa ut på en dag eller en helg. SF/Fantasy's motsvarighet till hängmattedeckare. Men bara för att en bok är lättsmält betyder det inte att den är dålig. I dag köpte jag en solstol så därför passar den här lilla listen perfekt.

>Lost Fleet av Jack Campbell
Jack Geary vaknar upp ur dvalan i sin escape pod. Det har gått hundra år sedaan hans skepp blev nerskjutet i det första slaget mellan Alliansen och The Syndicate worlds. Till han stora chock är alla han känner döda och han själv upphöjd till gigantiska proprtioner av Alliansens propagandister. Innom kort har alla höga officerare i Flottan dödats av The Syndics i ett svekfullt bakhåll och som den Kapten med mest senioritet tvingas han ta kommandot över den Förlorade Flottan. Till si förfäran märker han hur långt kriget urholkat inte bara erfarenghet utan även respekt för moral och krigslagar. Hundra år av krig med stora förluster har nästan förstört allt han respekterat av Alliansflottans ärofulla förflutna. Han måste kämpa till det yttersta inte bara för att leda flottan hem från djupt inne i Syndic space utan för att lära ut gamla taktiska knep som gått förlorade och en högr moral som innebär att man respekterar krigsfångar och inte terror bombar civila.
Lättläst space aktion med många underbara strider mellan stora flottor med rymdskepp.

>Artemis Fowl av Eoin Colfer.
Vad Harry Potter kunde varit men inte är. Artemis Fowl är en odräglig tonåring, superintelignet och kriminell. Till skillnad från Harry Potter så inser författaren att hyperbegåvade ungdomar är odrägliga svin. Underbar bokserie. Oh, jag höll på att glömma Artemis Fowl är Irländare, det gör mer skillnad än man kan tro.

>Harry Dresden och Nightside av Jim Butcher och Simon R Green respektve är två ganska lika fantasy/wierd deckare. Harry Dresden i Chikagos undre värld och John Taylor i Londons magiska baksida, Nightside. Lättsmält och underhållande. Hängmattedeckare på riktigt altså.

>Grimmer than Hell, All the way to the Gallows, Tank Lords av David Drake
David Drake är en av SFs stora militärförfattare. Svart, smutsigt ochskitkul. Galghumor är en väldigt viktig del av milSF och det är här Drake excellerar.

>Old Mans war av John Scalzi.
John Perry är 75 år gammal och har bestämt sig för att ta värvning. Ingen på Jorden vet egentligen vad som händer i den stora världen utanför solsystemet. man vet bara att det finns kolonier i andra solsystem och att man kan gå med i militären vid 75 års ålder. Men John Perry och hans fru räknar med att man på ett eller annat sätt kommer att bli unga på nytt. Varför skulle dom annars rekrytera gamla gubbar och tanter om man inte kan göra om dom på ett eller annat sätt?

Tom Dreyfus är en Prefect i The Glitterband, en massiv ring av sateliter runt Yellowstone. Hans mandat är att överse säkerheten och demokratin i det största Demarchist samhället i galaxen.
Alastair Reynolds' The Prefect är den senaste boken i Reynolds Demarchist and Conjoiners Universa.
Reynolds har skrivit flera böcker i det Universat, stenhård SF. Det finns ingen FTL utan alla skepp som flyger mellan stjärnorna använder en så kallad Conjoiner drive. Dom kallas Lighthuggers för att dom flyger nära ljushastigheten.
Det finns tre viktiga grupper i Universat, Conjoiners, som har en nära nog telepatisk samvaro, ett försök att skapa ett trovärdigt Hive mind, Ultras som lever som handelsmän i sina Lighthuggers, med extrema implantat som hjälper dom att överleva i den oförlåtande rymden mellan stjärnorna. Och som sagt Demarchisterna som Reynolds i sina tidigare böcker använt som "det normala" som han speglar Ultras och Conjoiners mot. I The Prefect utforskar han för första gången Demarchist samhället. Demarchist är en sammandragning av Democratic Anarchists. Dom är inte mindre extrema i sina implants än Ultras men det får ett väldigt annorulnda uttryck. Den viktigaste sammanhållande funktionen av deras implantat är att man använder dom till att rösta i olika frågor. Var och varannan minut sker en folkomröstning och Prefekterna i The Panoply överser att processen inte förvanskas eller missbrukas.
Jag kan verkligen rekomendera The Prefect. Den går bra att börja med och även om den innehåller refferenser till framtida händelser som avhandlats i dom andra böckerna så tror jag inte att det skulle ta något från upplevelsen om man inte har läst dom.

När du har läst The Prefect så kommer du att vilja läsa Amarantin serien som börjar med Revelation Space. Den är satt en bit in i framtiden från The Prefects synvinkel. Mycket Ultras här. Serien fortsätter med Redemtion Ark och avslutas i Absolution Gap som innehåller massor med Conjoiners.

Alastair Reynolds är en av SF genrens stora.
/s

En ring i omlopsbana kring en främmande stjärna, en ring så stor att den har en radie lika stor som jordens omloppsbana kan upprätt hålla en atmosfär och en biosfär genom att rotera så att centrifugalkraften skapar en artificiell gravitation bort från stjärnan. Den har en omkrets på 1000 miljoner km och en landyta motsvarane 300 miljoner jordytor. Detta är Ringworld av Larry Niven.
Varför bygger vi ingen Mega arkitektur?
Jag anser att detta är ett tydligt tecken på att kapitalismen är i en dödlig återvändsgränd. Vi borde bygga enorma projekt för allmänhetens nytta, Arkologier, von Neuman sateliter för att utforska galaxen, generationsskepp för att befolka andra stjärnsystem, en universell tandvårdsförsäkring. Istället snackar miljötokar om överbefolkning. Läs Malthus och begrunda att det är hans misantropiska bullshit ni idislar tvåhundra år senare.
Tillbaka till Larry Niven, en marknadsliberal, nytänkande föfattare som bland annat gett SF universat odödliga lagar, tex Nivens fjärde lag om att skriva:

It is a sin to waste the reader's time. *

Tyvärr följer allt för få författare Nivens fjärde lag. En del verkar till och med envist själva fylla Sturgeon's Law** med eget innehåll. Mycket av det Niven skrivit är dussinlitteratur, underhållande men inte värt att nämna. Ringworld däremot är en klassiker.

/s

*Jag förväntar mig att du informerar mig när jag bryter mot denna lag.
**Sturgeon's Law = 90% av allt är skit! alt. Bara för att 90% av all SF är skit - det betyder inte att all SF är skit.

En genre SF böcker som jag gillar, och som är ganska ovanlig numera, är first contact böcker. Vad skulle hända första gången vi får kontakt med utomjordiskt liv?
 The Sparrow av Mary Doria Russell handlar om just det. Rymdteleskopet i Arecibo i Puerto Rico uppfattar ett svagt radiomedelande som bara kan extraterestellt urprung. vad som är ännu mer förunderligt är att det som uppfattas är inte Primtal eller matematiska diagram, utan sång. Omisskännlig körsång. FN och den vetenskapliga världen är förstummad, nationerna diskuterar vad som ska göras. Kommitéer bildas och diskuterar. Vad gör katolska kyrkan? Jo, Jesutierna packar ihop en expedition och åker för att möta dom med egna pengar och på helt eget initiativ. Inte så mycket hemligt som privat. En fin gräns om något.  Det börjar lovande:
"They went ad majorem Dei gloriam: for the greater glory of God.
They meant no harm"

Vi som är Fantasy läsare har lärt oss uthärda långa intron, och The Sparrow gör det till en smärtsamt skön konst. Man får inte reda på någonting men känslan av Tragedi på väg att drabba oss stiger för varje sida.

/s

Jag vill skarpt rekomendera Altered Carbon av Richard Morgan. Stenhård action om Takeshi Kovacs en "ex-Envoy" för "the Protectorat" från Harlan's World. Han jobbar numera som legosoldat för den som betalar. Som alla andra har han en "stack" inopererad i hjärnan som registrerar hans tankar och minnen. När boken börjar vaknar han i en ny sleeve, en ny kropp på en planet han inte känner till. Det visar sig vara jorden och en äldre mångmiljonär har betalat för att få honom dekanterad för att lösa mordet på sig själv. Snurrigt? Inte alls.
Dom genomgående temata är så självklart odödlighet. När du kan byta kropp när du vill kan du leva för evigt, om du bara har råd. Hur påverkar det en legosoldat som Takeshi Kovacs? Men även hur påverkar det den rika eliten som kan byta kropp och leva hur länge som helst?
Ett annat intressant tema är kropp och "själ". Hur påverkar den kropp du bär din person? Detta tema går han vidare med i tvåan Broken Angels.

/s

Vill man ha stenhård SF kan man inte gå fel med Incandescence av Greg Egan.
 Incandescence - vilket vackert namn på en bok! Den är nästan obeskrivbar men bashistorien handlar om ett post-human samhälle där en person hittar en ny civilisation och det är kring denna nya civilisation historien kretsar, hur dom inser att, trots att dom lever i små gångar inuti en asteroid och inte kan se ut, inser att asteroiden kretsar runt en neuronstjärna bara genom att studera tidvattenkrafterna i kärnan av asteroiden. Räkna med att få träningsverk i hjärnbarken när du försöker vrida huvudet runt den inre topologin av asteroiden.
 Hårdare SF blir det inte och några av litteraturhistoriens charmigaste Aliens, helt i klass med The Gods Themselves av Asimov.

/s

För att avsluta temat på Tragiska Böcker måste jag nämna Robin Hobb!
Assasin's apprentice handlar om pojke som kallas Fitz. Det betyder bastard eller oäkting. Slår du upp ordet så kommer dom att påpeka att det inte MÅSTE stå för just oäkta son vilket så att säga bevisar min poäng att det är det första man tänker på. I Svensk översättning kallas han Sonen vilket gör att förolämpningen i namnet går förlorad.
Fitz är oäkta son till Kronprinsen till Farseer-tronen och han tas om hand av Burrish, hans fars närmste man. Senare utbildas han till kungens lönnmördare av Chade. Fitz visar sig vara begåvad med the Wit, en förmåga att knyta an telepatiskt och sympatiskt till djur, något som leder till alvarliga problem då denna typ av magi är förbjuden och föraktad eftersom det är bondeklassens magi. Senare får han lära sig The Skill, förmågan att läsa andra människors tankar, se genom andras ögon och skicka medelanden över långa avstånd. Detta är Härskarnas magi. Mycket av bokens skönhet ligger i Fitz förbjudna anknytning till den ena hunden efter den andra och han nära men komplicerade vännskap med The Fool, en albino hovnarr till King Shrewd Farseer Fitz' Farfar.
The Farseer triologin fortsätter i Royal assassin där Fitz träffar Nighteyes, en vargunge, som kommer att bli hans ständige följeslagare. I den tredje delen Assassin's Quest fullbordas tragedin.
The Farser triologin binds ihop med the The Liveship Traders triologin som är till synes fristående (kan läsas fristående) för att slutföras i den tredje The Tawny Man triologin som knyter ihop dom båda föregående och där vi återser Fitz, Nighteyes och The Fool.

Just nu väntar jag, och många med mig på Dragon Keeper som är utlovad till juli i år. Vågar vi hoppas på ett lycklig slut för första gången?

Jag kan inte nog rekomendera dessa böcker. Alla böcker behöver inte ha ett påklistrat lyckligt hollywoodslut.

/s

Michael Flynn har i The January Dancer skapat något så ovanligt som ett gammaliriskt epos i SF miljö. En Bard söker upp en skeppare på en bar i sökandet efter en sång. Berättelsen går fram och tillbaka mellan Sagan om sökandet efter The January Dancer och konversationen i Baren. Återigen en vacker och tragisk roman av Flynn.
 Det tål att nämnas att Flynn går vidare i sin beskrivning av FTL skepp i samma linje som i The Wreck of The River of Stars. Det är inga gamla maskhål som används utan en charmerande variant på Plasmafysik. Galaxen genomkorsas av elektriska flöden som påverkar "local c" dvs den närliggande hastigheten på ljus i vacuum. Plasmafysik är en teori om universum som skiljer sig från konventionell kosmologi och att basera sig på Plasmakosmlogi är djärvt och nytänkande. Att segla på solvindarna är romantiskt och vackert.

/s

The River of Stars är en gammal lyxkryssare med segel och allt, men är numera utrustad med motorer och kämpar sig fram som fraktskepp på väg till Jupiter. Hennes besättning är en omaka samling som beskrivs på ett charmerande sätt. En djupt tragisk roman om en liten grupp människor på väg ut i ingenstans. Om du har drömt om att segla på solvindarna så är detta boken för dig!

Den verkar tyvärr vara ur tryck vilket inte på något sätt kan accepteras, ta kontakt med din lokala SF-bokhandel och utöva konsumentpåtryckning.

Läs The Wreck of the River of Stars av Michael Flynn.

/s

I Saraykeht har stadens Poet bundit ett abstrakt koncept i antropomorphisk form. Det är en Andat, en förmänskliggjord idé, som kallas Seedless. Staden har tack vare sin Andat blivit centrum för bomullshandeln. Seedless tar enkelt bort fröerna i bomullen och underlättar på så sätt kardning och hantering. Seedless och hans Poet har ett komplicerat och antagonistiskt förhållande som leder till en tragisk historia om svek och förräderi. Världen är fängslande och djup, med en svagt asiatisk känsla. Magin är helt unik och gör bara det att boken är värd att läsa.
 
Läs A Shadow in Summer av Daniel Abraham,den är vacker.

/s

Jag har två svår recenserade böcker här till er. Först ut är Falling Sideways av Tom Holt. "Som Pratchett" fick mig att köpa den. Det kan jag ju börja med att säga att den enda likheten är att det är humor och det finns grodor i den, jag fann inga andra likheter. Mer som en pusseldeckare där bitar av puslet fattas. Förvirrande förvirrat. Läs för allt i världen inte baksidan, det gör det ännu värre. Jag vet fortfarande inte vad jag anser men jag tror att jag kommer att läsa mer av Tom Holt. Så det måste ju vara ett bra betyg? Eller godkännt i alla fall.

Den andra boken är The Sahring knife av Lois McMaster Bujold. Det är en kärleks saga mellan två klasser, en Farmers girl och en magiker/utbygdsjägare. Vackra miljöbeskrivningar och starka personbeskrivningar men där är något som skaver mot upplevelsen. Det handlar om miljöbeskrivningen. Världen som beskrivs är på ytan klassisk medeltida, bågar och svärd, bönder och stora skogar. Men naturen och arkitekturen är Amerikansk nybyggarstil. Alla bondgårdar har en veranda, inte något som jag förknipar med medeltid men inte heller ett sänke egentligen. Hickory vet jag vad det är, eller tror mig veta, men när en av karaktärerna snublar i ett näste med Cottonmouths så ser jag inte en orm framför ögonen. När jag väl börjat fundera i dessa banor blir läsvärdet allvarligt lidande. Det följer fler anakronismer i bakvattnet, glasrutor i bondgårdar men ingen stat över by och gille tex. På det hela taget verkar det vara en värld som är en illa researchad mix av tidig amerikansk nybyggar samhället intryckt i en medeltida tvångströja. Trots det har jag redan köpt tvåan. Boken är bra men jag vet inte hur mycket jag stör mig ännu.

/s

För att fortsätta lite på temat gammal, vintage, SF så vill jag rekomendera The Sky People av S M Stirling. Sky people är inte real vintage det är mer tribute. Boken är skriven 2007. Sterling skriver om en alternativ historia där vi upptäckte liv med dom första mars och venus sonderna. Och inte vilket liv som helst! Dinosauroider, humanoider osv. Storyn handlar om kolonisationen av Venus på 80-talet. Bara det gör att det är värt att plocka upp den. Att historien sen är bra skriven är inget minus.

/s

Två Filosofer diskuterar:
1: Det är inte konstigt att tidiga kulturer trodde att solen gick runt jorden, inte att solen är stilla och jorden roterar kring sin egen axel. Det ser ju ut som om den gör det.
2: Men hur menar du att det skulle se ut, om det skulle SE UT som om solen snurrar kring jorden?*

Mainspring av Jay Lake visar hur världen skulle se ut om det ser ut som om Kreationisterna har rätt och Gud har skapat världen. Runt ekvatorn går det en stor mur. Från hela världen kan man se den bana som muren länkar i med kugghjul för att jorden ska kunna gå sin bana runt solen. Månen går runt jorden på en liknande bana. Det är helt enkelt tydligt för vem som helst att se hur världen rör sig likt ett klockspel, i brons och kugghjul.
Underskön bok. Läs!

/s



*Är det någon som minns vem som sa detta? Har för mig att det var Wittgenstein men har inte kunnat hitta citatet.

Kim Stanley Robinson: Red Mars är en av dom riktigt stora böckerna om kolonisationen av Mars. Det är en triologi som börjar med en första grupp på hundra personer fram till självständighet "and beyond".
Robinson skriver Hård SF. Det betyder i stort att han följer vad vetenskapen säger och vad man rimligen kan anta. Dvs lasrar låter inte i vakuum, mars har inget inhemskt liv ovs. Vad det gör är att Mars triologin är väldigt intressant på flera plan. Psykologiskt i rymdskeppet på vägen dit, politiskt i uttagningsprocessen, miljöbeskrivningen på plats.

Mars triologin är tjock, tung och har ett stort tuggmotstånd men om man vill och har ett intresse är den väl värd att ta sig igenom. Karaktärerna är trovärdiga, terraformningsprocessen är vansinnigt intressant och dom politiska stormarna kring vilken metod som ska användas är mycket trovärdigare än att någon snubbe på NASA ser a-politiskt och vetenskapligt på problemet och *bara* löser det.

Läs och begrunda.
/s

Michael Swanwick The Dragons of Babel

Steampunk Fairyfantasy, drakar av stål med jetmotorer, ohämmat flirtande kentaurkvinnor i röda uniformsjackor.

"It would be bestiality for me too, little ape-hips"

Must read

/s

Serien om Narnia av CS Lewis handlar om syskonen Pevensie och börjar med Häxan och Lejonet där syskonen evakueras till en avlägsen släktings gods på landet för att komma undan Blitzen under andra världskriget. Väl där hittar dom en mystisk garderob som om man går in i den hamnar man i ett mystisk land som heter Narnia. Du känner till historien, åtminstone i stora drag. Jag tänkte gå in på varför den är så utstuderat kristendomspropaganda. Den är inte bara skriven ur ett kristet perspektiv utan är ett propaganda verk som dels försöker pracka på unga läsare en kristen historia som en slags liknelse eller alternativ till bibeln utan också, det måste sägas, mycket ärligt lyfter fram de mer osmakliga delarna av kristen ideologi och står för dom utan ursäkter.
Först och främst är det Aslan som kristusgestalt. I början ses han som en frälsare som ska komma och rädda alla. Sen så offrar han sig för Edmunds synder och återföds. Häxan som förkropsligar Ondskan är så klart kvinna och har begått det värsta brottet i barns ögon. I Narnia under henne är det alltid vinter men aldrig Jul! Det är genom Lucys barnatro som syskonen kommer till narnia. osv osv
Läser man serien som helhet blir det ännu värre. I Min morbror trollkarlen utspelas Narnias skapelse och i Den sista striden Uppenbarelseboken i hela sin glans med en antikrist och en djävul och Domedagen där Aslan sorterar goda från onda. Susan får inte komma in i Aslans himmel för att hon är mer intresserad av "läppstift, nylon och inbjudningar". En uppenbar tolkning av det är att kvinnor inte är välkomna. Alla starka och goda kvinnliga karaktärer i Narnia är flickor och barn men en kvinna som är intresserad av att leva ut sin kvinnlighet är inte välkommen.
CS Lewis beskriver själv hur han tänkte när han skrev böckerna: "I ett land som Narnia, hur skulle kristus uppenbara sig om han valde att inkarnera sig och dö och stiga upp igen som han faktiskt har gjort i vår värld?"(Min översättning)
Lewis blev kristen vid 30 års ålder och har som så många andra nyfrälsta ingen avslappnad relation till sin religion. Precis som sin vän Tolkien har han dessutom en unken artonhundratalsmoral som genomsyrar hela bokserien.

Så som svar till anonym: Narnia serien har ett uttalat syfte, att presentera dom kristna kärnvärdena i sago form.
Och Pullman sensmoral ser jag tydligast i citatet: "Hon sa att all mänsklighetens historia har varit en kamp mellan vidom och dumhet. Hon och dom rebelliska änglarna, dom som följer vishet, har alltid försökt öppna sinnen; Auktoriteten och hans kyrkor har alltid försökt hålla dom stängda. Hon gav mig många exempel från min värld." (Min översättning The Amber Spyglass  p429)
Sen angående att ens daemon tar fast form vid sexualdebuten tror jag att du läser fel. Flödet av sarf svänger innan dom (eventuellt, det är inte uttalat) har sex. Som jag läser det så tar ens daemon fast form när man låter någon annan röra den. Kärlek är inte samma sak som sex. Men när du låter en annan mäniska röra vid din själ lär du dig nånting fundamentalt om vem du är, och din daemon utvecklas.

Som ett kort PS: Jag anser att narnia är något bättre fantasy medans sensmoralen är myket mer sympatisk i His dark materials. Läs båda två, det är väl värt besväret.
/s

Det sägs att 10% av alla böcker som säljs i Storbrittanien är Fantasy och att 10% av all fantasy som säljs i Storbrittanien är skriven av Terry Pratchett. Trots det är han en författare som inte har vattnat ur sina böcker för att sälja. Hans storhet är att hans böcker är mångbottnade. På ytan är det snabba, vansinniga Fanatsy/humor böcker där han leker med både Fantasy stereotyper och samtiden. Nästa gång du läser hans böcker fastnar du för hans underbara karaktärer ofta med förvånansvärt djup. Dessutom tar han upp djupt spännande filosofiska diskussioner där hans huvudpersoner ofta har en helt ny synvinkel.
Hans största serie kallas helt enkelt The Diskworld series. Den har över 30 böcker och det finns egentligen ingen anledning att läsa dom i "rätt" ordning. Det finns dock ett antal underserier som hänger ihop inbördes som man med fördel läser i rätt ordning. Han har nämligen en tendens att introducera spännande birollsinnehavare som sedan dyker upp som huvudpersoner i egna böcker. Mina två favoriter är Granny Weatherwax och Sam Vimes. Nedan följer en tipslista på vilken ordning man kan läsa böckerna baserat på huvudrollsinnehavare. Alla böcker är fristående och tveka inte att kasta dig över en av dom bara för att eller helt utan anledning. 

Granny Weatherwax:	Sam Vimes:	Döden:
Equal Rites	Guards! Guards!	Mort
Wyrd Sisters	Men at Arms	Reaper Man
Witches Abroad	Feet of Clay	Soul Music
Lords and Ladies	Jingo	Hogfather
Maskerade	The Fifth Elephant	Thief of Time
Carpe Jugulum	Night Watch
	Thud!

/s

Man kan inte tänka sig
Paris utan Våren,
 New York utan Manhattan,
San Fransisko utan Pride,
 London utan Neverwhere.

London har en känsla av djup och mörker över sig. I Londons tunnelbana och på gatorna är det lätt att tänka sig att det finns något mer bakom. Ett mörker som du kan falla in i genom sprickorna i betongen eller som kan hoppa upp ur The Gap och hugga tag i dig om du inte är försiktig. Richard Mayhew är en ganska vanlig Londonbo som gör misstaget att hjälpa en flicka som han hittar blödande på trottoaren framför sig. Hon ser ut som vilken uteliggare som helst men hon kommer från London Below ett ställe där alla som fallit genom sprickorna samlas. Det är en mörk sida av London där alla dom osynliga finns. Uteliggarna, gatubarnen och monstret under sängen. På grund av att Richard hjälper flickan börjar han också falla igenom. På hans jobb känner dom inte igen honom, hans lägenhet hyrs ut. Han börjar bli osynlig.

Neverwhere är egentligen en TV serie på BBC som jag inte har sett ännu. Neil Gaiman har skrivit manuset och en novell som komplement. Det är novellen jag har läst. Neil Gaiman är inte den förste som skrivit om Londons mörka baksida men hans skilldring kan vara den bäste.

/s