The Malazan book of the Fallen av Erikson
av Steven Erikson
första boken: Gardens of the moon
Detta är en av mina senaste upptäckter. Steven Erikson kastar dig in i en värld lika realistisk och fascinerande som någonsin Tolkiens var. Ett par skillnader är att det även finns kvinliga protagonister och att världen inte är snyggt friserad för att passa i barnbokshyllan. I hela Tolkiens triologi förekommer tex inga krigsbrott. Saurons orkarméer invaderar Midgård och ingen blir våldtagen? Och det vill han vi ska tro på?
I Malaz är det hårdare, smutsigare och mer verklighetstroget (eller ska jag säga verklighetstroligare?) Magin är våldsam och förödande. Soldaterna är levande (och ibland döda) beskrivna. Jag saknar fortfarande en del karaktärer som har blivit som nära vänner men som en efter annan har fallit ur sidorna i hans böcker. Malazan Book of the fallen är som Tolkien fast för vuxna.
Gardens of the Moon (GOTM) handlar om en grupp elitsoldater i Malazan armén som kallas för Bridgeburners och deras Kapten Ganoes Paran. Han är ung och förväntas inte överleva särskillt länge. Starka vietnam vibbar, kolla upp begreppet Fragging. The bridgeburners är hårda grabbar och tjejer. Erikson har valt att beskriva vuxna karaktärer och deras tidigare historia skymtar fram och berättas bara ibland. Han är en mästare på att antyda och skapa en känsla av djup. Världen har en lång och komplicerad histora som inte blir lättare att förstå av att han är fullständigt ointresserad av att skapa tex en sammanhängande Timeline.
På kontinenten Genabackis står Malazans armé mot dom sista fria städerna, först Pale och snart Darujistan. Bridgeburners hamnar mitt i en massiv magisk duell mellan Imperiets magiker och Pales försvarare Annomader Rake, en "Ascendant" (ung. Uppstigen) Tiste Andii.
Magi systemet är nyskapande och intressant. Både i sina spektakulära effekter och i den underliggande förklaringen. Eriksons värld är befolkad av många olika raser som till skillnad från många andra Tolkien rip-ofs inte har några paralleler med alver, dvärgar och orcer. Bara slå den tanken ur huvudet när du greppar dessa Böcker. Tiste är inte Alver och Bargast är inte orcer.
The Malazan book of the Fallen består av en serie på 10 böcker varav bara åtta har kommit ut ännu.
Jag rekomenderar hela serien starkt!
/s
Swadow av KJ Parker
En man vaknar i gytjan bredvid en bäck. Runt honom ligger en massa döda män i rustning. Han har inget minne av vem han är eller var han är. En kråka sitter och tittar på honom på ett väldigt otrevligt sätt. Ganska tidigt träffar han en kvinna som vill använda honom i ett simpelt trick för att lura bönderna på mat och förnödenheter. Han ska spela Poldarn, guden i vagnen, hon spelar hans prästinna. Poldarn är guden som ska förgöra jorden. Mannen utan minne börjar kalla sig för Poldarn när han staplar runt i en okänd värld för att förstå vem han är. Han träffar visserligen folk som vet vem han är men dom verkar mer intresserade i att ha ihjäl honom än att berätta vem han är.
Shadow av KJ Parker är första delen i The Scavenger Trilogi.
På sin väg genom världen träffar Poldarn på en grupp som kallas Svärdsmunkar. Dom söker Religion i svärdskonst. Det handlar om att nå perfektion i en ofullkomlig värld. Alla karaktärer, inklusive svärdsmunkarna är befriande ateistiska. Religionen handlar istället om att uppnå ett svärdshugg så perfekt att det är över redan innan det påbörjats. Så perfekt att det går utanför det möjliga.
Ett av problemen i att skriva bra fantasy är hur man ska intoducera den största karaktären, världen. Man kan göra som Tolkien och börja med att beskriva hobbitar och deras Fylke, matvanor osv i flera hundra sidor . Men nästan alltid blir det segt och tråkigt. Poldarn minns inget och därför introducerar Parker oss till världen genom hans ögon på ett väldigt intressant sätt. Jag är en stor kartofil och saknar att det inte finns kartor i Parkers böcker men på något sätt stämmer det med Poldarns förvirring. I och med att Poldarn får veta mer och mer om vem han kan ha varit desto mer ointresserad blir han av att få reda på mer. Tänk om han skulle få veta att man har varit den Ondaste människan i världen? Skulle du vilja verkligen veta det? Eller vill du bara slå dig ner och skaffa dig ett liv istället? Parker lyckas hålla spänningen uppe ända fram till sista kapitlet i sista boken.
En bokserie som helt klart är värd att läsa.
/s
Vad är Bra Litteratur?
Världen
Först och främst måste en bra bok (Jag är ju en SF/fantasy fantast) ha en bra bakgrund. Ta en av dom Stora Giganterna. Tolkiens böcker utmärker sig för att han skapar en så fruktansvärt spännande värld som man bara vill hoppa in i. Alver Troll och Hobbittar. Tiotusentals år av förhistoria, främmande språk och konstiga seder. Ta bara när the Fellowship försöker ta sig över Caradras. Så vackert.
Personerna
En riktigt medryckande bok har alltid fängslande personbeskrivningar. Ju fler och ju mer mångfasseterade desto bättre. Tolkien igen som ett exempel. Ingen av karaktärerna i hans historier har något djup. Den ende som har någon form av mänskliga drag är Sam men det som håller en fast är Världen och Storyn. Ett annat exempel är Stephen Donaldson. Här är karaktärerna alla väl och insiktsfullt beskrivna. Inte ens Ondskan förkroppsligad kommer undan. Alla inblandade är beskrivna med ömhet och ett genuint intressen för motivation.
Story
Alla bra böcker har en story. Annars det inte en bok i min mening utan ett Rollspelskompendium. Missförstå mig fel; Jag läser gärna rollspelskompendier. Men det är inte böcker i den meningen jag avser här. Ett bra exempel är Dan Browns DaVinci koden. Den har en svag bakgrundsstory och karaktärerna är gjorda av papp men den har en snabb och spännande story. Tyvärr läste jag Angels and demons också. Det var exakt samma story i en annan stad och med en annan kvinna. Läs inte något av honom.
Två andra exempel är Simon Greens Nightside och Jack Campbells Lost Fleet. Shysta Världar och halvbra Personer. Men en story som bryter ben. Båda författarna läser man ut på en dag men det är underbar läsning.
Jag kommer nog att antyda i mina recensioner vad jag anser om dessa tre delar när det gäller olika författare.
/S
