The Blade Itself
av Joe Abercrombie är en bister fantasy i en trevlig personlig stil.
Abercrombie är en väl etablerad författare med många böcker på sin hylla men detta är första gången jag har plockat upp en av dom.
Det är en mörk och ondskefull story med riktigt sympatiska karaktärer. Protagonisten Glotka är en Inkvisitor med tortyr som specialitet, Logen Niofingrar är en riktigt blodig barbarkrigare, Lothar är en överklassnobb med en köpt Kaptensgrad. Riktigt otrevliga karaktärer som Abercrombie ändå på något sätt lyckas få mig att bry mig om. Lite mycket intrig och lite lite armeliv och stora episka slag men ändå skön dark, nitty-gritty fantasy. Storyn lämnar en hel del att önska men det känns som om den funkar ändå.
Sparsamt med magi men tillräkligt för att man ska bli nyfiken. The Blade Itself är första delen i en trillogi och jag har inte bestämt mig för att skaffa del två eftersom jag har en överväldigande att-läsa-hög men jag funderar på det.
The Blade Itself är en Bokcirkelbok, läs Bokfias rec här.
Abercrombie är en väl etablerad författare med många böcker på sin hylla men detta är första gången jag har plockat upp en av dom.
Det är en mörk och ondskefull story med riktigt sympatiska karaktärer. Protagonisten Glotka är en Inkvisitor med tortyr som specialitet, Logen Niofingrar är en riktigt blodig barbarkrigare, Lothar är en överklassnobb med en köpt Kaptensgrad. Riktigt otrevliga karaktärer som Abercrombie ändå på något sätt lyckas få mig att bry mig om. Lite mycket intrig och lite lite armeliv och stora episka slag men ändå skön dark, nitty-gritty fantasy. Storyn lämnar en hel del att önska men det känns som om den funkar ändå.
Sparsamt med magi men tillräkligt för att man ska bli nyfiken. The Blade Itself är första delen i en trillogi och jag har inte bestämt mig för att skaffa del två eftersom jag har en överväldigande att-läsa-hög men jag funderar på det.
The Blade Itself är en Bokcirkelbok, läs Bokfias rec här.
Up Jim River
är uppföljaren till The Januari Dancer. Méarana letar upp Donovan, "the scarred man", i en bar på planeten Jehova. Hennes mor som vi känner från förra boken, Briget ban, är försvunnen. Hon lockar med sig Donovan på jakten över spiralarmens stjärnor.
Flynn's universum är ett universa där Terra har koloniserat ett otal planeter innan den Mörka medeltiden. Sedan dess har en del planeter återupptäckt rymdfärder och överljusdrivt. I ett sökande efter indentitet har man återupplivat gamla kulturer som tex den Iriska. Kunskap och vetenskap är till stor del mystifierat.
"The ancient god Shree Einstein," the Fudir explained, "decreed that nothing could move through space faster than the speed of light. He did this, so it is said, to imprisson mankind on the Home World of Terra."
[...]
"Shree Einstein spoke with such gravity that the very nature of matter responded. But the trickster god, Shree Maxwell, set loose his demons. [...]"
"She liked to qoute the ancient profet Ockham, who said you should not worship more gods than necessary; and one was quite enough, thank you."
Angående sjävliskhet som arvsynd: "Whether the curse is carried in the genes, as the Calvinist prophet Dawkins had claimed, or whether it involves apples and serpents, as still older allegories run,"
Jag gillar särkillt kängan till Dawkins. Uppläget med Irisk traditionalism (tex heter deras språk Gaelactic) gör det till en underbar Space Opera med Hard SF inslag. Eller Hard SF med fokus på lingvistic och sociologi om man så vill.
Ett problem med boken är att så mycket är skrivet på patois, på dialekt. Många saker som vi känner till har bevarats men namnen har förvridits över tid så man använder tex en "emorái" och Donovan dricker uisce osv. Ordvridningarna är kul men eftersom han vrider syntax och gramatik så blir stora delar av bokens dialog tungläst.
Trots det är den väl läsvärd. Man kommer att bry sig om karaktärerna och storyn leverar till sista sidan.
Nu skyndar jag vidare till Elizabeth Bear's By the Mountain Bound, uppföljare/prequell till All the Windwracked stars. Den är ska vi kalla det en Poetic reversal, Fantasy med SF inslag.
Flynn's universum är ett universa där Terra har koloniserat ett otal planeter innan den Mörka medeltiden. Sedan dess har en del planeter återupptäckt rymdfärder och överljusdrivt. I ett sökande efter indentitet har man återupplivat gamla kulturer som tex den Iriska. Kunskap och vetenskap är till stor del mystifierat.
"The ancient god Shree Einstein," the Fudir explained, "decreed that nothing could move through space faster than the speed of light. He did this, so it is said, to imprisson mankind on the Home World of Terra."
[...]
"Shree Einstein spoke with such gravity that the very nature of matter responded. But the trickster god, Shree Maxwell, set loose his demons. [...]"
"She liked to qoute the ancient profet Ockham, who said you should not worship more gods than necessary; and one was quite enough, thank you."
Angående sjävliskhet som arvsynd: "Whether the curse is carried in the genes, as the Calvinist prophet Dawkins had claimed, or whether it involves apples and serpents, as still older allegories run,"
Jag gillar särkillt kängan till Dawkins. Uppläget med Irisk traditionalism (tex heter deras språk Gaelactic) gör det till en underbar Space Opera med Hard SF inslag. Eller Hard SF med fokus på lingvistic och sociologi om man så vill.
Ett problem med boken är att så mycket är skrivet på patois, på dialekt. Många saker som vi känner till har bevarats men namnen har förvridits över tid så man använder tex en "emorái" och Donovan dricker uisce osv. Ordvridningarna är kul men eftersom han vrider syntax och gramatik så blir stora delar av bokens dialog tungläst.
Trots det är den väl läsvärd. Man kommer att bry sig om karaktärerna och storyn leverar till sista sidan.
Nu skyndar jag vidare till Elizabeth Bear's By the Mountain Bound, uppföljare/prequell till All the Windwracked stars. Den är ska vi kalla det en Poetic reversal, Fantasy med SF inslag.
Republic of Thieves - Scott Lynch
Min mailkorrespondens i utdrag ang Republic of thieves:
datum12 januari 2011 11:57
ämne Republic of Thieves - Scott Lynch
skickat från sfbok.se
12 jan (9 dagar sedan)
Hej!
Vi måste tyvärr meddela att utgivningen av Scott Lynchs tredje bok i Gentlemen Bastards Cycle, Republic of Thieves, är uppskjuten till tidigast november. Tidigare datum var februari.
/Science Fiction-bokhandeln Malmö
*Fanken*
datum 21 januari 2011 11:57
ämne Republic of Thieves - Scott Lynch
skickat från sfbok.se
dölj information 11:57 (9 timmar sedan)
Hej!
Vi fick ett väldigt tråkigt mail idag från vår inköpare i Stockholm - förlaget har meddelat att Republic of Thieves är uppskjuten än en gång. Förlaget verkar satsa säkert, så de har sagt maj 2013. Vi håller dock tummarna och hoppas att den åtminstone kommer ut 2012.
Hälsningar
/SF-bokhandeln Malmö
Enligt Orion så är det fortfarande Februari som gäller (Publication Date: February 2011 as of 2011.01.21 )
Vad tror ni det beror på? Jag gissar att Scott just upptäckt att båda huvudpersonerna faktiskt dog i slutet på förra boken och han har glömt att 'fixa' det lilla problemet. Vad kan annars ha hänt en vecka (!) innan utgivningsdatun? Har dom anlitat GRR Martin för att sätta typerna? Har dom glömt köpa bläck och väntar på en leverans från Vitryssland?
Vad har du för saker i din bokhylla?
Jag tänkte jag skulle dela med mig av lite bilder från min Bokhylla. Jag har, som grabb, nästan inga "dammsamlare" i min bokhylla. Det är inte så mycket ett förakt för prydnadsaker utan mer för att jag av hävd och gammal vana inte samlat på mig en massa prytlar. Men jag har börjat inse att lite småsaker lättar upp bokhyllan. Böckerna mår bättre om dom har lite sällskap. Lite rymd mellan böckerna. Jag har stor respekt för Wall-of-Books, det är en vacker look. Men man hittar en hel del vackra saker i bokhyllor också.
Jag börjar så smått bli klar med det stora bokhylleprojektet men ju mer jag ändrar desto mer kommer till. Jag har lagt till en extra hylla ovanför, belysning (upplites - syns dåligt med en kass webcam) och senast en hängande-böcker /osynlig hylla på sidan. En Steampunknalle håller koll på allt. Jag har äntligen fått upp alla böcker i hyllor men sorteringen är förstörd. Jag funderar på att utöka med knubbar men det måste tyvärr vänta.
Vad har du för saker i din hylla?
pic's plz
Referenslitteratur från Anna Winbergs blogg
bokhyllan av böcker från Stringhyllan
Bok klockan från Lazy's Library
För mer bokhylleporr kolla in Bookshelf Porn där jag hittade dörren.
Jag börjar så smått bli klar med det stora bokhylleprojektet men ju mer jag ändrar desto mer kommer till. Jag har lagt till en extra hylla ovanför, belysning (upplites - syns dåligt med en kass webcam) och senast en hängande-böcker /osynlig hylla på sidan. En Steampunknalle håller koll på allt. Jag har äntligen fått upp alla böcker i hyllor men sorteringen är förstörd. Jag funderar på att utöka med knubbar men det måste tyvärr vänta.
Vad har du för saker i din hylla?
pic's plz
Referenslitteratur från Anna Winbergs blogg
bokhyllan av böcker från Stringhyllan
Bok klockan från Lazy's Library
För mer bokhylleporr kolla in Bookshelf Porn där jag hittade dörren.
Bästa böckerna under 2010
För att avrunda 2010 tänkte jag utnämna Bästa Boken 2010. Judge, jury and hangman: Yours Truly.
Bästa boken:
Against All Things Ending
Näst sista delen i en serie på tio böcker The Chronicles of Thomas Covenant the Unbeliever. Undergångsstämningen är tung och tryckande, Landet hotas av förintelse, Lord Fouls machiavelliska planer verkar fulländade och trots detta känns boken ny och engagerande. Eftersom jag vet att detta är den avslutande trillogin så kan jag inte vara säker på att Donaldson inte har ihjäl allt och alla vilket bara ökar spänningen. Men det är en bok med en Aquired taste. Man måste nästan läsa dom tidigare åtta böckerna för att uppskatta den.
Inte för vem som helst.
Bästa Fantasy:
Under Heaven
Kays kinafantasy om händelserna under Tang dynastin på 800-talet. Mycket är så historiskt korrekt som det går att enkelt verifiera, en sinolog skulle säkert hitta ännu mer. Magin hanteras med en lätt och subtil penna, karaktärerna är engagerande. An Shi / Roshan beskrivs så klockrent att jag har svårt att hitta en bättre Bad Guy under hela 2010. Den odödlige poeten måste ha ett hedersomnämnande som en härlig karaktär.
Must Read!
Bästa SF:
Surface Details
A War in Heaven and Hell over the moral fate of the pangalactic civilisations. Så bra, nära och personligt, nya och underbara karaktärer och återkomsten av en av Banks bästa karaktärer någonsin (Inte Diziet Sma tyvärr).
Good Shite!
Bästa nykomling:
Hannu Rajaniemi med boken The Quantum Thief. Space Opera, SF och Bose-Einstein kondensat! Han har ett kontrakt på tre böcker så vi kan hoppas att detta inte är en dagslända.
A man to be watched.
Bästa Post Apokaplyptika:
Windup Girl. Efter miljökatastrofens Thailand. En utpräglad kaloriekonomi, genmodifierade mastodonter och en ekologi helt och oåterkalleligt genmodifierad samt en av dom bästa beskrivningarna av Cheshire Cats hitintils sedan Lewis Carrol.
Bästa Steampunk:
Boneshaker av Cherie Priest. För att hon integrerar Steam- signifiers utan ansträgning på ett elegant sätt (goggles, gasmask and zeppelins). För att protagonisten är fabriksarbetare (-punkdelen). Och för trovärdiga zombies.
Bästa sexscen:
Udda Verklighet av Nene Ormes. De två huvudrollsinnehavarna säljer minnet av sin första kyss. Varmt och intimt utan att spela över. En av bokens bästa scener.
Bästa deckare:
Delat pris till China Mieville och Michael Chabon för böckerna The City & The City och The Yiddish Policeman's Union. Båda är enastående. Båda tar Urban Fantasy utanför dom settings vi är vana vid och tar oss till Balkan och Alaska. Språk, miljö och handling. Deckarformatet som världsbygge.
Bästa boken:
Against All Things Ending
Näst sista delen i en serie på tio böcker The Chronicles of Thomas Covenant the Unbeliever. Undergångsstämningen är tung och tryckande, Landet hotas av förintelse, Lord Fouls machiavelliska planer verkar fulländade och trots detta känns boken ny och engagerande. Eftersom jag vet att detta är den avslutande trillogin så kan jag inte vara säker på att Donaldson inte har ihjäl allt och alla vilket bara ökar spänningen. Men det är en bok med en Aquired taste. Man måste nästan läsa dom tidigare åtta böckerna för att uppskatta den.
Inte för vem som helst.
Bästa Fantasy:
Under Heaven
Kays kinafantasy om händelserna under Tang dynastin på 800-talet. Mycket är så historiskt korrekt som det går att enkelt verifiera, en sinolog skulle säkert hitta ännu mer. Magin hanteras med en lätt och subtil penna, karaktärerna är engagerande. An Shi / Roshan beskrivs så klockrent att jag har svårt att hitta en bättre Bad Guy under hela 2010. Den odödlige poeten måste ha ett hedersomnämnande som en härlig karaktär.
Must Read!
Bästa SF:
Surface Details
A War in Heaven and Hell over the moral fate of the pangalactic civilisations. Så bra, nära och personligt, nya och underbara karaktärer och återkomsten av en av Banks bästa karaktärer någonsin (Inte Diziet Sma tyvärr).
Good Shite!
Bästa nykomling:
Hannu Rajaniemi med boken The Quantum Thief. Space Opera, SF och Bose-Einstein kondensat! Han har ett kontrakt på tre böcker så vi kan hoppas att detta inte är en dagslända.
A man to be watched.
Bästa Post Apokaplyptika:
Windup Girl. Efter miljökatastrofens Thailand. En utpräglad kaloriekonomi, genmodifierade mastodonter och en ekologi helt och oåterkalleligt genmodifierad samt en av dom bästa beskrivningarna av Cheshire Cats hitintils sedan Lewis Carrol.
Bästa Steampunk:
Boneshaker av Cherie Priest. För att hon integrerar Steam- signifiers utan ansträgning på ett elegant sätt (goggles, gasmask and zeppelins). För att protagonisten är fabriksarbetare (-punkdelen). Och för trovärdiga zombies.
Bästa sexscen:
Udda Verklighet av Nene Ormes. De två huvudrollsinnehavarna säljer minnet av sin första kyss. Varmt och intimt utan att spela över. En av bokens bästa scener.
Bästa deckare:
Delat pris till China Mieville och Michael Chabon för böckerna The City & The City och The Yiddish Policeman's Union. Båda är enastående. Båda tar Urban Fantasy utanför dom settings vi är vana vid och tar oss till Balkan och Alaska. Språk, miljö och handling. Deckarformatet som världsbygge.
The Forever War
av Joe Haldeman är ännu en gammal klassiker. The Forever War handlar om Vietnam men i yttre rymden. Ett lysande exempel på hur man kan använda SF för att skapa en metafor för samtiden som blir bättre än rak fiktion.
William Mandella tvingas av the Elite Conscription Act att utbildas till soldat när Jordens utpost på Aldebaran attackeras. I kriget mot Tauran krävs det intelligenta högutbildade soldater så alla som mönstrar har ett IQ på över 150. Han utbildas för att kämpa mot en okänd fiende i vacuum, viktlöshet och microgravitation. Power armour och lasrar. I första attacken har dom ingen aning om ens hur en Tauran ser ut. Varje gång han och hans kamrater kastar sig ut i yttre rymden, trots en form av FTL som påminner om att dyka in i svarta hål, så gör all acceleration på vägen dit att tiden förskjuts. efter sin första två års runda har det gått tjugotre år hemma, efter den andra där jordens inflytande har sträckt sig över ett större område så räknas tiden mellan varje besök på jorden i århundraden. Varje gång han kommer "hem" har jorden förändrats.
Du kan läsa den som en kewl aktionspäckad krigsroman. Men den är en metafor med oväntat djup. Eftersom alla grunts är IQ 150+ så kommer han lätt runt stereotypen av monosyllabic idiots som präglar många bilder av soldater. Genom att vi följer Mandella och hans kamrater så är deras världsbild vår. Den är konstant medan Jorden som rusar fram på grund av tidsdilation är det främmande. Han fångar soladetns alienering på ett sätt bara inte är möjligt i rak fiktion eftersom vi känner igen 70-talets USA så mycket mer än Vietnams djungler. USA blir aldrig det främmande i Rambo: First Blood, Platoon, Apocalyps Now etc. William Mandella och Marygay Potter är inte psykotiska galningar efter sina första två år (subjektiv tid) i militären, det är Jorden som förrändrats på dom 23 år som gått (objektiv tid). Dom nya soldaterna som hamnar i Mandellas pluton är lika underliga, precis som nya soldater i Vietnam betraktades med misstanke av dom som redan var där.
En bok som bevisar varför SF är den ultimata formen av Litteratur. Den kompletterar Starship Troopers (boken, inte filmen) på ett underbart sätt. En annan generation, ett annat krig men tidlös och evig.
William Mandella tvingas av the Elite Conscription Act att utbildas till soldat när Jordens utpost på Aldebaran attackeras. I kriget mot Tauran krävs det intelligenta högutbildade soldater så alla som mönstrar har ett IQ på över 150. Han utbildas för att kämpa mot en okänd fiende i vacuum, viktlöshet och microgravitation. Power armour och lasrar. I första attacken har dom ingen aning om ens hur en Tauran ser ut. Varje gång han och hans kamrater kastar sig ut i yttre rymden, trots en form av FTL som påminner om att dyka in i svarta hål, så gör all acceleration på vägen dit att tiden förskjuts. efter sin första två års runda har det gått tjugotre år hemma, efter den andra där jordens inflytande har sträckt sig över ett större område så räknas tiden mellan varje besök på jorden i århundraden. Varje gång han kommer "hem" har jorden förändrats.
Du kan läsa den som en kewl aktionspäckad krigsroman. Men den är en metafor med oväntat djup. Eftersom alla grunts är IQ 150+ så kommer han lätt runt stereotypen av monosyllabic idiots som präglar många bilder av soldater. Genom att vi följer Mandella och hans kamrater så är deras världsbild vår. Den är konstant medan Jorden som rusar fram på grund av tidsdilation är det främmande. Han fångar soladetns alienering på ett sätt bara inte är möjligt i rak fiktion eftersom vi känner igen 70-talets USA så mycket mer än Vietnams djungler. USA blir aldrig det främmande i Rambo: First Blood, Platoon, Apocalyps Now etc. William Mandella och Marygay Potter är inte psykotiska galningar efter sina första två år (subjektiv tid) i militären, det är Jorden som förrändrats på dom 23 år som gått (objektiv tid). Dom nya soldaterna som hamnar i Mandellas pluton är lika underliga, precis som nya soldater i Vietnam betraktades med misstanke av dom som redan var där.
En bok som bevisar varför SF är den ultimata formen av Litteratur. Den kompletterar Starship Troopers (boken, inte filmen) på ett underbart sätt. En annan generation, ett annat krig men tidlös och evig.
Gräs, dis och sand
av Vonda McIntyre representerar den mer personligare SF som kom på sjuttiotalet. Den är nära, personlig och intensiv.
Orm är helare. Hon färdas genom atomkrigsöknen med sina tre ormar. En albinokobra som heter Dis som kan skapa cancermedicin i sina genmanipulerade giftkörtlar, Sand är en skallerorm som kan skapa antibiotika och många andra mediciner. Gräs är en drömorm, en utomjordisk orm som kan skänka smärtlindring, sömn och drömmar. Eftersom det är så svårt att skaffa fler drömormar så ger sig Orm ut för att försöka ersätta Gräs när han bli dödad av nomader hon försöker hjälpa. Hon kan inte vara en helare utan en drömorm och det är nästan omöjligt att skapa nya.
McIntyre fokuserar på personerna och dom olika traditionerna och minisamhällena. Orm färdas mellan olika byar och samhällen och träffar på många olika sociala grupper. Men hennes quest är inget världsomdanande, det är ett personilgt misslyckande som hon försöker åtgärda. Därför är hennes person också mer trovärdig.
Om Gräs och Dis och Sand är den svenska översättningen av Dreamsnake (det finns en novell som heter Of Mist, and Grass, and Sand som Dreamsnake är baserad på). Dreamsnake är ur tryck och finns i princip bara att få tag på på biblioteken. Överättningen är gammal och det märks. Man klonar inte; Man klonerar, tex. Har du möjlighet att komma åt den engelska utgåvan så läs den och skicka den sen till mig.
Om du tänker läsa en klassisk SF i år så rekomenderar jag Dreamsnake.
Detta är årets första bok som klarar feminist testet: Flera kvinnliga protagonister som har dialog med varandra om något annat är den manlige protagonisten. McIntyre inte bara klarar testet hon knockar det.
Orm är helare. Hon färdas genom atomkrigsöknen med sina tre ormar. En albinokobra som heter Dis som kan skapa cancermedicin i sina genmanipulerade giftkörtlar, Sand är en skallerorm som kan skapa antibiotika och många andra mediciner. Gräs är en drömorm, en utomjordisk orm som kan skänka smärtlindring, sömn och drömmar. Eftersom det är så svårt att skaffa fler drömormar så ger sig Orm ut för att försöka ersätta Gräs när han bli dödad av nomader hon försöker hjälpa. Hon kan inte vara en helare utan en drömorm och det är nästan omöjligt att skapa nya.
McIntyre fokuserar på personerna och dom olika traditionerna och minisamhällena. Orm färdas mellan olika byar och samhällen och träffar på många olika sociala grupper. Men hennes quest är inget världsomdanande, det är ett personilgt misslyckande som hon försöker åtgärda. Därför är hennes person också mer trovärdig.
Om Gräs och Dis och Sand är den svenska översättningen av Dreamsnake (det finns en novell som heter Of Mist, and Grass, and Sand som Dreamsnake är baserad på). Dreamsnake är ur tryck och finns i princip bara att få tag på på biblioteken. Överättningen är gammal och det märks. Man klonar inte; Man klonerar, tex. Har du möjlighet att komma åt den engelska utgåvan så läs den och skicka den sen till mig.
Om du tänker läsa en klassisk SF i år så rekomenderar jag Dreamsnake.
Detta är årets första bok som klarar feminist testet: Flera kvinnliga protagonister som har dialog med varandra om något annat är den manlige protagonisten. McIntyre inte bara klarar testet hon knockar det.
Avslutar Mistborn trillogin
The Hero of Ages är Brandon Sandersons avslutande del i Mistborn trillogin. Läs recension av första delen här.
Det finns bara en viktig fråga när man recenserar den avslutande delen i en serie: Håller den hela vägen? I detta fallet är svaret Ja.
Vin och Elend har störtat the Lord Ruler, Kelsier är död och kulten kring honom fortsätter. Efter varje bok lämnas man med en ny aha upplevelse. Inget är som man tror att det är och Sanderson lyckas överaska ända in i sista kapitlet. The Hero of Ages är inte vad eller vem man tror det är, The Well of Ascension är inte vad man tror att den är osv. När dom dödade Härskaren så dömde dom världen att gå under. Vin och Elend upptäcker mer om hur magin fungerar och Sazed kämpar med sina religioner. Men till slut knyter Sanderson ihop säcken på ett tillfredställande sätt.
En kul detalj är att Sanderson är Mormon. Jag har inte hittat något om hur övertygad eller troende han är men han har varit troende nog att missionera för kyrkan*. Därför är en detta citat extra kul: Sazed sitter och går igenom sina samlade religioner och sammanfattar ännu en av dom "Logically inconsistent. Obviously untrue." en annan är direkt motbevisad av kända fakta osv.
Jag tänker försöka avsluta fler serier under 2011. Det är ju en viktig fråga om serien håller hela vägen. Så fler recensioner av avslutade serier hoppas jag.
*"From 1995-1997 he took time away from his studies to serve as a missionary for The Church of Jesus Christ of Latter Day Saints." från Sandersons egen hemsida.
Det finns bara en viktig fråga när man recenserar den avslutande delen i en serie: Håller den hela vägen? I detta fallet är svaret Ja.
Vin och Elend har störtat the Lord Ruler, Kelsier är död och kulten kring honom fortsätter. Efter varje bok lämnas man med en ny aha upplevelse. Inget är som man tror att det är och Sanderson lyckas överaska ända in i sista kapitlet. The Hero of Ages är inte vad eller vem man tror det är, The Well of Ascension är inte vad man tror att den är osv. När dom dödade Härskaren så dömde dom världen att gå under. Vin och Elend upptäcker mer om hur magin fungerar och Sazed kämpar med sina religioner. Men till slut knyter Sanderson ihop säcken på ett tillfredställande sätt.
En kul detalj är att Sanderson är Mormon. Jag har inte hittat något om hur övertygad eller troende han är men han har varit troende nog att missionera för kyrkan*. Därför är en detta citat extra kul: Sazed sitter och går igenom sina samlade religioner och sammanfattar ännu en av dom "Logically inconsistent. Obviously untrue." en annan är direkt motbevisad av kända fakta osv.
Jag tänker försöka avsluta fler serier under 2011. Det är ju en viktig fråga om serien håller hela vägen. Så fler recensioner av avslutade serier hoppas jag.
*"From 1995-1997 he took time away from his studies to serve as a missionary for The Church of Jesus Christ of Latter Day Saints." från Sandersons egen hemsida.
Steampunk(-ish) vampyr alt. hist.
The Greyfriar av Clay & Susan Griffith den senaste i en aldrig sinande ström av vampireböcker. Skitskön kickass, lättläst med underbart flyt. Genreöverskridande. Jag menar det är knappast Steampunk även om den har alla assesoarerna; gasmask, goggles och zeppelinare. Alla personer är från överklassen och de få gånger underklassen figurerar är det för att visa hur bra man kan ha det med rätt furste på tronen. Föga punk.
Men som köttig gaslightromance är den härlig. (Inga pinsamma sexscener, puh)
Det är knappast SF fastän det nominelt är 2020. Av samma anledning är det knappast Alernativhistoria, det är inte förlagt till historien.
Det klarar heller inte feminist testet, trots en bra kvinnlig protagonist och mer än en kvinna som har dialog med varandra om en katt så är katten en metafor för den manlige protagonisten. *suck*
Men skit i det, det är underhållning som håller en helg.
Men som köttig gaslightromance är den härlig. (Inga pinsamma sexscener, puh)
Det är knappast SF fastän det nominelt är 2020. Av samma anledning är det knappast Alernativhistoria, det är inte förlagt till historien.
Det klarar heller inte feminist testet, trots en bra kvinnlig protagonist och mer än en kvinna som har dialog med varandra om en katt så är katten en metafor för den manlige protagonisten. *suck*
Men skit i det, det är underhållning som håller en helg.
Dagens citat
"[...]american commandos with robotic faces plummeted to the occupied British soil."
Meteorsvärm
Glöm inte att titta på kvällens meteorsvärm Quadrantiderna. Den kommer från Nordost mellan midnatt och halv fem i natt. Nymåne och bra väder lovas, jag tror månen kan hålla sitt löfte vädret är det bäst att inte tala om. Leta upp en mörk plats med fri sikt mot natthimmeln.
Jag är en glad amatör så jag kan inte mer än länka till dom som vet mer men den ska dyka upp i området i närheten av karlavagnens svans. Norrut och lite till höger typ ;)
Enjoy
Jag är en glad amatör så jag kan inte mer än länka till dom som vet mer men den ska dyka upp i området i närheten av karlavagnens svans. Norrut och lite till höger typ ;)
Enjoy
