socialistsimon

är ett rafflande drama på gränsen mellan Space Opera och rymd deckare. En riktig pageturner. Inte så hård som Greg Egan, inte så outlandish som Charles Stross utan något helt eget. En författare som laddar sina pistoler med Bose-Einstein kondensat måste läsas av hård-SF älskare. Rajaniemi använder deckarformatet för att presentera en post-human framtid där det innre solsystemet domineras av Sobornost, en samanslutning av VR samhällen befolkade av gogols, dvs uppladdade människor. Mars domineras av Oblietten dvs en stad av integritet och glömska som känns som ett svar på den infekterade IPRED debatten, man värdesätter det privata väldigt högt.
Miele är en krigare från Oortmolnet som räddar en berömd tjuv från ett av Sobornosts fängelser. Hon behöver honom för att stjäla något väldigt värdefullt, han själv. 
Det blev sent igårkväll, jag var tvungen att läsa, bara ett par sidor till, bara en stund till. Rajaniemi känns inte som en debutant. QT känns inte som en debutbok. Den känns helt rätt. Aldeles bortsett från ett imponerande världsbygge med underbara, maniska eller galna samhällen vackert presenterade i en raflande historia med många twists och turns med faktiskt rätt bra karaktärsbeskrivningar så kryllar boken av fyndiga ordvitsar som kommer upp när man saktat in och lagt ner boken. Som ordet Sobornost (Собо́рность) som är ryska för "Spiritual community of many jointly living people". Jag är helt säker på att jag kommer att hitta fler "påskägg" av betydelser och underbetydelser när jag läser om den.
Jag vet inte hur du är men jag älskar sånt.