socialistsimon

Jag har klickat runt lite i mina försök att sammanställa 2010. En av dom underligaste sakerna jag har hittat är mängden utländska besökare på min blogg. Antalet besök från Sverige är iofs överväldigande (57.2%) men jag har ändå en lång lista utländska besökare med en lite otippad mängd från Nederländerna både nya och återkommande. Från Eindhoven och s. Hertogenbosch. (jag skojar inte åtta gånger fler utländska besökare kommer från Nederländerna än hela resten av världen.)
Jag har återkommande läsare från Brasilien och Egyptien. En återkommande läsare från Portugal, Kanada, Australien, Finland, Storbritanien, Tyskland, Norge och Filippinerna vardera.
Dom största städerna är Malmö, Stenungsund, Göteborg, Linköping, Odsmal, Eindhoven, Borås och Täby.

En annan kul statistik är visitor lojalitet:
46,45% återkommer mer än 9ggr
24,7% mer är 26ggr 
Det känns godkännt.

Sökord är en ständig källa till nöje: Det vanligaste ordet är "socialistsimon" i olika kombinationer och felstavningar vilket tyder på att någon inte bookmarkat sidan. Cirka 15% knyter an till socialism i olika former. Många söker direkt efter en bok eller författare särkillt om det är SF. Fantasy återkommer som ett eget sökord samt i flera kombinationer. Slutsats? Namedroppa fler SF namn och nämn Fantasy oftare? Fantasy och Homosexuallitet återkommer i ett par kombiunationer. Sen har vi dom roliga.
Du som sökte efter "sadomasochism lesbian" hittade du det du sökte?
Du som sökte efter "hannu rajaniemi" från Edinburgh i Storbrittanien tre veckor efter att jag skrev om Quantum Thief: Är det möjligen författaren själv som tittade in? Var du nöjd med recensionen?
Annars är det väldigt få utländska besökare som kommer hit via sökmotorer, de allra flesta kommer via ref sajter eller direktlänk. Vilket tar oss till årets tacklista. Tack för att ni länkar och skickar trafik till mig.
- Boktimmen
- Arinas Bibliotek
- Boktradition
- Bokbloggar.nu
- UNT - Uppsala Nya Tidning
- Drömmarnas berg
- Bloggtoppen
- Vixtoria 
- Landet Annien 

Stonewielder
Black Lung Captain
Fade
Mistborn
Strain 
Against All Things Ending
The Lifecycle of Software Objects
Strindbergs stjärna 
Surface Detail
Under Heaven
The Quantum Thief 
De döda fruktar födelsen
Clementine
Vellum
Retribution Falls
Pinion 
Nattpatrullen
Windup Girl 
Nattfåk
Shadow's Son 
The Onion Girl
Looking for Jake 
Memoirs of a Master Forger 
Eldbärare 
Boneshaker
Zendegi
The Desert Spear 
The Warded Man
Diaspora 
Forest of Hands and Teeth
Sandman Slim
Counting Heads 
Terminal world
This Is Not A Game
Dragon Haven 
The Adamantine Palace 
The God Engines 
All the Windwracked Stars
Singularity's ring
The Yiddish Policeman's Union
Gormenghast
The City & The City 
A Companion to Wolves 
For the Win
The Steel Remains 
Havemercy

46 recensioner varav
15 Fantasy
14 SF
6 Steampunk
9 Urban Fantasy och
2 Post Apokalyps
7 kvinnliga författare

Nu när 2010 närmar sig sitt slut är det dags att summera. Vad har hänt och vad är nytt.
- Den stora skillnaden är ju att jag gått från att vara en nattarbetande fabriksarbetande golem (Homo lucubratorius) till en läsande (Homo Legens) arbetsbefriad och i viss mån lycklig människa.
- Jag har flyttat till en ny lägenhet med en stor och vacker bokhylla. Nu med läsplats! (bilder på G)
- 100 inlägg varav 41 i kategorin Bra Litteratur. I runda tal 46 böcker rescenserade.
Året började med Bögfantasy och avslutas med Bister Fantasy. Fyra politiska Rants och fyra om vetenskap (inklusive den om vampyrpopulationen i Malmö och bevisen för Utomjordisk civilisation)


Si hoc legere scis nimium eruditionis habes

Vi ses i nästa årtionde!

Steven Erikson och Ian C. Esslemont har båda skrivit i samma Universa, The Malazan Empire. Jag har suttit och funderat på skillnaden mellan dom två författarna medan jag läste Stonewielder. För även om båda är bra (skitbra) så är det stor skillnad. Idag slog det mig plötsligt att en stor del ligger i dialogen eller närmare bestämt svordommarna. Esslemont låter så här:
"Why in Hood's name[...]" eller "shut the Hood up." /Stonewielder
Citaten är tagna från soldater i Malazans armé. Det känns som om han bara har bytt "Fan" eller "Fuck" mot "Hood" och Gud eller Jesus mot "Soliel" eller "Our Lady". Jämför med Erikson som dels har en mycket mustigare palette med mer "Hood's Balls" och dels dessutom är mycket mer varierad. Han har också gett svordomarna en extra botten genom att göra dom flesta ironiska som "Hood's Breath" - Döden andas inte, "Burn's mercy" - Burn sover och har inte visat nåd på över ett millenia, osv. (Han har t.o.m. en konversation mellan Toc the Younger och Tool om just detta som jag just nu helt misslyckats att hitta citat från.)

Men den stora och mest subtila skillnaden är i hur Erikson lyckas skilldra hur marinsoldaterna pratar med varandra och hur dom låter när dom talar med överordnade. Det finns en Monty Python vibb som dyker upp ibland. Soldaterna är långt ifrån idioter men dom faller direkt in i den rollen när dyker upp en officer som pratar med dom. Jag tänker på Fångvaktarna i Life of Brian. Eriksons marinsoldater har helt enkelt ett annat djup i sina relationer med varandra, hatade eller respekterade officerare och andra utomstående. Esslemont har smarta marines och korkade vakter men dom är inte både och, dom är antingen eller.

Men Esslemont har sina poänger där han överglänser Erikson. I Bister Fantasy* är Mil tech detaljer inte oviktiga. Jag har stört mig på att Aragron aldrig har en gambeson under sin ringbrynja, att Ivanhoe har en ringbrynjecoif direkt på skulten (tänk på hur ont det måste göra), att man beordrar Broadheads till bågskyttarna när dom blir anfallna av ringbrynjeförsedda krigare (Bodkins var uppfunna för detta syfte). Som spelledare lät jag aldrig spelarna sova i helrustning, en underligt populär pyjamas i trollcountry. I hundratals detaljer som kläder, rustningsdetaljer, vapen och utrustning så beskriver Esslemont det på ett enkelt och klockrent sätt som ger en autensitet till berättelsen. Det finns en balans att vidmakthålla här, inte grotta ner sig i detaljer som hämmar historien men samtidigt krydda historien med facinerande detaljer. Här är Esslemont spot-on.
 
Stonewielder var en skön mellanlandning i väntan på The Crippled God (som ska komma ut den 3:e januari enligt förlaget den 15 januari enligt wikipedia och någon gång i februari enligt återförsäljaren. Vågar man hoppas på att den också kommer till Sverige innan utsatt tid?)

---

*Bister Fantasy är den officiella svenska översättningen av Nitty-gritty. Från Christofer Emgård via Nene Ormes.

är uppföljaren till Retribution Falls av Chris Wooding. Om du gillar SF, Fantasy och/eller Serenity så kommer du att gilla Black Lung Captain.
Kapten Darian Frey och hans besättning på Ketty Jay har gått vidare efter dom omskakande händelserna i slutet på Retribution Falls. Frey har en allvarlig ålderskris. När han dör kommer ingen att minnas honom och hans nyligen uppflammade ungdomförälskelse med Trinica skapar problem. Hon hatar honom och envisas med att sabotera hans projekt. Hon är dessutom en mycket framgångsrik pirat med ett större skepp och en väldrillad besättning.  Ketty Jays prothane engine inne på sista andningen. Den sammanhållning i besättningen som Frey lyckades skaka fram i förra boken har eroderat efter en lång rad dåliga beslut, det senaste att råna ett barnhem. "Jag är föräldralös så det är ok", som Frey säger. Det hade kanske inte varit så illa om dom inte misslyckats att stjäla ens från föräldralösa barn.
Kapten Grist söker upp Frey med ett erbjudande som är för bra för att vara sant. Man skulle kunna tro att Frey lärt sig att den typen av erbjudanden är dödligt farliga men med hans problem tackar han ändå ja.

En uppföljare som klart lever upp till löftena i ettan. Det ska komma en trea till hösten: The Iron Jackal. På sin hemsida flaggar wooding för en fyra också. Can hardly wait.

När verkligheten överträffar dikten. Jag skulle bli mer skrämd av dessa glada gossar än något i Gaimans Neverwhere:

God Jul, Happy Köpfest, Trevlig Matorgie till alla läsare.
Glöm inte att det finns ett enormt medmänskligt värde i att låta Julen handla om Julklappar!
Det är så lätt att tänka på "familjen", "föräldrarna" eller "vännerna". En gång om året tar jag och spenderar ett par månader med att tänka på var och en av mina nära och kära. Vad önskar hon sig? Vad skulle jag vilja ge henne? (vilket inte sällan ger helt inkompatibla svar - Mina småsystrar önskade sig flera år i rad Barbiesaker, något jag inte kan förmå mig att ge) Vad skule hon bli glad av att få?
Att på detta sätt ägna var och en en tanke, fundera över relationen och försöka sätta det i materiella termer är för mig en djupt kärleksfull process.
Det är högre att ge än att få, för du får ändå aldrig vad du vill ha. Det är också därför en Julklapp som går hem är så underbar. När man köpt en sak som passar personen och gör någon glad. Att erkänna att man nästan (men bara nästan) garanterat misslyckas tar faktiskt en hel stress ur hela processen. Jag har ett par lätta presenter och ett par svåra varje år. Det är nästan alltid lättare att ge presenter till personer man inte känner så väl. Ofta vet man ju bara ett par, tre saker och kan fokusera på att lustifiera det. Eller så har man en nära relation där man ser en bok på hyllan och tänker "Den vet jag att hon vill ha!". Det är där emellan det är svårt. Man har så många trådar att nysta i men vet inte vilken som ger önskat resultat. Som du förstår är jag ingen fan av önskelistor. Vad bryr jag mig om vad du önskar dig när jag äntligen listat ut vad jag vill ge dig?
Scoreboard 2010:
full score i halvlek.
Pappa fick chocklad som hans fru inte får sno (eller snarare ransonera - vad är det för människa som kan ta en chokladbit och sen spara resten?)
Styvmor fick en vaniljtvål och en överdesignad citronskalsrivare (återigen en enkel träff, traditionella klappar enligt ett länge etablerat mönster. Ingen blev överaskad men presenterna blev uppskattade och var bara lite spydiga)
Min lillasyster med samma smak som jag fick en bok (så klart), en bok som hon fluktat på i min hylla, på nätet, i bokhandeln. Retribution Falls. En högodsare. Bra böcker kan man aldrig köpa innan den 23:e. Risken här var att hon redan köpt den och läst den. Men en träff.
Min lillasyster som inte delar min boksmak var änny svårare. Men Pride and Prejudice and Zombies Journal visade sig var rätt spår. Det visade sig att handeln inte hade P&P&Z utan zombier men min chansning på Emma and the Vampires (utan Vamipres) visade sig också vara en träff. Phu - en svår uppgift.
Jag avlutade med ett hattrick (Heter det så när man sätter tre svåra på en jul?)
Min nästa syster har just börjat läsa böcker på engelska - Vilken Ocean av möjligheter! Så självklart fick hon Little Brother och Ormes Udda Verklighet (för att gardera om engelskläsandet inte håller).
Steampunk, Gaslight Romance, Near Future SF och Urban Fanatsy Malmö.
Idag ska jag Jula min andra halva av familjen. Japp, skillsmässobarn.
Idag har jag en svagare laguppställning med Inception i centerposition till lillebror men backar upp med en Badtunna till mamma. Jag hoppas på stolpe in.
Själv fick jag tre mellanöl, ett par vantar och några presentkort. Det är roligare att ge än att få...

"The Frog haz neutral facial exprecion, I would zay" /Andre  Geim
som svar på den högst korkade frågan "They[the frog] were happy with it?" (SVT play 10:40)

Vi har en Nobelpristagare med tidernas underbaraste ryska brytning och ett arbete som inte så mycket handlar om Grafen som en hyllning till mänsklig nyfikenhet och frihet. Hans labb har fri fredag (Friday night experiments)där forskarna tar sig friheter en dag i veckan. Vad händer om man släpper lös forskare i ett labb en dag i veckan? Jo, dom leviterar grodor, skapar artificiella geckoskor eller delar upp blyertspennor till enstaka molekyler osv. Det är just dessa Fria Fredags Exprimenten som lett Geim till att både tilldelas Nobelpriset och Ig Nobel priset.

Vilka långtgående och halvt omotiverade slutsatser kan vi dra av detta? Tja, jag är böjd att tänka så är:
 - Hårt motiverade forskare, gripna av stundens allvar som samlas i stora, hårt styrda forskningsprojekt tenderar att skapa atombomber.
 - Humoristiskt lagda forskare, gripna av upptäcktslusta som samlas i koola labb på fredagar tenderar att levitera grodor.
Låt denna insikt forma framtidens anslagsbeslut!

En annan slutsats är:
Forskning är kul!
Det är helt enkelt underbart att vi har en Nobelpristagare som kan visa det.
Grattis Geim och Novoselov!

Chris Wooding har skrivit en spännande bok som heter Fade. En underjordisk värld härjas av krig, de merkantila Eskara mot de teokratiska Gurta. Som i Retridution Falls vägrar Wooding att begränsa sig i genreramarna. Med mörka gångar och chthonomancers i bästa Dungeonraiding style, med svärd och slavar så borde Fade vara Fantasy men de högst rationella fackverket som håller uppe historien kräver nästan en klassifiering i SF hyllan. Underbara sorteringsproblem.

Orna är skuldslav till ett av de stora Eskaran handelshusen. Hon är en elitsoldat som används i kommandoraider och lönnmord, spioneri och inkasso. Hon fångas i ett misslyckat anfall mot en Gurta postering och hamnar i ett fångläger slash fängelse. Hon är en riktig Kick-Ass hjältinna, hon är gift och har en son som är soldat i samma armé. Hon är livsfarlig och hänsynslös när det gäller. Kännslig och plågad när det finns tid för det.

Trots det lyckas Fade inte klara av Feminist testet för Godkännd Litteratur. *
1 Finns det mer än en kvinna i boken? Check
2. Har dom dialog med varandra? Check
3. Om något annat än den manlige protagonisten? Nope!
Det finns egentligen ingen mannlig protagonist men när hon pratar med dom andra kvinnorna i boken så är det mest om män.

Så formellt sätt är detta ingen godkännt könsneutral bok men jag tycker att helhetsintrycket är det motsatta. Ascool kvinnlig protagonist, männen är antingen förövare eller offer. Utan att vara misantropsk eller manshatande. Men finns det någon bra Feministläsare som känner för att läsa Fade och återkomma så skulle jag uppskatta Er feedback. Jag tyckte den var skitbra. Julklappstips till Systrarna kanske?

---

*Vem skapade testet? Jag vet att det är en Amerikansk serieteknare men jag har tappat bort namnet.

Den kommer i April.
Mer finns på 

Japp, det är nu bekräftat. The Wise Man’s Fear, Patrick Rothfuss' uppföljare till The Name of the Wind existerar i verkligheten! Vi har bildbevis!
Detta innebär att den kan komma att existera inte bara i verkligheten utan även i bokhandeln. Om du är obekant med boken så kan jag berätta att läsarna oroat sig för att Rothfuss skulle göra en GRR Martin och skjuta upp uppfäljaren i oändlighet. Men nu är den skriven och tryckt.
Hopp och lycka till mänskligheten.




Rothfuss har uttalat sig om GRR Martin och uppföljare:
'I saw Mr. Martin at Worldcon last year. And I almost went up to him and asked, “How have you gone this long without killing someone?” Because however much flak I happen to get from fans, he has to get a thousand times more.
In my opinion, he's a saint. If I had to deal with that level of fan dickishness, I would have already lost my shit in some spectacular way. There would be a video of me on youtube, gone all berserk with nerd rage, holding someone up by the neck, shouting "I've got your sequel right here, bitch!"'^[1]

Så här i Juletider tänkte jag publisera en liten önskelista:
The Crippled God av Steven Erikson
A Dance with Dragons av GRR Martin
Republic of Thieves av Scott Lynch
The Wise man's fear av Patrick Rothfuss
Cold Commands av Richard Morgan
Brayan’s Gold av Peter V. Brett
Deep state av Walter Jon Williams
Dreadnaught av Jack Campbell
Embassytown av China Miéville
Shadow's Lure av Jon Sprunk

---

The Iron Dragon's Daughter av Michael Swanwick
Dreamsnake av Vonda McIntyre
The Last Dark av Stephen Donaldson
Om någon av dessa böcker ligger under granen i år blir jag väldigt glad (och förvånad)

Jag har sett Harry Potter 7.1 och man kan direkt konstatera att olika grupper av biobesökare kommer att ha villt olika upplevelse.
Är du en Potternörd så kommer du att ha en riktig Pottergasm. HP7.1 är väldigt trogen boken, allt som händer i boken händer exakt likadant i filmen. Oavsett hur irrelevant det är för filmen så harvas varje dialog igenom på duken. Spoilers onödiga, gillade du boken kommer du att älska filmen. Bokfia var i exstas.

***Potterfans bör ej läsa vidare***

Om du som jag tyckte att potterböckerna var lätt infantila och jobbiga men uppskattade filmerna för att dom har bra animerad magi och en del bra aktion så kommer du att sitta och skruva dig i halva filmen och slå dig för pannan den andra halvan.
Harry Potter och hans polare har äntligen kommit ur sitt Hogwartsdagis men dom har inte kommit ur sina pubertala angst gräl. Ingen har gjort någon form av mognad. Filmen har inget tempo och magin är ännu dummare än tidigare. Det är verkligen en och en halv timme i ett tält med ytterligare en upprapning av Potter/Weasly bråk. Det är ungefär en tredjedel av filmen som har lite aktion men eftersom dom använder sina wands som pistoler och magin är så tunn blir det aldrig särskillt spännande ens när pottertrion bryter sig in i Ministeriet. Jag har sagt det förut och jag kommer nog att behöva säga det igen: Om du inte kan göra din magi magisk så kan du lika gärna skippa det helt.
Sen har vi den ständiga upprepningen av Tolkien tropes...
Men, jag tycker att det är en bra idé att se filmen. Du kommer att tvingas diskutera den med alla dina mugglarvänner som inte förstår att alla Potterfans är mugglare som tror att alla Fantasy entusiaster också gillar potter. Som tror att Rawlingstanten definierar Fantasy genren, inte bara plagierar den. Men se den, det är vår fanatsy generations lowest common denominator.
Ta med en bra bok.