socialistsimon

Steven Erikson och Ian C. Esslemont har båda skrivit i samma Universa, The Malazan Empire. Jag har suttit och funderat på skillnaden mellan dom två författarna medan jag läste Stonewielder. För även om båda är bra (skitbra) så är det stor skillnad. Idag slog det mig plötsligt att en stor del ligger i dialogen eller närmare bestämt svordommarna. Esslemont låter så här:
"Why in Hood's name[...]" eller "shut the Hood up." /Stonewielder
Citaten är tagna från soldater i Malazans armé. Det känns som om han bara har bytt "Fan" eller "Fuck" mot "Hood" och Gud eller Jesus mot "Soliel" eller "Our Lady". Jämför med Erikson som dels har en mycket mustigare palette med mer "Hood's Balls" och dels dessutom är mycket mer varierad. Han har också gett svordomarna en extra botten genom att göra dom flesta ironiska som "Hood's Breath" - Döden andas inte, "Burn's mercy" - Burn sover och har inte visat nåd på över ett millenia, osv. (Han har t.o.m. en konversation mellan Toc the Younger och Tool om just detta som jag just nu helt misslyckats att hitta citat från.)

Men den stora och mest subtila skillnaden är i hur Erikson lyckas skilldra hur marinsoldaterna pratar med varandra och hur dom låter när dom talar med överordnade. Det finns en Monty Python vibb som dyker upp ibland. Soldaterna är långt ifrån idioter men dom faller direkt in i den rollen när dyker upp en officer som pratar med dom. Jag tänker på Fångvaktarna i Life of Brian. Eriksons marinsoldater har helt enkelt ett annat djup i sina relationer med varandra, hatade eller respekterade officerare och andra utomstående. Esslemont har smarta marines och korkade vakter men dom är inte både och, dom är antingen eller.

Men Esslemont har sina poänger där han överglänser Erikson. I Bister Fantasy* är Mil tech detaljer inte oviktiga. Jag har stört mig på att Aragron aldrig har en gambeson under sin ringbrynja, att Ivanhoe har en ringbrynjecoif direkt på skulten (tänk på hur ont det måste göra), att man beordrar Broadheads till bågskyttarna när dom blir anfallna av ringbrynjeförsedda krigare (Bodkins var uppfunna för detta syfte). Som spelledare lät jag aldrig spelarna sova i helrustning, en underligt populär pyjamas i trollcountry. I hundratals detaljer som kläder, rustningsdetaljer, vapen och utrustning så beskriver Esslemont det på ett enkelt och klockrent sätt som ger en autensitet till berättelsen. Det finns en balans att vidmakthålla här, inte grotta ner sig i detaljer som hämmar historien men samtidigt krydda historien med facinerande detaljer. Här är Esslemont spot-on.
 
Stonewielder var en skön mellanlandning i väntan på The Crippled God (som ska komma ut den 3:e januari enligt förlaget den 15 januari enligt wikipedia och någon gång i februari enligt återförsäljaren. Vågar man hoppas på att den också kommer till Sverige innan utsatt tid?)

---

*Bister Fantasy är den officiella svenska översättningen av Nitty-gritty. Från Christofer Emgård via Nene Ormes.