Anarkism på månen
The Dispossessed (Sve: Shevek - finns på bokbörsen) av Ursula LeGuin är en av de gamla godingarna i revolutions genren. Shevek föds på Anarres, en anarkistisk måne. Vid revolutionen flyttade alla revolutionärer till Anarres från Urras och skapade ett anarkistiskt mönstersamhälle medans kapitalismen fortsätter att härja på planeten nedanför. Anarres är mindre än Urras och har, trots en atmosfär, ett svagt ekosystem som måste hanteras med stor försiktighet. Därför är också Anarres fattigare än moderplaneten Urras.
Här introducerar LeGuin många av dom tema som senare återkommer i andra beskrivningar av ett postrevolutionärt samhälle. Ett artificiellt språk, en centraldator som fördelar arbete, sexuell frihet och radikala familjestrukturer osv.
Med stor insikt beskriver LeGuin inte bara Anarres som ett lyckorike utan också problemen med att inte ha ett valt ledarskap och risken i sådana situationer med informella ledare som får mer inflytande än vad som är meningen. Shevek själv hamnar i kläm på det sättet och väljer att åka till det kapitalistiska Urras.
The Dispossessed ingår i Hainish cykeln eller Ekumenen böckerna. Grundtanken i dessa böcker som bara är löst sammansatta är att mänskligheten befolkat en massa planeter och sedan har all kontakt brutits under tusentals år. Böckerna knyts samman av att huvudpersonen ofta kommer från planeten Hain och besöker planeterna som en representant för Ekumenen. Planeterna har pga lång isolering och ibland genmanipulation av sina förfäder ofta för oss väldigt ovanliga samhälls system, ofta med genus och kön som tema. Tex på en planet finns inga genus, en annan är kvinnorna i majoritet (200-1) osv. Hela ekumenen sviten är läsvärd.
The Dipossessed har många likheter med Iain Banks The Culture. Skillnaden är just att Leguin beskriver ett anarkistiskt postrevolutionärt samhäller och Bank beskriver ett Kommunistiskt. Lägger man dom sida vid sida så blir diskussionen om anarkism/kommunism ännu lite mer akademisk.
Ursula LeGuin är och kommer alltid att vara en av de största.
/S
Böcker
>Har du Läst Neal Stephensons Snow Crash?
>Ja.
>Har du läst GRR Martins A Game of Thrones?
>Ja.
>Har du läst Steven Eriksons Gardens of the Moon?
>Ja.
Men eftersom det produceras så väldigt mycket literatur så kommer man ofta för eller senare fram till något nytt och spännande. Enligt inversionen av Sturgeons law är 10% av all literatur ganska ok. Sturgeons Law hävdar nämligen att:
"Ninety percent of everything is crap".
Det gäller bara att hitta det. Tyvärr innebär det att man måste skyffla en massa skit på vägen.
/S
The Iron Heel av Jack London
Boken är dessutom skiven på ett underbart medryckande och underfundigt sätt: Den börjar med ett förord av en arkivarie, Anthony Meredith, i en avlägsen framtid, långt efter att revolutionen lyckats. Meredith presenterar ett manuskript skrivet av Avis Everhard (bokens jag person) som skriver om sin man, Ernest Everhard: bokens huvudperson.
Första världskriget i Londons version varar i tre veckor innan den världsomfattande generalstrejken som bryter ut omedelbart vid krigsutbrottet tvingar fram en snabb fred.
Eftersom genral strejken inte leder till en revolutionär seger beslutar sig Kapitalisterna för att slå ner hårt på arbetareklassen vilket leder fram till att Oligarkin tar makten. Med skrämmande träffsäkerhet beskriver han en fascism som har så många likheter med Frankos Spanien och Chiles Pinochet at man nästan blir mörkrädd.
En av bokens stora behållningar är Merediths torra fotnötter där han försöker ge förklaringar på ord som är okända i framtidens socialistiska samhälle som bla boxning, prydnadssaker (Han beskriver dom som dammsamlare) och lön.
/S
Barack Obama
Det finns bara en syn på Obamas seger i dag. Alla från höger till vänster tävlar om att göra honom till sin. Bara det vore tillräckligt för att göra mig misstänksam. Obama är höger! Han är så höger att han garanterat kommer att kosta den amerikanska arbetarklassen enormt mycket. Han kommer att tvinga dom att betala hela krisen.
Men hade jag bara velat kasta in en kommentar om att jag är anti så hade jag inte skrivit det här. Det finns nämligen en liten sak som alla har missat (eller som jag inte sett någon annan stans). Obamas seger har nämligen trots allt gjort en viktig skillnad tror jag: Hans seger har ändrat den amerikanska arbetarklassens självbild!
Tidigare har det varit en omöjlighet att välja en svart president. Det har varit ett klassikt knep i många SF filmer. För att påpeka att det är SF/ framtid så sätter man dit en svart president. På samma sätt som man använde robatar eller svävarbilar. Dom gör ofta ingen skillad i storyn men de är en markör att det är framtid/ fiction/ SF.
Oavsett hur orasistisk en enskild arbetare kan vara har han ansett att arbetareklassen som kollektiv aldrig skulle välja en svart president. Nu har han en annan syn på sig själv och arbetareklassen som helhet.
Yes, We can!
Jag tror att detta är viktigt.
Nästan gång kanske han väljer att rösta på en president som inte kommer från ett av de två partierna? Eller vara med i en rörelse för att skapa ett arbetareparti?
/S
Personligt
Så här kommer en kort SITREP:
Jag är Blondin Bellas antites; Jag är i den åldern då man inte vet om det är en trettioårskris eller en förtioårskris. Jag inte Hip och jag är inte intresserad av mode. Vad jag är, är Marxist, det har jag varit sen 91. Jag har varit Fackligt engagerad i åtta år men har nyligen avsagt mig mina uppdrag. Jag jobbar i fabrik och bor i Utanförskapet.
Jag trivs faktigt ganska bra. Jag trivs med mitt jobb och jag trivs i gettot. Jag trivs till och med med min kris. Det är nämligen så att jag har en plan! Mer om den någon annan gång.
Dessutom har jag en hund, en gammal byracka som älskar mig på det där okomplicerade sättet som bara hundar kan.
/S
Jennifer Government av Max Barry
1 Slutföra uppdraget, men då kommer Polisen AB att ta honom om bara något offers anhörig betalar för utredningen.
2 Bryta kontraktet, men då ska han veta att avtalets straffklausuler mycket väl kan vara värre än 20 års fängelse för mord, eller
3 Sälja över kontraktet till Polisen som utför morden åt honom, han erbjuds till och med en förmånlig mängdrabatt.
Jennifer Government är en Statlig agent som kopplas in på fallet med mordvågen.
Jennifer Government, eller Jennifer Staten som den heter på Svenska, är en snabb och våldsam historia i ett USA där allt som kan privatiserats och mycket som inte kan, har privatiserats. Den kanske inte är lika aktuell nu som när den kom ut 2003 men är det någon som tror att borgarnas bankförstatliganden inte kommer att leda till en ny och etter värre privatiseringsvåg om ett år eller två?
/S
Antedeluvian #2 Isaac Asimov
En samling SF recensioner kan omöjligt utelämna Iaac Asmov. Utan tvekan en av dom största inom genren. Hans mest kända bokserier är Stiftelse böckerna och Robot böckerna. Detta är såklart bara en liten del av hans samlade bibliografi. Asimov har skrivit över 500 hundra böcker och sorteras in i alla bibliotekens kategorier utom filosofi och psykologi. Asimovs stil är typisk för hans tid, eller har han kanske inspirerat en hel generation? Det är förtiotalets amerika. Hans robotar är älskvärda plåtburkar och hans hjältar är hyvens. Läs inte Asimov för aktion eller spänning. Läs hans böcker för att förundras över gamla framtids visioner och underfundiga plot twists. Dessutom präglas hans böcker, särskillt hans tidigare, av att SF publiserades i magasin och inte i böcker. Många av hans böcker är så tydligt indelade i korta noveller just för att de publiserades som följetänger i bla SF magasinet Astounding Magazine.
Stiftelse böckerna:
Stiftelse böckerna handlar om en långt avlägsen framtid där mänskligheten bebor hela galaxen i ett enormt Imperium har bestått i 12.000 år. När en ledande mattematiker, Hari Seldon förutspår att Imperiet snart kommer att falla sönder och att drastiska åtgärder är nödvändiga blir han utskrattad. För att undvika skandal och exil föreslår han att Imperiet ska finansiera en forsknings stiftelse på planeten Terminus i den bortre delen av galaxen. I själva verket är det en del av Seldons plan. Han har räknat ut att det är den enda sättet att minska perioden av kaos som oundvikligen är på väg. Med ledning av sin psykohistoriska forskning har han skapat förutsättningarna för att Stiftelsen ska ersätta Imperiet. Även om Asimov själv aldrig varit Marxist eller ens tänkte på Historiematerialism när han skrev böckerna så är det just det man kommer att tänka på när man läser om Seldonplanen och hans Psykohistoria. Hari Seldon är SF världens mesta Marx-analog.
Robot böckerna:
När Asimov började skriva om robotar så förekom dom i media bara som ett hot. Asimov kallar detta för frankensteinkomplexet. Människan ska inte leka Gud och skapa Robotar till sin avbild. Detta upplevde Asimov som en djupt framgångsfientlig inställning till teknik och vetenskap. Han tänkte istället att om man skapar en robot så kommer man oundvukligen att skapa säkerhetsfunktioner för att försäkra sig om att dom inte löper amok och utrotar mänskligheten. Bilar har säkerhetsbälten och airbags, industrirobotar står i burar eller har ögon så att de ser att undvika köra på folk, osv. I Asimovs tidiga robotnoveller är det implicit men ganska snart formulerar han sina nu berömda Robotlagar där säkerhetsmekanismerna är en del i operativsystemet av alla robotar.
Jag, Robot m. fl är korta noveller som handlar om robotar, dvs roboten är ofta ny och krånglar, roboten är ett problem, roboten är ett objekt som historien utspelar sig runt. Han senare noveller som tex Caves of steel och Naked sun har roboten växt upp och spelar huvudrollen på ett helt annat sätt. Roboten har blivit vuxen och subjekt.
Asimov är ett måste för SF läsaren!
/S
Uppbygglig litteratur
Det är min fasta övertygelse att skönlitteratur bör ha en central roll i vänstern. Socialrealism och "dramadokumentärer" i all ära men det är inte min kopp kaffe. För att en bok eller författare ska platsa i denna kategorin måste den uppfylla minst ett av tre krav.
1. Den innehåller en revolution. Vare sig det är en framgångssaga eller en katastrof, beskrivs ur en av ledarnas perspektiv (som Frank Herberts Dune) eller en vanlig människa (som George Orwells Homage to Catalonia) är det intressant och lärorikt. Det är egentligen inte intressant vilken politisk åsikt författaren förespråkar det är alltid kul att läsa om revolutioner. tex Robert A. Heinlein är liberal, Ken MacLeod är socialist, Frank Herbert beskriver en religiös revolution. Alla är läsvärda.
2. En vision av ett framtida samhälle. Det behöver inte vara min idealbild av ett postrevolutionärt lyckorike. Socialistiskt eller feministiskt, anarkistiskt eller kommunistiskt. Vän av ordningen kan invända att dessa begrepp i många stycken är synonyma men så är verkligen inte fallet. I skönlitteratur kan man renodla vad som helst. Ursula LeGuin skriver om renodlade feministiska eller anarkistiska samhällen såväl som där det gått fel och tex blivit femokratiska eller missandropiska. Som kontrasterande motsats skriver Iain M. Banks om ett kommunistiskt samhälle som också är extremt femenistiskt, det är en av grundstenarna. En vision av hur det kan bli är intressant i sig vare sig det är "rätt" eller "fel" vision.
3. Om jag anser att boken är värd att läsa och av någon annan anledning kan vara uppbygglig ur ett politiskt synsätt. Tex Stephen Donaldson platsar inte hur bra han än råkar vara. Kanske kan Steven Eriksons The Malazan Book of The Fallen platsa på grund av hans underbara inställning att alla stater och grundläggande onda. En sant Leninistisk hållning. Eller kanske inte.
Helt enkelt skriver jag här en tipslista på böcker som jag anser kan vara intressanta ur ett politiskt perspektiv. Listan är min och jag tar gärna emot förslag. Men detta är min blog och då är det mitt tycke och smak som avgör. Främst kommer jag att skriva om SF. Kanske kan andra böcker hamna här som är mer dokumentära eller historiska men tanken är inte att räkna upp Marx & Engels samlade verk. Inte för att dom inte är läsvärda utan mer för att du kan hitta bra tipslistor i så många andra forum.
/S
Snabba Pengar
Tydligen är min blogg värd 3004:-
Men inte nog med det, Läs disclaimern.
"Ansvarsfriskrivning: Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde. "
ROFLMAO
/S
Recept för framtidens kockar
Karl Marx fick en gång ett antal frågor om exakt hur samhället skulle se ut i hans Kommunistiska utopia. Han svarade att han inte tänker skriva recept för framtidens kockar. Han menade att det vore väldigt förmätet att pådyvla framtidens revolutionärer mallar och modeller för något som måste få växa fram demokratiskt. Som SF författare är det tvärtom din plikt att skriva sådana recept, och sedan testa om dom leder till intressanta och spännande historier att berätta för dina läsare.
En av dessa författare är Iain M. Banks. I sina serie om ett framtida rymdfarande samhälle som kallas för The Culture ritar han upp en bild över ett sant kommunistiskt utopia. Här finns ingen stat eller regering. Inga lagar utan bara sociala koder. Där det inte finns några lagar finns det så klart ingen brotslighet heller. "Superabundance" råder så alla kan i praktiken få allt de vill ha. Bilar, bostäder, kläder osv. Det finns ingen anledning att arbeta mer än den enkla anledningen att det är kul. Så därför arbetar man så klart men i huvudsak ägnar sig invånarna i The Culture åt det mänskligeheten är bäst på: Att ha kul!
Till motsatts mot vad Borgerliga propagandister hävdar så tar inte historien slut här; det är här den börjar. Serien börjar med Consider Phlebas som handlar om en hemlig agent som arbetar med The Cultures fiender Idirans. Men vill man kastas in i The Culture för att lära känna Kommunismen som den skulle kunna vara bör du börja med The Player of Games. Den handlar om Gurgeh som är en proffesionell spelare. Han Spelar Spel. Han rekryteras av den semiformella hemliga organisationen Special Circumstances för att utmana en mästare från en annan kultur i ett för Gurgeh okänt spel. Mycket står på spel. Mycket mer än Gurgeh får veta förrän det är försent.
Excession är en annan otroligt intressant bok i serien. En stor och viktig del av The Culture är Minds. Det är avancerade AIs som har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra medborgare i The Culture. Excession är en riktig Mindfest. Gillar du Artificiell Intelligens så är detta rätt bok för dig.
/S
Antedeluvian #1 Stephen Donaldson
Thomas Covenant:
Thomas Covenant är en måtligt framgångsrik författare i en Amerikansk småstad i bibelbältet. Han drabbas av en dödlig sjukdom som gör att han förlorar känseln i fingrar och tår. Han är dömd till ett liv med ständig medicinering och ständig uppmärksamhet på sin egen kropp så att han inte råkar dra på sig någon av dom många farorna som kan få sjukdomen att blomma ut på nytt. Dessutom är han dömd att leva i personilg och social isolering för sjukdommens namn är Spetälska! Bibliska fördommar och reel smittorisk gör att hans fru lämnar honom och alla hans grannar förskjuter honom. All hans kontakt med omvärlden skärs av och han börjar bli mer och mer vansinnig i sin ensamhet. I ett desperat försök att hävda sin mänskliga rätt att vara en del av staden där han bor går han in till postkontoret för att betala sin telefonräkning. Till sin fasa inser han att någon har redan betalat den för att förneka honom alla ursäkter att röra sig bland sina medmänniskor. I det närmaste blind av uppdämt raseri stapplar han hemåt. När han går över gatan blir han påkörd av en polisbil och faller medvetslös.
Hela bokserien kretsar kring hans feberdrömmar där han i sin medvetslöshet förflyttas till ett magiskt rike som kallas Landet där han är en Avatar av Landets evige Hjälte. Han utlovas hälsa, kärlek och makt. Men för att omfamna allt detta måste han ge upp sitt grepp om verkligheten. "Jag vet att jag drömmer, därför är jag inte galen ännu" för att lägga ord i munnen på honom.
Världen är intressant. Både den amerikaska småstaden och Landet. Landet beskrivs på ett sätt som gör att man inte kan undgå att fundera på hur skulle jag reagera om det var jag och inte Tom som hamnade där. Men det som gör att Donaldson är en Gigant bland Giganter är personbeskrivningarna. Tom och hans vansinne är inte bara medryckande. Alla karaktärer har en tydlig historia och man kan känna att dom motiverar sina handlingar på ett rationellt sätt. Även den minsta bifigur är en "hel" människa. Du kanske inte gillar alla personligen men dom är alla intressanta. En kul detalj är att bifigurer som Tom bara snuddat vid under sin resa genom landet ofta kommer tillbaka som protagonister senare i serien.
Man tvingas tänka till när man läser Donaldson. Skulle jag ha kunnat handla annurlunda. Hade jag kunnat klara av detta. Visst vore det kul att träfa en Raver. Böckerna är till största delen skrivna innan Rave kulturen och ordet raver har en liite annurlunda betydelse i Donaldsons böcker.
Språker är en viktig del i hur Donaldson berättar en historia. Jag var aldeles för ung när jag läste honom första gången.Tror du att du kan ska du försöka läsa honom på engelska för jag kan inte se hur man kan översätta honom utan att tappa i kvalitet. Dessutom använder han namn på ett väldigt intressant sätt. Man kan lätt sträckläsa 6000sidor och sedan när man lägger ifrån sig boken så börjar hjärnan snurra.
Thomas Covenant, The Unbeliever? Syftar han på Thomas tvivlaren? Men Covenant betyder ju förbund, mer specifikt Judarnas förbund med Jehova att omskära sina gossebarn mot att Jehova gör dom till sitt utvalda folk och Jesus förbund med dom kristna där dom döper sina barn och lovas en plats i Himmelen. Många namn är underfundiga och ger en ny dimenssion på karaktärerna. I The Gap Series heter huvudpersonerna Morn Hyland, Angus Thermoplye och Nick Succorso.för att bara ta två av dom:
Succorso syftar i mina öron på secure (eng. säker) och socorro (spa. Hjälp) och Nick framstår också som Morns räddare i nöden. Samtidigt är Nick (ofta Old Nick) ett namn på Djävulen i amerikansk engelska.
Thermopylae är ett känt slag i antika grekland där Sparta höll stånd mot Perserna i tre dagar innan dom slaktades till siste man. Det sägs ha varit 300 mot över 2miljoner. Mot alla odds till sin egen förgörelse vilket också syftar på Angus agerande i serien.
När en bok är halvdålig finns det inget värre än uppföljare. Jag har köpt en hel serie av dåliga böcker en gång för att jag ville veta hur dom slutar, inte för att jag gillade dom. På samma sätt kan det vara enormt frustrerande när en bra bok tar slut. The Second Chronicles ov Thomas Covenant the Unbeliever och The Last chronicles of Thomas Covenanthar redan blivit en bokserie på 3+3+2 böcker och vi väntar på dom två sista avslutande delarna som väntas komma ut 2010 och (antar jag) 2014.
/S
Brent Weeks Night Angel Triology
Jag hittade en bok nyligen som verkade intressant nog att ge en chans. Jag köpte ettan, var tvungen att beställa tvåan innan jag läst ut den första. Jag la ifrån mig den och började på en helt annan bok men klarade inte av att hålla mig. Igår var nere på SF bokhandeln och köpte trean. Inte mitt vanliga beteende.
The Way of Shadows,
handlar om ett gatubarn i en semimedeltida miljö som heter Azoth. Han lyckas skaffa sig en lärlingstjänst hos stadens bästa lönnmördare för att komma undan misären i slummen. Boken handlar mycket om kampen mellan Stadens "Maffia", The Sa'kagé, landets Kung och granlandets "Godking". Mycket intriger och magi, även om magin ibland urartar till "Kasta elbollar på magiska sköldar" ett koncept som känns såå gammalt.
Jag är väldigt mätt just nu på "Comming of Age" böcker. Därför är jag lite förvånad att Weeks verkligen lyckats fånga mig som han gjort. Jag tror att det beror på att han lyckas bygga upp en förväntan om vad som ska hända och sedan överaska.
/S
Vad är Bra Litteratur?
Världen
Först och främst måste en bra bok (Jag är ju en SF/fantasy fantast) ha en bra bakgrund. Ta en av dom Stora Giganterna. Tolkiens böcker utmärker sig för att han skapar en så fruktansvärt spännande värld som man bara vill hoppa in i. Alver Troll och Hobbittar. Tiotusentals år av förhistoria, främmande språk och konstiga seder. Ta bara när the Fellowship försöker ta sig över Caradras. Så vackert.
Personerna
En riktigt medryckande bok har alltid fängslande personbeskrivningar. Ju fler och ju mer mångfasseterade desto bättre. Tolkien igen som ett exempel. Ingen av karaktärerna i hans historier har något djup. Den ende som har någon form av mänskliga drag är Sam men det som håller en fast är Världen och Storyn. Ett annat exempel är Stephen Donaldson. Här är karaktärerna alla väl och insiktsfullt beskrivna. Inte ens Ondskan förkroppsligad kommer undan. Alla inblandade är beskrivna med ömhet och ett genuint intressen för motivation.
Story
Alla bra böcker har en story. Annars det inte en bok i min mening utan ett Rollspelskompendium. Missförstå mig fel; Jag läser gärna rollspelskompendier. Men det är inte böcker i den meningen jag avser här. Ett bra exempel är Dan Browns DaVinci koden. Den har en svag bakgrundsstory och karaktärerna är gjorda av papp men den har en snabb och spännande story. Tyvärr läste jag Angels and demons också. Det var exakt samma story i en annan stad och med en annan kvinna. Läs inte något av honom.
Två andra exempel är Simon Greens Nightside och Jack Campbells Lost Fleet. Shysta Världar och halvbra Personer. Men en story som bryter ben. Båda författarna läser man ut på en dag men det är underbar läsning.
Jag kommer nog att antyda i mina recensioner vad jag anser om dessa tre delar när det gäller olika författare.
/S
Välkommen till min nya blogg!
Jag är en överarbetad fabriksarbetare med mer i huvudet än vad mitt jobb ger mig möjlighet att uttrycka. Jag är inte ung, modeintresserad eller vacker. Så vad har jag då som jag kan dela med mig av som någon, långt borta i ethern, kan vara intresserad av?
Jo jag läser. Jag läser mycket, jag läser varierat och jag har på senare år hittat många bra böcker som handlar om Socialism och samhällskritik och andra tråkiga saker i SF/ Fantasy bokhyllan.
Är du Socialist, Feminist, Anarkist, Revolutionär?
Det finns bra böcker som tar upp alla intressanta ämnen på ett annurlunda sätt. Vänsterlitteratur är inte tråkig, smutsig socialrealism längre!
Jag kommer antagligen att sväva ut i andra ämnen också men eftersom ändå ingen läser denna bloggen (ännu) kan det vänta.
/S
