Tematrio Vampyrer
I dessa tider av dåliga vampyrer när vi översköljs av psykopatiska pojkvänsvampyrer och stereotypa könsroller kan det vara intressant att titta på om det finns några bra vampyrer kvar. Vad är en vampyr? Litterärt är en vampyr en metafor för ondska och farlig attraktion, ett monster som förför, i övrigt oskylldiga, flickor. Monster finns till för att hjälten ska ha något farligt att döda. Att suga blod är en metafor för sex från en tid då det inte var helt OK att skriva om sex. Rent taxonomiskt är en Vampyr en parasit som lever på människans samhälle. Att suga blod är lika nödvändigt för vampyren som för myggor och iglar. Lite beroende på om det är en övernaturlig vampyr eller en biologisk vampyr så skiljer sig saker som vitlök, krucifix och soljus i effektivitet. Om du måste agera hjälte finns det tre steg brukar fungera:
Tryck in en ganska stor sten mellan käkarna (Om du inte hör ett krasande ljud från tänderna så är stenen för liten).
Hugg av huvudet och placera det på ett betryggande avstånd från kroppen (Utom armlängds avstånd brukar anses vara ett minimum) .
Spetsa kroppen genom hjärtat. Använd även här en stor påle, gärna en spetsad telefonstolpe. Kör ner den en god bit i marken, kedjor och hänglås kan användas för att säkra pålen i marken eller i stenblock eler mausoleumet. Ett bra riktmärke är att om du kan dra ut den så är den för löst förankrad.
De flesta experter brukar rekomendera att du efter dessa förberedelser dränker kroppen i bränsle (en blandning av diesel och bensin brukar funka) och reducerar den till aska.
Det är värt att notera att om detta görs rätt så funkar det på de flesta monster, från politiker till kravallpoliser.
Så i dessa dagar av psyksjuka kåta manipulerande pojkväns vampyrer (inget fel i sig men inte min genre), finns det bra vampyrer i dagens litteratur?
Guillermo Del Toros Strain funkar. Han försöker återuppliva vampyren som monster.
Terry Pretchetts Carpe Jugulum är klockren. Han har med vampyrer lite varstans i sina böcker men i Carpe Jugulum tar han monstret vid halsen och diskuterar vampyren, monstret och myten.
Elizabeth Bears New Amsterdam: Ska det vara vampyrsex så ger det åtminstonne bra. Steampunkish Gaslight romance. Good shit.
Monster, humor och stempunk. Det funkar. Kristen högerkonservativ propaganda för unga kvinnor i hur man överlever/uppmuntrar ett sjukt och förnedrande förhållande med en våldsam och manipulativ galning: Funkar inte.
★☆☆☆☆ One Star Amazon Review
"Richard Kadrey Nov 17, 2011
Since none of you would step up and a write a one star review of Aloha From Hell on Amazon I had to do it myself. Personally, I think every author should write his or her own one star. Who knows why a book sucks better than the author Aloha From Hell by Richard Kadrey
Reviewed by Sexy An0nym0us 666
Who taught this guy to type? Who let him own a computer? Reading Aloha From Hell is like being punched in the face by a deranged orangutan. Your reddened eyes will swell up from the pain but that's nothing compared to the stink. I'm tempted to say that Aloha From Hell makes no sense but that would imply it ever contemplated making sense in the first place. The book reads like the author hit his keyboard with a claw hammer until it fell apart and then did a spell check. After destroying 40 or 50 keyboards, Kadrey printed out the mess, wrapped it in a Level 4 hazmat suit, duct taped it closed and hired a string of out of work day laborers to hump the caustic mess to New York. Each link in this human chain of misery would hand off the vile packet to the next poor slob when his skin began to dissolve from the concentrated evil in the demonic bundle. Kadrey's books shouldn't be remaindered. They should be tried in The Hague as crimes against humanity.
After reading Aloha From Hell I developed psoriasis, impetigo, arthritis, gingivitis, pink eye, insane bowel syndrome, 24 hour Ebola, and projectile flatulence. I've been plagued by poltergeists, imps, succubae, a banshee with a stutter, and a racist leprechaun. I've been audited, mugged, divorced, and molested by a census taker in a Jay Leno mask and jodhpurs.
I beg of you, don't read Aloha From Hell. Forget the title. Forget the author. Forget you even read this review. Trephination is your only hope"
Jag bara måste läsa den, eller hur? Dessutom är det trean i hans Sandman Slim serie, tidigare rec här.
När jag försökte leta upp recensionen verkar det som om Amazon tagit bort den men jag hittade den här istället.
Den är nästan ännu bättre
"I was assigned to read this book by my church group [...] This sort of abomination should not be available to the public. [...] It was incredibly difficult for me to read this book because I had to stop and pray often in order to fight the demon spirits that emerge from the printed words. [...]
Please I beg you, do not buy this book in any form and do not allow it to be printed again!! The book itself is a portal to a dark but alluring realm that results in certain death for your pure immortal soul. I hesitate to say anything remotely positive about this book, but I must commend the author's knowledge of firearms. As a gun enthusiast myself I could related to the details of the weapons."
Angående författaren säger han att Kadrey är ett freak, luktar illa och har ett ärr. Detta är uppenbara bevis på att han a) är djävulens hantlangare på jorden eller b) tempo och intensiteten på cons där han brukar dyka upp är som tempo och stress är mest: perspirationsdrivande?
Själv kan jag inte uttrycka mig bättre än tidigare recensenter: Läs boken, den är intensiv, svavelosande och störtskön!
Nu lyfter snart nästa Mars sond!
Det betyder att den kan utrustas med lasrar och neutronkanoner (!) men tyvärr kommer vi inte ha samma underbara såpopera som med Spirit. När Plutoniumet är slut så är det slut. Men man kan ha mycket kul med en liten bil på mars på fjorton år.
Dessutom så kommer den att landa med en Space elevator. OK,ok inte från omloppsbana utan från ett par meter upp. Den kommer antagligen att krascha. Mars är inte snäll mot innovativa landningar men det kommer att se fantastiskt ut.
Inte nog med detta. Med en vikt på ett ton så är Curiosity på den absolut övre gränsen för vad konventionella landningssystem klarar av på mars. Ska vi skicka större sonder och folk så måste vi nu börja experimentera med helt nya landningssystem. Det spekuleras om uppblåsbara aerobrake sköldar tex. Själv skulle jag vilja se retroraketer och heliumballonger eller ännu hellre att vi landar på Deimos, puttar in den i rätt omloppsbana och helt enkel firar ner en kabel till Pavonis Mons. Deimos ligger på en omloppsbana på 30 timmar så det vor lätt (relativt) att bromsa in den till en 26 timmars Areosynkron omloppsbana. Men det är en annan post.
Titta på uppskjutningen av Curiosity live hos NASA kl 16:02.
Where to put your money
Sen dess har jag aldrig varit utan en bok i handen.
Som läsare, kritiker och recensent.
Jag har alltid haft det som ibland kallats talets gåva. Jag kommer ihåg när mina systrar var små och jag brukade berätta sagor för dom. Jag vill gärna tro att det gav dom ett sinne för källkritik och skeptiskt tänkande att få höra vid fem års ålder strax innan Kräftskivan saker som:
- Kräftor har ett rikt socialt liv. De kommunicerar genom att byta färg. Rött betyder 'Hjälp!'.
- I Norrland äter dom rutten fisk.
- Kaffe kommer från Colombia. I stora gruvor bryter man kaffemalm och hugger till det i tegelstensbitar. Titta, här är en från byn Zoegas.
- Den yogorten är full av bakterier!
Det finns dessutom en anledning (jag) att mina systrar kan de Gamla Nordiska Gudasagorna bättre än nya testamentet. Jag har berättat sagor sedan jag var tolv.
När jag var tonåring började jag skriva. Artiklar, hemtentor, seriösa resonerande texter, bakgrundsmaterial till rollspel. Bloggandet var för mig bara ett logiskt steg att självpublisera. Nu ska jag inte säga att bloggandet inte ändrat mig. Som många bokbloggare noterat läser man annorlunda när man ska uttala sig om texten efteråt. Man tenderar inte bara att sitta och skriva ner citat, notera sidnummer och sånt. Man lägger även märke till språk och upplägg på ett annat sätt. Man vill ju kunna säga mer än 'Den här boken är bra' man vill kunna berätta varför. Det är omöjligt att inte utvecklas när man skriver. Än mer om folk läser vad man skriver. Jag kan kräka upp en text op 2500 ord på en dag och även om jag skäms för den just då brukar det vara en publiserbar text efter lite redaktionellt arbete. Jag kan skriva sakligt, övertygande och med viss humor. Jag kan hjälpa andra med deras texter både fiktion och fack-.
Så varför kan jag inte skriva skön litteratur? Det är helt omöjligt. Jag har, så självklart, försökt skriva. Och jag har självdestruerat hårt och upprepade gånger. Allt man skriver måste inte vara bra i allas ögon men det måste ju passera mina ögon. Jag tror att jag har raderat mer skönlitterär text än ett medelstort landsortsbibioltek.
Detta är inget nytt, vi har alla varit där. Vad som är nytt och som jag vill berätta om är att jag skrivit in mig på en skrivarkurs. Därför kommer jag antagligen att lasta av mig min frustration på Er mina läsare. Den stora skillnaden är nu att jag inte kan radera mina dåliga texter längre. Precis som mina artiklar så har jag nu en deadline, en hemläxa och då måste man ju skicka in något. Antagligen är det lika dåligt som jag tror att det är. Kanske, kanske, kanske är de inte riktigt lika dåliga som jag tror och det finns något att utveckla. Oavsett så kommer jag att självdestruera på en helt ny nivå de närmaste månaderna.
Iron Jackal
är den tredje delen av Chris Woodings serie om Ketty Jay. Första delen Retribution Falls har jag recenserat här.
Andra delen Black Lung Captain här. Som du vet finns det egentligen bara en fråga som är viktig i tredje boken:
Håller det eller haltar det?
Sin vana trogen börjar Wooding med tydliga Firefly referenser (detta är episod fyra, Tågrånet) men drar sedan iväg på sina egna tangenter. Kapten Frey har problem med framgång. Han har börjat bry sig om sin besättning, han har ett par stora, och välpublicerade, succéer. Han är tyvärr inte mer kompetent för det. Det som skulle vara så enkelt som att gå in på en bar och prata med en kvinna urartar omedelbart till en eldstrid för att han i sin arrogans går in med dragna vapen. Framgång för Frey och hans crew är mer förrödande än motgång.
Iron Jackal tar Ketty Jay's ner i djupaste Samarla. Öknar och övergivna ruiner. Arkeologiska utgrävningar och så klart ett tågrån. Silo, skeppsmekaniker och före detta slav från Samarla för möjligheten att blomma ut. Han har varit något av ett mysterium, tyst och kompetent som han är.
Jag har för mig att det ska komma två delar till men jag kan inte hitta någon källa så jag stannar vid att säga att jag hoppas det: Ketty Jay håller än och jag vill ha mer!
Kul detalj.
Ofta handlar SF om kampen om Unobtainium. I Iron Jackal är det Allium.
"Sulphurous lowlands. Only place to mine allium. Rare and expensive. They use it for jewellery." p299
Allium är det Latinska namnet på vitlök.
Unobtainium brukar beskriva ett enormt värdefullt ämne, gärna en metall, som bara går att få från en källa och därför är värt att lägga nästan hur mycket pengar som helst på att få tag på, en enkel och förståelig anledning att kolonisera andra planeter, utforska havsbotten eller, nästan vad som helst. Titan kunde bara fås från Soviet under 50-talet vilket gjorde det till ett 'unobtainable material' för Amerikanerna. Nomenklaturen följer samma mall som Adamantium - ett hårt/obrytbart material, Duralumin - ett slitstarkt material. Att faktiskt använda ordet i en bok är ett tecken på lathet eller humor, Avatar - alla tittar på dig! Minsta gnutta fantasi eller ambition gör att man skapar ett eget namn för Unobtanium tex mithril, mellange m.fl. Att använda vitlök istället är stor humor.
Ultimate FPS simulator
11.12 13:14:15
Jag har räknat siffertitlar och blev förvånad av hur många jag har.
Först har vi en hel hög av Lenins Valda verk och del ett, två osv, eller Ryska revolutionen 1917-1923. Kapitalet Första Bandet och annat i samma stil.
Ska man räkna in obestämd etta så har vi A Game of Thrones, A Shadow in Summer, A Secret Atlas osv.
Matematiska begrepp? The Algebraist, End of Eternity, Singularity Sky, Orthogonal och Centurion.
Men om man bara räknar siffror och räkneord så är det ändå en hel del.
Zero History - William Gibson
Patient Zero - Jonathan Maberry
Count Zero - William Gibson
The Last and First Men - Olaf Stapledon
The Once and Future King - T.H. White
The One Tree - Stephen Donaldson
Shevek, en berättelse om två världar - Ursula LeGuin
The Second Foundation - Isaac Asimov
The Two towers - J.R.R. Tolkien
Day of the Trifids - John Wyndham
Four Ways to Forgiveness - Ursula LeGuin
The Fifth Elephant - Terry Pratchett
Slaughterhouse 5 - Kurt Vonnegut
Åtta år med Reinfeldt - Persson, Carlén och Suhonen
Ten Days that Shook the World - John Reed
72 dagar i Paris - Folkesson
A.D. 500 - Simon Young
1984 - George Orwell
1632 - Eric Flint
1633 - - " -
1634 - - " -
1635 - - " -
Metro 2033 - Dmitrij Gluchovskij
Samarkand 5617 - Bertil Mårtensson
Hundred Thousand Kingdoms - N. K. Jemisin
N-Space - Larry Niven (n är en siffra om det används som en siffra, som i just den titeln)
Inga 6, 7 eller 9 tyvärr.
Nu ska jag börja räkna alla titlar med kroppsdelar i titeln, det kan bli en del det med.
Bookman
I detta London lever vår protagonist Orphan. Han jobbar hos Jack i Payne's bookshop, där Mr Marx, John Maskelyn och Mrs Beeton träffas i Payne's parliament. Samtidigt som det planeras en mars-sond så härjar en terrorist som kallas Bookman London. När hans fästmö dödas av Bookman måste vår Orpheus gå till extrema längder för att vinna tillbaka henne.
Parantes:
Det florerar flera historiska och fiktiva personer som jag
inte tidigare insett hur mycket jag saknat. Bland annat:
Karl Marx!
Det finns så mycket att hämta i honom som karaktär: Du
kan träffa honom i läsrummet i British Museum där han
kämpar med att skriva Das Kapital, du kan träffa honom i
Londons pubbar där han super och ställer till bråk , Du kan
träffa honom på Chartistmöten med upproriska arbetare.
1860 har han just skrivit Kritik till den politiska ekonomin och
är med att grunda International Workingmen's Association.
Mer punk blir det inte.
Slut parantes
Efter ett par hundra sidor börjar jag undra: Med så många underbara element; Prime Minister Moriarty, Drottning Viktoria är en ödla, Svarta zeppelinare utan markeringar som får mig att tänka på Svarta Helikopter tropet, polis automantons, Mycroft Holmes . . .
Så jag undrar: Håller det? Eller blir det bara ett mishmash? Blir det bra? Funkar det? Får han ihop det?
Tidhar utnytjar fullt ut existerande och fiktiva karaktärer från det Viktorianska London utan att det för den skull går över gränsen till League of Extraordinary Gentlemen. Sherlock Holmes, Karl Marx och Rudyard Kipling kan figurera som bifigurer utan annan exposition just eftersom de är så välkända. De dyker upp och försvinner ut i kulisserna på ett smidigt sätt. Huvudpersonerna är Tidhars egna. Hans London är hans eget men han pekar på den enorma outnytjade potential som går att finna här.
Sen bygger han på en guldåder som finns hos alla bibliofiler. Det är steampunk om böcker. Bookman använder böcker som bomber. Mycket av det bästa scenerna utspelas i bibliotek och bokaffärer. Det slår an en speciell sträng hos mig för visst är böcker viktiga och ibland lite farliga!
Nu har jag placerat den i bokhyllan, mitt i steampunkhyllan mellan The Light Age och Perdido Street Station. Dags att beställa tvåan.
Sci Fi Zombie thriller
Joe Ledger är en polis kopplad till ent-terrorist enheten. Vid ett tillslag mot en terrorcell kommer han i kontakt till en hemlig organisation, hemligare än Homeland security, NSA och alla dom andra. DMS, Department of Military Science, och dom vill ha honom. De har hittat ett hot som är större än 9/11. Någon försöker skapa zombier och släppa lös dom i USA. Och Joe är unikt kvalificerad att leda ett av deras strike teams.
Jag brukar rekommendera böcker som ifrågasätter Patriot Act och Homeland Security, FRA och Echelon. Den här boken visar bilden från andra sidan. Vikten av att kunna avlyssna, arrestera och varför man ibland verkligen, verkligen vill tortera någon. Samtidigt är Joe Ledger en väldigt männsklig hjälte. Samtidigt som han är ex-soldat, martial arts expert och allt det vanliga så får han stora skälvan efter att ha mött sin första zombie. Han är trovärdig på ett väldigt mänskligt plan (trots att han har en katt).
Patient Zero är en bok med ett jäkla ös. Det är inte bara första kapitlet som är kort, hela boken varvar korta och längre kapitel. Tempot är högt och våldsfaktorn är riktigt astronomisk.
Riktigt bra underhållningsaction.
Det finns flera böcker till i serien så detta kan vara ett tips för hängmattan eller i öronlappsfåtöljen framför den öppna brasan i jul.
Jag fick den här boken i födelsedagspresent av SF Bokhandeln. Nej inte när jag fyllde år, när de fyllde år gav de bort böcker till sina kunder. Mycket bra initiativ och ett mycket bra sätt att hitta ny litt.
Vad är en genre?
* Disclaimer*
Detta är inte ett svar till Margaret Atwood.
Men om jag skulle skriva ett svar så är det: När du lämnat ifrån dig texten är den inte längre din att tolka, den tillhör läsaren. Om vi vill kategorisera den som SF säger du som man bör säga till alla recensioner: Tack.
Man skriver inte en bok om varför läsaren har fel i sin tolkning.
*End disclaimer*
Jag har studerat genrer länge och kan nu slutgiltigt slå fast hur det är!
Det är en kritikers verktyg för att kategorisera konst. Inget mer men inget mindre. Jag kan konstruera och dekonstruera genrer som jag vill eftersom jag är en läsare och en kritiker (kritiker är du också om du läser och har åsikter om det du läser). Författare är välkomna i diskussionen men då som läsare av andras böcker.
Om jag skapar en bra genre och om den är användbar kan begreppet plockas upp av andra och inkorporeras i det kollektiva medvetandet. För en tid. Tills det ersätts av något bättre. Det är ett verktyg för att ordna litteratur i sammanhang eller peka på likheter/olikheter, för att sortera bokhyllan eller bara för att sortera sina och/eller andra läsares tankar och upplevelser. En genre är den kortast möjliga beskrivningen av innehållet. Eftersom jag är mest intresserad av Fantastik så kommer alla exempel och distinktioner att handla om Fantastik och dess genrer och undergenrer. Jag kommer också att använda filmer i många exempel, helt enkelt eftersom filmer har lägre datamängd. Det är färre variabler och därför blir exemplen lättare att känna igen. Diskussionen blir mer varierad och intressant i litteratur men principen är densamma.
Nivåer av genreskap
Ostentativa
En genre kan fungera som enbart som ett namn utan sammanhang. Detta är SF, det jag pekar på, det jag menar när jag säger SF är SF. Titta, detta är Fantasy!
Det fungerar bara med bredast möjliga samlingsnamn. Problemet är att om du säger "Nej, det är inte SF" så har du fel. Axiomatiskt fel. Om Fantasy är det vi menar när vi använder ordet så kan du aldrig säga till någon att den använder ordet fel. Så detta är en väldigt inkluderande men också en väldigt ytlig definition. Den är också till sin natur väldigt bred.
Trots sina brister är den antagligen den bästa definitionen.
Attributberoende
Om du pressar en person som använder det Ostentativa genrebegreppet att förklara sig så brukar det bli en lista attribut. Om det finns robotar, rymdskepp och utomjordingar så är det SF. Om det finns svärd, magi och riddare så är det Fantasy. Om det finns goggles, gasmask och zeppelinare så är det Steampunk. Tyvärr krävs det en oändlig mängd attribut eftersom smak skiftar och tex Hungerspelen skulle inte vara SF eftersom det inte finns robotar, rymdskepp eller utomjordingar, men det finns framtid, genteknik och dystopi så det kanske är SF ändå. Detsamma gäller Windup Girl. Star Wars har magi, lasersvärd och riddare så det kanske är Fantasy, men det finns robotar, rymdskepp och utomjordingar också så det kanske är SF istället? eller också?
Detta används ofta för att annektera etablerade Författare enligt rationalen "Vill du leka med våra leksaker måste du gå med i klubben!".
Kanske den svagaste definitionen men också den vanligaste.
Stämning och sammanhang
Är nästan detsamma som undergenre. Dark, noir, mystery, skräck. Space Opera, Planetary romance, Gaslight Romance, Supernatural Romance, Vampire Romance, Akaporr, Angelology, Epic Fantasy, City Fantasy, Weird Fantasy, New Weird, magisk realism, Chtuluana, Urban Fantasy, Urban Skräck, Future Fantasy, Sword and Sorcery, Detective Urban fantasy, Veil Fantasy, Portal Fantasy, Wardrobe Fantasy, Faïry Fantasy, Faïrie Urban Fantasy, Faïrie Supernatural Romance, Faïrie Supernatural Steampunk Romance, Cyberpunk, Steampunk, Dieselpunk, post-cyberpunk . . . För att bara nämna några få.
På den här nivån verkar det vara oproblematiskt att ett verk klassas som flera genrer. Trots att detta är en av de viktigaste upplysningarna som en genrebeskrivning kan ge den presumtive läsaren så är den ingen som gnäller över att man kallar en film både Space Opera och Sci Fi. Men faktum kvarstår att det är lättare att introducera en Vampire Romance läsare för Planetary Romance eller Gaslight Romance än att introducera honom för Sword and Sorcery eller Epic Fantasy. Det är också väldigt svårt att nåla ner exakt vad som är vad. Vad är det som egentligen är skillnaden mellan tex Steampunk och Gaslight Romance?
Kort om Horrorgenren
Är det bara jag som vill lägga Horror här men tvekar av respekt för Horrorgenrens läsare? Jag kan för mitt liv inte se vad som skiljer Horror från SF och Fantasy. Det är nästan alltid SF+Horror eller Fantasy+Horror. Någon fantast som har en definition som funkar?
Det sagt så tycker jag att det är två saker som definierar Horror: Att det är läskigt och skrämmande och att det berättas ur offrets synvinkel.
Ta Anders Fager som exempel: Han skriver skräck men jag läser det inte som skräck. Varje novell följer antingen monstrets synvinkel eller en väldigt kompetent och farlig protagonist. Det är bra monsterlitt men det är inte skräck. Alien är mer skrämmande av den enkla anledningen att vi följer Ripley och inte monstret. Nästan all skräck som jag sett följer offret: 28 Days later, The Walking Dead, Lovecraft etc.
Notera att jag är extra hänsynsfull i att skriva om en genre som inte är min hemmagenre. Jag är alltid öppen för att bli utbildad av någon som vet mer.
Definitioner från kända genreförfattare (och andra)
Bara för att komplicera frågan ytterligare så kan jag nämna några andra personers definitioner av vad en genre är:
- A "category," says [Bruce] Sterling, is distinct from a "genre," which is "a spectrum of work united by an inner identity, a coherent aesthetic, a set of conceptual guidelines, an ideology if you will."
- "[A] set of practices that define a [scientific literary] discipline" Thomas Kuhn
- SF är att utforska det som skulle kunna hända och Fantasy är det som aldrig kunde ha hänt.
Som så många har sagt så är det svårt att hitta en definition som funkar heltäckande och utan undantag. Det är inte bara min förkärlek för Venn-diagram som leder mig till en mutipelgenre idé.
Samtidigt är det sant att en genre måste definieras på flera plan om den överhuvudtaget ska vara användbar.
Över och under genrer
SF, Fantasy och Horror brukar nästan alltid samlas under en gemensam övergenre som ibland kallas Spekulativ Fiktion och ibland Fantastik. På samma sätt brukar SF definieras som The World of What If. 'Tänk om' kan så lätt missanvändas. 'Tänk om' det levde knytt och tomtar i väggarna? 'Tänk om' det sker ett mord i Ystad och en äldre poliskommissarie som aldrig avfyrat sitt vapen i tjänsten...? Det är knappast SF.
Men 'Tänk om' sammanfattar mer författarnas och läsarnas förväntningar på sin läsning. 'Tänk om' oljan tog slut. 'Tänk om' vi kunde resa till fjärran stjärnor och träffa utomjordiska intelligenser. 'Tänk om' kön var ett övergående fenomen och inte en normativ dipol. Det är ett uttalande om vilken typ av historier man vill läsa, vill skriva, vill låta sig fascineras av.
Det finns en anledning till varför jag tog med Thomas Kuhns paradigmdefinition. Det fanns ingen Fantasy innan Tolkien. Det betyder inte att det inte skrevs fantasyböcker innan Tolkien. Det betyder att, precis som Kuhns skriver om paradigm, Tolkien skapar i Sagan om ringen en modell, ett typexempel varemot all tidigare och senare Fantasy relaterar. På samma sätt som vetenskapliga upptäckter föregår paradigmskiftet så knyts det ihop i ett exempelverk som Einsteins Relativitetsteori som byggde på Lorentzs matematik mm så bygger Tolkien på strömningar som vill uttrycka sig i Fantasygenren men det är först Tolkien som skapar genren. Dantes Divina Comedia är så klart SF även om den skrevs trehundra år innan genren ens fanns (det är en What if med teologi som den vetenskap som utforskas - glasklart SF). När det finns ett eller flera verk som läsare kan samlas kring uppstår en genre. Fantasik finns egentligen inte annat än som samlingsnamn. Däremot finns det flera verk som kan beskrivas som 'ren' SF eller 'bara' Fantasy.
Det är fruktsamt att diskutera definitioner, det är bra för både läsare och säljare att ha en levande diskussion om vad som innefattas i en genre och vad som inte innefattas. Innefattas i bemärkelsen 'är viktigt', inte i bemärkelsen 'skall exkluderas'. Dessutom, om det inte finns en levande diskussion så kommer hela genrebegreppet att definieras av Amazons marketing-algoritm.
Underliggande ideologi
Detta sättet av genreindelning är den som oftast leder till hetsiga diskussioner. Vad är verkets essens? Vad är verkets själ? Är det SF eller Fantasy egentligen? Det kryper fram i att författaren känner sig behöva förklara att drakarna är genmanipulerade från grodor och myggor, att magin kommer från midi-chlorianer. Eller så känner författaren att allt kan förklaras med det magiska prefixet nano- och glider försynt in i fantasy. Det är här diskussionen kan bli hetsig, intressant och spännande. Det är farlig att blanda, för en läsare som letar efter en rationell förklaring i en bok blir besviken på magiskt tänkande. På samma sätt kan jag bli besviken på fantasy som 'avslöjas' som SF; Det var maskiner hela tiden är otillfredsställande i Fantasy.
Det finns alltid en underliggande intern logik som underbygger hela handlingen. Ibland haltar det och ibland håller inte den interna logiken hela vägen men det är en brist i verket inte i min logik. Ofta tar det sig sitt tydligaste uttryck i slutkonflikten.
Om dilemmat i upplösningen bygger på magiskt tänkande så är det Fantasy om det bygger på rationellt tänkande; SF. Det är inte sällan ett djupt moraliskt beslut, oavsett genre men naturen av det moraliska dilemmat är olika.
Kan du se skillnaden?
"Use the Force, Luke!"
SW IV
"Begone, and trouble me no more! If you touch me ever again, you shall be cast yourself into the Fire of Doom." Frodo to Gullum på Mount Dooms sluttning, minuter innan upplösningen.
the Return of the King p266
Typiskt magiskt tänkande: Är detta en besvärjelse skapad av ringens kraft? Är det Ödet eller en moralisk kausalitet som får Gollum att snubbla? Bara slumpen/tur? En profetia? Jag vet inte men bra är det.
"It's over" Sarah Connor
"No! There is one more chip. It must be destroyed also" T2
"Don't grieve, Admiral.
"It's logical.
"The needs of the many,
"outweigh . . ."
"The needs of the few"
"Or the one."
Death of Spock
- Star Wars är ostentativt och attributmässigt SF, dessutom är det Space Opera men på djupet är det väldigt Fantasy. Det ena motsäger inte det andra, det kompletterar varandra. Finns det behov kan man skapa en mesogenre (tex Future Fantasy) för att knyta ihop det. Däremot är prequells serien rak SF vilket är en av anledningarna till att fansen känner sig besvikna. Det är inte så att vi inte vill veta hur kraften fungerar men midiclorianer är ett otillfredsställande svar jämfört med Yodas kraftfält som springer ur allt levande, knyter det samman, genomsyrar allt. Vi hade velat ha mer semimytisk hoodowoodo.
"The Force is strong in this one." vs
"His midi-chlorian result is of the chart."
- Trollkarlen från Oz är Fantasy och äventyr men visar sig vara SF i grunden.
"Pay no attention to that man behind the curtain!"
- "I've seen things you people wouldn't believe.
"Attack ships on fire off the shoulder of Orion.
"I've watched c-beams glitter in the dark near the Tannhäuser Gate.
"All those ...
"moments will be lost in time,
"like tears...
"in rain.
"Time to die.
Roy Batty, Blade runner
Blade runner är en intressant film. Det ligger i nyanserna. Roy Batty är en SF Prometeus. Han ställer sin skapare till svars för sina medfödda tillkortakommanden. Men det hjälper inte att storma himmelen, konfrontera Gud och slutligen döda honom. När din biologiska klocka tickat ner dör du. Eftersom alla analogier för åldrande, sjukdom och död är rationella och inte allegoriska (öde, predestinering osv) så är det Sci Fi. Hade man valt andra analogier så hade det lätt kunnat vara Fantasy.
Slutsats:
Detta är ingen postmodernistisk 'din-verklighet-är-lika-fin-som-min-verklighet'. Detta är ett första försök att skapa en fungerande och dynamisk genrediskussion. Det går att ha rätt eller fel, det går att sammanfläta genrer till en rik väv som speglar det vi faktiskt ser i konsten. Inte reducera utan resonera, kategorisera och analysera.
Jag vill se en genrediskussion på minst tre nivåer. Estetiskt, stämning eller tema och själ. Det är fel att kalla Star Trek för Fantasy och det är fel att säga att Star Wars inte är Sci Fi.
Estetik: Om det ser ut som Fantasy så är det Fantasy.
Stämming: Äventyr, romans eller mysterier? Detta är viktigt.
Essens och själ: För oss nördar att slåss om.
Eller om du hellre vill: Yta, innehåll och bas.
Det ger mig som recensent en metod att arbeta med och mig som läsare de viktigaste bitarna info jag behöver för att välja böcker.
