socialistsimon

Ted Chiang är en författare som jag tidigare bara läst Novellsamlingen Stories of Your LIfe, and Others av. Den novellsamlingen utgör också nästan hela hans totala produktion. Som novellist är han en rent underbar författare. Han tar en idé och snor ihop en historia på några sidor som kan få dig att ligga vaken och fundera efteråt. Han har tagit mig med till Babels torn och han har skapat en skräckvision om vad som skulle hända om man lärde sig att dividera med noll. I titelnovellen Story of Your Life tar han sig an hur språket påverkar hur vi upplever världen.

The Lifecycle of Software Objects är en långnovell, en kort och vacker bok. Underbara illustrationer. Det är en historia om Digients (digital entities) som skapats för att vara en blandning mellan vituella husdjur och digitala kompisar. Dom designades för att kunna lära sig och utvecklas. Historien bygger på en idé om att intelligens inte kan utvecklas utan social samvaro. Du kan inte bygga en AI men den kan utvecklas i mötet med oss människor. Det är en vacker och gripande historia om en utvecklare och hennes digient. Det är också en bok du inte bör börja läsa sent på kvällen för då kommer du att läsa ut den, vilket kan skada nattsömnen.

Men, trots det är detta inte Chiangs bästa bok. Den är bra men med endast begränsad wow-faktor. Det kan vara för att idén om hur AI kan utvecklas redan är bekant för mig, jag delar protagonisten perspektiv redan från början och blir inte förvånad och inte heller överaskad eller chockad. Det är dessutom en idé som spekulerats om i otaliga andra SF böcker som tex Maruseks Counting Heads och olika delar av idén i Greg Egans Diaspora och Zendegi. IO9 säger "Ted Chiang redefines how everybody will write about artificial intelligence". Det är sant; Detta kan vara den bästa AI-utvecklingsnovellen hittintills. Men för en så utpräglad idé-författare så räcker inte det hela vägen.
Avslutningsvis: Läs Chiang, it will blow your mind right open.

Här är en bok jag väntat på så länge att jag nästan lyckats förtränga att den är på väg för att kunna hantera abstinensen.
Against All Things Ending är den näst sista delen i serien om Thomas Covenant, the unbeliever.
Jag började läsa den här serien i min ungdom. Episk Fantasy som fokuserar på personer och karaktärsbygge. Varje karaktär i Stephen Donaldsons böcker är "god" i sina egna ögon. Det drivande i varje storysegment är moraliska val och deras konsekvenser. Min absoluta favoritförfattare skriver i min favorit serie om min favoritkaraktär...

Första trilogin är den bästa men jag tuggade mig igenom den andra trilogin av bara farten. När Runes of the Earth kom hade jag inte en tanke på att återse Landet igen. Runes of the Earth är första delen i en avslutande Quadrologi som i mina ögon är den bästa av dom tre serierna (so far). Nu inser jag att det bara är en vecka tills första möjliga leveransdatum. Den ska komma i November 2010 så jag hoppas ju så klart på den 1:a november.

För att göra etter värre så slutade Fatal Revenant men en gastkramande cliffhanger.

Jag tror jag är t.o.m. ännu otåligare än jag var när jag väntade på Surface Details.

Lista över löjligt långa Fantasy bokserier!
Vilka har du läst? Och varför?
Jag hittade den på Walk into Mordor genom Drömmarnas berg. WiM uppdaterar sin lista kontinuerligt så jag har den med mest som referenspunkt. Det spännande (tycker jag) är vilka bokserier vi slukat från pärm till pärm.
Enjoy

 

#	Series	Books	Pages	Läst
1	Discworld	38 books	13674 pages
2	Malazan Book of the Fallen	10 books	8981 pages
3	Realm of the Elderlings	11 books	7749 pages
4	The Complete Chronicles of Thomas Covenant	10 books	4948 pages
5	A Song of Ice and Fire	4 books	4195 pages
6	Avalon	8 books	4000 pages	Tror jag
7	The Earthsea Cycle	6 books	1436 pages

Det är stor skillnad mellan bokserier där jag läst en bok och inte vill fortsätta och bokserier som nyss hittat.
  Hela listan:

#	Series	Books	Pages	Läst
1	Conan’s Journeys	52 books	13916 pages
2	Discworld	38 books	13674 pages	alla
3	Gor	28 books	13050 pages
4	The Riftwar Cycle	26 books	11873 pages
5	Wheel of Time	14 books	11362 pages
6	Xanth	33 books	11480 pages
7	Valdemar	26 books	10592 pages
8	Saga of Recluce	16 books	9696 pages
9	Malazan Book of the Fallen	10 books	8981 pages	alla
10	Dragonriders of Pern	24 books	8980 pages
11	Shannara Universe	20 books	8976 pages	en
12	Sword of Truth	12 books	8784 pages
13	Anita Blake Vampire Hunter	19 books	8192 pages
14	Redwall	21 books	8081 pages
15	The Three Worlds Cycle	11 books	7926 pages
16	Realm of the Elderlings	11 books	7749 pages	alla
17	The Legend of Drizzt	20 books	7243 pages
19	Deverry Cycle	15 books	6912 pages	många
19	Wars of Light and Shadow	9 books	6281 pages
20	Kushiel’s Legacy	8 books	6192 pages
21	The Dresden Files	14 books	5771 pages	en
22	Witch World	24 books	5757 pages
23	Crown of Stars	7 books	5264 pages
24	Books of the Orokon	10 books	5019 pages
25	The Complete Chronicles of Thomas Covenant	10 books	4948 pages	alla
26	Lord of the Isles	9 books	4808 pages
27	The Sun Sword	6 books	4704 pages
28	Chronicles of an Age of Darkness	10 books	4646 pages
29	Tarzan	25 books	4563 pages
30	MythAdventures	19 books	4414 pages
31	Deryni	15 books	4352 pages
32	The Dark Tower	7 books	4341 pages
33	Oz	14 books	4277 pages
34	Solar Cycle	12 books	4252 pages
35	Belgariad/Mallorean	10 books	4224 pages
36	A Song of Ice and Fire	4 books	4195 pages	alla
37	Drenai	11 books	4191 pages
38	Harry Potter	7 books	4136 pages
39	Corean Chronicles	7 books	4030 pages
40	The Realms of the Blood	9 books	4016 pages
41	Avalon	8 books	4000 pages	alla
42	The Last of the Renshai	6 books	3960 pages
43	Earth’s Children	5 books	3952 pages
44	Wayfarer Redemption Series	6 books	3840 pages
45	Symphony of Ages	6 books	3760 pages
46	Saga of the Noble Dead	8 books	3728 pages
47	Sunrunners world	6 books	3672 pages
48	Last Rune	6 books	3632 pages
49	Chronicles of the Black Company	9 books	3478 pages	en
40	Chronicles and Legends of the Raven	7 books	3430 pages
51	The Runelords	7 books	3347 pages
52	Codex Alera	6 books	3312 pages
53	Guardians of Ga’hoole	15 books	3227 pages
54	The Death Gate Cycle	7 books	3168 pages	en
55	Chronicles of Amber	14 books	3155 pages	tre
56	Chronicles of the Cheysuli	8 books	3120 pages
57	Guardians of the Flame	10 books	3051 pages
58	Fortress	5 books	2944 pages
59	The Chronicles of Elantra	6 books	2867 pages
60	The Pendragon Cycle	6 books	2736 pages
61	The Winter of the World	6 books	2736 pages
62	Guardian Cycle	5 books	2711 pages
63	House of Night	8 books	2704 pages
64	Memory, Sorrow and Thorn	3 books	2672 pages
65	The Banned and the Banished	5 books	2668 pages
66	Dragaera: Vlad Taltos	12 books	2634 pages
67	Einarinn	5 books	2623 pages
68	Shadows of the Apt	5 books	2565 pages
69	Ixia/Sitia	6 books	2544 pages
70	The Elemental Masters Series	6 books	2537 pages
71	Paksennarion’s World	6 books	2521 pages
72	Nightrunner	5 books	2512 pages	en
73	Chronicles of the Kencyrath	5 books	2479 pages
74	Tiger and Del	6 books	2460 pages
75	The Demon Wars Saga	4 books	2268 pages
76	Temeraire	6 books	2262 pages	en
77	Ryhope Wood	7 books	2261 pages
78	The Chronicles of Westria	8 books	2214 pages
79	The Lord of the Rings	5 books	2144 pages
80	Twilight Reign	4 books	2144 pages
81	The Magic Kingdom of Landover	6 books	2096 pages
82	Tales of the Five Hundred Kingdoms	5 books	2064 pages
83	Tales of Alvin Maker	6 books	2038 pages	en
84	The World of the Alfar	6 books	1864 pages
85	Fafhrd and the Gray Mouser	8 books	1863 pages
86	The Earthsea Cycle	6 books	1436 pages	alla

Ja, det är faktiskt sant. Exoplanetsökarna har hittat en stad på en planet. Nu är det ju så att man inte kan se den direkt utan man har studerat Upsilon Andromedae b som är en gasjätte som rör sig runt sin stjärna, ena delen av en dubbelstjärna som kallas Upsilon Andromedae i en omloppsbana på bara 4,6 dagar med samma sida mot stjärnan hela tiden. Det har visat sig att temperaturen är ojämnt fördelad och på "baksidan" som vetter bort från stjärnan är temperaturen högre än framsidan!

Möjliga förklaringar
Det finns så klart flera olika möjliga förklaringar för hur det kommer sig men dom självklara som konvektion och vindar har visat sig otillräckliga för att förklara fenomenet. Eftersom fenomenet uppmäts på 44 ljusårs avstånd så kan fenomenet uppstå på stjärnans yta i form av solfläckar närmast planeten istället för på planetens skuggsida. Det bara ser ut som om det är planeten som lyser upp på nattsidan.
Men, om fenomenet inte enkelt kan förklaras med naturliga krafter så är en civilisation inte en långsökt förklaring. En av civilisationens tydligaste och antagligen mest universella kännetecken är ju att flytta energi, vare sig det är kemisk, sol-, kinetisk eller kärnenergi, från ett ställe där det förekommer naturligt till ett ställe där man kan utnyttja energin till att bygga civilisationen. I det här fallet, baksidan av en gasjätte, låst med samma sida mot sin stjärna, så är det inte orimligt att tänka sig att man skördar solenergin på solsidan och tar den till nattsidan för att användas. Vare sig det görs genom att man samlar energirika kemiska ämnen skapade naturligt på solsidan eller genom enorma solceller i atmosfärens översta skikt, så är effekten är den samma; En oförklarlig uppvärmning av nattsidan av planeten. Dessutom är effekten så stor att det antagligen är ett enormt avgasrör snarare än en oavsiktlig effekt av belysning och/eller klimatkontroll. Om det visar sig att det är en stad så är den stor.

Spekulation
En civilisation på en gasjätte utan fast mark och med temperatur svängningar mellan -20 till 230 grader i den lägre ändan och upptill 1400 till 1650 som högsta existerar så har den antagligen inte uppstått lokalt. Det finns gott om energi och vad som är viktigare energiskillnader som man kan utnyttja, det finns gott om kemikalier som bildas och ombildas i atmosfären så man kan inte utesluta att liv uppstått. Men även om liv kan uppstå är det inte troligt att en civilisation kan utvecklas utan fast mark och tillgång till byggnadsmaterial. Detta innebär att en första spekulation vi kan dra är att dom har rymdfart. Dom har kommit till Upsilon Andromedae b från en annan planet eller måne. Man kan därför anta att dom kommunicerar med någon annan planet. Det finns två andra superjättar i systemet och det är inte omöjligt att en av dom har beboeliga månar. Det är också möjligt att det finns andra planeter i systemet som vi inte kan urskilja för att dom är för små. Så vi kan anta att civilisationen på Upsilon Andromedae b har, minst, interplanetär förmåga och därför är minst på vår nivå och därför har radiokommunikationsmöjligheter.
Men Upsilon Andromedae systemet är ett ostabilt system med två dvärgstjärnor (A och B) och tre gasjättar. Två av gasjättarna (c och d) har väldigt excentriska banor som inte är gynnsamma för uppkomsten för liv som vi förstår det. Månar kring Upsilon Andromedae b antas ha sugits in i moderstjärnan och månar kring dom andra kan antas ha årslånga årstider (se Aldiss Helliconia) inte heller det gynnsamt för uppkomsten av liv. Eventuella jordlika planeter borde ha liknande excentriska och ogynnsamma omloppsbanor. Därför är det inte helt orimligt att anta, om vi kan bekräfta att detta är en utomjordisk civilisation, att den inte ursprungligen kommer från samma solsystem. Detta ger oss två spännande slutsatser. En lovande och en oroande: 
Att de har interstellär kommunikation och
Att de kanske har en teknologi så långt framför vår egen att vi inte kan fånga upp deras interstellära kommunikation.
Den första är uppenbar och upplyftande. Har dom byggt en stad i ett solsystem som inte är deras ursprungssystem så har dom åtminstone möjligheten att ta sig dit. Det är också därigenom bevisat att det finns anledningar (ekonomiska, kulturella eller andra) till att en civilisation lämnar sin vagga och ger sig ut i galaxen. Det kan vara uppenbart för oss SF-fantaster men det är faktiskt inte lika uppenbar för dagens räknenissar. Samma typer som valde att inte bygga en bas på Månen, att avsluta rymdresorna, att inte åka till Mars. Allt detta har varit tekniskt möjligt sedan 70-talet. Man kan åka till Mars med Apolloteknologi. Problemet är att det varit ekonomiskt olönsamt. En interstellär civilisation visar att det finns åtminstone någon som har gjort det. Det kan vara som när Hillary besteg Mount Everest, snart var det en okomplicerad sak och nu går det turistresor dit. Om vi hittar bevis för att någon funnit det lönt att resa mellan stjärnorna så kan det ändra hur våra ekonomer räknar på det.
Den andra är också uppenbar och mer oroväckande. Om de har rest mellan stjärnorna finns det en risk att dom inte pumpar ut radiovågor i alla riktningar. Vi på jorden har redan börjat övergå till mer och mer svårupptäckt kommunikation. En signal till en satellit är väldigt mycket svårare att upptäcka än kortvågsradio. Satellitens signal till din parabol är nästan omöjlig att upptäcka från en annan stjärna. På samma sätt kan en interstellär civilisation ha börjat använda laser från en stjärna till en annan, vilket vore nästan omöjligt att se om vi inte råkar ligga exakt mellan dom två sändarna. Eller så har dom annan teknik som vi inte ens upptäckt ännu som Ansibel eller warpdrones osv. Det vore riktigt illa för vi skulle helt kunna missa att dom ens existerar och dra helt felaktiga slutsatser. Kan vi inte bekräfta att det faktiskt är en utomjordisk civilisation måste vi ju anta att det är ett naturfenomen. Har vi dragit den slutsatsen på felaktiga grunder så kan just den slutsatsen leda oss att missa flera andra liknande "städer" som vi upptäcker på andra ställen. En illavarslande lösning på Fermi-paradoxen; Galaxen ser obebodd ut för att vi inte förstår vad vi ser.

Vad måste göras?
Vi måste så snart som möjligt försöka fastställa om det kommer någon form av elektromagnetisk kommunikation. Alla SETIs avlyssningsanläggningar borde inrikta sig på Upsilon Andromedae systemet.
Vi måste utesluta att det rör sig om naturliga fenomen som solfläckar eller väderfenomen.
Vi måste också dubbelkolla så att det inte rör sig om ett misstag.
Och slutligen borde vi bygga ett rymdskepp för att åka dit och hälsa på. Det räcker med en kamera och en sändare. Vad skulle vi göra om det dök upp en interstellär satellit i vår himmel? Vi skulle så klart gör allt för att ta reda på vem som skickat den. Om dom redan har interstellär förmåga skulle det vara enkelt för dom att kunna hoppa hit och besöka oss.

---

Källor:


www.livescience.com
www.space.com

Efter mycket vånda och stor möda har jag lyckats vaska fram fem nya böcker på Svenska som är värda att ge ett bokbloggpris. Läs mer på BBC's site.
Dom nominerade är:
1. Nene Ormes Udda Verklighet - 5p
Urban Fantasy i Malmö. "Malmö med extra allt" som Nene själv säger.
2. Pål Eggerts De döda fruktar födelsen - 4p
Kabalistsik Urban Fantasy med avstamp på Möllevången.
3. Anders Björkelids Eldbärare - 3p
Sveriges första True Fantasy sedan Bertil Mårtensson.
4. Neil Gaiman Kyrkogårdsboken 2p
The Master Must be Mentioned!
5. Jan Wallentin Strindbergs stjärna 1p
Ny kontrafaktisk historiemystrieroman.

av Jan Wallentin har ur intet blivit en "internationell sensation" innan han ens blivit läst. Albert Bonniers förlag har pushat Jan Wallentin's bok Strindbergs stjärna som en Svensk Dan Brown, en Svensk Da Vinci-koden. Så jag ska försöka mig på en komparativ resencion. Da Vinci-koden mot Strindbergs stjärna.
Jag har för avsikt att analysera fyra delar: Världen, karaktärerna, storyn och kontroversen.

Världsbygge
Låt oss börja med att titta på hur Dan Brown och Jan Wallentin bygger sin värld.
I båda böckerna finns det en kontrafaktisk historiebeskrivning. Brown skriver om Nya Testamentet och bygger upp en värld som ett pussel som ska lösas. Jag som inte är troende Kristen ser inte shockvärdet. Det blir bara en kuliss, en labyrint för protagonisten att navigera utan djup och dåligt underbyggd (Ett exempel är ordleken med Sangraal och Sang Réal). Det finns inget beskrivet som inte är en direkt ledtråd. Det sagt så har Brown väldigt vackra lokalbeskrivningar, Paris, kyrkor och andra platser får en hel del kärlek. Det är en vacker kuliss.
Wallentin bygger sin värld i perioden 1890 till 1950 ungefär. Det handlar om Sven Hedins upptäcksfärder och Anrées Ballongfärd till Nordpolen, Första och Andra Världskriget. För det första är detta ett intressantare historiskt skeende och för det andra så är historien invävd i karaktärerna. Don Titelman som är Wallentins protagonist har ett väldigt intimt förhållande till andra världskriget. Hans Farmor är en koncentrationsläger överlevare. I motsats till Brown så är dom olika historiebärande karaktärena mycket intimare beskrivna. Jesus är Jesus och Da Vinci har som enda syfte att bygga kul pussel för Langdon att lösa i Da Vinci-koden men Sven Hedin och Nils Strindberg är intressantare personer med både för- och efterhistoria. Det är ingen labyrint utan en väv av historiska fakta som här och var böjs eller ändras för att knyta ihop spännande personer med varandra. Därför får boken också ett djup som Brown saknar. Lokalbeskrivningarna i Wallentins historia är också starka. För att undvika spoilers så tar jag inledningen som exempel. Erik Halls grottdykning är vacker och skrämmande. Man kan se det mörka vattnet i gruvan, känna kylan. Trovärdigt och sakligt på ett sätt som övertygar mig som aldrig dykt i grottor. Den scenen säger oss också något väldigt viktigt om Erik Hall. Mycket bra beskrivning.
1-0

Karaktärsbygge
Dan Brown har inga karaktärer i sin bok. Detta är han svagaste gren. Robert Langdon har sin akademiska titel som en nyckel. Han verkar helt sakna intresse för sin akademiska disiplin när han inte kan använda sig av den som kodnyckel för att lösa ett pussel. Kvinnan har sin poliskarriär på samma sätt. Dessutom existerar det inte någon kemi mellan dom två alls innan dom har sex i slutet, som en symbol för en avslutat bok antar jag. 
Wallentin beskriver det akademiska vansinnet i Don Titelman på ett övertygande sätt. Man blir inte akademiker utan att ha ett överdrivet intresse för sitt forskningsämne. Jag älskar akademiker, deras galenskap är ofta underskattat i litteratur. Men om du träffar en forskare så be dom förklara vad dom studerar och varför så ska du se vad jag menar, en klar och tydlig godartad galenskap. Detta gäller inte så mycket för yrkesutbildningar som jurist, läkare och ingenjörer men fråga en geolog eller arkeolog, en entomolog eller en partikelfysiker. Även Titelman studerar symbolik (Docent i Historia) men han har skrivit sin avhandling om Nazisymbolik. Han har ett intimt förhållande till sitt akademiska ämne och ett väldigt komplicerat förhållande till Nazityskland. Man kan säga att Titelman och Langdon är samma karaktär men dom två författarna tolkar och gestaltar karaktären väldigt olika. Titelman, som "själmedicinerar" med starka läkemedel och svär på Jiddish,  har ett komplicerat förhållande till sina studenter osv, är helt annorlunda och mycket mer trovärdig. Som skillnaden mellan Simpsons version av Aliens och Ridley Scotts version.
Kvinnan har en egen historia och ett eget perspektiv som gör henne till en intressant karaktär. Eva Strand beskrivs som en person och inte en spegel för protagonisten att reflekteras i. Det jag lite saknar är att birollsinnehavarna ibland kunde fått lite mer utrymme. Don Titelmans syster är en underbar karaktär men vi får aldrig veta vem hon är och varför hon är som hon. Det saknas.
2-0

Story
Dan Brown skiner verkligen i den här grenen. Hans bok inte bara flyter fram, den forsar fram som en störtflod. Det är ett hissnande tempo som gör att man förlåter alla ovanstående brister. Det finns bara ett problem med Da Vinci-kodens story, det är nämligen exakt samma story som i den föregående boken Änglar och Demoner. Samma Protagonist, annan stad, annan kvinna och ett annat pussel. Detta är också anledningen till att jag bara läst dom här två böckerna av Dan Brown.
Wallentins bok är längre, nästan femhundra sidor. Det går inte att hålla samma tempo. Den har dessutom flera underberättelse där den bästa, i mina ögon, är den om Andrées ballongfärd. Vad som hände och vad som egentligen hände är en underbar Steampunk story. Detta gör att storyn funkar på ett annat sätt. Jag måste nog motvilligt ge detta poäng till Dan Brown. Men inte för att Strindbergs stjärna inte funkar utan för att Da Vinci-koden funkar bättre.
2-1

Kontroversen
Dan Brown hade inte blivit samma succé utan kontroversen kring Katolska kyrkan och Jesus äktenskap med Maria Magdalena. Om man är bibeltrogen och extremt intollerant kan detta ses som kränkande. Det får man respektera, dom har samma rätt att känna sig kränkta som Brown har att kränka dom. Men för mig är det inget shockerande, inte heller att Katolska kyrkan skulle vara intollerant eller misogyn. Kontroversen rör mig inte och den berör mig inte. Men man kan inte undvika att den är den enda anledningen till att boken blev en bestsäljare. Utan kontroversen hade Da Vinci-koden varit en dussindeckare bland tusen andra.
Wallentin skriver om Nazityskland. Detta skulle kunna vara kontroversiellt men jag kan inte se vem han skulle reta upp. Det är spännande, nyskapande och fängslande men vem är det som eventuellt ska ta illa upp? Kanske skulle Nasisterna kunna ta illa upp för Wallentins avslöjanden om Karl Maria Wiligut, en man så galen att till och med Himmler tog avstånd ifrån honom. Men vem bryr sig om Nassarna blir upprörda? Ingen jag kan se. Poäng till Brown.
2-2

Så då till mitt eget omdöme. Golden goal så att säga. Vilken av dessa två böcker skulle jag rekomendera?
Dan Browns Da Vinci-koden skulle jag rekomendera som en klassisk hängmattebok. Men har du läst Änglar och Demoner så läs inte Da Vinci-koden - det är samma bok.
Wallentins Strindbergs stjärna är bättre skriven, djupare och i grunden mycket mer läsvärd. Den avhandlar en intressantare historisk period. Kopplingen mellan andra världskriget och nu är en Farfar bort (min Farfar var ung då). Sven Hedin gjorde sin första expedition på två Farfäders avstånd och han levde fram till 1952. Detta gör det mycket mer påtagligt och angeläget. Den ger en starkare läsupplevelse och vinner därför denna komparativa studie.
3-2

Jag skulle helst sett att man inte jämförde med Dan Brown. Jag skulle rekomendera den till folk som inte gillade Da Vinci-koden likväl som dom som gillade den. Strindbergs stjärna står på egna ben som Svensk Urban Fantasy.
Jag ser fram emot mer av Wallentin.

av Iain M. Banks är den senaste Cultureboken.
The Culture är en klass 8 civilisation (player) i det pan-Galaktiska meta-civilisations samhället. Dom är vetenskapligt, kulturellt och moraliskt högstående. Det betyder också att dom är utopist-kommunistiska och att dom har kastat av sig religionens bojor. Det är tyvärr så att många i Galaxen inte har gjort det. I och med att teknologin existerar att spela in och spela upp en människas själ* i en virtuellt Himmel (och därför också Helvete) har många civilisationer valt att bygga upp sina respektive Himlar och Helveten i Virtuella Världar. Surface Detail centrerar sin handling kring kriget om den pan-Galaktiska meta-civilisationen ska tillåta eller fördöma skapandet och upprätthållandet av Virtuella helveten. Pro- och anti- sidan har kommit överens om att hålla konflikten helt i VR. Men när anti-Helvetesidan börjar inse att dom håller på att förlora ökar också risken att konflikten spiller över i Verkligheten.

Surface Detail handlar om Lededje Y'breq som är en Intagliated Skuldslav. Hon är tattuerad med ett fraktalt mönster sedan fosterstadiet som går genom hela hennes kropp, från cellnivån till skinnet. Hon ägs av en mäktig handelsmagnat i ett klass fyra samhälle (Dom har ett par dussin solsystem och är på väg in i den pan-Galaktiska gemenskapen) som just nu håller på att hamna i hela galaxens händelsecentrum.

I förra boken, Matter, sa Banks själv att den kommer att bli en Culturefest med appendixar och massor med gott-gott. Jag har inte hört några liknande kommentarer om Surface Detail. Det är nämligen så att Surface Detail är ofattbart mycket bättre än Matter. Den kommer nästan upp i Use of Weapons-klass. Jag skulle säga att den är min tredje bästa Culturebok än så länge. Special Circumstances är inblandat, Contact är inblandat. Slap-drones, Abominatorclass krigsskepp är bara början. Surface Detail är nog den mest välbalanserade boken i serien.
Avslutningsvis måste jag säga att slutet (och då menar jag sista meningen) verkligen överaskade mig.

Diz iz good shit!

---

*Mind-state

Bokbloggarnas Litteraturpris 2010! Breakfast Book Club har instiftat ett bloggpris vilket inte var en dag för tidigt. Jag tänker ta mitt ansvar och nominera mina fem favoriter. Jag får ju inte nominera till nobelpriset så detta är väldigt välkommet. 
Jag måste erkänna att jag har problem med hela nomineringsprocessen. Jag läser så lite Svensk litteratur. Att vänta tills favoriten är översatt, eller ännu värre riskera att den inte blir översatt! Det funkar inte för mig. Men samtidigt har 2010 varit ett enormt bra SF/Fantasy år för Svensk litteratur. Nene, Pål och Anders för att bara nämna tre. Samtliga värda en nominering. Sen dom översatta författarna som jag läst på Engelska. Hmm, måste leta efter översättningarna.
Klicka vidare och kolla upp dom andra nomineringarna. Har du en bokblogg så nominera lite kul SF/Fantasy.

Jag hittade Strindbergs stjärna när jag i allvarlig abstinens inhandlade Surface Detail. Hur kommer det sig att jag aldrig hört talas om varken boken eller författaren och; Hur kommer det sig att så många SF/Fantasy/Urban Fantasy böcker kommer ut i år av tidigare okända Svenska författare?
Vad är detta för bok och varför kallas den (av SF-bokhandelns i Sthlms i övrigt eminenta personal) för en "internationell sensation" när den är oöversatt och skriven av en tidigare okänd författare? (Han har uppenbarligen en bra förläggare som sålt den till 16 olika länder innan Svenskarna fått chans att läsa den) Har du svaret på någon enda av dessa frågor så kommentera gärna. Annars så ligger den högt i Att-läsa-listan. Jag varnar bara känsliga läsare för att han har utmålats som en Svensk Dan Brown(!) så det kan ju vara hur dåligt som helst. Åh andra sidan så kan ju kontrafaktisk historiebeskivning i äventyrsformat vara hur bra som helst också...

Surface Detail har kommit ut! Denna senaste Culture roman har jag med många väntat länge på och det ligger en förbokad bok till mig i Templet i Malmö. Men jag sitter fast i Norrland. Jag var inne i bokhandeln lokalt här men dom har så klart inte bemödat sig att ta in den. Det är i tider som denna som jag skulle vilja ha en e-boksläsare. Möjligheten att kunna ladda ner direkt på releasedatum hade varit Guld värt.

För övrigt anser jag att Iain M Banks borde få Nobelpriset!

Det är så har: Imorgon är det fredag. Du ska ta ledigt på eftermiddagen. Hämta den här boken i bokhyllan eller på närmsta bokhandel. Sen ska du sätta dig skönt med en kopp te. Du ska öppna den, titta lite på kartan ta ett djupt andetag och inte lägga ifrån dig den förrän på söndag kväll. Jag lovar att du kommer att känna dig nöjd med en underbar helg.

Under Heaven av Guy Gavriel Kay är en historia som utspelar sig i Kina under Tang-dynastin. Det skulle nog inte vara positivt för läsaren att kolla upp historian innan du läst boken men jag tänkte lägga upp länkarna ändå, klicka med omdöme. Detta är egentligen ingen nödvändig del av resensionen. Allt som behöver sägas är sagt i första stycket, läs inte detta; läs boken!

Shen Tai har nyligen blivit av med sin fader Shen Gao, en välkänd general under Kjesare Taizu. Som en del av sitt sorgearbete har han begett sig till ett slagfält utanför Kitans västra gräns där Kitans och Tagurernas arméer möts i generationer. För att hedra sin fader har han begravt dom döda i två år när Tagurenas närmsta befälhavare kommer med en gåva från den Taguriska Kjesarens fru. En Kitansk Prinsessa som är bortgift som en del av det senaste fredsfördraget. Det är en Kunglig gåva. Det är också en dödlig gåva.
Under Heaven är en episk kinesisk fantasy roman. Den fokuserar på personer och intriger över arméer och slag. Kay har tagit en historia, en historisk epok och omtolkat den i Fantasy termer. En poet som kallades Immortal (antagligen som ett tecken på att hans poesi ansågs leva för evigt) beskrivs som odödlig på riktigt. Magi och spöken som var levande i 700-talets kinesers sinne är i boken äkta och verkligt. Jag vet inte vilka anledningar Kay har för att göra så, jag vet bara att det funkar. Räv-kvinnor och Shamaner, Kanlin-krigare och Kjeserliga palatsintriger. I norr skyddar muren mot Bogü och Shuoki nomader. I öster ligger Koreini och i väst Sardia. Kjesaren styr fån Xinan. Roshan är också en historisk person.

Guy Gavriel Kay's Under Heaven börjar med en man som gräver ner benknotorna från generationer av döda på ett gammalt slagfält. Det senaste slaget kostade över förtiotusen man livet. Det är kallt och avlägset och han har ingen chans att någonsin kunna begrava alla dom döda. Jag blev indragen i mysteriet omedelbart. Vem är han och varför är han där, utanför Imperiets gränser och varför har han tagit på sig ett så tröstlöst arbete?
Kay har skrivit en Fantasytegelsten i Kinesikt inpirerad miljö och som så många tegelstenar så är det viktigt att snabbt suga in läsaren så han står ut tills det blir intressant (Tolkien var dålig på det vilket har skapat dåliga vanor i hela genren). Men jag är verkligen imponerad av inledningen i den här boken. Kay skapar ett mysterium kring Shen Tai som gör läsaren väldigt nyfiken på vem han är och törstar efter hans bakgrund. Det brukar lite vanvördigt kallas för info dumps, när författaren dumpar bakgrundsfakta på läsaren som iofs är avgörande för historien men kanske inte är spännande just nu.
Under Heaven har inte det problemet. Jag återkommer med en resension när jag läst ut den.  
/emote is impressed

är ett rafflande drama på gränsen mellan Space Opera och rymd deckare. En riktig pageturner. Inte så hård som Greg Egan, inte så outlandish som Charles Stross utan något helt eget. En författare som laddar sina pistoler med Bose-Einstein kondensat måste läsas av hård-SF älskare. Rajaniemi använder deckarformatet för att presentera en post-human framtid där det innre solsystemet domineras av Sobornost, en samanslutning av VR samhällen befolkade av gogols, dvs uppladdade människor. Mars domineras av Oblietten dvs en stad av integritet och glömska som känns som ett svar på den infekterade IPRED debatten, man värdesätter det privata väldigt högt.
Miele är en krigare från Oortmolnet som räddar en berömd tjuv från ett av Sobornosts fängelser. Hon behöver honom för att stjäla något väldigt värdefullt, han själv. 
Det blev sent igårkväll, jag var tvungen att läsa, bara ett par sidor till, bara en stund till. Rajaniemi känns inte som en debutant. QT känns inte som en debutbok. Den känns helt rätt. Aldeles bortsett från ett imponerande världsbygge med underbara, maniska eller galna samhällen vackert presenterade i en raflande historia med många twists och turns med faktiskt rätt bra karaktärsbeskrivningar så kryllar boken av fyndiga ordvitsar som kommer upp när man saktat in och lagt ner boken. Som ordet Sobornost (Собо́рность) som är ryska för "Spiritual community of many jointly living people". Jag är helt säker på att jag kommer att hitta fler "påskägg" av betydelser och underbetydelser när jag läser om den.
Jag vet inte hur du är men jag älskar sånt.