The Lifecycle of Software Objects

Ted Chiang är en författare som jag tidigare bara läst Novellsamlingen Stories of Your LIfe, and Others av. Den novellsamlingen utgör också nästan hela hans totala produktion. Som novellist är han en rent underbar författare. Han tar en idé och snor ihop en historia på några sidor som kan få dig att ligga vaken och fundera efteråt. Han har tagit mig med till Babels torn och han har skapat en skräckvision om vad som skulle hända om man lärde sig att dividera med noll. I titelnovellen Story of Your Life tar han sig an hur språket påverkar hur vi upplever världen.

The Lifecycle of Software Objects är en långnovell, en kort och vacker bok. Underbara illustrationer. Det är en historia om Digients (digital entities) som skapats för att vara en blandning mellan vituella husdjur och digitala kompisar. Dom designades för att kunna lära sig och utvecklas. Historien bygger på en idé om att intelligens inte kan utvecklas utan social samvaro. Du kan inte bygga en AI men den kan utvecklas i mötet med oss människor. Det är en vacker och gripande historia om en utvecklare och hennes digient. Det är också en bok du inte bör börja läsa sent på kvällen för då kommer du att läsa ut den, vilket kan skada nattsömnen.

Men, trots det är detta inte Chiangs bästa bok. Den är bra men med endast begränsad wow-faktor. Det kan vara för att idén om hur AI kan utvecklas redan är bekant för mig, jag delar protagonisten perspektiv redan från början och blir inte förvånad och inte heller överaskad eller chockad. Det är dessutom en idé som spekulerats om i otaliga andra SF böcker som tex Maruseks Counting Heads och olika delar av idén i Greg Egans Diaspora och Zendegi. IO9 säger "Ted Chiang redefines how everybody will write about artificial intelligence". Det är sant; Detta kan vara den bästa AI-utvecklingsnovellen hittintills. Men för en så utpräglad idé-författare så räcker inte det hela vägen.
Avslutningsvis: Läs Chiang, it will blow your mind right open.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0