Den Fantastiska Bokmässan – Bokmässan dag 3
Fantastiknörderi
Idag handlade nästan hela dagen om Fantastik* och nörderi. Tanken vara att börja med monterdiskussionen, Poesins Topografi. Jag har ingen aning om vad det handlade om för knappt hade vi satt oss innan min syster ringde och skrek på mig. Hon fyller år i dag och hennes present var resa, hotell och inträde till Fantastika**. Hon hade ingen aning om våra långtgående planer och intrigerande så hon kunde bara formulera sig i superlativ.
Jag älskar när en present slår så rätt.
Skäggnörderi
Sen kom skäggmingel. Jag fick träffa författarna till Skäggbloggen och köpte ett ex av skäggboken. Mitt skägg fick godkännt av självaste omslagspojken! Att ha skägg för mig är ett väldigt viktigt fashionstatement: ”I can't be arsed to shave every day. I've got a life!”
Jag brukar raka mig lite då och då när livet känns trist; Ett artistiskt rakat skägg är en källa till stor vardagshumor. När man slavar i fabriken på nattskift kan en vansinnesmustach (eller Hulk Hoganmusch, porrmustach etc) lyfta ett helt arbetspass! (Sen ser jag ut som en jättebebis utan det men det talar vi tyst om.)
Fantasynörderi
Sen kom mässans stora Fantastikavsnitt. Samtidigt var det Steampunkföredrag med klädesuppvisning, Pål Eggert presenterade sin bok på stora Biblioteks och berättarscenen och även vampyrpanel. Så jag klonade mig för att besöka alla tre eventen.
- Pål Eggert var bra och så, men när han kom in på Jehovas vittnen blev det en glöd i honom som jag inte sett tidigare på bokmässan. Det vackert att höra en person tala med sådan glöd. Att sen kanalisera det i en levande och mångbottnad karaktär som huvudpersonen Sebastian i Borde vara död är bara guld.
- Nene Ormes och Karin Waller rockade Steampunkföreläsningen i vackra kläder och bländande intelligens. Det är ett sant nöje att höra dem prata.
- Vampyrpanelen var lite meh, mest på grund moderatorn. Hon kunde lett diskussionen med intressantare mer djuplodande frågor. Panelisterna brukar göra bättre ifrån sig.
En författarfika med Pål Eggert hans också med.
Nördigt nörderi
Nörd eller bildningstörstande, med Göran Everdal som presenterade sin bok Bildningsakuten med ett intressant samtal om nörderi, glädjen av att lära sig och lustiga faktasnippar som han plockat upp.
Dagen avslutas med testätning av Göteborgsfalafel. Less said the better.
Nu är jag matt!
*Fantastik är ett samlingsnamn för Science Fiction, Fantasy, skräck osv.
** Det är som Science Fiction/Fantasynördarnas egen bokmässa. Skillnaderna är många och viktiga men det är den kortaste versionen jag kan ge.
Bokmässan dag ett - Ankomsten
Bokmässan dag två - Den sociala bokmässan
Bokmässan - inte bara stora drakar
På bokmässan kommer alla stora innm bok och förlag. Men det finns en möjlighet att profilera sig även för de mindre aktörerna med smart marknadsföring.
Jag tog tex detta fotot i montermyllret:
Bibliotek
En tanke till mina underbara kollegor på Kirsebergsbiblioteket som inte kunde vara här.
Saknar er
\o
Den sociala Bokmässan - Bokmässan dag två
Om gårdagen var den Röda Bokmässan så var idag den sociala bokmässan. Jag har umgåtts med många välkomna bekantskaper. Jag sprang på min syster i en monter, jag fikade med en polare som bor i Göteborg och bara dök upp sisådär och jag har tagit en långfika med min bloggvän Arinas Bibliotek.
Vi hade jätteroligt. Det är alltid underbart när man springer på, vad jag brukar kalla webquaintances, dvs vänner man nästan bara känner från nätet, IRL.
Sen har jag ängat mig åt Kändisspottning!
Jag har sett kändisar som Thomas Bodström, Alexandra Pascalido, Paolo Roberto och en dam i mycket underligga skor blev stoppad bredvid mig av en autografjägare. Efteråt frågade jag jägaren vem hon var; Det var Karolina Gynning. Så nu har jag sett henne också, i alla fall hennes skor.
Jag fick en underbart vacker bild av Sofi Oksannen. Den känns lite Monet, eller hur?
Jag har träffat författare och fått recensionsex!
Maths Claesson gav mig ett signerat ex av Linux Uttagningen som jag sneglat på ett tag.
En mycket trevlig man från Kina gav mig ett signerat ex av Peking, förändringarnas stad som han beskrev som 'mer en biografi av staden än en reseskilldring' Mycket intressant pitch må jag säga.
En mycket trevlig man från Kina gav mig ett signerat ex av Peking, förändringarnas stad som han beskrev som 'mer en biografi av staden än en reseskilldring' Mycket intressant pitch må jag säga. 
I går försökte jag vigga ett recex av 'satans politiker', erhm jag menar Satis Polito från de lilla utfrusta SDståndet. Jag var artig och vänlig och uttryckte mitt intresse av att läsa och recensera den. När de frågade om bloggen 'Jag skriver mest om Science Fiction och Fantasy men brukar varva med vetenskapliga inlägg och lite politik". Jag anser mig ha levt upp till Kants Moraliska Imperativ och inte yttrat en lögn, bara en missledande sanning. Jag fick inget recex, de var allt för chockade och skulle fråga 'Mats'. (Min guide var mycket imponerad av min skådespelarinsats och efteråt gick jag ut och duschade i svavelsyra för att få bort allt det bruna från kroppen.)
Montersurfing
Redan på morgonen var trycket i gångarna påträngande och när allmänheten släpptes in blev det snabbt olidligt. Vi hamnade bakom en intervju av Jonas Gardell men såg honom aldrig.
Engelforsgänget höll en något för uppsluppen panel i Seriemontern där de var tydligt att de njöt av att jobba med varandra och av att komma ut med böcker serier och filmer. De blev indragna på rätt spår i frågestunden av en ung läsare. Jag blir alltid lika charmad när jag träffar Sara Bergmark Elfgren. Hon verkar känna var och en läsare vid namn.
Makt och Vanmakt på äldreboenden i Lunds Universitets monter var en väldigt intressant presentation av Tove Harnett. Boken är redan slutsåld och jag förstår varför.
Men trycket från folkmassan fick mig att bli lite folkilsk. Tur att man är uppfostrad till en artig ung man.
Allt som allt en mycket lyckad fredag.
Nu rast & vila.
Dagens dikt
Harry Martinssonsällskapet har en dikttävling på bokmässan. Om du skriver en fågeldikt kan du vinna hans samlade verk.
Här är mitt bidrag:
Här är mitt bidrag:
Moderskärlek
Jag öppnar munnen och piper
Jag kastar huvudet bakåt och skriker
Mamma kräks i min mun
Bokmässan Dag 1
Det är stor skillnad att komma till bokmässan på torsdagen, väl förberedd och med seminariekort. Förra gången jag var på bokmässan var det en snabb och ganska oförberedd affär. Det är fortfarande ett enormt tempel för bocker och läsning, fortfarande överväldigande men, let's face it, man får ut så mycket mer när man kommer som bokbloggsambassadör.
Tillsammans med min trogne infödingsguide synade vi montrar och besökte seminarier.
Namnet fyllde mig med lite obefogad avsmak och obehag men seminariet var väldigt bra. Författaren Henrik Arnstad presenterade sin bok Älskade Fascism.
Han berättade att han hittat enorma mängder bra forskning om Fascismen internationellt och kände att det var hans 'plikt' att sprida det i Sverige. En central tes i boken handlade om att fascisterna ser det som kärlek inte hat, att fascismen erbjuder framtidstro och hopp. Det är inte en slump att nazisterna i Grekland kallar sig Gyllene gryning. Jag blev riktigt intresserad av att läsa hans bok och när intervjuaren frågade vad vi behöver göra nu svarade han klockrent att de politiska ideologierna måste erbjuda optimism och framtidstro. Speciellt riktade han udden mot de socialistiska ideologierna. Om man bara lovar att skära ner allt vi värdesätter i samhället men lite långsammare än liberalerna så kommer man aldrig att segra.
Socialisterna har ett ansvar att leverera.
Upp till kamp!
Eller som det skulle ha hetat:
"Två svårintervjuade farbröder berättar om motstånd under perioden 1840 till 1943"
Intressant men inte inspirerande. Björn Kumm har skrivit en bok som heter Motstånd: De maktlösas kamp och Magnus Alkarp en bok om kravallerna i Gamla Uppsala 1943. Båda författarna var intressanta och just Motstånd tänker jag läsa men de var så svåra. När moderatorn frågade vilken kamp som var mest inspirerande blev det dödstyst på scen. Kumm sa också att det ända historien lär oss är det skiter sig ändå till slut och på frågan vad vi ska göra nu blev det ännu en enorm tystnad som Alkarp försökte rädda med lite flummsnack. Ingen av dem hade någon idé om kamp eller motstånd utanför det akademiska intresset. Här och nu, idag, hade de inget att säga. Heder åt Alkarp som iallafall försökte.
"Två svårintervjuade farbröder berättar om motstånd under perioden 1840 till 1943"
Intressant men inte inspirerande. Björn Kumm har skrivit en bok som heter Motstånd: De maktlösas kamp och Magnus Alkarp en bok om kravallerna i Gamla Uppsala 1943. Båda författarna var intressanta och just Motstånd tänker jag läsa men de var så svåra. När moderatorn frågade vilken kamp som var mest inspirerande blev det dödstyst på scen. Kumm sa också att det ända historien lär oss är det skiter sig ändå till slut och på frågan vad vi ska göra nu blev det ännu en enorm tystnad som Alkarp försökte rädda med lite flummsnack. Ingen av dem hade någon idé om kamp eller motstånd utanför det akademiska intresset. Här och nu, idag, hade de inget att säga. Heder åt Alkarp som iallafall försökte.
Ett mycket intressant seminarium som kom att centrera kring begreppet biblioterapi. Altså läsa böcker som en del av sjukvård, mot depression, missbruk och kriser.
I Tyskland kan man få litteratur på recept men (enligt min ringa åsikt och av allt att döma även panelisterna) var valet av litteratur; dvs Goete och Schiller, kanske inte det bästa valet. Det finns en diskussion om vilka böcker som är 'hälsobringande'. Är det 'klassiker och 'kvalitetslitteratur' eller är är det populär- och genrelitteratur?
Kristoffer Leandoer erkände att han självmedicinerat på deckare i stora doser.
En intressant aspekt är ju att man via litteratur kan diskutera boken och därigenom närma sig det som egentligen är problemet. Tex diskutera missbruk genom att disskutera en bok om det eller om protagonistens destruktiva beteende innan man tacklar missbrukarens eget problem; Men då funkar film lika bra. En annan aspekt är att man kan läsa lättsmält poplitt för avslapning och igenkänning. Cecilia Pettersson berättade om en studie på svenska kvinnor som var storläsare av 'kvalitetslitteratur innan sin sjukdom och de orkade helt enkelt inte läsa böcker som utmanade i början av behandlingen, speciellt om de utmanade i språket.
Så vi kan se flera olika kategorier böcker:
Så kallade klassiker, litteratur som bekräftar och litteratur som utmanar, igenkänningsfaktor och flykt. Ingen i panelen verkade vara av åsikten att någon var bättre än någon annan kategori utan att det handlade om att matcha boken till läsaren.
Så kallade klassiker, litteratur som bekräftar och litteratur som utmanar, igenkänningsfaktor och flykt. Ingen i panelen verkade vara av åsikten att någon var bättre än någon annan kategori utan att det handlade om att matcha boken till läsaren.
Panelisternas egna rekomendationer var också intressanta
Kristoffer Leandoer:
Trollvinter av Tove Jansson - för trygghet (och otrygghet)
Religiös kärnlitteratur tex evangelierna för tröst
Trollvinter av Tove Jansson - för trygghet (och otrygghet)
Religiös kärnlitteratur tex evangelierna för tröst
Räddaren i nöden av J D Sallinger för undomskriser
Cecilia Pettersson:
Hermanssons Musselstranden för bearbetning av trauma
Södergrans dikter för ungdommar
Orhan Pamuks Det nya Livet - Den bekräftar bokens makt!
Det är sent och det är bokmässa imorgon också så jag avslutar med denna hylning till det tryckta ordet!
The Winds of Khalakovo
The Winds of Khalakovo (Lays of Anuskaya) Bradley P. Beaulieu
"Among inhospitable and unforgiving seas stands Khalakovo, a mountainous archipelago of seven islands, its prominent eyrie stretching a thousand feet into the sky. Serviced by windships bearing goods and dignitaries, Khalakovo’s eyrie stands at the crossroads of world trade. But all is not well in Khalakovo. Conflict has erupted between the ruling Landed, the indigenous Aramahn, and the fanatical Maharraht, and a wasting disease has grown rampant over the past decade. Now, Khalakovo is to play host to the Nine Dukes, a meeting which will weigh heavily upon Khalakovo’s future."
Storfustendömet Anuskaya är något så spännande som en Ryssinspirerad Fantasyvärld. Beaulieu mjölkar ryskan på all fantasyjuice den är värd. Befolkningen på öarna är består av två grupper, Anuskayas hertigar och bofasta som är tydligt ryssinspirerade och de landlösa som verkar vara inspirerade av zigenare, resande folk. Relationen är ibland spänd mellan dem men samtidigt en av ömsesidigt beroende. Aramahn, med sin speciella förmåga att binda 'hezan' (ett mellanting mellan andar och elementarer) är nödvändigt för att luftskeppen ska kunna flyga. De bofasta har annan och mer subtil men inte mindre spännande magi. Nikandrs mor talar tex med honom via en råka som hon rider i etern.
Beaulieu har skapat sina konflikter väl och som, bara i den bästa fantasy, är antagonistens mål ett gott mål. Ingen är egentligen ond utan alla har ett seriöst och trovärdigt mål som de eftersträvar. Upplösningen i Winds of Khalakovo leder naturligt in i andra boken där spelplanen ökas allt mer då imperiet Yrstanla blandar sig i konflikten mellan Maharraht och Anuskaya. Här ser vi vilken rik källa den ryska traditionen är. Khalakovos soldater kallas sotnik och Yrstanlas kallas janissaries, Tsardömet och de ryska hertigarna, De vindpinade vidderna och de skyddade dalarna.
Lays of Anuskaya har också en väldigt kort bakhistoria som bara sträcker sig några hundra år bakåt i tiden. Det ger det ett annat tonfall än tex Songs of Ice and Fire (Muren är 8000 år gammal) eller Tolkien (tredje åldern osv) men också en väldig trovärdighet. Nikandr svingar ett svärd och en flintlåspistol och trehundra år är jättelänge sen. Samtidigt känns det rimligt att sår som rivits upp då än idag påverkar. Varje bok trappar upp spänningen när vi förstår mer av världen så förstår vi också hur nästa kris följer naturligt både av förra krisen och av lösningen på den krisen. Det är ett imponerande värdsbygge.
Karaktärerna: Nikandrs kärlekshistoria och sökande är mycket övertygande beskrivet. Nassim, nyckeln och roten till mycket av krisen, växer upp på ett mycket trovärdigt sätt och är en av de karaktärer man verkligen bryr sig om. Atiana är en stark och trovärdig kvinnlig karaktär som inte förminskas av att hon först dyker upp som Nikandrs trolovade i ett arrangerat, politiskt giftemål.
Jag förstår inte varför inte Beaulieu fått mer uppmärksamhet. Världsbygget är gediget, karaktärerna är fängslande och storyn bär allt framför sig. Detta borde vara en av Fantasys stora stjärnskott. kanske är det för att tredjeboken drabbades av Den Stora Förlagsdöden och han var tvungen att (om jag förstår det rätt) ge ut den själv. Men det förklarar inte varför han inte hyllats av bloggar världen över.
Måsteläsas!
Avslutningsvis:
Vi älskar våra kråkfåglar i Fantasy men Beaulieu har valt en ännu icke överexploaterad Curvus - Råkan!
The Lays of Anuskaya Interactive Map
Kyrkoval
På söndag är det val i Svenska Kyrkan. De kampanjar för att alla de miljontals människor som inte har någon annan anknytning till Kyrkan än att de ännu inte gått ur, ska komma och rösta. I ett patetiskt försök till att skapa någon form av relevans hotas det med Sverige(o)demokraterna och andra marginella rasiströrelser som kan komma att få inflytande. Därför är det dags att ta problemet med slentrianmedlemmar på allvar:
Svenska Kyrkan är en frikyrka!
Det är en religiös förening!
Den har pengar, inflytande och politiska ambitioner!
Om du inte tror på Gud,
Den har pengar, inflytande och politiska ambitioner!
Om du inte tror på Gud,
Om du inte tror på Deras version av Sanningen
eller om du inte utnytjar föreningens lokaler regelbundet:
Gå ur Kyrkan!
Låt denna religiösa förening tvätta sin egen byk.
Deras nuvarande problem härstammar ur att de har tusen och åter tusentals medlemmar som bara släntrianmäsigt sitter kvar efter avknoppningen från Svenska Statskyrkan. Om alla som skiter i kyrkan hade gott ur så hade inte populister kunnat mobilisera sina sympatisörer till valbåset. Lämna kyrkan och låt de som faktiskt är med ta hand om problem som i grunden inte rör vanligt folk.
Andra organisationer har drabbats av plötsligt och oönskat inflöde av rasister eller av att rasister som lörkar i dess medlemsskara oönskat tagit plats och velat vrida föreningen i en riktning som aldrig var dess avsikt. De föreningarna har hanterat det och det borde kyrkan också göra.
Det är inte helt ovanligt att lokala fackklubbar väljer en rasist till klubbordförande. Han utesluts regelmässigt om och när man upptäcker det. Miljöpartiet hade ett inflöde av rasister tidigt i sin historia och rensade ut dem. Det är tråkigt men nödvändigt arbete som varje förening måste ta ansvar för.
Det är inte helt ovanligt att lokala fackklubbar väljer en rasist till klubbordförande. Han utesluts regelmässigt om och när man upptäcker det. Miljöpartiet hade ett inflöde av rasister tidigt i sin historia och rensade ut dem. Det är tråkigt men nödvändigt arbete som varje förening måste ta ansvar för.
Det borde Svenska Kyrkan också göra.
Men de ska göra det utan mig!
Kontakta din församling av Svenska Kyrkan och beställ utträdesblanketter nu!
Muskötfantasy?
Genrer är aldrig fasta och det utvecklas alltid nya i gränslandet mellan två existerande genrer. I takt med att Steampunk har blivit populärare och Fantasy* börjat spränga sina gränser så har jag upptäkt en ny liten genre: Muskötfantasy
Varför är det inte Fantasy?
I Fantasy finns det en fascination med en evig oföränderlig medeltid. Svärd från Nümenor är i allt vässentligt samma som svärd från Gondor men mycket häftigare pga Fall-from-Grace temat i mycket Fantasy. Så fort du kastar in musköter i en fantasyvärld så introducerar du ett element av teknologisk förändring i läsaren sinne. Det är mycket svårare att tro på att man använder, i allt vässentligt likadana, musköter i hundratals år** än att tro på att man använder, i allt vässentligt likadana, svärd. Dessutom är det inte längre Alver och Dvärgar som upplevs som de teknologiskt överlägsna. Allt detta är så klart att spela på läsarens fördomar och förväntningar men konventionen att inte inkludera handeldvapen i Fantasy är stark.
Varför är det inte Steampunk?
Steampunk är i mångt och mycket fokuserad på 1800-talets England med tillhörande imperium. Puristerna hävdar att Jay Kristoff, Chris Wooding och andra inte skriver Steampunk eftersom det har skapat en egen fantasyvärld att husera sina steampunkhistorier i***. Jag, med flera, tycker att det inte är alternativhistroriebiten som är avgörande (make or break) i steampunk. Det är inte ens ångmaskiner. Men när man lämnar Steampunktemat så mycket att man inte längre har en värld som är tidig industrialism, inte har smog, teknologisk/industriell rovdrift, klassproblem/klassresa, zepelinare, då har man lämnat Steampunk bakom sig. Man behöver inte inkludera allt detta för att kallas Steampunk men en ensam ångmaskin gör inte en sommar.
Varför det förtjänar de ett eget namn?
Därför att det är ett intressant tema med flera intressanta böcker. Detta är i princip det samma som att säga att det förtjänar ett eget namn för att jag vill kunna prata om det under ett samlande epitet. Men om det inte är så genrer föds så ...
Därför att det är ett intressant tema med flera intressanta böcker. Detta är i princip det samma som att säga att det förtjänar ett eget namn för att jag vill kunna prata om det under ett samlande epitet. Men om det inte är så genrer föds så ...
Notable examples:
Böcker som ligger över gränsen in i Steampunk:
Stormdancer av Jay Kristoff
Serafers drömmar av Ola Wikander
Stormdancer av Jay Kristoff
Serafers drömmar av Ola Wikander
Perdido Street Station av China Miéville
*Fantasy är både en övergenre och en undergenre med samma namn. I detta sammanhanget menar jag det som ibland kallas klassisk eller episk Fantasy, dvs direkta efterföljare till Tolkien. Även om Urban Fantasy mm också är Fantasy i bemärkelse övergenre så är nästan alla med på vad man ostentativt menar med Fantasy, dvs Fantasy som en undergenre till Fantasy.
**Musköter användes i princip oförändrade i trehundra år innan geväret tog över. Svärd från bronsåldern och svärd från artonhundratalet är i princip likadana (huggare, sabel mm om än inte värja och florett)
***Den korrekta genrebenämningen på Kristoff och Woodings är "Steampunk i egen värld".
If Librarians Were Honest
“… a book indeed sometimes debauched me from my work….”
– Benjamin Franklin
– Benjamin Franklin
If librarians were honest,
they wouldn’t smile, or act
welcoming. They would say,
You need to be careful. Here
be monsters. They would say,
These rooms house heathens
and heretics, murderers and
maniacs, the deluded, desperate,
and dissolute. They would say,
These books contain knowledge
of death, desire, and decay,
betrayal, blood, and more blood;
each is a Pandora’s box, so why
would you want to open one.
They would post danger
signs warning that contact
might result in mood swings,
severe changes in vision,
and mind-altering effects.
If librarians were honest
they would admit the stacks
can be more seductive and
shocking than porn. After all,
once you’ve seen a few
breasts, vaginas, and penises,
more is simply more,
a comforting banality,
but the shelves of a library
contain sensational novelties,
a scandalous, permissive mingling
of Malcolm X, Marx, Melville,
Merwin, Millay, Milton, Morrison,
and anyone can check them out,
taking them home or to some corner
where they can be debauched
and impregnated with ideas.
If librarians were honest,
they would say, No one
spends time here without being
changed. Maybe you should
go home. While you still can.
Joe Mills
they wouldn’t smile, or act
welcoming. They would say,
You need to be careful. Here
be monsters. They would say,
These rooms house heathens
and heretics, murderers and
maniacs, the deluded, desperate,
and dissolute. They would say,
These books contain knowledge
of death, desire, and decay,
betrayal, blood, and more blood;
each is a Pandora’s box, so why
would you want to open one.
They would post danger
signs warning that contact
might result in mood swings,
severe changes in vision,
and mind-altering effects.
If librarians were honest
they would admit the stacks
can be more seductive and
shocking than porn. After all,
once you’ve seen a few
breasts, vaginas, and penises,
more is simply more,
a comforting banality,
but the shelves of a library
contain sensational novelties,
a scandalous, permissive mingling
of Malcolm X, Marx, Melville,
Merwin, Millay, Milton, Morrison,
and anyone can check them out,
taking them home or to some corner
where they can be debauched
and impregnated with ideas.
If librarians were honest,
they would say, No one
spends time here without being
changed. Maybe you should
go home. While you still can.
Joe Mills
The Age of Ice
"I was born of cold copulation, white-fleshed and waxy like a crust of fat on beef broth left outside in winter. I was born of seed that would have seized with frost if spilled on the newlywed's bed."Så börjar J. M. Sidorovas The Age of Ice.
Alexander Velitzyn är resultatet av den galna Tsarinnan Anna Ioannovnas grymma skämtsamhet. Hon tvingar en av sina adelsmän Prins Velitsyn att gifta en krumryggad hovnarrina och spendera bröllopsnatten i ett ispalats byggt mitt i vintern utanför slottet. Detta är en äkta historisk händelse och att Sidorova tar den som avstamp räckte för att väcka mitt intresse. Alexander Velitsyn berättar sin historia med start i 1740-talets Ryssland. Han märker snart att han är annorlunda men som barn förstår han inte exakt hur eller vad det är.
Han växer upp på familjegodset med sin tvillingbror. När de är tolv tar de värvning (Adelsmän förväntas ge 25 år till ryska militären) och han hamnar i Kejsarinnans livgarde men hans bror hamnar i Armén.
Vi får följa Velitzyn genom Livgardet och St Petersburg, Moskva och Sibirien. Invasion och inbördeskrig. Krossad kärlek, syskonrivalitet och arktiska expeditioner. Sidorova utforskar Velitzyns historia med nedslag i den ryska historien, i Katarina den Storas hov, mot Napoleon vid Austerlitz mm. Men det är inte så mycket en historia om Ryssland som en historia om Alexander Velitzyn. Han har en väldigt tydlig och fångande 'röst'. Hans funderingar om 'vad som är fel på honom', hans speciella 'relation till is' är verkligen intressanta. En person med större kunskap om Ryssland och Ryssländare hade kanske kunnat hitta många spännande paralleler och liknelser men för mig är det som står ut, förutom Velitzyns egen historia, språket. Sidorova låter Velitzyn förklara ord i ryska som är annorlunda i Engelska som tex 'Overseas visitor' har en helt annan nedlåtande klang än 'foreign guest'. Hon är själv tvåspråkig och ger ett väldigt trovärdigt intryck i skildringen av Ryska, Engelska, Franska, Persiska och så vidare.
Det är svårt att beskriva den här boken eftersom den är så annorlunda. Den är berättad i första-person, det är mer magisk Realism än Fantasy, den är fängslande och tänkvärd.
Läs den och förundras!
Rakning
Bloggtorka
En av mina förutsatser när jag började blogga var att aldrig skriva ett 'ursäkta att jag inte bloggat på så länge'-inlägg. För många skriver det i typ varannat inlägg så en sån ska inte jag bli.
Men nu ska jag skriva ett liknande inlägg. Det har varit lite för tyst lite för länge känns det. Anledningen är enkel:
Det har varit en underbart hektisk sommar!
Jag har jobbat nästan varje öppen timme på mitt kära bibliotek.
Det har varit en underbart hektisk sommar!
Jag har jobbat nästan varje öppen timme på mitt kära bibliotek.
Lånat ut böcker, letat upp böcker, reserverat böcker, jagat ungar som inte vet att man inte får springa på ett bibliotek, hjäpt till att faxa, maila, scanna och kopiera.
Och som alltid;
Förklarat hur man ändrar radavståndet i Word!
Nu är mina kollegor tillbaka, pigga och utvilade, så därför har mina timmar gått tillbaka till en mer normal nivå. Alla Kulturrådsböcker som fått vänta på mig har jag äntligen gett i lag med. Nu börjar preBokmässeförberedelserna! Och i tät följd förberedelserna för Fantastika några veckor senare.
Så kommer chefen med ett erbjudande: Undomsbibliotekarien är långtids sjuk så skulle jag vilja ta hand om inköp på ungdomsavdelningen ett par veckor (!). Det är ett under att jag inte, antingen svimmade, eller brast ut i Disneydans.
