Makers
Ännu en underbar bok från Nördarnas Konung: Cory Doctorow.
I Makers tar Doctorow återigen upp en del av sina tidigare temata, som 3D printers (Printcrime, Overclocked), Disney World (Down and out in the Magic Kingdom), Freespeach/copyright/open source, och som io9 uttrycker det "ordinary people who make really cool shit."
Den handlar om två unga innovatörer och en nystrukturering av industrin á la Dot.com bubblan. En bloggande journalist och Florida utanför Disney Worlds murar.
Han ger en kul "lösning" på fetma epidemin i USA, man omorganiserar sin ämnesomsättning så att kroppen bränner 10.000 kalorier per dag, dvs med en fullständigt vansinnig junkfood diet är det som krävs för att kroppen ska fungera och alla feta som tar den behandlingen smalnar av till supermodellskinnyness.
Jag måste erkänna att jag har haft svårt att recenssera Makers; Den är bra men trots att jag verkligen gillar den känns den inte alls lika nydanande som andra av hans böcker. Det är något som känns fel när Doctorow inte ger den där "Wow, Fy faan va kewlt" känslan. Dessutom innehåller den en av SF litteraturens pinsammaste sex scener.
Till skillnad från DaOitMK, och Overclocked så pratar han om hur allt detta med nya företagsmodeller och teknologi förändrar världen men på det hela taget går "New Work"bubblan ganska konventionellt förbi. Som en gång Dot.com bubblan gjorde. En del Corporate fatcats blir rika och en del blir fattiga, en del oskyldiga blir ruinerade och en del klarar sig. DaOitMK hade en hel del semi-socialistiska funderingar men Makers ger oss inget sånt. Jag är som sagt väldigt splittrad. Jag vill säga att den är jättebra men kan inte låta bli att känna mig lite besviken.
/s
I Makers tar Doctorow återigen upp en del av sina tidigare temata, som 3D printers (Printcrime, Overclocked), Disney World (Down and out in the Magic Kingdom), Freespeach/copyright/open source, och som io9 uttrycker det "ordinary people who make really cool shit."
Den handlar om två unga innovatörer och en nystrukturering av industrin á la Dot.com bubblan. En bloggande journalist och Florida utanför Disney Worlds murar.
Han ger en kul "lösning" på fetma epidemin i USA, man omorganiserar sin ämnesomsättning så att kroppen bränner 10.000 kalorier per dag, dvs med en fullständigt vansinnig junkfood diet är det som krävs för att kroppen ska fungera och alla feta som tar den behandlingen smalnar av till supermodellskinnyness.
Jag måste erkänna att jag har haft svårt att recenssera Makers; Den är bra men trots att jag verkligen gillar den känns den inte alls lika nydanande som andra av hans böcker. Det är något som känns fel när Doctorow inte ger den där "Wow, Fy faan va kewlt" känslan. Dessutom innehåller den en av SF litteraturens pinsammaste sex scener.
Till skillnad från DaOitMK, och Overclocked så pratar han om hur allt detta med nya företagsmodeller och teknologi förändrar världen men på det hela taget går "New Work"bubblan ganska konventionellt förbi. Som en gång Dot.com bubblan gjorde. En del Corporate fatcats blir rika och en del blir fattiga, en del oskyldiga blir ruinerade och en del klarar sig. DaOitMK hade en hel del semi-socialistiska funderingar men Makers ger oss inget sånt. Jag är som sagt väldigt splittrad. Jag vill säga att den är jättebra men kan inte låta bli att känna mig lite besviken.
/s
e-bok, ljudbok eller riktig bok?
Berättelsens naturliga medium är hörseln. När vi gick från att vara en smart apa till att bli människor så var det talade ordet, möjligheten att skapa berättelser, berätta sagor det som gjorde oss till människor. Detta är tydligt idag. Trots all informationsteknologi och internet, wikis, böcker, atlaser osv så är det vanligaste, mest utbredda, bäst fungerande systemet för att ta reda på något man inte vet, att fråga någon som vet!
Varför fungerar då inte ljudböcker?
Jag har aldrig fallit för hela ljudboksgrejen. Jag tror att det handlar om bps*, ffw/rev speed och manuell hantering. Det är nördspeak för; Jag läser snabbare själv och det går snabbare att bläddra till rätt sida än att leta i en ljudbok. Möjligheten att pausa feeden bara genom att vända bort blicken och sedan återuppta den med en ögonrörelse antingen på samma plats eller strax innan/efter i texten är ju tex omöjligt med ljudböcker.
Dessutom handlar det inte så mycket om den fysiska bokens fetischvärde utan om hur man tar till sig information. Människans olika sinnen ta upp information i första hand genom synen därefter hörsel, känsel, smak och lukt. Synen levererar information tio gånger mer bps än hörseln som i sin tur levererar tio gånger mer bps än känseln osv. Med andra ord, att läsa är intensivare än att lyssna. Att läsa triggar hjärnan som om det vore egna upplevelser, att lyssna triggar den som om man hör någon annan berätta. I varje fall när man har arbetat upp en viss läsvana. Samma fenomen illustreras av fraser som "En bild säger mer än tusen ord" eller varför TV är så övertygande, varför YouTube är så framgångsrikt.
När skönlitteratur är som bäst skapar hjärnan sina egna bilder och upplevelser utan all "överskottsinformation" som du får i TV och Film. Man kan säga att informationstätheten är högre i en bok än en Film. Det är därför det alltid fattas väldigt mycket i en filmatisering av en bok.
Varför funkar ljudböcker?
Det som har gjort att ljudböcker faktiskt funkar är, tror jag, för att dom har öppnat upp platser och aktiviteter där det tidigare var omöjligt att läsa. Med ljudböcker kan du "läsa" när du joggar eller kör bil. Något som är, om inte omöjligt, så åtminstone svårt och/eller olagligt.
E-böcker; Funkar eller inte?
Jag har inte testat e-böcker (med undantag för mindre koncepttester på min dator, både audio och text, mycket dåligt resultat) men jag tycker att Wilson från GIZMODO sammanfattar mina farhågor i en recension av en e-reader:
"Somewhere into my fourth or fifth book, I stopped reading Kindle 1, and the same basic issue hampered my enjoyment of literature in Kindle 2: You can't jump around. There's no way to read what actually counts as literature on a Kindle, because that takes the ability to leaf around, matching passages from different parts of the book, identifying key characters' surreptitious first appearances, etc. This is something the codex lets people do very well, and it's something no single-surface digital screen comes close to getting right, even when making it up partly with search, notes and bookmarks." Kindle 2 Review
Jag tror att det som slutligen kommer att sälja in mig på e-böcker är inte;
- samma storlek som riktiga böcker
- billigare
- större lagringskapacitet
- inte ens nördfaktor, plus
utan snarare svaret på frågan:
Öppnar e-böcker upp nya platser och nya aktiviteter för läsning som tidigare varit omöjliga att läsa i utan att skada eller förstöra mediet? Kommer jag att kunna läsa när jag äter spagetti? I badet? Kan jag hänga den på en krok i duschen? I regnet medan jag väntar på bussen utan paraply eller tak över huvudet? Under vattnet på solsemestern?
Så min fråga är: Är e-böcker slag/stöt tåliga och vattentäta?
I så fall kommer jag genast att skaffa en.
Det sagt kommer jag att fortsätta köpa böcker åtminstone så länge det trycks böcker och antagligen långt efter att man slutat att trycka dom, men det är enbart på grund av den analoga tryckta bockens enorma fetischvärde.
Tack Snowflakes för en intressant idéstartare.
/s
*(bps = Bits per sekund)
Varför fungerar då inte ljudböcker?
Jag har aldrig fallit för hela ljudboksgrejen. Jag tror att det handlar om bps*, ffw/rev speed och manuell hantering. Det är nördspeak för; Jag läser snabbare själv och det går snabbare att bläddra till rätt sida än att leta i en ljudbok. Möjligheten att pausa feeden bara genom att vända bort blicken och sedan återuppta den med en ögonrörelse antingen på samma plats eller strax innan/efter i texten är ju tex omöjligt med ljudböcker.
Dessutom handlar det inte så mycket om den fysiska bokens fetischvärde utan om hur man tar till sig information. Människans olika sinnen ta upp information i första hand genom synen därefter hörsel, känsel, smak och lukt. Synen levererar information tio gånger mer bps än hörseln som i sin tur levererar tio gånger mer bps än känseln osv. Med andra ord, att läsa är intensivare än att lyssna. Att läsa triggar hjärnan som om det vore egna upplevelser, att lyssna triggar den som om man hör någon annan berätta. I varje fall när man har arbetat upp en viss läsvana. Samma fenomen illustreras av fraser som "En bild säger mer än tusen ord" eller varför TV är så övertygande, varför YouTube är så framgångsrikt.
När skönlitteratur är som bäst skapar hjärnan sina egna bilder och upplevelser utan all "överskottsinformation" som du får i TV och Film. Man kan säga att informationstätheten är högre i en bok än en Film. Det är därför det alltid fattas väldigt mycket i en filmatisering av en bok.
Varför funkar ljudböcker?
Det som har gjort att ljudböcker faktiskt funkar är, tror jag, för att dom har öppnat upp platser och aktiviteter där det tidigare var omöjligt att läsa. Med ljudböcker kan du "läsa" när du joggar eller kör bil. Något som är, om inte omöjligt, så åtminstone svårt och/eller olagligt.
E-böcker; Funkar eller inte?
Jag har inte testat e-böcker (med undantag för mindre koncepttester på min dator, både audio och text, mycket dåligt resultat) men jag tycker att Wilson från GIZMODO sammanfattar mina farhågor i en recension av en e-reader:
"Somewhere into my fourth or fifth book, I stopped reading Kindle 1, and the same basic issue hampered my enjoyment of literature in Kindle 2: You can't jump around. There's no way to read what actually counts as literature on a Kindle, because that takes the ability to leaf around, matching passages from different parts of the book, identifying key characters' surreptitious first appearances, etc. This is something the codex lets people do very well, and it's something no single-surface digital screen comes close to getting right, even when making it up partly with search, notes and bookmarks." Kindle 2 Review
Jag tror att det som slutligen kommer att sälja in mig på e-böcker är inte;
- samma storlek som riktiga böcker
- billigare
- större lagringskapacitet
- inte ens nördfaktor, plus
utan snarare svaret på frågan:
Öppnar e-böcker upp nya platser och nya aktiviteter för läsning som tidigare varit omöjliga att läsa i utan att skada eller förstöra mediet? Kommer jag att kunna läsa när jag äter spagetti? I badet? Kan jag hänga den på en krok i duschen? I regnet medan jag väntar på bussen utan paraply eller tak över huvudet? Under vattnet på solsemestern?
Så min fråga är: Är e-böcker slag/stöt tåliga och vattentäta?
I så fall kommer jag genast att skaffa en.
Det sagt kommer jag att fortsätta köpa böcker åtminstone så länge det trycks böcker och antagligen långt efter att man slutat att trycka dom, men det är enbart på grund av den analoga tryckta bockens enorma fetischvärde.
Tack Snowflakes för en intressant idéstartare.
/s
*(bps = Bits per sekund)
Bizzara boktitlar
Jag gillar verkligen idéen med Prize for Oddest Title of the Year. Så klart handlar en stor del om bizzara vetenskapliga avhandlingar som "Proceedings of the Second International Workshop on Nude Mice" eller "Excrement in the Late Middle Ages". Den andra stora kategorin handlar också lika självklart om sex: "Oral Sadism and the Vegetarian Personality" eller "Lesbian Sadomasochism Safety Manual"
Personligen hoppas jag på en matbok i år tex "Kosher Guide to Imaginary Animals", av Ann and Jeff VanderMeer.
Vad har du för bizzara boktitlar i hyllan?
/s
Tidigare bloggat om här.
Personligen hoppas jag på en matbok i år tex "Kosher Guide to Imaginary Animals", av Ann and Jeff VanderMeer.
Vad har du för bizzara boktitlar i hyllan?
/s
Tidigare bloggat om här.
Metro 2033
Rysk postapokalyps!
Av någon anledning gillar jag ny rysk litteratur. Inte så att den är bra för det har varit mer dåligt än bra, men av någon anledning kan jag inte motstå frestelsen att köpa dom när dom kommer ut. Jag antar att jag är nyfiken helt enkelt.
Metro 2033 utspelar sig i Moskvas tunnebana efter ett kärnvapen krig. Tunnelbanan är politiskt uppdelad i stationer varav de största koalitionerna är Hansan, som kontrollerar ringlinjens stationer i ett handelsimperium och Kommunisterna som kontrollerar Röda linjen och styrs av Interstationalen. Efter ett långt och kostsamt krig mellan Hansan och Kommunisterna har dom nu slutit fred och Röda linjen har bytt politik från expansion till att bygga Kommunism på en linje. Detta är inte den enda blinkningen till äkta Stalinistisk propaganda som får en gammal kommunist som jag att flina belåtet.
Befolkningen i Metron bor i stationerna och linjerna mellan dom är en farlig vildmark som man bara vågar korsa i karavaner eftersom hemska varelser kan ta sig in genom ventilationssystemet eller genom sidogångar eller kloakerna under spåren. Att gå ut på ytan är nästan otänkbart på grund av strålningen och alla monster.
Metro 2033 är en underbar bok som passar bra i vintermörkret. Hög igenkännings faktor just nu.
Mitt största problem var att få grepp om kartan. För nya läsare kan jag informera att historien börjar i stationen VDNCh i kartans övre högra hörn.
Surfa gärna in på Moscow Metro på wikipedia och titta på dom otroligt vackra stationerna eller titta på den metrokarta Atriom har i början på sin resa. Den skiljer sig en hel del från kartan i boken.
Läs även andra bloggares åsikter om Metro 2033, Rysk postapokalyps, rysk litteratur, kärnvapen krig, Moskvas tunnebana, Interstationalen
Av någon anledning gillar jag ny rysk litteratur. Inte så att den är bra för det har varit mer dåligt än bra, men av någon anledning kan jag inte motstå frestelsen att köpa dom när dom kommer ut. Jag antar att jag är nyfiken helt enkelt.
Metro 2033 utspelar sig i Moskvas tunnebana efter ett kärnvapen krig. Tunnelbanan är politiskt uppdelad i stationer varav de största koalitionerna är Hansan, som kontrollerar ringlinjens stationer i ett handelsimperium och Kommunisterna som kontrollerar Röda linjen och styrs av Interstationalen. Efter ett långt och kostsamt krig mellan Hansan och Kommunisterna har dom nu slutit fred och Röda linjen har bytt politik från expansion till att bygga Kommunism på en linje. Detta är inte den enda blinkningen till äkta Stalinistisk propaganda som får en gammal kommunist som jag att flina belåtet.
Befolkningen i Metron bor i stationerna och linjerna mellan dom är en farlig vildmark som man bara vågar korsa i karavaner eftersom hemska varelser kan ta sig in genom ventilationssystemet eller genom sidogångar eller kloakerna under spåren. Att gå ut på ytan är nästan otänkbart på grund av strålningen och alla monster.
Metro 2033 är en underbar bok som passar bra i vintermörkret. Hög igenkännings faktor just nu.
Mitt största problem var att få grepp om kartan. För nya läsare kan jag informera att historien börjar i stationen VDNCh i kartans övre högra hörn.
Surfa gärna in på Moscow Metro på wikipedia och titta på dom otroligt vackra stationerna eller titta på den metrokarta Atriom har i början på sin resa. Den skiljer sig en hel del från kartan i boken.
Läs även andra bloggares åsikter om Metro 2033, Rysk postapokalyps, rysk litteratur, kärnvapen krig, Moskvas tunnebana, Interstationalen
Lite kugghjul för stämningens skull
Moar Steampunk
Escapement av Jay Lake är andra delen av Clockwork Earth. Serien börjar med Mainspring recenserat här och är planerad att ha en trea Pinion som kommer nästa år.
Ni vet hur det ser ut: Världen är ett urverk, runt ekvatorn finns ett kugghjul som länkar i en bana som jorden färdas runt solen på. Planeternas banor är tydligt synliga precis som månens. Året är 1902 och Drottning Viktoria är fortfarande Drottning av det Britiska Imperiet. Lloyd George är Premiär minister och hela Norra halvklotet är uppdelat mellan de två Imperierna; det Britiska och det Kinesiska.
Det är en härlig story om två kvinnor som inte accepterar sin plats i samhället och på två mycket olika sätt försöker karva ut sin egen frihet ur ett mycket motvilligt samhälle. Paolina, en ung flicka, är underbart fördomsfull och handlingskraftig, Mrs Childress, en äldre kvinna och bibliotekarie (!) som dök upp i ettan som en mindre bifigur och tar här plats på scenen.
Massor med ångmaskiner, zepelinare och clockwork maskiner!
Namnen på böckerna hänvisar till olika delar av ett urverk och verkar ha bäring på historien:
mainspring
escapement
pinion
eller i bristfällig svensk översättning: Spiralfjäder, gånghake och kugghjul.
Ni vet hur det ser ut: Världen är ett urverk, runt ekvatorn finns ett kugghjul som länkar i en bana som jorden färdas runt solen på. Planeternas banor är tydligt synliga precis som månens. Året är 1902 och Drottning Viktoria är fortfarande Drottning av det Britiska Imperiet. Lloyd George är Premiär minister och hela Norra halvklotet är uppdelat mellan de två Imperierna; det Britiska och det Kinesiska.
Det är en härlig story om två kvinnor som inte accepterar sin plats i samhället och på två mycket olika sätt försöker karva ut sin egen frihet ur ett mycket motvilligt samhälle. Paolina, en ung flicka, är underbart fördomsfull och handlingskraftig, Mrs Childress, en äldre kvinna och bibliotekarie (!) som dök upp i ettan som en mindre bifigur och tar här plats på scenen.
Massor med ångmaskiner, zepelinare och clockwork maskiner!
Namnen på böckerna hänvisar till olika delar av ett urverk och verkar ha bäring på historien:
mainspring
escapement
pinion
eller i bristfällig svensk översättning: Spiralfjäder, gånghake och kugghjul.
sanningrörelsen, cracpots och pseudovetenskap
Har du lyckats missa "sanningsrörelsen"? Dom var på TV igen igår kväll. Dom hävdar att 9/11 var ett insiderjobb och det var den amerikanska staten som planerade och utförde dådet. Jag är en stor anhängare av skepticism men det dom håller på med är samma sak som en massa andra dårar. Dom tar en liten bit fakta och bygger ett helt monument kring det. Det finns saker som inte stämmer med den "officiella" bilden, som tex att USA och Saudi sitter i knä på varandra, FBI kände till att något var på gång osv. Det betyder inte att allt är fel i den officiella bilden! Det saknas bra bilder på ett flygplan i filmerna från pentagon; det betyder inte att det inte fanns ett flygplan. Det var en massa strul mellan dom amerikanska polis och underrättelse organisationerna; det betyder inte automatiskt att dom planerade attentaten. Det kan lika gärna betyda att dom är lika inkompetenta och revirpinkande rivaler som många andra liknande organisationer. Det sk. magiska passet? Vad är chansen att ett pass från en av piloterna ska falla från hans ficka och landa oskatt på gatan bredvid WTC tornen? Kanske en på miljonen? Vad är chansen att en en-på-miljonen-chans ska inträffa? Pretty much 100%.
Surfa in på vaken.se
Där ser ni ett bra axplock på dom vanligaste/populäraste moderna myterna: Vaccinationspanik tex. Vaccin sägs vara giftigt, orsaka bla autism vilket kommer från en stark anti-medicin industrin i USA.
Det är ett problem med privat sjukvård i USA. Vinstintresset leder till enormt mänskligt lidande. Det betyder inte att dom företagen medvetet och systematiskt försöker förgifta barn som vaccineras mot mässlingen. Ett litet korn av fakta blåser man upp till en massiv konspiration vilket
1. leder till stort lidande för att man lurar folk att inte vaccinera sig och
2. mörkar det verkliga problemet med privat sjukvård genom att man lätt kan förkasta kritiken som galenskaper.
Det är lönlöst att bemöta alla deras olika argument. Dom kommer garanterat att lägga upp ett nytt argument för varje du omkullkastar och efter fem eller tio så kommer dom att börja om från början. Det är så den typen av argumentation funkar. Titta på helheten istället.
I vetenskapligt, kritiskt tänkande måste man vara beredd på motbevis mot sin teori. Sätter du upp tusen tester för att testa om det finns gravitation kommer du garanterat att få ett till tio resultat som visar att gravitationen inte fungerar! Det beror oftast på mätfel, felaktigt kalibrerade experiment, svårtolkade testresultat och dåliga tester metoder osv. Men det betyder inte att gravitationen inte finns! Du har 990 bevis för och tio mot.
Pseudovetenskap, crakpots och sanningsrörelsen väljer dom tio och bygger sina luftslott på dom.
Det är hur man hanterar anomalier, motbevis, konstiga resultat som skiljer vetenskap och pseudovetenskap. Pseudovetenskaper väljer att fokusera bara på anomalierna, vetenskapen väljer att kontrollera om dom innehåller något intressant och i så fall sedan bygga en ny teori/hypotes som tar allt tidigare bevisat och dom nya anomalierna i beräkningen.
Ett exempel: Man har hittat en konfiguration av kol som är magnetisk. Detta är omöjligt enligt den nuvarande teorierna angående magnetism. (med reservation för att jag som lekman alltid är ett till tre år efter nuvarande forskning) Detta är ett stort problem eftersom effekten verkar vara konstant och man kan inte bortförklara det som ett mätfel. (Man kom fram till det genom att utföra testet igen och igen och igen). Nu följer det ett långt och mödosamt arbete att bygga upp en ny teori som funkar exakt likadant som tidigare på alla områden där den gamla teorin funkar och som kan förklara det nya fenomenen man har hittat. En pseudovetenskapare hade börjat prata om konspirationer och mörkläggning, eller kanske gud eller spöken?
Ser du skillnaden?
Enkelt eller hur?
Surfa in på vaken.se
Där ser ni ett bra axplock på dom vanligaste/populäraste moderna myterna: Vaccinationspanik tex. Vaccin sägs vara giftigt, orsaka bla autism vilket kommer från en stark anti-medicin industrin i USA.
Det är ett problem med privat sjukvård i USA. Vinstintresset leder till enormt mänskligt lidande. Det betyder inte att dom företagen medvetet och systematiskt försöker förgifta barn som vaccineras mot mässlingen. Ett litet korn av fakta blåser man upp till en massiv konspiration vilket
1. leder till stort lidande för att man lurar folk att inte vaccinera sig och
2. mörkar det verkliga problemet med privat sjukvård genom att man lätt kan förkasta kritiken som galenskaper.
Det är lönlöst att bemöta alla deras olika argument. Dom kommer garanterat att lägga upp ett nytt argument för varje du omkullkastar och efter fem eller tio så kommer dom att börja om från början. Det är så den typen av argumentation funkar. Titta på helheten istället.
I vetenskapligt, kritiskt tänkande måste man vara beredd på motbevis mot sin teori. Sätter du upp tusen tester för att testa om det finns gravitation kommer du garanterat att få ett till tio resultat som visar att gravitationen inte fungerar! Det beror oftast på mätfel, felaktigt kalibrerade experiment, svårtolkade testresultat och dåliga tester metoder osv. Men det betyder inte att gravitationen inte finns! Du har 990 bevis för och tio mot.
Pseudovetenskap, crakpots och sanningsrörelsen väljer dom tio och bygger sina luftslott på dom.
Det är hur man hanterar anomalier, motbevis, konstiga resultat som skiljer vetenskap och pseudovetenskap. Pseudovetenskaper väljer att fokusera bara på anomalierna, vetenskapen väljer att kontrollera om dom innehåller något intressant och i så fall sedan bygga en ny teori/hypotes som tar allt tidigare bevisat och dom nya anomalierna i beräkningen.
Ett exempel: Man har hittat en konfiguration av kol som är magnetisk. Detta är omöjligt enligt den nuvarande teorierna angående magnetism. (med reservation för att jag som lekman alltid är ett till tre år efter nuvarande forskning) Detta är ett stort problem eftersom effekten verkar vara konstant och man kan inte bortförklara det som ett mätfel. (Man kom fram till det genom att utföra testet igen och igen och igen). Nu följer det ett långt och mödosamt arbete att bygga upp en ny teori som funkar exakt likadant som tidigare på alla områden där den gamla teorin funkar och som kan förklara det nya fenomenen man har hittat. En pseudovetenskapare hade börjat prata om konspirationer och mörkläggning, eller kanske gud eller spöken?
Ser du skillnaden?
Enkelt eller hur?
Bauchelain och Korbal Broach
Jag har alltid älskat bra porträtterade Bad Guys. Steven Erikson brukar leverera bra skurkar så man kan utan överdrift påstå att jag hade höga förväntningar när jag slog upp Bauchelain och Korbal Broach.
Den handlar om två biroller som vi redan har träffat på i the Malazan Book of the Fallen; Besvärjaren och svartkonstnären Bauchelain och Korbal Broach, Necromantiker och eunuck. Tre korta noveller som uppenbarligen aldrig var menade att publiseras. Dom måste kommit till som en ren skrivövning. Språket är sprudlande , humorn är svart och karaktärerna är galna.
Läs boken som den skrevs: som en orgie i berättarglädje och svart magi!
Den handlar om två biroller som vi redan har träffat på i the Malazan Book of the Fallen; Besvärjaren och svartkonstnären Bauchelain och Korbal Broach, Necromantiker och eunuck. Tre korta noveller som uppenbarligen aldrig var menade att publiseras. Dom måste kommit till som en ren skrivövning. Språket är sprudlande , humorn är svart och karaktärerna är galna.
Läs boken som den skrevs: som en orgie i berättarglädje och svart magi!
Meh, så var det ju inte.
Har du läst en bok och känt att "Det var en spännande historia/setting/värld men så funkar det bara inte" eller "Hur kan han göra så?"? Har du blivit så upprörd att du satt dig ner och skrivit om boken själv?
Jag har en stark känsla att Lev Grossman kände precis så när han läste Harry Potter, att Dan Elconin kände så när han läste Peter Pan.
Resultatet blev Never After och Magicians. Never After har jag pratat om nyligen men inte Magicians.
- Quentin är en stjärnstudent. Högsta betyg rakt av och håller på att beta av ansökningsintervjuer till dom vanliga Ivy league Universiteten. Han borde inte vara förvånad när han bjuds in till en intervju på Magiker kollegiet Brakebills. Dom rekryterar inte snorungar från under en trappa utan bara från den lilla del av befolkningen som både är toppstudenter och har talang för magi. Magi kräver både intelligens och fingerfärdighet, samt den där obvsessiva koncentrationsförmågan som nördar ofta uppvisar. Quentin har länge varit missnöjd, känt sig utanför. Det är konstigt egentligen. Han har ju samlat på sig alla lyckans vanliga ingredienser, men det funkar inte. Kanske finns lyckan i Brakebills?
Magicians är en underbar blandning av Narnia och Harry Potter, omskrivet av en författare som inte var nöjd med originalet. Magicians är inte en spoof eller parodi utan en helt ok bok av egen kraft plus en trevlig igenkänningsfaktor.
Jag har en stark känsla att Lev Grossman kände precis så när han läste Harry Potter, att Dan Elconin kände så när han läste Peter Pan.
Resultatet blev Never After och Magicians. Never After har jag pratat om nyligen men inte Magicians.
- Quentin är en stjärnstudent. Högsta betyg rakt av och håller på att beta av ansökningsintervjuer till dom vanliga Ivy league Universiteten. Han borde inte vara förvånad när han bjuds in till en intervju på Magiker kollegiet Brakebills. Dom rekryterar inte snorungar från under en trappa utan bara från den lilla del av befolkningen som både är toppstudenter och har talang för magi. Magi kräver både intelligens och fingerfärdighet, samt den där obvsessiva koncentrationsförmågan som nördar ofta uppvisar. Quentin har länge varit missnöjd, känt sig utanför. Det är konstigt egentligen. Han har ju samlat på sig alla lyckans vanliga ingredienser, men det funkar inte. Kanske finns lyckan i Brakebills?
Magicians är en underbar blandning av Narnia och Harry Potter, omskrivet av en författare som inte var nöjd med originalet. Magicians är inte en spoof eller parodi utan en helt ok bok av egen kraft plus en trevlig igenkänningsfaktor.
Fermi paradoxen
Jag har just läst Space av Stephen Baxter som är en del av hans Manifold serie. (Funkar bra fristående, förstår inte hur den skulle kunna funka i en serie).
Det stora temat är just Fermi paradoxen: Om det finns Aliens, varför har vi inte hört av dom ännu?
Eller: Universum är så stort och så gammalt och astrofysik, biokemi och all annan relevant vetenskap antyder att liv borde vara ganska vanligt. Men även om det bara uppstår på en liten bråkdel av alla planeter så borde det ändå vara många. Så logiskt sett borde universum/galaxen sjuda av liv, rymdfarande civilisationer eller åtminstone fosil och ruiner från dom. Så varför kan vi inte se dom? Det borde vara lätt att se dom.
Detta är ett vanligt och spännande tema i SF. Det finns ett antal svar för att lösa paradoxen; antingen så är vår förståelse om hur vanligt det är med planeter fel och dom är väldigt ovanliga, men det har på senare år motbevisats genom att vi hittat massvis med exoplaneter; eller så är vår förståelse av biokemi och hur troligt det är att liv uppstår felaktigt och det är i själva verket väldigt ovanligt trots gynnsamma förhållanden, det kommer vi att kunna motbevisa genom att hitta liv på Mars eller Europa; kanske intelligens (i meningen teknologiskapande och civilisationsskapande) väldigt osannoligt?
Problemet med dom svaren är att det räcker med att en civilisation ska utvecklas till den nivån att dom kan befolka galaxen för att dom ska kunna göra det relativt snabbt och därför borde dom redan vara här eller åtminstone synas. Det är därför mer spännande och vanligare att man funderar på olika former av civilisationsdödare; tex "any civilasation will destroy itself in a nuclear war before getting of the ground" alternativt förstöra sin ekologi/ozonskikt osv. Dessa förklaringar brukar följa rådande mode, atombomben var populär på 50-talet, miljö selfdestruct just nu. Men även här så skulle det räcka att en enda civilisation klarar av att överleva mot alla odds för att den relativt snabbt skulle kunna kolonisera galaxen och därför vara synlig.
Den tredje varianten är någon form av aktiv Civilisations-dödare. Och det är här SF är som mest spännande.
Själv väljer jag att anta att det handlar om att vi ännu inte vet hur vi ska titta/lyssna. I själva verket kryllar galaxen av civilisationer men vi har inte utvecklat vår teknologi tillräckligt för att inse att radio tech inte är det självklara sättet att kommunicera och därför är dom civilisationer vi skulle kunna se osynliga för oss. I väntan på att vetenskapsmännen ska hitta "rätt frekvens", om det är gravimetriska vågor eller tachyon strålning eller vad, så fyller SF det tomrummet med sina spekulationer.
Stephen Baxter har valt ett spännande svar på Fermi paradoxen och storyn om hur hans protagonister hittar svaret är övertygande och realistisk. Jag stör mig lite på hans matte och en del av hans science förklaringar men det är tangentiellt till historien.* Kort sagt och utan spoilers, It's a good read.
/s
* En sfär ökar radie saktare än volym inte tvärtom som han påstår och naturliga kärnreaktorer behöver inte en modererande agent för att starta - men det är verkligen inte avgörande för storyn på något sätt.
