socialistsimon

Jag har just läst Space av Stephen Baxter som är en del av hans Manifold serie. (Funkar bra fristående, förstår inte hur den skulle kunna funka i en serie).
Det stora temat är just Fermi paradoxen: Om det finns Aliens, varför har vi inte hört av dom ännu?

Eller: Universum är så stort och så gammalt och astrofysik, biokemi och all annan relevant vetenskap antyder att liv borde vara ganska vanligt. Men även om det bara uppstår på en liten bråkdel av alla planeter så borde det ändå vara många. Så logiskt sett borde universum/galaxen sjuda av liv, rymdfarande civilisationer eller åtminstone fosil och ruiner från dom. Så varför kan vi inte se dom? Det borde vara lätt att se dom.

Detta är ett vanligt och spännande tema i SF. Det finns ett antal svar för att lösa paradoxen; antingen så är vår förståelse om hur vanligt det är med planeter fel och dom är väldigt ovanliga, men det har på senare år motbevisats genom att vi hittat massvis med exoplaneter; eller så är vår förståelse av biokemi och hur troligt det är att liv uppstår felaktigt och det är i själva verket väldigt ovanligt trots gynnsamma förhållanden, det kommer vi att kunna motbevisa genom att hitta liv på Mars eller Europa; kanske intelligens (i meningen teknologiskapande och civilisationsskapande) väldigt osannoligt?
Problemet med dom svaren är att det räcker med att en civilisation ska utvecklas till den nivån att dom kan befolka galaxen för att dom ska kunna göra det relativt snabbt och därför borde dom redan vara här eller åtminstone synas. Det är därför mer spännande och vanligare att man funderar på olika former av civilisationsdödare; tex "any civilasation will destroy itself in a nuclear war before getting of the ground" alternativt förstöra sin ekologi/ozonskikt osv. Dessa förklaringar brukar följa rådande mode, atombomben var populär på 50-talet, miljö selfdestruct just nu. Men även här så skulle det räcka att en enda civilisation klarar av att överleva mot alla odds för att den relativt snabbt skulle kunna kolonisera galaxen och därför vara synlig.
Den tredje varianten är någon form av aktiv Civilisations-dödare. Och det är här SF är som mest spännande.

Själv väljer jag att anta att det handlar om att vi ännu inte vet hur vi ska titta/lyssna. I själva verket kryllar galaxen av civilisationer men vi har inte utvecklat vår teknologi tillräckligt för att inse att radio tech inte är det självklara sättet att kommunicera och därför är dom civilisationer vi skulle kunna se osynliga för oss. I väntan på att vetenskapsmännen ska hitta "rätt frekvens", om det är gravimetriska vågor eller tachyon strålning eller vad, så fyller SF det tomrummet med sina spekulationer. 

Stephen Baxter har valt ett spännande svar på Fermi paradoxen och storyn om hur hans protagonister hittar svaret är övertygande och realistisk. Jag stör mig lite på hans matte och en del av hans science förklaringar men det är tangentiellt till historien.* Kort sagt och utan spoilers, It's a good read.

/s

---

* En sfär ökar radie saktare än volym inte tvärtom som han påstår och naturliga kärnreaktorer behöver inte en modererande agent för att starta - men det är verkligen inte avgörande för storyn på något sätt.