Rereads - Ibland funkar det

I bokcirkeln finns det ett motstånd till att läsa en serie som inte är avslutad. Därför är det inte förrän nu som vi läser Gardens of the Moon. Jag brukar inte läsa om böcker jag nyligen läst till bokcirkeln men jag gjorde det den här gången. Det är alltid intressant att läsa om gamla böcker av favoritförfattare men det är ofta en besvikelse. Terry Pratchett är ett case-in-point. Har ni läst om hans Magins Färg? Det är inte det att den är dålig utan snarare har han utvecklats så enormt i dom första tre-fyra böckerna att den verkar vara sämre när jag läser om den.
Därför blev jag väldigt förvånad av att upptäcka att Gardens of the Moon är så bra. Så bra i jämförelse med resten av serien, i jämförelse med tio års författarerfarenhet. Det är rätt imponerande.

Min rec finns här

SocialistSimon - Nu på Twitter!

En av fördelarna med att vara arbetslös är att man får en Jobbcoach som driver på en. Jag är väl medveten om att det finns många jobbcoacher som mest sysslar med possitivt tänkande och handpåläggning och skenverksamhet. För min del så har jag fått konkret hjälp och är överlag nöjd. Han har fattat tycke för mina många småprojekt och försöker pusha mig att utöka och expandera min inkomstfria sida. Syftet är dels att använda denna modesta lilla blogg som en del av presentationen av mig för hugade arbetsgivare och dels (hmm - jag är osäker på detta) se om det går att få inkomst på den.
Som en del av den allmänna proffensionaliseringen av bloggen är reklam för den.

Därför finns jag nu på Twitter!
Jag lovar att inte spamma er med tweets om alla tråkiga saker jag håller på med och jag kan garantera en stark no-fashion policy. Men om ni tycker att detta inlägg är enormt intressant och läsvärt så uppmanar jag er att själva trycka på den blå knappen uppe i vänstra hörnet. Det skapar en tweet om att du läser min blogg och på sätt skapar det gratisreklam ;)

Jag är helt n00b på twitter så hav tålamod och kom gärna med tips.

@SocialistSimon

USAID uppskattar 200.000 zombier på Haiti

USAID har släppt uppgifter som pekar på mellan 185.000 till 200.000 zombier på Haiti. Efter jordbävningen 2010 uppskattades 250.000 människor ha omkommit. Nya beräkningar uppskattar det faktiska siffran till mellan femtio- och åttiofemtusen. Eftersom det är Haiti och eftersom döda inte bara reser sig upp och går iväg när man ska räkna dom så måste diskrepansen tillskrivas ett klass tre zombieutbrott.

25:e maj

Idag är en festdag för nördar världen över. Dom allra flesta vet om att idag är det Towel Day där nördar av alla färger firar minnet av Douglas Adams.

Towel Day
Douglas Adams har fått ett enormt inflytande på den surrealistiska internskämts nörderiet. Han har inspirerat och etablerat det absurda i nördvärlden. Hans inflytande kan ses i det seriösa som Sista chansen med Steven Fry på Svensk TV just nu till det absurda i Terry Pratchett's Diskworldserie. Det är få som inte känner igen referensen 42 som svaret på varje dåligt definierad fråga. Att bära med sig en handduk (ett badlakan för att vara exakt) kommer från hans genredefinierande trillogi (i fem delar(nästan)) Liftarens Guide till Galaxen som slår fast att det viktigaste en Liftare kan bära med sig är en handduk. Har du koll på var din handduk så visar det att du är en person att lita på, en person som har koll på livets väsentligheter. Firarna känns igen av att dom har handduk väl synlig. Bjud dom på en drink när du ser dom!

The Glorious People's Republic of Treacle Mine Road
I dag firar en del Pratchettfans minnet av the Glorious People's Republic of Treacle Mine Road som utspelar sig i boken Nightwatch. Om du inte vet varför så betyder det att du inte var där och därför inte har förtjänat rätten att veta vad det handlar om. (Detta är inte arrogans från min sida utan en väsentlig del av boken.)
Men om du gillar Adams, Pratchett eller är politiskt intresserad så är den en av Must Read-böckerna. Känner du inte igen dig i Reg Shoe tyder det på bristande självinsikt. Firarna känns igen av att dom har en syrenkvist i knapphålet. Bjud dom på en drink till om du ser dom men fråga inte.

Vad betyder vulkaner för oss?

Vulkaner har altsedan Mount Doom haft en speciell betydelse för oss Fantasyfantaster. Nu mullrar det igen på Island och vi vänder genast blicken mot det största hotet som tänkas kan:

Kommer A Dance of Dragons att bli försenat igen?
Jag citerar författaren "Barring tsunamis, general strikes, world wars, or asteroid strikes, you will have the novel in your hands on July 12."
Slutsats: Vulkanen på Island är med i beräkningen. A Dance of Dragons kommer att komma i tid!

Kommer Elizabeth Bear till Eurocon i sommar?
Återigen tvingas jag citera författaren: "Eurocon: June 17-19 2011, Stockholm (barring volcanoes)"
SÅ nej, om inte Isländingarna lyckas blidka vulkanen så kommer hon inte till Eurocon. Jungfruoffer efterfrågas.

Vem har jag missat?
Vilka mer författare har försökt vara lustiga och därmed jinxat sin deadline?

Zzzombies - everywhere there is zombies

The Zombie Survival Guide av Max Brooks är en modern klassiker. Även om det går att läsa den rakt av (vilket är kul) så är den skriven som en handbok med listor och illustrationer. Varje sektion är kort och koncis vilket ger fantasin enormt spelrum. Guiden handlar om att överleva en zombie attack och den bit som fick igång mig var stycket som heter:
On the defence
   The Private Residence (Defending your home)
      C. Appartement buildings
          "Destroying the staircase effecively isolates the rest of the building."

Min trappa är, som i många svenska lägenhetstrappor klassisk Svensk betong... (Nej jag har inte förborrat hål och planterat dynamit för en snabb åtgärd.)
Jag har såklart redan funderat ut min överlevnadsstrategi i händelse av en Zombieapokalyps (Har inte vi alla gjort det?).  Men trots att jag har tänk igenom det och i viss mån planerat så lyckades ZSG ge mig ett par rejäla tankeställare. Tidigare har jag sett min lägenhetsdörr som första försvarslinjen, ett enkelt misstag eftersom jag inte äger huset. Nu tänker jag i termer av kvarteret, huset, trappuppgången (vi kommer att förlora tvättstugan). Det är detta som är en av dom stora behållningarna med ZSG: Att den får dig att tänka till. Oavsett hur mycket du har planerat innan så kan ZSG ge dig något nytt att tänka på. Men har du planerat att överleva en zombieapokalyps så har du redan läst den.

Efter att ha definierat zombien, hjälpt dig skapa ett skyddat första tillhåll vid ett klass ett eller två utbrott, hjälpt dig planera en evakuering/ flykt. Du har lärt dig organisera utrotningsoperationer, bygga ett fort och skapa en sista utväg genom att bygga ett hemligt tillhåll för dig och din grupp att rida ut apokalypsen. Här avslutar han med 'dokumenterade' zombie utbrott och hur dom har hanterats. Där finns exempel från den klassiska klass ett utbrott med ett litet antal döda och en till tjugo zombier till ett klass tre utbrott med tusentals zombier i våg efter våg av odöda.

Som monsterentusiast får jag säga att zombien i all sin enkelhet är ett ganska trist monster. Detta faktum har ytterligare förvärrats av zombiefilmgenren. Som Hal Duncan skriver (orerar, utsvävar, jag skojar inte han skriver två A-fyrasidor om ett ämne som han finner tråkigt!) zombier ger ett begränsat utrymme för variationer utan att bryta mot canon. Man kan göra zombierna ljuskänsliga (I am Legend-filmen). Man kan göra dom snabba, smarta och aggressiva (Final Fantasy-filmerna) eller levade som i 28 dagar senare-filmen). Men vill man ha klassiska zombier så finns det inte mycket man kan göra med dom. Och det mesta som går att göra har gjorts. Många gånger.
Max Brooks komprimissar inte med canon han skriver canon.

En annan bra punkt i ZSG är en sak jag irriterat mig på lite grand, ibland: I efterzombieapokalypsen hoppar man nästan alltid över just själva apokalypsen. Jag menar titta på Japan nyligen: Jordbävning, tsunami och kränkraftkatastrof och tusentals döda men samhället kolapsar inte. Jag tror inte riktigt på apokalypspremisen. När hotet är uppenbart, definierat och erkännt så tror jag inte att zombiehorderna skulle överleva särskillt länge. Och Maz Brooks skriver inte bara om en apokalyps: Han skriver om många olika uttbrott som gör att han varnar för det stora utbrottet. Det gör boken väldigt trovärdig. 
Dom vilda hoppen mellan olika delar, korta kapitel och självhjälpskaraktär gör den till ett klart must read. Det tillhör allmänbildningen folks!

Zombiehypen har fått större genomslag än vad man kunde tro. CDC, USA's smittskyddsinstitut, har nyligen lagt upp en guide för medborgarna i händelse av en Zombiekatastrof, vilket snabbt ledde till att deras hemsida kraschade vilket säger en del om deras egen beredskap tyvärr.

Judgement Day idag klockan 6

Eller snarare mellan klockan midnatt och tre imorgonbitti.
Detta är tydligen inget skämt. En domedagssekt som tidigare förutspådde världens undergång och misslyckats en gång tidigare. Den enda anledningen till att vi känner till det den här gången är att sekten brännt sina sista pengar på en massiv reklamkampanj.

Vad ska du göra dom sista timmarna innan gud demonterar hela världen (eller innan domedagssekten ännu en gång får skämmas för att gud inte håller sina avtalade möten?)

Det hittils bästa förslaget är från Boingboings kommentatorsfält:
"If [I] were more impulsive, I would go out an buy a bunch of inflatable dolls, and rent a helium tank of two, and go release them near this guy's church"

Själv tänker jag sätta mig i Pildamsparken och fortsätta läsa The Zombie Survival Guide av Max Brooks.

(Ett problem med att länka till en trovärdig källa är att det finns så många. Tydligen har den här nissen ett annat datum nämligen den 20:e maj dvs kl 18:00 idag. Så det finns så många källor men ingen trovärdig. Säger inte det allt?)


Varför står vi på två ben?

Io9 refererar en artikel som presenterar (ännu en) teori om varför vi utvecklade en upprätt gång på två ben. Läsare som följt med ett tag vet att evolution och knasiga teorier är lite av en fascination för mig. Av knasiga teorier är nog detta en av dom bättre:
Kortfattat så påstår David Carrier, biolog vid Utah Universitet att anledningen att vi blev tvåbenta var för att det ger ett övertag vid strider mellan konkurrerande hanar. Han drar paralleller med andra fyrbenta djur ofta reser sig på bakbenen vid konflikter. Både abstracten och Io9's artikel är underhållande men ack så bristfälliga (to be fair Io9 referar bara).

Forskning som cementerar eller utmanar fördomar
Nästan all forskning av vårt ursprung reflekterar dels samhället vi lever i och dels forskarens egna åsikter. Därför är det viktigt att försöka leta efter flera olika bevispunkter och försöka se hur teorin knyter an mot helheten. Var skeptisk mot all vetenskap som verkar bevisa individualism, marknadsekonomiskt beteende, biologiska skillnader mellan män och kvinnor, klasskillnader, osv. Allt som bara befäster etablerade sociala (och därför kortvariga och föränderliga) eller kulturella normer kräver solid bevisning. Forskning som utmanar rådande fördomar är i grunden mer intressant eftersom dom från första steget kritiseras hårdare och därför ofta har bättre kvallitet när dom når allmänheten. En studie som vill bevisa att kvinnor biologiskt är mer benägna att sminka sig tex skulle vara väldigt suspekt eftersom vi vet att detta är kulturellt betingat, övergående och vi har många exempel på andra kulturer där det inte är så. Trots det skulle sådana studier få (och har fått) stort utrymme eftersom det underbygger våra kulturella fördomar.

Varför står vi på två ben?
Det finns många teorier om varför vi övergav att gå med hjälp av frambenen och började gå upprätt. Den accepterade sanningen är att när skogarna i Afrika drog sig tillbaka och vi gav oss ut på savannen så valde den tidiga förmänniskan att gå upprätt för att:
 - minska ytan utsatt för solljus
 - se över gräsen och
 - springa mer effektivt
Samtliga av dessa är antingen fel eller otillräckliga. Ett par indicier för detta är att inget annat djur har anammat samma upprätta gång vid likadana omständigheter. Många djur ställer sig på bakbenen för att se långt eller se stor och skrämmande ut men inget annat djur har övergivit det fyrbenta rörelsemönstret om det inte finns andra stora fördelar (fåglar flyger tex). Inget annat djur har övergett kroppsbehåring för helkroppssvett i den miljön (ormar och ödlor har aldrig utvecklat hårlöshet, dom har aldrig haft hår). Varför skulle vi utveckla den effektiva men extremt vätskekrävande kylmetoden just när vi flyttar till en torr miljö?
 Direkta bevis finns för att kylfaktorn av att stå upp och svettas är minimal jämfört med alternativet söka skugga(!) och tvåbent gång är mycket mer energikrävande än fyrbent gång. Just eftersom att den är otillräcklig har den gett upphov till en uppsjö av alternativa teorier, the Aquatic Ape är en personlig favorit som kom från marginalen för att senare få större och större stöd.

The Aquatic Ape
säger helt enkelt att under en period i vår utveckling levde vi på stränder och sökte mat i dom grunda vattnen vid stranden. Detta gav upphov till upprätt gång, hårlöshet och flinka fingrar. Bevis finns i form av dels hur håren på kroppen följer en strömlinjeform och fettdepåer som är fördelade på kroppen precis som på sälar och andra marina däggdjur. Dessutom tyder mycket på att en marin diet gynnar utvecklingen av en stor hjärna. Problemet med teorin är att det saknas fossila bevis. Vi har bott vid stranden och vi har levt på en marin diet och det har antagligen varit viktigt för vår utveckling men allt tyder på att vi då redan gick på två ben och hade flinka fingrar. 

Från fyra ben via knogarna
 Vi gick från fyra ben till två ben via knog-gång som våra närmaste släktingar schimpanser och gorillor. Inte troligt. Det är troligare att vår gemensamma förfader hade liknande kroppsproportioner som schimpanser och att knoggång är en återanpassning från upprätt gång till fyrfota gång. Dessutom finns det idag starka bevis för att schimpanser och gorillor utvecklade sin unika gångart efter att vi skiljts åt och att vår gemensamma förfader inte gick på knogarna. Det är i huvudsak en populärvetenskaplig feltolkning. Schimpanser är inte våra förfäder - dom är våra kusiner, lika starkt evolutionärt anpassade som vi men i en annan riktning. 
 
Vi står upp för att slå på varandra
Så låt oss titta på den senaste hypotesen: Vi började gå på bakbenen för att vi slogs så mycket. Carriers bevis ligger i att knytnävsslag uppifrån och framifrån är mer effektiva än att slåss på fyra ben. Detta känns fel men jag kan inte motbevisa det rakt av. Låt oss säga att ett indicium skulle vara att en vältränad 90kg boxare skulle ha väldigt svårt att vinna mot en 70kg schimpans. Jag kan ha fel eller inte. Även om Carrier har rätt så är det inget bevis, det är ett indicium. Dessutom lämnar hans metodologi mycket att önska. Han mätte slagstyrkan hos människor i upprätt respektive fyrbent ställning. Jag skulle kunna motbevisa honom genom att mäta slagstyrkan hos en hund i motsvarande ställningar. Människan kan inte utveckla full styrka från fyrbent eller knästående position eftersom vi är lika utpräglade tvåbenta som hunden är utpräglat fyrbent.

Andra indicier på att våld inte var ett avgörande i vår utveckling: Om man tittar på hominidernas hörntänder så ser man tydligt att vi väldigt tidigt förlorade dom stora vassa hörntänder som schimpanser och gorillor har. Våra primatsläktingar använder sina hörntänder mer som varning och avskräckande uppvisningar än som jaktvapen. Hos primater kan man alltså se på storleken av hörntänderna hur viktigt våldsamma uppvisningar och slagsmål mellan hanar är. Ju mindre hörntänder desto fredligare primat. Detta är inte ett starkt bevis men det ger en generell riktning. Kom ihåg att hominiderna var väldigt varierade med väldigt varierat beteende. Ett tydligt exempel är skillnaden mellan bonobo och schimpansens beteende. Schimpansens extremt våldsamma beteende kan kopplas till en trängd naturlig miljö med höga stressnivåer på grund av inflyttning av människor och avskogning. Bonobons fredliga och matriarkala kultur kan förklaras av avsaknad av dessa faktorer. Men skillnaderna kan också förklaras av genetiska skillnader. Vi kan helt enkelt inte avgöra orsaken eftersom både schimpanser och bonobos har utvecklat en socialt överförbar kultur.

Socialt överförbar kultur
Ett av dom mest talande exemplen på hur en apflocks beteende kan helt förändras utan genetisk förändring har vi sett hos babianer. En forskargrupp följde en babianflock som uppvisade klassiska babianbeteenden som våldsamma slagsmål, alfahanar som trakasserade honor osv. När torka och sjukdom slog ut stora delar av flocken överlevde dom 'snällaste' hanarna och kulturen förändrades till en mer matriarkalisk struktur. Nya hanar införlivades i det nya beteendet genom att hela flocken straffade oacceptabelt beteende. Vad som såg ut att vara 'normalt' babianbeteende visade sig vara socialt, inlärt och föränderligt. Skillnaden mellan bonobos och schimpanser kan vara kulturell, miljöbetingad eller genetisk.
 (Jag har för mig att exemplet kommer från Amboseli Baboon Project men jag kan inte hitta en bra länk just nu. Men projektet är imponerande ändå.)

Vad betyder detta för vårt våldsamma förflutna?
Vi kan se att alla djur kan bli våldsamma när dom är trängda. Vi kan se att nästan alla djur kan lära sig ett våldsamt beteende om dom utvecklat en socialt överförbar kultur. Men vi kan inte se några tecken på att människan, våra närmaste förfäder och deras släktingar var mer våldsamma tvärt om minskar fossila tecken på våld och konkurrens stadigt med att vi utvecklas mot moderna människor. Dimorfism minskar, dvs storleksskillnaden mellan könen minskar vilket tyder på att andra system dominerar det sexuella urvalet. Det har föreslagits att när dimorfismen försvann ersattes den med kärleksförhållanden vilket skulle placera kärlek som uppfinning väldigt tidigt i människans utveckling.

Vad tror jag?
Den hypotes som jag känner är mest trolig är att den apa vi härstammar ifrån levde uppe i träden i dom Afrikanska skogarna. Genom en anpassning till att stå på horisontella grenar och stödja sig med en hand och använda den andra till att bära ungar, samla mat eller liknande aktiviteter utvecklade vi en upprätt hållning. Detta gav händerna möjlighet att utvecklas till mer och mer komplicerade verktyg. När vi lämnade träden utvecklade en gren ännu mer fingerfärdighet medan schimpansernas och gorillornas valde att återgå, delvis, till en fyrfota hållning. Det finns flera kul indicier på detta, den första är att varje nytt fossil har flyttat tillbaka tidpunkten för upprätt hållning. Det senaste är fyndet Ardi som flyttade tillbaka datumet till 4,4 miljoner år. (Schimpanser och människor skildes åt för c:a 6 m. år sedan.) Antagligen fanns det som en beteendemöjlighet långt tidigare eftersom många trädlevande apor som Gibbons och Näsapor använder det i nödfall. Vad detta innebär är att jag inte anser att den upprätta hållningen är unik eller svårförklarad. Avancerade och konstlade förklaringar är onödiga. Att det skulle bero på att vi var extremt våldsamma är motbevisat av många andra indicier och i grunden en onödig förklaring. Att en upprätt hållning och att gå på två ben var nödvändigt för att vi skulle kunna utveckla flinka fingrar och all efterföljande teknik är självklart men genom att se det, inte som en unik företeelse för människor utan som en vanlig teknik bland trädlevande apor så förlorar det sin mystik. Det behövs ingen enskild förklaring, inget vatten, inget våld och ingen savann.


Samlade Svenska Kulter

av Anders Fager är en stor novellsamling. Det är expansionspacket från Svenska Kulter, hans debut bok. Svenska kulter utgör första tredjedelen av Samlade Svenska Kulter (om jag förstått rätt, varför delade förlaget upp den så?).
Jag är ingen skräckfantast men den här samlingen har verkligen lyckats fånga mig. Novellerna kretsar kring religiösa organisationer på olika platser i Sverige. Religiösa i Lovecraftiansk anda. Gymnasietjejer som dyrkar träskmonster, pensionärer på ålderdomshem, bönder på sjuttonhundratalet eller överklassdamer i artonhundratalets Stockholm, det är stor bredd på novellerna. Större delen av noveller håller sig dock i nutid och Stockholm men som Malmöit blir jag imponerad av lokalkännedomen i dom fyra noveller som utspelas i Skåne. Men den håller ihop på ett förföriskt sätt ändå. Eller kanske just därför.
 En del av novellerna är bara ögonblicksbilder som den om händelsen på västerbron under fyra minuter mitt i natten. Andra länkar samman i varandra som flickorna från Borås och invandrarna från Malmö som ekar i flera noveller. Genom flera rör sig Ingemar Fredman som en grå eminens. Han dyker upp ibland bara i marginalen, ibland som protagonist men utan att ge särskilt mycket av sig själv. Till skillnad från Boråsflickorna som är väldigt explicita så visar Fredman inte särskilt mycket av vad han är eller vad han kan, kanske just därför är han också den karaktär som fångar mitt intresse. 

Men tillbaka till boken: Den går att läsa som en samling noveller men egentligen är det en roman, skriven som en novellsamling. Det finns kulter i Sverige. Ibland kommer det vanliga samhället i konflikt med dom som när Fager låter oss följa militären när dom mitt under Ubåtsjakten på åttiotalet upptäcker Dagondyrkare i Stockholms yttersta skärgård. Militären tar så klart dom ljusskygga individerna och deras undervattensbyggnader för en rysk ubåtsbas. Eller när en konstnär i Stockholms mediakåtaste cirklar får en underlig beställning på ett konstverk. Ibland bryter det Sära igenom det Ordinära. Ibland följer vi kulterna ner i det fördolda som när vi får följa Boråsflickorna eller en invandrarfamilj som ska hämta Mormor från Jugoslavien för att flytta till sitt nya hem.
Flera av novellerna knyts ihop med varandra på ett löst, nästan Pratchettskt, sätt. Protagonisten i en novell är statist i en annan. En händelse, central i en novell, skapar eko i andra. Men genom att väva en gemensam historia, tunn som spindelväv, skapas ett förföriskt sammanhang som nästan går att skymta.

En kort avslutande not om skräcklitteratur: Jag upplever att varje skräckförfattare har en egen privat fasa som han faller tillbaka på när historien inte är skrämmande nog i sig själv. Steven King kastar in grönt klet när storyn inte kan stå på egna ben. Jag har inget emot grönt klet men det skrämmer mig inte heller så många av hans historier lämnar mig oberörd. Lovecraft lär ha varit rädd för vatten och därför kommer också Dagon, tentakler och vatten att få en framstående roll. Jag tror (inbillar mig/ gissar...) att Anders Fagers privata skräck är sex. Sex är bra, sex kan alla relatera till. Sex berör. Är du inte beredd på att spendera ett par dagar av dit liv vältrandes i sex, kannibalism och tentakler så är detta inte en bok för dig. Annars är den perfekt. Men jag läser inte Fager som skräcklitteratur. I nästan alla noveller så är leder han in oss i en aktiv protagonist som agerar, handlar och tar sitt liv i egna händer. Därför blir det inte skrämmande utan spännande. Ja, där finns monster men eftersom offret inte är hjälplöst (eller jag som läsare identifierar mig med förövaren och inte offret) så är det inte skrämmande, bara läskigt. Jag läser den inte som skräck utan som Urban Fantasy.

Jag är nyfiken på vad Fager skulle göra av romanformatet.

Locus Award

Dom nominerade är inne och för en gångs skull så kan jag ha åsikter! Jag har läst mer än en bok i samma kategori. Ett par böcker har jag påbörjat men inte avslutat, jag kan se deras kvaliteter men om dom inte fångade mig kan jag inte rösta för dom.

Science Fiction Novel
* Surface Detail, Iain M. Banks (Orbit UK; Orbit US)
* Cryoburn, Lois McMaster Bujold (Baen)
* Zero History, William Gibson (Putnam; Viking UK)
* The Dervish House, Ian McDonald (Pyr; Gollancz)
* Blackout/All Clear, Connie Willis (Spectra)

Jag har läst Surface Detail och Blackout. Jag ska inte vara elak för jag läste aldrig ut Blackout. Så min åsikt, tillsammans med min dokumenterade nerdgasm inför Surface Detail gör detta till ett lätt val: Vote Banks!

Fantasy Novel
* Under Heaven, Guy Gavriel Kay (Penguin Canada; Roc)
* Kraken, China Miéville (Macmillan UK; Del Rey)
* Who Fears Death, Nnedi Okorafor (DAW)
* The Fuller Memorandum, Charles Stross (Ace; Orbit UK)
* The Sorcerer's House, Gene Wolfe (Tor)

Detta är en svårare kategori. Jag har läst Under Heaven och Kraken (Jag avslutade inte Who fears death - den var bra men tempot och tidpunkten konspirerade mot Okorafor). Min favoritförfattare är klart Miéville men mellan dessa två böcker måste Under Heaven vinna hands down. Vote Kay!

First Novel

* The Loving Dead, Amelia Beamer (Night Shade)
* The Hundred Thousand Kingdoms, N.K. Jemisin (Orbit UK; Orbit US)
* Shades of Milk and Honey, Mary Robinette Kowal (Tor)
* The Quantum Thief, Hannu Rajaniemi (Gollancz; Tor)
* How to Live Safely in a Science Fictional Universe, Charles Yu (Pantheon)

Jag har läst 100.000 kingdoms och The Quantum Thief. Hundra K är bra, den är till och med skitbra men det går inte att jämföra med QT: Rajaniemi lyckades trycka på alla mina knappar. Han är precis lika bra som Jemisin men vissa saker har inte med kvalitet att göra utan personlig smak och han lyckades fånga min smak över hela listan: Vote Rajaniemi!


Young Adult Book

* Ship Breaker, Paolo Bacigalupi (Little, Brown)
* Mockingjay, Suzanne Collins (Scholastic)
* Enchanted Glass, Diana Wynne Jones (HarperCollins UK; Greenwillow)
* I Shall Wear Midnight, Terry Pratchett (Gollancz; HarperCollins)
* Behemoth, Scott Westerfeld (Simon Pulse; Simon & Schuster UK)

Detta är den svåraste kategorin för mig: Jag har bara läst I shall wear midnight och jag kan inte se hur den skulle vara bäst i sin kategori. Pratchett är inte vad Pratchett har varit (vi kommer att älska och läsa dig ändå Terry men sant ska vara sant). Inte mot Bacigalupi och Wynne Jones. Jag vet inte, jag lägger ner min röst...


Novella
* Bone and Jewel Creatures, Elizabeth Bear (Subterranean)
* The Lifecycle of Software Objects, Ted Chiang (Subterranean)
* The Mystery Knight, George R.R. Martin (Warriors)
* Troika, Alastair Reynolds (Godlike Machines)
* The Lady Who Plucked Red Flowers beneath the Queen’s Window’”, Rachel Swirsky (Subterranean Summer ’10)

Ted Chiang är en av mina favorit novellister (heter det så på Svenska?) Men hans lider av samma problem som I shall wear midnight: Det är inte hans starkaste kort. I kamp mot tre noveller av Bear, Martin och Reynolds så kan jag inte utala mig utan att ha läst dom. Jag måste ovilligt lägga ner mig röst och knalla ner till bokhandeln....

RSS 2.0