socialistsimon

Io9 refererar en artikel som presenterar (ännu en) teori om varför vi utvecklade en upprätt gång på två ben. Läsare som följt med ett tag vet att evolution och knasiga teorier är lite av en fascination för mig. Av knasiga teorier är nog detta en av dom bättre:
Kortfattat så påstår David Carrier, biolog vid Utah Universitet att anledningen att vi blev tvåbenta var för att det ger ett övertag vid strider mellan konkurrerande hanar. Han drar paralleller med andra fyrbenta djur ofta reser sig på bakbenen vid konflikter. Både abstracten och Io9's artikel är underhållande men ack så bristfälliga (to be fair Io9 referar bara).

Forskning som cementerar eller utmanar fördomar
Nästan all forskning av vårt ursprung reflekterar dels samhället vi lever i och dels forskarens egna åsikter. Därför är det viktigt att försöka leta efter flera olika bevispunkter och försöka se hur teorin knyter an mot helheten. Var skeptisk mot all vetenskap som verkar bevisa individualism, marknadsekonomiskt beteende, biologiska skillnader mellan män och kvinnor, klasskillnader, osv. Allt som bara befäster etablerade sociala (och därför kortvariga och föränderliga) eller kulturella normer kräver solid bevisning. Forskning som utmanar rådande fördomar är i grunden mer intressant eftersom dom från första steget kritiseras hårdare och därför ofta har bättre kvallitet när dom når allmänheten. En studie som vill bevisa att kvinnor biologiskt är mer benägna att sminka sig tex skulle vara väldigt suspekt eftersom vi vet att detta är kulturellt betingat, övergående och vi har många exempel på andra kulturer där det inte är så. Trots det skulle sådana studier få (och har fått) stort utrymme eftersom det underbygger våra kulturella fördomar.

Varför står vi på två ben?
Det finns många teorier om varför vi övergav att gå med hjälp av frambenen och började gå upprätt. Den accepterade sanningen är att när skogarna i Afrika drog sig tillbaka och vi gav oss ut på savannen så valde den tidiga förmänniskan att gå upprätt för att:
 - minska ytan utsatt för solljus
 - se över gräsen och
 - springa mer effektivt
Samtliga av dessa är antingen fel eller otillräckliga. Ett par indicier för detta är att inget annat djur har anammat samma upprätta gång vid likadana omständigheter. Många djur ställer sig på bakbenen för att se långt eller se stor och skrämmande ut men inget annat djur har övergivit det fyrbenta rörelsemönstret om det inte finns andra stora fördelar (fåglar flyger tex). Inget annat djur har övergett kroppsbehåring för helkroppssvett i den miljön (ormar och ödlor har aldrig utvecklat hårlöshet, dom har aldrig haft hår). Varför skulle vi utveckla den effektiva men extremt vätskekrävande kylmetoden just när vi flyttar till en torr miljö?
 Direkta bevis finns för att kylfaktorn av att stå upp och svettas är minimal jämfört med alternativet söka skugga(!) och tvåbent gång är mycket mer energikrävande än fyrbent gång. Just eftersom att den är otillräcklig har den gett upphov till en uppsjö av alternativa teorier, the Aquatic Ape är en personlig favorit som kom från marginalen för att senare få större och större stöd.

The Aquatic Ape säger helt enkelt att under en period i vår utveckling levde vi på stränder och sökte mat i dom grunda vattnen vid stranden. Detta gav upphov till upprätt gång, hårlöshet och flinka fingrar. Bevis finns i form av dels hur håren på kroppen följer en strömlinjeform och fettdepåer som är fördelade på kroppen precis som på sälar och andra marina däggdjur. Dessutom tyder mycket på att en marin diet gynnar utvecklingen av en stor hjärna. Problemet med teorin är att det saknas fossila bevis. Vi har bott vid stranden och vi har levt på en marin diet och det har antagligen varit viktigt för vår utveckling men allt tyder på att vi då redan gick på två ben och hade flinka fingrar. 

Från fyra ben via knogarna
 Vi gick från fyra ben till två ben via knog-gång som våra närmaste släktingar schimpanser och gorillor. Inte troligt. Det är troligare att vår gemensamma förfader hade liknande kroppsproportioner som schimpanser och att knoggång är en återanpassning från upprätt gång till fyrfota gång. Dessutom finns det idag starka bevis för att schimpanser och gorillor utvecklade sin unika gångart efter att vi skiljts åt och att vår gemensamma förfader inte gick på knogarna. Det är i huvudsak en populärvetenskaplig feltolkning. Schimpanser är inte våra förfäder - dom är våra kusiner, lika starkt evolutionärt anpassade som vi men i en annan riktning. 
 
Vi står upp för att slå på varandra
Så låt oss titta på den senaste hypotesen: Vi började gå på bakbenen för att vi slogs så mycket. Carriers bevis ligger i att knytnävsslag uppifrån och framifrån är mer effektiva än att slåss på fyra ben. Detta känns fel men jag kan inte motbevisa det rakt av. Låt oss säga att ett indicium skulle vara att en vältränad 90kg boxare skulle ha väldigt svårt att vinna mot en 70kg schimpans. Jag kan ha fel eller inte. Även om Carrier har rätt så är det inget bevis, det är ett indicium. Dessutom lämnar hans metodologi mycket att önska. Han mätte slagstyrkan hos människor i upprätt respektive fyrbent ställning. Jag skulle kunna motbevisa honom genom att mäta slagstyrkan hos en hund i motsvarande ställningar. Människan kan inte utveckla full styrka från fyrbent eller knästående position eftersom vi är lika utpräglade tvåbenta som hunden är utpräglat fyrbent.

Andra indicier på att våld inte var ett avgörande i vår utveckling: Om man tittar på hominidernas hörntänder så ser man tydligt att vi väldigt tidigt förlorade dom stora vassa hörntänder som schimpanser och gorillor har. Våra primatsläktingar använder sina hörntänder mer som varning och avskräckande uppvisningar än som jaktvapen. Hos primater kan man alltså se på storleken av hörntänderna hur viktigt våldsamma uppvisningar och slagsmål mellan hanar är. Ju mindre hörntänder desto fredligare primat. Detta är inte ett starkt bevis men det ger en generell riktning. Kom ihåg att hominiderna var väldigt varierade med väldigt varierat beteende. Ett tydligt exempel är skillnaden mellan bonobo och schimpansens beteende. Schimpansens extremt våldsamma beteende kan kopplas till en trängd naturlig miljö med höga stressnivåer på grund av inflyttning av människor och avskogning. Bonobons fredliga och matriarkala kultur kan förklaras av avsaknad av dessa faktorer. Men skillnaderna kan också förklaras av genetiska skillnader. Vi kan helt enkelt inte avgöra orsaken eftersom både schimpanser och bonobos har utvecklat en socialt överförbar kultur.

Socialt överförbar kultur
Ett av dom mest talande exemplen på hur en apflocks beteende kan helt förändras utan genetisk förändring har vi sett hos babianer. En forskargrupp följde en babianflock som uppvisade klassiska babianbeteenden som våldsamma slagsmål, alfahanar som trakasserade honor osv. När torka och sjukdom slog ut stora delar av flocken överlevde dom 'snällaste' hanarna och kulturen förändrades till en mer matriarkalisk struktur. Nya hanar införlivades i det nya beteendet genom att hela flocken straffade oacceptabelt beteende. Vad som såg ut att vara 'normalt' babianbeteende visade sig vara socialt, inlärt och föränderligt. Skillnaden mellan bonobos och schimpanser kan vara kulturell, miljöbetingad eller genetisk.
 (Jag har för mig att exemplet kommer från Amboseli Baboon Project men jag kan inte hitta en bra länk just nu. Men projektet är imponerande ändå.)

Vad betyder detta för vårt våldsamma förflutna?
Vi kan se att alla djur kan bli våldsamma när dom är trängda. Vi kan se att nästan alla djur kan lära sig ett våldsamt beteende om dom utvecklat en socialt överförbar kultur. Men vi kan inte se några tecken på att människan, våra närmaste förfäder och deras släktingar var mer våldsamma tvärt om minskar fossila tecken på våld och konkurrens stadigt med att vi utvecklas mot moderna människor. Dimorfism minskar, dvs storleksskillnaden mellan könen minskar vilket tyder på att andra system dominerar det sexuella urvalet. Det har föreslagits att när dimorfismen försvann ersattes den med kärleksförhållanden vilket skulle placera kärlek som uppfinning väldigt tidigt i människans utveckling.

Vad tror jag?
Den hypotes som jag känner är mest trolig är att den apa vi härstammar ifrån levde uppe i träden i dom Afrikanska skogarna. Genom en anpassning till att stå på horisontella grenar och stödja sig med en hand och använda den andra till att bära ungar, samla mat eller liknande aktiviteter utvecklade vi en upprätt hållning. Detta gav händerna möjlighet att utvecklas till mer och mer komplicerade verktyg. När vi lämnade träden utvecklade en gren ännu mer fingerfärdighet medan schimpansernas och gorillornas valde att återgå, delvis, till en fyrfota hållning. Det finns flera kul indicier på detta, den första är att varje nytt fossil har flyttat tillbaka tidpunkten för upprätt hållning. Det senaste är fyndet Ardi som flyttade tillbaka datumet till 4,4 miljoner år. (Schimpanser och människor skildes åt för c:a 6 m. år sedan.) Antagligen fanns det som en beteendemöjlighet långt tidigare eftersom många trädlevande apor som Gibbons och Näsapor använder det i nödfall. Vad detta innebär är att jag inte anser att den upprätta hållningen är unik eller svårförklarad. Avancerade och konstlade förklaringar är onödiga. Att det skulle bero på att vi var extremt våldsamma är motbevisat av många andra indicier och i grunden en onödig förklaring. Att en upprätt hållning och att gå på två ben var nödvändigt för att vi skulle kunna utveckla flinka fingrar och all efterföljande teknik är självklart men genom att se det, inte som en unik företeelse för människor utan som en vanlig teknik bland trädlevande apor så förlorar det sin mystik. Det behövs ingen enskild förklaring, inget vatten, inget våld och ingen savann.