socialistsimon

eller varför nyliberalismen aldrig kan lösa några problem!

Jag hyser ett gränslöst förakt för lappmänniskor. Arga lappar är den lägsta formen av passivt agressivt beteende. Detta är en av mina fördomar som jag vårdar ömt; Att lappmänniskor ligger strax under 'näthatare'.

Jag har en hund som jag brukar rasta på en kommunal rastgård i ett s.k. medelklassområde. Där har det nyligen satts upp en lång lapp om vikten av att ta upp hundbajs efter sig. Lappmänniskan hänger sig till den nyliberala hundskitsteorin.

 

Nyliberal hundskit:
"Om alla hundägare tar upp efter sin egen hund så..."

Jag är en ansvarstagande hundägare som alltid har en påse med mig och alltid tar upp efter min hund. Vad Nyliberalerna inte inser är att jag inte äger Gudalika förmågor. Alltid är i alla mänskiga sammanhang max 99% av alla hundlortar! Det finns många anledningar till den sista procenten. Man ser inte att hunden gör sina affärer, den gör det en andra gång och man har slut på påsar, osv.
Om vi är ett hundratal hundägare som alla alltid tar upp efter våra egna hundar kommer rastgården snart att fyllas med ett ogenombrytbart lager av kompakt hundskit!

Ett annat sätt att se det är att en hund lämnar efter sig ungefär 700 korvar om året. I alla väder och siktförhållanden, på alla möjliga och omöjliga ställen. Försök nu föreställa dig nivån av bajs-OCD man måste ha för att i hällregn och snöstorm krypa efter hunden genom buskar och snår med en ficklampa för att fånga den där hundrade lorten.

Den nyliberala idén bygger på att alla är gudalikt fullkomliga i alla sina företaganden. Varje kvarlämnad hundlort beviar för nyliberalen att andra motmänniskor är lata, respektlösa och Dåliga Människor.

Därav Lappen.

 

Istället för att kräva övermänsklig noggrannhet av samtliga medborgare anställer man en kommunalarbetare som tar upp alla 'herrelössa hundlortar'. Det är en enkel och ansvarsbefriande lösning som alienerar hundägaren från sitt ansvar för rastgården. Det är i grunden 'Någon Annans Problem'. Nyliberalen skulle inte överleva som idé om det inte vore för att Den Socialdemokratiska idéen arbetar tyst i bakgrunden.

Men rastplatsen blir ren. Ibland. Det innebär också att medelklassens hundrastplatser är renare än arbetareklassens eftersom Lappmänniskor inte drar sig för att ringa och klaga på att hundbajsarbetaren inte plockat upp efter oss. Den Socialdemokratiska hundskitsteorin funkar halvbra men bygger in en alienering från kollektivet och vårt gemensamma ansvar. Den har också flera stora nackdelar: Den göder De Nyliberala Hundskitsfascisternas Pösmyndiga illusion om sin egen Gudalika förträfflighet! De tror verkligen att de alltid plockar upp efter sig och sin hund och kan därför se ner på alla andra som uppenbarligen inte är Perfekta och Gudalika.

 

Den Socialistiska hundrastplatshypotesen.

Så namngiven för att det är den Socialistsimon försöker följa.

Under en period fanns det en skyffel och skrapa i min hundrastplats.Den socialistiska hundrastplatspolicin bygger på kommunens medverkan. Man kan inte skapa Socialism i en Hundrastplats allena. Men den bygger inte på kommunens arbete.

När man står i hundrastgårde med sin hund och väntar med skyffel i hand så är det så lätt att fösa upp en torkad herrelös skit. Eller så kan man ta sin hunds avföring och en korv som ligger berdvid.

Varje ansvarskännande hundägare tar också ansvar för det gemensamma. Det vackra med denna teori är att den inte kräver allas deltagande för att jag ska få possitiva effekter: Jag känner mig God och Ansvarstagande och rastplatsen jag besöker blir snabbt väldigt ren. När det fanns en gemensam skyffel så tog det bara några veckor innan jag märkte tydliga resultat! Aldeles oavsett vad de andra hundägarna gör så tar jag ansvar för mig och mina medhundägare.För på samma sätt som jag bara lyckas ta upp 99% av mina lortar så är det antagligen 'bara' 99% av hundägarna som gör som jag. I Nyliberalernas värld göder den sista procenten pösmyndihet och människoförakt -  i min socialistiska värl märks de inte ens. Tänk efter har vi råd att bygga system som inte ens klarar av en procents felmarginal? En Försäkringskassa som verkar haverera och kollapsa för att en procent fuskar (Det är alltíd ungefär en procent som fuskar, ofta med enstaka vabbdagar eller sjukdagar i alla stora undersökningar om fusket). Hade det varit en hiss, en brandtrappa eller ett flygplan så hade man förbjudit den sortens ömtåliga byggen.

Tyvärr finns det gränser för hur långt jag är villig att sträcka mig: Jag vägrar ta upp en annan hundägares skit men min hand. Jag vill inte lägga ut 15 öre för en hundpåse på någon annans bajs! Det är för äkligt att ha någon annans gamla bajs i handen för att jag ska göra det men om jag har en skrapa och skyffel är det en helt annan sak.

Det funkgerar som alla andra hjälpsamma saker vi gör. Om jag ändå är och handlar köper jag gärna en choklad till en kollega på jobbet men jag drar mig för att gå enbart för det. Är det dubbelt arbete är det mycket, är det i sammband med mitt eget arbete blir merarbetet försumbart.

Eller så kör vi nyliberalt och dukar under för Hundskitsfascisterna.
Sydsvenskan har gjort sitt val.

 

Det tråkiga är att hundskitsfascisterna tror på så mycket dumt. Att de aldrig begått något brott, och därför accepterar övervakningssamhället för att 'Har man inte gjort något fel har man inget att frukta.' Att folk utan försäkring får skylla sig själv, att folk som röker inte ska ha socialbidrag osv etc mm.

Själva är de ju perfekta.

Bara de tro på att valfrihet är bättre än gemenskap, lägre skatt är bättre än sjukvård...