Hard SF
Har ni läst något av Greg Egan?
Om inte så gör det.
Jag läste hans Incandescence för ett tag sedan och fastnade för hans stil direkt. Av flera bra anledningar och någon dålig har jag inte hunnit läsa något annat av honom förrän nu. Först lite om hans stil. Egan skriver hård SF, stenhård SF. Och med det menar jag inte, blodig laserskjutande mil SF som tex Richard Morgan utan i benämningen tech/science dominerad SF. I Egans böcker är teknik och vetenskap inte ett stöd för historien, det är historien. På samma sätt som LeGuin använder genusidéer för att driva historien i flera av sina Ekumenen böcker använder Egan vetenskaplig upptäckt för att driva sina. Känner du att ett helt kapitel med utförliga beskrivningar av vetenskapliga experiment inte är din kopp te så ska du definitivt läsa Egan; Det kommer att ändra din boksmak!
Diaspora är det senaste fyndet.
Yatima är föräldralös. I hens värld av virtuell verklighet betyder det att datorn som är hens hem har satt ihop programmet för hens personlighet slumpvis istället för att göra det som vanligt genom att rekombinera dom olika delarna av hens föräldrar. (Eftersom datorgenererade personligheter inte rimligen kan ha ett kön leker Egan med personliga pronomen. Yatima och hens virtuella vänner kallas för "ve" istället för "he" eller "she") I hens värld finns det tre typer av personer. Virtuals som lever i polises, dvs datorgenererade verkligheter, fleshers som är "vanliga" människor och gleisner robotar, dvs mjukvarobaserade personligheter som har en egen kropp och därför lever huvudsakligen i den fysiska verkligheten och inte i ett datorprogram. Könsspecifika pronomen används uteslutande för fleshers och föredetta fleshers.
Boken handlar dels om hur en enorm katastrof driver mänskligheten (och i "mänskligheten" räknar jag in både Yatimas virtuella släktingar och gleisner robottar) till att fly först solsystemet och sedan galaxen och dels om Yatima och hens resa.
I Diaspora är det datorgenrerade personligheter och kosmologi som är dom två bärande trådarna. Egans kosmologi är både vacker och intressant. Även om den är spekulativ är den spännande och trovärdig.
Läs, läs, läs!
/s
Om inte så gör det.
Jag läste hans Incandescence för ett tag sedan och fastnade för hans stil direkt. Av flera bra anledningar och någon dålig har jag inte hunnit läsa något annat av honom förrän nu. Först lite om hans stil. Egan skriver hård SF, stenhård SF. Och med det menar jag inte, blodig laserskjutande mil SF som tex Richard Morgan utan i benämningen tech/science dominerad SF. I Egans böcker är teknik och vetenskap inte ett stöd för historien, det är historien. På samma sätt som LeGuin använder genusidéer för att driva historien i flera av sina Ekumenen böcker använder Egan vetenskaplig upptäckt för att driva sina. Känner du att ett helt kapitel med utförliga beskrivningar av vetenskapliga experiment inte är din kopp te så ska du definitivt läsa Egan; Det kommer att ändra din boksmak!
Diaspora är det senaste fyndet.
Yatima är föräldralös. I hens värld av virtuell verklighet betyder det att datorn som är hens hem har satt ihop programmet för hens personlighet slumpvis istället för att göra det som vanligt genom att rekombinera dom olika delarna av hens föräldrar. (Eftersom datorgenererade personligheter inte rimligen kan ha ett kön leker Egan med personliga pronomen. Yatima och hens virtuella vänner kallas för "ve" istället för "he" eller "she") I hens värld finns det tre typer av personer. Virtuals som lever i polises, dvs datorgenererade verkligheter, fleshers som är "vanliga" människor och gleisner robotar, dvs mjukvarobaserade personligheter som har en egen kropp och därför lever huvudsakligen i den fysiska verkligheten och inte i ett datorprogram. Könsspecifika pronomen används uteslutande för fleshers och föredetta fleshers.
Boken handlar dels om hur en enorm katastrof driver mänskligheten (och i "mänskligheten" räknar jag in både Yatimas virtuella släktingar och gleisner robottar) till att fly först solsystemet och sedan galaxen och dels om Yatima och hens resa.
I Diaspora är det datorgenrerade personligheter och kosmologi som är dom två bärande trådarna. Egans kosmologi är både vacker och intressant. Även om den är spekulativ är den spännande och trovärdig.
Läs, läs, läs!
/s
Forest of Hands and Teeth
Carrie Ryan har i boken Forest of Hands and Teeth skapat en post apokalyptisk dystopia av enormt mått. Jag har sällan sett en framtid så mörk utan att den glider över i ren domedagsprofetia (som On the Beach av Nevil Shute tex).
Som du hör på namnet så handlar det om just en Zombie Apokalyps™.
Mary lever i en liten by mitt inne i skogen, skogen av händer och tänder, och deras lilla samhälle är helt isolerat bakom sina stacket som håller zombierna ute. Så har det varit i flera generationer. Marys mor har berättat sagor för henne. Sagor om tiden innan zombierna kom, om tiden innan dom döda återvänder. Men det har gått så många generationer att det inte finns något kvar av historia. Bara enstaka minnesbilder och sagor. Men Mary drömmer om att det finns något bortom skogen, en plats utan zombier, och allra mest drömmer hon om havet.
En zombiebok som kan bli en zombieboksklassiker, en kärlekssaga och en Coming-age-story med en ung kvinna i huvudrollen. Ryan går på den där svåra linan mellan Oh-jag-är-kvinna-så-jag-måste-bete-mig-som-ett-våp och Fan-vad-jag-är-trött-på-våp-rollen-jag-tar-en-yxa-och-hackar-zombies. Hade hon gått för långt åt ena eller andra hållet så hade protagonisten tappat antingen trovärdighet (Kvinnor i puritanska isolerade byar med zombiehorder utanför har vissa krav på sig) eller mitt intresse (det finns en gräns för hur mycket våperier jag står ut med innan det går från att "samhällets förväntningar på Mary är ett hinder" till "Hon faktiskt är ett våp")
Jag gillade helt klart både storyn och världen.
Gillar du Zombies så ska du inte missa Forest of Hands and Teeth.
/s
Som du hör på namnet så handlar det om just en Zombie Apokalyps™.
Mary lever i en liten by mitt inne i skogen, skogen av händer och tänder, och deras lilla samhälle är helt isolerat bakom sina stacket som håller zombierna ute. Så har det varit i flera generationer. Marys mor har berättat sagor för henne. Sagor om tiden innan zombierna kom, om tiden innan dom döda återvänder. Men det har gått så många generationer att det inte finns något kvar av historia. Bara enstaka minnesbilder och sagor. Men Mary drömmer om att det finns något bortom skogen, en plats utan zombier, och allra mest drömmer hon om havet.
En zombiebok som kan bli en zombieboksklassiker, en kärlekssaga och en Coming-age-story med en ung kvinna i huvudrollen. Ryan går på den där svåra linan mellan Oh-jag-är-kvinna-så-jag-måste-bete-mig-som-ett-våp och Fan-vad-jag-är-trött-på-våp-rollen-jag-tar-en-yxa-och-hackar-zombies. Hade hon gått för långt åt ena eller andra hållet så hade protagonisten tappat antingen trovärdighet (Kvinnor i puritanska isolerade byar med zombiehorder utanför har vissa krav på sig) eller mitt intresse (det finns en gräns för hur mycket våperier jag står ut med innan det går från att "samhällets förväntningar på Mary är ett hinder" till "Hon faktiskt är ett våp")
Jag gillade helt klart både storyn och världen.
Gillar du Zombies så ska du inte missa Forest of Hands and Teeth.
/s
Doctorow gör det igen
For the Win av Cory Doctorow handlar om ett ämne som ligger mig nära om hjärtat.
(Är du insatt i hur onlinespel och Goldfarming fungerar kan du hoppa över den första delen.)
MMORPG och Goldfarmers
Om du spelar onlinespel (MMORPG) så har du träffat på dom. Goldfarmers, macro miners och andra personer som utnyttjar spelet du spelar ärligt och för nöjes skull, för att istället tjäna pengar. Dom skillar upp chars och säljer, dom kör missions, dungeons och grindar för att tjäna ihop ingame pengar och speciella föremål som dom säljer till oseriösa spelare som inte orkar göra det själva. Detta gör att du kan lägga ner din speltid för att bygga upp din char och din wallet i veckor och månader men en idiot med pengar kan hoppa in spelet och få allt du kämpat för på en halvtimme. För alla ni som spelar MMORPG's är detta något som man väl känner till och problemen är uppenbara.
Ett spel som inte lyckas reglera och (även om det är omöjligt att utrota dom) hålla mängden "oseriösa" spelare och Goldfarmers på en låg nivå, kan helt urarta. Ett spel med många goldfarmers blir helt enkelt inte roligt att spela. Men långt innan det händer får goldfarmers dina aktiviteter att minska i värde. Ett exempel, om du kör en dungeon som tar en timme och är tänkt att ge en viss reward. (Tänk spelglädje per speltimme) och en stor grupp goldfarmers kör samma eller liknande dungeons i timmar i sträck och kastar ut sakerna som man hittar där på marknaden för ingame pengar så skapar det inflation och din spelglädje/timme minskar. Personer som köper ingame fördelar för IRL pengar är ofta föraktade och guldfarmare är hatade. Många spelare kan tänka sig att kasta bort surt förvärvade speltillgångar bara för att klämma åt en farmare.
Det ses som en samhällstjänst.
Många spel har börjat skapa en "laglig" marknad för spelfördelar och ingame pengar. På så sätt hoppas man dels kunna reglera mängden pengar och dels se till att inkomsterna kanaliseras till företaget som skapat spelet.
For the Win
Matthew är Goldfarmer. Han och hans spelarlag är en av dom bästa i fabriken. När boken börjar bestämmer han om hans polare för att sluta och bilda eget. Dom kommer snart i konflikt med sin gamla chef som inte är intresserad av konkurens.
Mala kallar sig General Robotwallah. Hon och hennes vänner är stenhårda PVPare. Dom regerar på slagfältet och spelar inte bara skikligt utan även taktiskt. Dom spenderar sin lediga tid och sina fickpengar på ett internet café. En dag blir dom kontaktade av en person som erbjuder att anställa dom för att jaga Goldfarmers. Mala och hennes armé gör succé på slagfältet och dom extra pengarna förändrar helt hennes och hennes familjs liv.
En dag när hon jagar Goldfarmers blir hon påhoppad av en spelare som kallar sig Big Sister Nor, och kommer IWWWW eller The Webblies[1]. En fackförening för farmare!
Doctorow är fullt medveten om hur hatade Goldfarmers är i spelarvärlden och därför är det för det första ett väldigt modigt steg att ha dom som huvudpersoner i boken. Dessutom är FTW en av hans mest politiska böcker någonsinn. FTW är satt i det fantastiska fönster mitt emellan Nu och Sen. Near Future SF!
Spelen som historien utspelas i är underbara. Jag skulle själv vilja spela Zombie Mecha, ett spel där man utrustad i enorma Battlesuits kämpar mot zombies eller Svartalfheim som verkar vara en uppföljare till World of Warcraft. Nästan allt teknologi i boken är sånt som finns redan eller som är precis runt hörnet. Men en sak som är kul är att spelföretagen i hans värld har infört Mechanical Turks. Det är spelare som jobbar extra som lägsta leveln av sytemoperatörer eller högsta nivån av spel AI. När en spelare i ett spel gör något helt oförutsägbart som tex försöker ta sig in i en byggnad som ingen har tänkt på kan vara en genväg så kopplas en Turk in och bestämmer layout på den lilla kartbiten, eller om en spelare försöker driva en konversation med en NPC char längre än vad som är programerat så tar en Turk över konversationen för spelets räkning.
En annan inovation som känns som om den är precis runt hörnet är att ingame pengar handlas på börsen. Tex kan Guld/ISK/Runes köpas och säljas eller användas som säkerhet i hedgefonder eller andra värdepappper. Det är egentligen inte konstigare än att använda framtida kaffeskördar eller megahotell i Dubai som ännu inte blivit byggda som grundplåt i investeringsfonder. På samma sätt som hotellets värde bestäms av hur gästerna trivs eller kaffeskörden beror på hur stor den är och hur mycket folk kommer att vilja dricka så bestäms värdet på spelpengar av hur mycket som finns i spelet, hur mycket som finns att köpa och sälja utanför spelet och av hur kul spelet är, dvs hur många spelare som kommer att spela det när fonderna säljs. Det är ett logiskt nästa steg på finansmarknaden helt enkelt.
Men den stora behållningen är kampen för drägliga arbetsförhållanden i Kina, Indien och SydOst Asien för dom som farmar spelen. Kampen för att få rätt till allt som vi tar för givet.
Doctorows förra bok Makers var en besvikelse för mig, den vara bara bra, inte underbar.
FTW är allt jag hade kunnat önska mig och lite till. Den är ett Must-Read för alla moderna Socialister och ett Must-Read för alla gamers. Alla ni andra kommer antagligen att bara tycka att den är bra, inte underbar...
/s
(Är du insatt i hur onlinespel och Goldfarming fungerar kan du hoppa över den första delen.)
MMORPG och Goldfarmers
Om du spelar onlinespel (MMORPG) så har du träffat på dom. Goldfarmers, macro miners och andra personer som utnyttjar spelet du spelar ärligt och för nöjes skull, för att istället tjäna pengar. Dom skillar upp chars och säljer, dom kör missions, dungeons och grindar för att tjäna ihop ingame pengar och speciella föremål som dom säljer till oseriösa spelare som inte orkar göra det själva. Detta gör att du kan lägga ner din speltid för att bygga upp din char och din wallet i veckor och månader men en idiot med pengar kan hoppa in spelet och få allt du kämpat för på en halvtimme. För alla ni som spelar MMORPG's är detta något som man väl känner till och problemen är uppenbara.
Ett spel som inte lyckas reglera och (även om det är omöjligt att utrota dom) hålla mängden "oseriösa" spelare och Goldfarmers på en låg nivå, kan helt urarta. Ett spel med många goldfarmers blir helt enkelt inte roligt att spela. Men långt innan det händer får goldfarmers dina aktiviteter att minska i värde. Ett exempel, om du kör en dungeon som tar en timme och är tänkt att ge en viss reward. (Tänk spelglädje per speltimme) och en stor grupp goldfarmers kör samma eller liknande dungeons i timmar i sträck och kastar ut sakerna som man hittar där på marknaden för ingame pengar så skapar det inflation och din spelglädje/timme minskar. Personer som köper ingame fördelar för IRL pengar är ofta föraktade och guldfarmare är hatade. Många spelare kan tänka sig att kasta bort surt förvärvade speltillgångar bara för att klämma åt en farmare.
Det ses som en samhällstjänst.
Många spel har börjat skapa en "laglig" marknad för spelfördelar och ingame pengar. På så sätt hoppas man dels kunna reglera mängden pengar och dels se till att inkomsterna kanaliseras till företaget som skapat spelet.
For the Win
Matthew är Goldfarmer. Han och hans spelarlag är en av dom bästa i fabriken. När boken börjar bestämmer han om hans polare för att sluta och bilda eget. Dom kommer snart i konflikt med sin gamla chef som inte är intresserad av konkurens.
Mala kallar sig General Robotwallah. Hon och hennes vänner är stenhårda PVPare. Dom regerar på slagfältet och spelar inte bara skikligt utan även taktiskt. Dom spenderar sin lediga tid och sina fickpengar på ett internet café. En dag blir dom kontaktade av en person som erbjuder att anställa dom för att jaga Goldfarmers. Mala och hennes armé gör succé på slagfältet och dom extra pengarna förändrar helt hennes och hennes familjs liv.
En dag när hon jagar Goldfarmers blir hon påhoppad av en spelare som kallar sig Big Sister Nor, och kommer IWWWW eller The Webblies[1]. En fackförening för farmare!
Doctorow är fullt medveten om hur hatade Goldfarmers är i spelarvärlden och därför är det för det första ett väldigt modigt steg att ha dom som huvudpersoner i boken. Dessutom är FTW en av hans mest politiska böcker någonsinn. FTW är satt i det fantastiska fönster mitt emellan Nu och Sen. Near Future SF!
Spelen som historien utspelas i är underbara. Jag skulle själv vilja spela Zombie Mecha, ett spel där man utrustad i enorma Battlesuits kämpar mot zombies eller Svartalfheim som verkar vara en uppföljare till World of Warcraft. Nästan allt teknologi i boken är sånt som finns redan eller som är precis runt hörnet. Men en sak som är kul är att spelföretagen i hans värld har infört Mechanical Turks. Det är spelare som jobbar extra som lägsta leveln av sytemoperatörer eller högsta nivån av spel AI. När en spelare i ett spel gör något helt oförutsägbart som tex försöker ta sig in i en byggnad som ingen har tänkt på kan vara en genväg så kopplas en Turk in och bestämmer layout på den lilla kartbiten, eller om en spelare försöker driva en konversation med en NPC char längre än vad som är programerat så tar en Turk över konversationen för spelets räkning.
En annan inovation som känns som om den är precis runt hörnet är att ingame pengar handlas på börsen. Tex kan Guld/ISK/Runes köpas och säljas eller användas som säkerhet i hedgefonder eller andra värdepappper. Det är egentligen inte konstigare än att använda framtida kaffeskördar eller megahotell i Dubai som ännu inte blivit byggda som grundplåt i investeringsfonder. På samma sätt som hotellets värde bestäms av hur gästerna trivs eller kaffeskörden beror på hur stor den är och hur mycket folk kommer att vilja dricka så bestäms värdet på spelpengar av hur mycket som finns i spelet, hur mycket som finns att köpa och sälja utanför spelet och av hur kul spelet är, dvs hur många spelare som kommer att spela det när fonderna säljs. Det är ett logiskt nästa steg på finansmarknaden helt enkelt.
Men den stora behållningen är kampen för drägliga arbetsförhållanden i Kina, Indien och SydOst Asien för dom som farmar spelen. Kampen för att få rätt till allt som vi tar för givet.
Doctorows förra bok Makers var en besvikelse för mig, den vara bara bra, inte underbar.
FTW är allt jag hade kunnat önska mig och lite till. Den är ett Must-Read för alla moderna Socialister och ett Must-Read för alla gamers. Alla ni andra kommer antagligen att bara tycka att den är bra, inte underbar...
/s
[1]A future programmers union is called "International Workers of the World Wide Web", or the Webblies, a reference to the Industrial Workers of the World, who are nicknamed the Wobblies. Ken MacLeod
Mitt liv i lådor
Alla böcker nerpackade, hemmet i kaos och sen alla svåra val. Bära med eller slänga bort?
En sak som definitivt kommer att försvåra mitt fortsatta läsande/bloggande är att det är dags att pensionera min gamla bokhylla. Den klarar nämligen inte ens den mest grundläggande funktion man kan kräva av en bokhylla; En bokhylla som man inte kan ställa böcker i förtjänar att vila i det kommunala värmeverkets brännugn. Den håller på att sakta böjas in i L-space och en lagerhylla modell Ivar klarar inte det utan att luta och bågna.
Men nu ska jag inte fokusera på problemen. Jag ska lämna Utanförskapet (ni har alla sett om det på TV, bränder, skottlossning och trångbodhet.) och flytta till innanförskapet! Det ska bli skönt att ha närmare till uteserveringarna, köpa och inreda den nya bokhyllan.
Sortera böcker!
Jag har inte ens börjat fundera på vilket sorteringssystem jag ska ha. Jag funderar på biblioteksordningen: Allt på Hce.
Jag komer att sakna Utanförskapet. Det är sant att det är illa här ute. Men samtidigt är det otroligt vackert på våren. Alla träd man planterat för att dölja betongen fungerar ju bara på sommaren. I stället för att gå i en klyfta mellan skyskrapor som man gör på vintern så går man nu i en lövsal.
Träd, gräsmattor och blommor, blommor, blommor.
Det är just nu det är bra här i Utanförskapet.
Istället för att be om ursäkt för att jag inte kunnat blogga så aktivt tänkte jag säga så här istället: Jag har ett antal underbara böcker att berätta om. Jag bara hinner inte just nu. Men det kommer!
/s
En sak som definitivt kommer att försvåra mitt fortsatta läsande/bloggande är att det är dags att pensionera min gamla bokhylla. Den klarar nämligen inte ens den mest grundläggande funktion man kan kräva av en bokhylla; En bokhylla som man inte kan ställa böcker i förtjänar att vila i det kommunala värmeverkets brännugn. Den håller på att sakta böjas in i L-space och en lagerhylla modell Ivar klarar inte det utan att luta och bågna.
Men nu ska jag inte fokusera på problemen. Jag ska lämna Utanförskapet (ni har alla sett om det på TV, bränder, skottlossning och trångbodhet.) och flytta till innanförskapet! Det ska bli skönt att ha närmare till uteserveringarna, köpa och inreda den nya bokhyllan.
Sortera böcker!
Jag har inte ens börjat fundera på vilket sorteringssystem jag ska ha. Jag funderar på biblioteksordningen: Allt på Hce.
Jag komer att sakna Utanförskapet. Det är sant att det är illa här ute. Men samtidigt är det otroligt vackert på våren. Alla träd man planterat för att dölja betongen fungerar ju bara på sommaren. I stället för att gå i en klyfta mellan skyskrapor som man gör på vintern så går man nu i en lövsal.
Träd, gräsmattor och blommor, blommor, blommor.
Det är just nu det är bra här i Utanförskapet.
Istället för att be om ursäkt för att jag inte kunnat blogga så aktivt tänkte jag säga så här istället: Jag har ett antal underbara böcker att berätta om. Jag bara hinner inte just nu. Men det kommer!
/s
Sandman Slim
Stark vaknar upp på en kyrkogård i Los Angeles. Han har just lyckats fly från Helvetet och är på en personlig vendetta efter dom som satte honom där. Han är arg, bitter och väldigt våldsam. Elva år i Helvetet som public buttboy, sen gladiator på arenan och slutligen som Hittman kan göra det med även den mildaste själ. Stark var något av en skitstövel redan innan.
Sandman Slim av Richard Kadrey är en våldsam och cynisk, magisk realism/ Urban Fantasy roman i första person. Stark talar direkt till läsaren i bästa deckarstil.
Jag tror det bästa sättet att beskriva boken är med ett par citat:
"Yes, there are vampires. Try to keep up."
Eller när han beskriver dom rika i all sin dekadens:
"Their wealth doesn't insulate them from the world. It creates it. Their bank statements read like Genesis. Let there be light and let a thousand investement banks bloom. They shit cancer, and when they belch in a bowl valley like L.A., the air turn so thick and poisonous that you can cut it up like bread and serve it for lunch at MacDonalds.
A Suicide Sandwich Happy Meal."
Som i alla böcker där författaren valt att skriva i förstaperson är personen och hans sätt att tala till läsaren oerhört viktigt. En del väljer att lägga det som en inre monolog, en dagbok eller brev. Stark talar direkt till läsaren utan några förklaringar till hur han "ser" läsaren. Jag kom att gilla Stark. Han är agressiv och bitter, han har en stark känsla av lojalitet till sina vänner och han är lite lagom korkad, irrationell och impulsiv. Men hans tilltal och hans cynism är skitskön, för att tala klarspråk.
Det ska komma ut en tvåa i oktober (Kill the Dead) och även om jag inte kommer att stå i kö för att köpa den inbundna så är jag övertygad om att pocketen kommer att hamna i min bokhylla ganska snart.
Sandman Slim av Richard Kadrey är en våldsam och cynisk, magisk realism/ Urban Fantasy roman i första person. Stark talar direkt till läsaren i bästa deckarstil.
Jag tror det bästa sättet att beskriva boken är med ett par citat:
"Yes, there are vampires. Try to keep up."
Eller när han beskriver dom rika i all sin dekadens:
"Their wealth doesn't insulate them from the world. It creates it. Their bank statements read like Genesis. Let there be light and let a thousand investement banks bloom. They shit cancer, and when they belch in a bowl valley like L.A., the air turn so thick and poisonous that you can cut it up like bread and serve it for lunch at MacDonalds.
A Suicide Sandwich Happy Meal."
Som i alla böcker där författaren valt att skriva i förstaperson är personen och hans sätt att tala till läsaren oerhört viktigt. En del väljer att lägga det som en inre monolog, en dagbok eller brev. Stark talar direkt till läsaren utan några förklaringar till hur han "ser" läsaren. Jag kom att gilla Stark. Han är agressiv och bitter, han har en stark känsla av lojalitet till sina vänner och han är lite lagom korkad, irrationell och impulsiv. Men hans tilltal och hans cynism är skitskön, för att tala klarspråk.
Det ska komma ut en tvåa i oktober (Kill the Dead) och även om jag inte kommer att stå i kö för att köpa den inbundna så är jag övertygad om att pocketen kommer att hamna i min bokhylla ganska snart.
