Sandman Slim
Stark vaknar upp på en kyrkogård i Los Angeles. Han har just lyckats fly från Helvetet och är på en personlig vendetta efter dom som satte honom där. Han är arg, bitter och väldigt våldsam. Elva år i Helvetet som public buttboy, sen gladiator på arenan och slutligen som Hittman kan göra det med även den mildaste själ. Stark var något av en skitstövel redan innan.
Sandman Slim av Richard Kadrey är en våldsam och cynisk, magisk realism/ Urban Fantasy roman i första person. Stark talar direkt till läsaren i bästa deckarstil.
Jag tror det bästa sättet att beskriva boken är med ett par citat:
"Yes, there are vampires. Try to keep up."
Eller när han beskriver dom rika i all sin dekadens:
"Their wealth doesn't insulate them from the world. It creates it. Their bank statements read like Genesis. Let there be light and let a thousand investement banks bloom. They shit cancer, and when they belch in a bowl valley like L.A., the air turn so thick and poisonous that you can cut it up like bread and serve it for lunch at MacDonalds.
A Suicide Sandwich Happy Meal."
Som i alla böcker där författaren valt att skriva i förstaperson är personen och hans sätt att tala till läsaren oerhört viktigt. En del väljer att lägga det som en inre monolog, en dagbok eller brev. Stark talar direkt till läsaren utan några förklaringar till hur han "ser" läsaren. Jag kom att gilla Stark. Han är agressiv och bitter, han har en stark känsla av lojalitet till sina vänner och han är lite lagom korkad, irrationell och impulsiv. Men hans tilltal och hans cynism är skitskön, för att tala klarspråk.
Det ska komma ut en tvåa i oktober (Kill the Dead) och även om jag inte kommer att stå i kö för att köpa den inbundna så är jag övertygad om att pocketen kommer att hamna i min bokhylla ganska snart.
Sandman Slim av Richard Kadrey är en våldsam och cynisk, magisk realism/ Urban Fantasy roman i första person. Stark talar direkt till läsaren i bästa deckarstil.
Jag tror det bästa sättet att beskriva boken är med ett par citat:
"Yes, there are vampires. Try to keep up."
Eller när han beskriver dom rika i all sin dekadens:
"Their wealth doesn't insulate them from the world. It creates it. Their bank statements read like Genesis. Let there be light and let a thousand investement banks bloom. They shit cancer, and when they belch in a bowl valley like L.A., the air turn so thick and poisonous that you can cut it up like bread and serve it for lunch at MacDonalds.
A Suicide Sandwich Happy Meal."
Som i alla böcker där författaren valt att skriva i förstaperson är personen och hans sätt att tala till läsaren oerhört viktigt. En del väljer att lägga det som en inre monolog, en dagbok eller brev. Stark talar direkt till läsaren utan några förklaringar till hur han "ser" läsaren. Jag kom att gilla Stark. Han är agressiv och bitter, han har en stark känsla av lojalitet till sina vänner och han är lite lagom korkad, irrationell och impulsiv. Men hans tilltal och hans cynism är skitskön, för att tala klarspråk.
Det ska komma ut en tvåa i oktober (Kill the Dead) och även om jag inte kommer att stå i kö för att köpa den inbundna så är jag övertygad om att pocketen kommer att hamna i min bokhylla ganska snart.
Kommentarer
Trackback
