socialistsimon

Jag har en underlig dragning till rysk litteratur. Den är inte helt rationell men ser jag en rysk författare som är bra nog att översättas till svenska så brukar jag köpa boken. Nu har Sergej Lukjanenkos Nattpatrullen kommit ut och jag har i princip sträckläst den.

På Moskvas gator patrullerar Ljusets magiker på natten och Mörkrets Vampyrer och Onda Magiker på dagen för att upprätthålla Avtalet. Vapenvilan mellan Ljus och Mörker är absolut och måste hållas. Anton är en liten kugge i Nattpatrullen som kallats ut för att hantera en vampyr som bryter mot avtalet och neutralisera den. Det går så klart fel och är inledningen till en lång och komplicerad historia om Vampyrer och magiker, rätt och fel, Ljuset och Mörkret. Lukjanenko lyckas till och med göra dom "goda" intressantare än dom onda, något som är väldigt ovanligt i min erfarenhet. Magin är intressant och nyskapande och världen är ny och cool. En del kulturella refernser går så snabbt över huvudet på mig att jag kan känna vinddraget i håret men det förstör aldrig känslan.

Köp den och läs den. Fastnar du inte som jag gjorde så har du iallafall sparat in några sömnlösa nätter och fått en fin tegelsten till bokhyllan. Nu ska jag bara leta upp filmen och se den.

Ny favoritförfattare! Paolo Bacigalupi's Windup Girl handlar om ett Thailand efter the petroleum Contraction och genkrigen. 
Vitskjortorna arbetar för miljödepartementet och kontrollerar koldioxid utsläpp, främmande genetiskt material och epedemikontroll. Det innebär att dom ofta måste bekämpa genmanipulerade sjukdomar med aggressiv utrotning. Handelsministeriet vill däremot öppna upp för mer handel. Efter kalorikrigen är det inte helt populärt. Kaloriföretagens genmanipulerade grödor, sjukdomsresistenta men sterila, designade sjukdomar för att bekämpa copyright intrång har gett dom dåligt rykte.

Bacigalupi har skapat en värld som samtidigt är miljönissarnas mardröm och Shangri-la. Världen härjas av svält och genetisk utarmning. Haven har stigit och naturen är invaderad av genmanipulerade arter som helt slagit ut dom naturliga. Men samtidigt drivs bilar och fabriker av urverk, återvinning och respekt för naturen genomsyrar hela ekonomin. Det är en väldigt miljövänlig ekonomi i en värld där naturen inte längre är människovänlig.

Spännande, fartfylld och tankeväckande!

Joakim Westin har flyttat till Öland med sin fru och två små barn, men gården på Åludden dom flyttar in i har en mörk historia. Det hör till två fyrtorn som är byggda av sten från ett kapell och gården är byggd med timmer från ett skeppsbrott. Alla vet ju att det är dålig mojo att göra så. Men Nattfåk handlar inte så mycket om familjen Westin som det handlar om gården och fyrarna. Berättelsen hoppar fram och tillbaka i gårdens historia och berättar om dom många generationer Ölänningar som bott där.

Årets bästa kriminalroman står det på framsidan. Halvvägs in känns det som om jag missat något. Jag hittar inte brottet, hittar inte mysteriet. Nattfåk av Johan Theorin är en väldigt ödesmättad och dov bok. Och det är kanske just det som är problemet med att sätta en genre på en bok. Detta är ingen pusseldeckare, det är en upptäcksfärd in i ett okänt land. Det är inte Familjen Westin som är huvudpersonerna i boken, det är Öland. Det är vinter på Öland och Fåken är på väg. Fåken, denna speciella Öländska vinterstorm som samlar kraft över Östersjön och rusar in över den platta ön med enorm kraft.

Nattfåk är en i en gränsgenre. Det är tekniskt sett en deckare, en av protagonisterna är ju polis. Det är också en Historia om det övernaturliga och kan därför hamna i Urban Fantasy genren (eller heter det kanske Rural Fantasy? Den största tätorten som förekommer är Borgholm med 3000 invånare.) Men oavsett genre, som jag ser mest som en guide för läsaren att välja nya böcker och mindre som ett bra och effektivt sätt att sätta författare i rätt fack, så är Nattfåk en bra bok, en bok jag gillar.

En sak som jag saknat (och letat efter via olika internetsidor och Google Earth) är en tillförlitlig karta. Tack och lov har jag hittat en på Theorins Svenska hemsida.

Japp, Filmrecension!  bloggen går vidare och utforskar nya medier.

Inception handlar om idéen om att man kan plantera idéer i någons undermedvetna genom att kapa deras drömmar. Nice intro där man planterar tanken att man kan kapa någons drömmar och placera dom i en drömvärld, dvs i en annan persons dröm, och sedan stjäla tex industrihemligheter. Man lär sig också att det bara finns två sätt att ta sig ur en dröm, du kan dö eller väckas upp. Jag gillar att dom inte väljer att ta Alice i underlandet vägen mot mer och mer bizzara drömmar, inte för att det verkar vara omöjligt utan för att syftet med just dom drömmar Inception arbetar med syftar till att övertyga den ofrivillige drömmaren att det är verklighet.

Filmen ställer frågan om du vet att du är vaklen eller inte. Hur kan du veta att allt inte bara är en dröm? Vad man ofta missar i mina ögon är att alla som ställer den här frågan utanför en rökig rödvinsbar full av filosofistudenter är att man måste etablera en anledning för protagonisten att börja undra. I Inceptions fall är att dela drömmar en etablerad industri och Cobb (protagonisten) har en allvarlig anledning att tvivla på vad som är verkligt och vad som är dröm. Det är detta som jag upplever som filmens stora behållning; Om du är övertygad att du drömmer och det enda sättet att vakna är att begå själmord. Är det då det rätta att göra? Och skulle du våga?
Och om du har anledning att misstänka att du drömmer: Hur kan du testa det? Hur kan du ta reda på om du drömmer eller inte? Vi presenteras med en metod för att testa det i Inception. Drömresenären uppmuntras att skapa ett "totem", ett litet solit föremål som bara den känner till vikt struktur och känslan av. Eftersom du kan kidnappas in i någon annans drömvärld så kommer dom inte att kunna replikera känslan av ditt totem och du kan veta att du är i någon annans dröm. Cobbs totem är en en liten snurra som fortsätter snurra oavbrutet om han drömmer. Inte konstigt att han sitter och snurrar den hela tiden.

Betyg: Två hammare och tre skäror.